Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Läs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER av Karin Glasby och Sune Överhagen

Obs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER KOMMER INTE ATT TRYCKAS. DET ÄR ALLTFÖR FÅ INTRESSEANMÄLNINGAR/ sune överhagen



START


Translate

söndag, februari 22, 2009

information och förvirring

Jag vet inte, kanske beror det på mina kognitiva svårigheter, men jag blir ofta förvirrad när jag läst ett antal artiklar i läkartidningen, som jag tycker är intressanta. När jag skall föra i hop allt till en värld som hänger ihop, då har jag väldigt svårt att få pusselbitarna att passa, att få det hela att gå ihop; Kanske framför att dra slutsatser av vad jag läst som känns konstruktiva.

Jag kan därför förstå när jag hör någon sitta bredvid mig på ett café härnere i Puerto de la Cruz på Tenerife och säga att frun hade haft högt blodtryck, hon hade åkt till Indien och fått ayurvedamedicinering som behandlade, han sa botade, hennes blodtryck. Det var ju en naturmedicin, medan de västerländska medicinerna hade så många biverkningar. Att naturmedicin är naturligt och inte har några biverkningar är en väl spridd missuppfattning, men om man till exempel tittar på bloggen i Dagens Medicin, där den bloggande barnläkaren Mats Reimer skriver om ayurvedamediciner och vad de kan innehålla , finner man att de bland annat innehåller blyför(o)eningar, och dessutom vet man inte vad de verksamma substanserna i sig har för biverkningar. Det är nog så att om en medicin har verkningar så har den högsta sannolikt biverkningar, och vad som utreds vid framtagandet av en västerländsk medicin är bland annat vilka biverkningar som finns. Det finns alltså en dokumentation av detta, men med naturmedicin finns oftast så vitt jag förstår inga sådana utförliga dokumentationer; men att man inte känner till biverkningar betyder ju inte att de inte finns. Man kan ju låta bli att läsa bipacksedeln till en medicin, då vet man ju inte heller att det finns biverkningar. Det är lite grand av strutsen som stoppar huvudet i busken då en fara uppstår. Kanske är det här med strutsen och busken en myt, man borde kunna se exempel på det på You Tube om det fär sant. Det vimlar av myter, och just det här att naturmediciner inte har biverkningar på grund av att de kommer från naturen är en sådan myt. Vi vet ju alla att vi inte går och stoppar i oss allt som finns i naturen, för det kan vara direkt dödande-ändå tror man att naturmedicin saknar biverkningar och risker för att de kommer från naturen..

Här är problematiken menar jag, hur skall man undvika att bli förvirrad av information-en-masse. Inlägget där jag skrev om Annika 38, med ett högt blodtryck i slutet av graviditeten, något som innebär att man bör undvika stress, och där förlossningsläkaren sade till henne att inte gå hem och sätta sig framför datorn för att söka information hos dr Google , handlar nog om samma sak men utifrån ett annat perspektiv. Jag tror att det som gäller är, att den personliga kontakten och det personliga besöket hos vårdgivare måste vara kärnan i sjukvård även i framtiden, oavsett hur utvecklad Dr Google än blir. Det är väl just nånstans detta man syftar på då man säger det var bättre på provinsialläkartiden, en del av dessa var älskade, kom på hembesök och blev personligt bekanta. Det är väl just nånstans detta man söker, då man vänder sig till alternativmedicinen. Det är den personliga kontakten, man får ord på saker som man förstår, naturliga mediciner, man får förklaringar om vad som är fel, om att något saknas, och man får ett mottagande där någon ser en. Jerzy Einhorn utredde THX åt socialstyrelsen och han var mycket imponerad av mottagandet som patienten fick hos THX doktorn, Elis Sandberg. Det var dels en doktor som omgavs av symboler att här fanns en person som satt inne med kunskapar och som gav trygghet och det var också en doktor som lade stor vikt vid det personliga mötet. Själva THX preparatet fann Jerzy Einhorn verkningslöst men doktorn i sig och hans verksamhet bjöd på en väldigt stark placeboeffekt. Och placebo är en stark medicin.

