Om d-vitamin- har vi brist på detta?

Solen UVB-strålning kan tränga genom vatten och göra att de vitamin bildas.

Skriver lite om d-vitamin i allmänhet här. Det har ju varit i fokus ofta under senaste året och alltfler rapporter kommer om att vi lider brist på d-vitamin med sjukdomar som tjocktarmscancer, hjärt-kärlsjukdomar, autoimmuna sjukdomar med mera som följd. Här om d-vitaminets funktion, om hur vi får det i oss, riskerna med d-vitamin. Går inte så mycket in på forskningen om d-vitaminbrist som ev. orsak till sjukdomar. Det har jag skrivit om tidigare. Sök på d-vitamin ovan om man vill läsa detta eller klicka här. Ett syfte med det här inlägget är att man inte skall bortse från att det finns biverkningar och allvarliga sådana om man får för mycket. I sin iver att förebygga sjukdom eventuellt behandla en sjukdom man redan har, kan man lätt resonera enligt principen mer är bättre. Men det finns en gräns där. EU kommittén om föda har fastställt en övre gräns för d-vitamintillskott. Jag tittar lite grand på materialet bakom denna rekommendation.


När huden exponeras för solljus (UVB) gör detta att vitamin D3 kan bildas från 7-dehydroxicholesterol. Kolesterol är betraktat som ett svart får om man tittar 50 år bakåt i medicinens familjehistoria. Det har lite grand skymt att kolesterol är en grupp av ämnen som är absolut livsnödvändiga. Flera viktiga hormoner från binjurebarken är så kallade steroler och utvecklas ur denna grupp exempelvis de anabola steroiderna och stresshormonet kortisol. Och när vitamin D3 bildas i huden är det alltså från ämnet 7-dehydroxicholesterol.

Man upptäckte för många år sedan att barn som led att engelska sjukan eller rakit, vilket innebär att skelettutvecklingen inte fungerar perfekt, kunde kureras eller förebyggas med hjälp av att de fick vara ute i solen. Man kom så småningom fram till att detta också kunde förebyggas med d-vitamin. Jag har livliga minnen av hur jag då jag var barn fick d-vitamin i form av torskleverolja långt upp i skolålder. Jag minns att ingen av oss barn gillade det något vidare. Sedan kom detta att ersättas av A-D vitaminer som nu ges till små barn.

I perioder har man gett d-vitaminer i sådana mängder att barn fått förgiftningssymtom. Man kan läsa det i utredning från EU:s Vetenskapliga Kommitté om Föda avseende rekommendationer om högsta intag av d-vitamin.On Tolerable Upper Intake level of Vitamin D. Att ta för för höga doser av D-vitamin innebär stora risker liksom brist på det. I början av 1900-talet var det vanligt i Sverige. Min faster Anna född 1904 hade som barn engelska sjukan men det åtgärdades. Kanske var det en ovanligt lång och kall vinter 1904-05 eller på annat sätt solfattigt då hon var liten. Som minne av denna episod hade hon hela livet en tendens till att vara hjulbent.

Är det skillnad på D3 och det syntetiska D2

Det finns två olika former av d-vitamin, dels vitamin D3 vilket är den fysiologiska formen, det som vi kan producera med hjälp av solen och det finns ett syntetiskt d-vitamin kallat D2 (ergocalciferol). Man trodde tidigare att dessa var lika effektiva baserade på studier från 30-talet där man behandlade barn med engelska sjukan. Moderna studier tyder på att det finns viktiga biologiska skillnader mellan D3 och D2 formerna.

D2 bildas genom UV bestrålning av ergosterol som finns i vissa växter, som svampar. I naturen sker detta sällan och växter innehåller lite d vitamin. Det var d-vitaminet D2 som man tidigare berikade föda med då man tillsatte d-vitamin. Nu mera tillsätts margariner och mjölkprodukter ofta med D3. Vitamin D är ganska stabilt i fett och klarar sterilisering och pasteurisering.Detta bör kanske innebära att d-vitamininnehållet i exempelvis lax är gott även efter tillagning. Däremot inaktiveras det av solsljus och luft.

Har vi för litet d-vitamin

1995 gjordes en undersökning av äldre människor i 11 länder i Europa och man fann då att 36 % av männen och nästa hälften (47%) av kvinnorna hade låga värden på 25(OH)D, som är ett av de ämnen som bildas från d-vitamin och som är biologiskt aktivt mot rakit.

D vitaminets väg i kroppen

Båda vitaminerna D2 och D3 är inaktiva och måste förändras för att ge aktiva substanser. I levern sker första förändringen med bildning av 25-hydroxivitamin D (25(OH)D). Det måste till ytterligare en kemisk förändring av ämnet innan det bliv aktivt och det sker i bland annat njurar och det är den aktiva substansen 1,25-dihydroxyvitamin D (1,25(OH)2D).

I korthet alltså upptag från födan eller bildning av D3 i huden. Sedan kemiska förändring i levern i ett första steg och sedan i ett andra steg i njurar innan det blir det aktiva ämnet, den aktiva metaboliten.1,25-dihydroxyvitamin D (1,25(OH)2D).

