Hälsa är business, vare sig det för Aftonbladet eller Expressen gäller att sälja lösnummer genom lockande löpsedlar eller för stora läkemedelsföretag kränga ut en ny produkt. Inom det område jag arbetade senast, företagshälsovården, hårdnade konkurrensen alltmer och det gällde att hitta lockande "produkter" som hälsoprofiler och dyligt för att hävda sig. Men även om det inte rör sig om pengar finns det i bakgrunden i all verksamhet, inom offentlig sektor gäller det också att försöka hitta de rätta produkterna och tjänster att "sälja" och "köpa". För forskare gäller också marknadsföring på olika sätt för att få anslag till sitt arbete. Att gå in på dessa frågor är inte mitt mål här, men att ge en beskrivning av den situation man som den enskilda människan möter, en situation bakom vilken dessa mäktiga krafter ständigt frambringar fler och fler inslag.
Många är intresserade av sin hälsa , speciellt då åren börjar gå eller då man blivit sjuk. En väg till god hälsa sägs vara motion, inte bara till god hälsa utan i viss mån till evig ungdom ( lite grand i alla fall). Det gäller att leva så att man får ett sådant midje- och stussmått, sådana kolesterolvärden, sådant BMI att ens biologiska ålder sänks.
Just nu går jag varje dag förbi ett gym där unga tjejer med frenesi trampar på motionscyklar och killar rycker i maskiner och vikter. Det tyx väldigt populärt. Jag är faktiskt inte säker på att det leder till en bra hälsa för alla.En del skulle nog må bättre av att slå sig ned med en bok en halvtimme om dan eller föra en dagbok om sin livssituation. Jag skrev tidigare om en rapport, som visade att några med rheumatoid artrit och astma fick skriva om sin värsta upplevelse en dag och det gav dem en mycket gynnsam inverkan som av bara ett tillfälle satt i i månader! För en del finns nog det behovet väldigt starkt att få ett perspektiv. Jag tränar förvisso själv i stort varje dag för att jag mår väl av det, men anser ändå att det finns en sorts massgalenskap i detta. Det finns en enormt varierande flora av påståenden om än det ena och än det andra, där exempelvis en forskningrapport en dag motsägs av en rapport någon månad senare. Hur skall man förhålla sig till dyligt?
Hur vet man vad som är riktigt? Ja, det kan man naturligtvis inte veta. Vad som för 15 år sedan var goda råd är det inte alltid idag. Tag till exempel de margariner som rekommenderades då, de innehöll de fetter som idag anses vara farligast; de margariner som rekommenderades då innehöll transfetter. Och så kan man hålla på att resonera. De hälsoråd vi får idag kanske om 25 år är helt galna och om 50 år kan vi vara säkra på att många av dem är det. Hur skall man förhålla sig till detta?
Hur skall man egentligen förhålla sig denna situation? Jag funderar på det både som läkare och informationskonsument avseende hälsa. Hur skall man egentligen förhålla sig till detta enorma kaos av motstridande information. Att avvakta, ta ett eller två steg bakåt för att få perspektiv är aldrig fel. Att försöka läsa så mycket man kan om de frågor som man är "intresserad" och engagerad av är en väg. Det kan ju inte alla göra i så stor utsträckning men alla kan förhålla sig kalla och kritiska inför vad de läser och lita på att allt de vetat och trott hittills sällan omkullkastats av några enstaka rapporter ( men ibland gör de det). Häromdagen skrev exempelvis om vitamintillskott. Man hade funnit att de som tagit sådant levde kortare tid än de som inte gjort det. Men så såg man- det innefattade persoer som ibland tog 100 gånger rekommenderade dosen!!! Att förgiftningar är farliga har vi vetat sedan hedenös.
Hur skall man egentligen förhålla sig? Tag det här med att det är nyttigt med ett glas rödvin om dagen för hjärtat. Själv är jag inte tveksam för rapporten men för budskapet. Med 10% av alla vuxna män och en stigande andel kvinnor som är alkoholister kanske det kan vara en farlig rekommendation. Jag ser framför mig många i gränslandet säga, att det är minsann nyttigt med vin, men för dem är det ingen bra rekommendation. För ett halvår sedan kom förövrigt en rapport som visade att vindrickare i allmänhet äter nyttigare än nykterister och detta kunde förklara fynden. Det riktiga i rekommendationen vore att förklara varför ett glas rödvin är nyttigt. Troligen är det lika nyttigt att äta röda vindruvor, bara man äter sådana med kärnor för de tycks innehålla nyttigheterna. Kanske är det också så att lite vin ibland kan vara nyttigt , verka nedvarvande i en stressande tillvaro. Det är jag absolut inte främmande inför men jag vill också betona riskerna.
Så här kan man gå igenom fråga efter fråga och finna faktorer som pekar åt motsatta håll. Att sitta sitta på en ergometercykel känns för mig väldigt tråkigt jämfört med andra aktiviteter men jag gör det ändå. Naturligtvis anser jag inte att fysisk träning är hälsoskadligt utan tvärtom och mycket av det är lustfyllt och skoj, men jag säger bara ett ord -balans.
Hur skall man då förhålla sig till allt det här. Jag har ingen patentlösning. Men jag försöker att inte bli alltför stressad av allt jag läser, att inte bli alltför stressad av all denna ofta tve och flertydiga information.. Det är just det som är faran med detta kaos av motsägande budskap om hälsa. Att inte kunna hantera motstridigheterna mår man inte bra av. Man får försöka att lita på vad man sett och hört tidigare, att vad man känner och tror är riktigt. Tids nog kommer det att växa fram en bedömning.
Ja, hur skall man förhålla sig. Egentligen är det väl detsamma med allting här i livet. Man får en massa intryck från alla håll, både innifrån ens egen lilla värld och utifrån sinnesvärlden. En del suddar man ut omedvetet; det blir så kallat brus. En del bearbetar man och bildar sig till slut en bild av, ett omdöme. Det gäller avancerade saker som forskningsrapporer och det gäller så banala grejer som vad vad man skall ha till lunch eller var skall jag lägga den här prylen. När man skall väga samman blir det till slut så att man förhoppningsvis väljer det som är riktigt för en själv.
Jag minns att jag hade en patient, som stod inför ett allvarligt val här i livet. Han hade sår på båda fötterna och hotande gangrän (kallbrand). Vi talade om att det var väldigt viktigt för honom att sluta röka; då skulle han kunna rädda sina ben. Men han sa att han kunde inte tänka sig att sluta röka. Det var i stort sett den enda njutningen han hade. Det var ju för mig väldigt svårt att förstå- valet mellan-och välja det senare. Men kanske var det riktiga för honom. Att få njuta av sina cigaretter de sista åren i livet. Det är alltid så med de beslut vi tar, de bedömningar vi gör. Det som känns riktigt för oss är väldigt viktigt att väga in. Och då kanske det inte alltid är vad som sakkunskapen säger. Kommer vi fram till ett en syn på något, ett beslut efter moget övervägande är det sannolikt att man blir nöjd med vad man tänkt.
Sen är det ju så man kan egentligen inte styra så väldigt mycket. Det finns alltid andra förhållanden som spelar in , andra viljor, andra faktorer; men man har ändå ett visst mått av frihet, att ta tag i sin verklighet.
P/S