Thoreau och medveten närvaro

Klicka gärna på YouTubevideon i förra inlägget då du läser detta!

När jag var en ung caballero var Thoreau och hans Skogsliv vid Walden en ikon för många och mig. Jag tilltalades av hans idéer om pacifism och icke-våld. Han var en inspiratör till många men i det närmaste okänd under sin levnad. Han drog till skogs och levde ett ensamliv vid Walden i två år. Levde där lite grand på kärlek och solsken och sång, ungefär som Taubes Caballero i Rio de Janeiro. Thoreaus kärlek var av det mer allomfattande slaget som omfattade världen och naturen i stort.
När Jon Kabat-Zinn i sin bok Vart du än går är du där (engelsk recension) ofta hänvisar till Thoreau och exemplifierar mindfulness med citat ur hans bok förvånar det mig inte. Det visar sig när jag nu snabbt bläddrar i Skogsliv vid Walden är hela boken en lektion i mindfulness. Jag tar mig friheten att citera från Frans G Bengtssons översättning från 1924, ett av de stycken som finns med i Kabat-Zinns bok.

Det fanns stunder då jag inte kunde offra det närvarendes rikedom för något arbete, vare sig med händer eller med hjärna. Jag vill ha en bred marginal i mitt liv. Ibland efter att ha tagit mitt morgonbad slog jag mig ned på min solvärmda tröskel och blev sittande där från morgon till middag, försjunken i vaket drömmeri, bland fur och hickory och sumak, i fullkomlig ensamhet och ostört lugn, medan fåglar sjöng runt omkring mig eller ljudlöst fladdrade genom huset, till dess solen som föll in genom mitt västra fönster eller rasslet från något fordon på fjärran landsväg påminde mig om tidens flykt. Under dessa stunder kände jag mig växa som säd i sommarnätter; de var mycket nyttigare än något arbete med mina händer kunde ha varit. Det föreföll mig inte, som om någon tid rövades bort från mitt liv, utan som om jag i stället fått till skänks så mycket mera än vanligt. Jag förstod vad orientalerna menar med kontemplation och flykt från alla gärningar. Oftast brydde jag mig inte alls om hur timmarna gick. Dagen skred fram som för att lysa mig till något arbete; nyss var det morgon-och se, nu är det skymning, och inte minnesvärt har blivit utfört. I stället för att sjunga som fåglarna, smålog jag tyst åt min ständiga lycka. Liksom sparven hade sin drill där han satt på en hickorygren framför mitt hus, hade jag mitt lågmälda gnolande som han kanske kunde höra från mitt bo. Ur Skogsliv vid Walden

Man undrar om inte Thoreau är mer aktuell än någonsin, i den här tiden när resurserna förefaller tryta kanske många skulle behöva göra en vistelse vid Walden och fundera. Vad är framsteg. Vad är arbetslinjen. Det är inte så att jag inte tror att ny teknik måste finnas med vid lösningen av våra problem men måste inte Fredrik och Mona fundera lite mera. "Bara va i nuet en stund liksom." Kanske är hoppet ändå östern här; där finns ju en viss tradition med den här typen av funderingar men när man ibland ser hur människor har det i framstegsländerna, undrar man.

Thoreaus ingetgörande ledde fram till att han blev en av USA:s mest kända och inflytelserika författare. Jag tänker på Martin Luther King, Nehru med flera. Kanske FD Roosevelt och kanske Obama.

Fatigue för övrigt- det går faktisk ihop med medveten närvaroövning har jag märkt.

Observera detta är inget råd till någon att börja öva meditera eller liknande, det är bara en beskrivning av vad som rör sig i mitt hufvud just nu. Peace