Men vårdgivaren, läkaren och övrig personal måstet bli skickliga på det här med nät- och computer information, och där finns det inte riktigt några bra system än. Vad jag förstår börjar journalsystem att bli bättre men i övrigt befinner sig informationsinhämtning, undersökningar och konsultationer med hjälp av datorer och via cybernet på T-fordstadiet; om ens där. Menoavsett om vi är där i den nya computersjukvården eller inte är det nog så att en bra relation med läkare och personalen är a och o för en tillfredsställande vård. Det man finner på nätet, de råd man får på nätet kan förvirra. Jag har haft erfarenhet av det på två sätt senaste veckan, Dels i samband med att någon blev sjuk, kom det en mängd råd om vad som skulle göras innan ambulans, som skulle ha kunnat skapa ett virrvarr och skrämt upp patienten. Det andra var att jag mot mina principer lämnat ett råd i email, som lite gick på tvärs mot behandlade läkare, och det var givetvis helt galet av mig att ge ett råd per e.mail och det var därefter jag tog bort min e.mailadress. Ett exempel på att dr Google kan vara förvirrande.

Jag tycker att det är ett misslyckande när man känner man måste åka och få behandling för blodtrycket i Indien, även om det är en medicin där det finns en flerhundraårig erfarenhet. Det är egentligen mycket underligt, för det är ju just inom detta område med hjärt och kärlsjukdomar, som den västerländska sjukvården har nått väldigt långt. Och jag tror att det sammanhänger med den förvirring som paradoxalt kommer med den ökande informationen. Egentligen är mitt bloggande ett sätt att minska min egen förvirring och jag vill hoppas att det på något sätt kan minska andras förvirring. Men ibland ser jag således tecken på motsatsen?!

Vad jag själv blev förvirrad av nu var bland annat en artikel där man skrev i läkartidningen – Den medicinsk-tekniska utvecklingen växer mycket snabbare än den ekonomiska utvecklingen i landet. Det kommer att innebära att alla inte kommer att kunna få den bästa behandlingen. Stämmer detta?Kan inte den teknisk medicinska utvecklingen också vara besparande. Fler personer som inte är invalidiserade av hjärtat, fler personer som inte är arbetsoförmögna av neurologiska och reumatiska sjukdomar. Blir det inte vinster också. Hur räknar man. När jag var på riskstämman för läkare 2007 presenterades en samhällskalkyl för behandling av MS med de mediciner som kommit under 1990- och framöver, och sammantaget föreföll vara vinster att hämta med behandling. Jag kan inte tänka mig att den medicinska utvecklingen, som gjort att ens framtid om man insjuknar koronar hjärtsjukdomi nuförtiden är helt annorlunda än om man insjuknade under exempelvis 70-talet, skulle göra det är ekonomiskt betungande för samhället. Jag tror det bygger på hur man ser på bland annat på åldrande , sjukdom och erfarenhet. Att kasta medborgarna på sophögen vid 50-55 års ålder tror jag är illa för ett samhälle. Vi behöver värdera erfarenheten mera. I grunden är det bra idag att man poängterar att man kan behöva byta arbetsuppgifter då man blir äldre eller får någon sjukdom som gör att man inte kan fortsätta i vanliga arbete. Jag skulle till exempel vilja se fler politiker från åldersgruppen över 60. Hillary Clinton sägs satsa på presidentskap 2016, då är hon inte precis ung. Reagan var i 70 -årsåldern, då han blev president. I gamla Svedala försvinner både vanliga människor och ledare vid 55-60 år för att “njuta “av sin ålderdom under ett halvt liv till. Det innebär ett stort tapp av erfarenhet. Men det är inte bara “synen på” det gäller, men jag skulle tro att förändras “synen på” följer de förändringar som behövs i samhället med. Men är det så att man betraktar de som hjälpts av de nya medicinska tekniska framstegen som paket , köttberg som bara en belastning, då kommer man inte att klara av situationen ekonomiskt inom sjukvården.

