MS, RA, kost och livsstil. Du kan själv bidra till kunskapen

Reumatoid artrit (RA) och multipel skleros har vissa likheter ur immunologisk synpunkt, vilket medfört att man bland annat försökt med samma medicinering. Rituximab ( Mabthera) är en sådan medicin. Daclizumab är en annan. Båda används vid reumatoid artrit och har åtminstone i fas II gett goda resultat vid MS.

Beträffande D vitamin är förhållandena också liknande och det pågår forskning avseende D-vitaminets roll vid RA liksom vis MS.

Det är två skilda sjukdomar men det finns forskning kring genetiska samband. Min farmor och en moster hade reumatoid artrit. En god vän med MS har MS i familjen genom mor och moster. En annan hade juvenil artrit.

Beträffande kost och sjukdomarna är det dock helt annorlunda. Vid RA är det känt att en del patienter drar nytta av en vegetarisk diet och det säger också auktoriteter på området. Jämför inlägget om Johan Frostegårds bok Reumatism. Beträffande MS är det inte så. Min tanke är dock att det mycket väl kan vara samma faktorer som kan verka välgörande vid båda sjukdomarna. Kanske har det med anti-PC att göra och deras eventuella inverkan på immunsystemet. Kanske har det med tarmfloran att göra? Det här skall bli intressant att följa i framtiden. Man har sett att avseende D-vitamin har kommit en svängning och kanske kommer en sådan också avseende kost och MS. Jelinek har följt upp de patienter som deltagit i en veckas retreat i fem år med gott resultat-dvs förbättringar. Lämna ditt svar i Jelineks enkätundersökning för att förbättra kunskapen på detta område.

anti-PC är en form av antikroppar som reagerar med en substans som kallas fosforykolin, man har funnit att låga halter av anti-PC ökar risken för arterioskleros och dess följdsjukdomar exempelvis stroke. Man undersöker om låga halter av anti-PC kan bero på ett komprometterat immunsystem.

Vid sjukdomar typ RA ( reumatoid artrit) finns en ökad risk för arterioskleros med stroke och hjärtinfarkter som följder. På grund av handikapp vid RA är man minskat rörlig, får mindre motion vilket också är riskfaktorer för arterioskleros.

Vid KI genomförde man en undersökning av RA patienter där man jämförde två olika dieter dels glutenfri vegankost med en balanserad kost. Man fann därvid minskade halter av LDL-cholesterol, cholesterol samt samt högre halter av anti-PC. Dessutom gick body mass index ner (BMI).

En tidigare studie av glutenfri vegankost gjordes av Hafström med flera som rapporterades 2001. Man fann att 40 procent av personerna i vegangruppen uppnådde ACRkriterium 20 och endast en i den andra gruppen. Studien var liten men den visade tydlig skillnad. Resultaten kanske delvis förklaras av vad man fann i den nyare studien från 2008, en påverkan på immunsystemet.

Om en studie rapporterat att 40 procent av patienter når ACR kriterier 20 innebär det att 40 procent av patienterna i studien har fått 20 procent förbättring av ömhet och svullna leder och också 20 procent förbättring av andra sjukdomsfaktorer. ( ACR står för American College of Rheumatology).

I boken Livsstil kost och reumatoid artrit skriver Sköldström om tio undersökningar om vegetarisk kost vid RA att i nio av de tio undersökningarna får man fram subjektiva positiva effekter och i tre finns öven objektiva effekter.

I en norsk studie gjordes en undersökning av RA patienter som vistades på en “hälsofarm” i fyra veckor som först fick fasta i en vecka, sedan fick de i tre månader äta glutenfri vegandiet ( inget från djurriket, ej mjölkprodukter) och sedan växla till individuell laktovegetarisk diet ( det vill säga man införde successivt mjölprodukter, jag tycker mig någon annanstans ha läst att det var mer raffinerat än så beträffande kosten och att man efter fastan introducerade vissa ingredienser en i taget och såg om man fick symtom)

Resultatet efter ett år var så att en del svarade bra på dieten andra verkade inte svara på dieten. De som svarade på dieten fick färre svullna leder, mindre smärta, mindre morgonstelhet, greppstyrka, lägre sänka, lägre CRP och bättre allmänhälsa enligt ett formulär.

Efter ytterligare ett år gjordes uppföljning av den norska studien och resultaten kvarstod. Senare kom också en rapport som visade att tarmfloran ( bakterier i tarmen) förändrades under de perioder då förbättring skedde.