I samma nummer av läkartidningen talas om slow medicine i en annan artikel. ST-läkaren i psykiatri Mats Ek skriver, att tillsammans med en patient reflektera över något för oss närmare varandra, ökar samhörigheten, ökar förtroendet och ökar följsamheten till behandlingen. Lyx eller självklarhet. Han frågar om skattningsskalor kan ersätta den personliga kontakten om man vill förebygga självmord. Vad han inte direkt kritiserar men förmodligen vill göra är att i dag fokuserar man så mycket på dokumentation, produktionskrav med följden att man glömmer de mjuka variablerna i vården. Ska de inte finnas längre eller är de så självklara att socialstyrelsen och sjukvårdsutredare tar upp dem?

Om man går tillbaka till föregående artikel, den om den medicinska och tekniska utvecklingen och risken för att alla inte skall få tillgång till den, nämner en landstingsdirektör det motsatta begreppet med orden: – Vi jobbar med »lean care«, vilket innebär att man organiserar arbetet och använder kompetenser på ett annat sätt och tar bort tidstjuvar. Jag tror inte detta är fel, det måste finnas något glapp någonstans när man inte hinner med mer patienter än vad man gör idag. När jag jobbade tyckte jag att jag hann med väldigt lite under de senaste åren, och trodde och tror väl fortfarande att det hade med mina besvär att göra, men det var nog något i systemet också. Det papperslösa samhället blev inte det papperslösa samhället, datorn var väldigt seg och slängdes efter att jag sjukskrevs, en hel del dubbelarbete av läkare, sjuksköterskor och annan personal. Men numera förstår jag, att detta inte var något unikt för mig bara för att jag var “seg” på grund av min sjukdom. Det finns tjuvar av tid och energi, där tid och energi skulle kunna användas till slow medicine och bättre förebyggande av till exempel självmord. Men troligen är det också på det viset, att det måste finnas glapp, andningshål i en bra arbetsmiljö, i ett bra samhälle. Vad innebär det att man nu avglappat mycket inom industrin och fått fram lean production; det blev en världsomfattande ekonomisk kris i alla fall, trots vår fantastiska effektivitet. Är lean care och lean production verkligen framtidens melodi?

Ring the Bells av Leonard Cohen

Ring i de klockor som fortfarande kan ringa

glöm att allt ska vara perfekt

i allt finns sprickor

det är där ljuset kommer in


Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack in everything
That's how the light gets in.



Inte ens de länder med vilka vi högkostnadsländer konkurrerar klarar sig från krisen. Kan det vara så att vi avglappat så mycket att det enda vi fått råd och tid med är antistresskurser och personliga coacher?

Så det finns mycket i artiklarna som jag tycker är intressant, både om sjukvårdsorganisation som detta och om information avseende sjukdomar, terapier etc- men samtidigt gör det mig förvirrad. Hur kan jag utnyttja det här på ett konstruktivt sätt. Kanske borde man försöka bli sjukvårdpolitiker, men jag tror kanske man borde fungera bättre kognitivt då. Man får väl inte vart 10:e ord börja fundera över vilket ord det är man har fär på tungan men inte får fram. Eller borde det finnas nån sån oxå?

Skämt åsido, jag förstår den förvirring som kan finnas inför all information och som kanske gör att man väljer ayurvedamediciner i stället för de effektiva mediciner mot högt blodtryck som finns i Sverige, men att jag förstår, betyder inte att jag tycker det är den behandling jag vill rekommendera. Samtidigt är det ju så att var och en måste få bli salig på sitt sätt. Det kanske är det viktigaste av allt ihop.

2 kommentarer:

  1. Det där med pusselbitarna känner jag igen det dyker upp lite då och då.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  2. Anonym8:27 em

    Hej messan,

    skönt att det är ngn mer som känner så.
    hälsningar
    sune

    SvaraRadera