I blodet transporteras den aktiva formen av d-vitamin (1,25(OH)2D) bundet till ett dvitaminbindande protein DBP. Endas en liten del finns fritt i blodet men det är detta fria som är aktivt. Man kan säga att DBP är med och reglerar det fria aktiva d-vitaminet och också ökar dess överlevnad.

D vitaminets funktion

Den aktiva substansen D (1,25(OH)2D) har sin funktion i att upprätthålla nivåerna av calcium inne i celler och utanför celler så att dessa nivårer är de fysiologiskt riktiga. D vitaminet åstadkommer detta genom att 1,25(OH)2D reglerara ämnesomsättningen för calcium och fosfor i skelettet och i tunntarmen.

Det aktiva D vitaminet verkar genom att binda sig till ämnen i cellerna, och efter en följd av kemiska händelser påverkar det cellernas förmåga att tillverka olika proteiner, vilket påverkar cellernas utseende och funktioner. Det är den så kallade vitamin D receptorn (VDR) som finns cellerna och som när 1,25(OH)2D binder till den påverkar ”gensystemets” proteinproduktion. Exempel på proteiner som påverkas är signalsubstanser i immunsystemet typ interleukin-2.(IL-2). Närmare beskrivning av hur detta kan inverka på exempelvis MS sjukdomen övergår emellertid min förmåga att beskriva, då IL-2 förvisso är en proinflammatorisk cytokin och på det sättet är det viktigt att dess produktion dämpas men IL-2 har flera funktioner i immunsystemet, och där kan jag inte riktigt förstå vad som är bra och vad som kan vara dåligt avseende dess roll. Att ha brist på ett ämne man behöver kan väl emellertid väldigt sällan vara bra ( kanske kan det vara så vid vissa sjukdomar). Jag tror man får titta på undersökningar av hur det fungerar i praktiken för att se resultatet, jag menar se på effekten av d-vitamin genom kliniska försök. Mer och fler studier om d-vitamin talar för att vi lider en brist på det och att detta är negativt och innebär risker för flera sjukdomar. Om detta handlade programmet Vetenskapsmagasinet D-vitaminbrist (Windows media player) alternativt (Real Player) i TV 2 häromdagen.

Kan d-vitamin lagras

I ovanstående program säger man att d-vitamin kan lagras två månader, vilket innebär att efter en solig sommar där man kunnat vara tillräckligt i solen ( ungefär 10-15 minuter med bara armar och ben) fram till september, kommer lagret att finnas kvar fram till november.

Koncentrationen av 25(OH)D , dvs den metabolit bildas i levern är i proportion med intaget av D vitamin eller produktionen i huden, och därför mäter man detta ämne som ett mått på hur näringsläget är avseende d-vitamin. Det finns alltså en kapacitet här för koncentrationen att variera. Halveringstiden i blodet för 25(OH)D är 1-2 månader. Det är också här som det finns en lagringskapacitet.Fyra månader efter man ändrat tillförsel av d-vitamin kan man få ett steady state och det är egentligen då som man kan få adekvat mått på d-vitamin. Alltså finns här en viss lagringskapacitet av d-vitamin.

Sedan utvecklas detta ämne i njurar och även i andra delar av kroppen till det verksamma 1,25(OH)2D. Koncentrationen av detta ämne är dock mycket kontrollerat och ligger på en en ganska konstant nivå påverkat av halterna av kalcium och fosfat i blodet men också av ett annat hormon som produceras i bisköldkörtlarna, PTH.

Hur mycket d-vitamin behövs

Det har dock under senare år visat sig att d-vitaminet även har en hel del andra funktioner än mineralisering av skelettet och under senaste decenniet har regnat rapporter om d-vitamin och hälsa. Rapporterna har kommit att sätta frågan om hur mycket d-vitaminer vi behöver i fokus. Det finns starka förespråkare för att vi behöver öka intaget betydligt, speciellt som vi genom faran för hudcancer kommit att minska vår exposition för sol. En del hävdar att detta skett i sådan grad, att risken för andra cancerformer och allvarliga sjukdomar överflyglar risken för hudcancer.

För närvarande är det rekommenderade intaget av d-vitaminer i Sverige 10 mikrogram upp till 2 års ålder och över 60 år och till gravida och ammande kvinnor samt 7,5 mikrogram för övriga enligt livsmedelsverket vilket man kan få genom en allsidig kost med fisk. Livsmedelsverket skriver, att ett extra tillskott av 10 µg vitamin D per dag rekommenderas till alla barn från ca. 1 månads ålder till ca. 24 månaders ålder. Äldre personer med liten eller ingen solexponering bör få ett tillskott av 10 µg vitamin D3 per dag utöver intaget från kosten.

Hur mycket d-vitamin kan man då få via solen.

Enligt Mats Humles artikel, D-vitamin kanske vanligare än vi trott, sker under de bästa förhållanden, dvs då solens strålning av UVB når fram till huden i tillräcklig omfattning, en bildning av d-vitamin av 250 mikrogram = 10 000 IE under 15-20 minuter om man är en ljushyad person. Mörkhyade behöver 5-10 gånger längre tid i solen för att få samma dos. Enligt Mats Humles artikel uppstår också ett jämviktläge i produktionen efter en halvtimme och då bildas inget mer d-vitamin. Man får alltså vid 15-20 minuters solbad en dos som är mångdubbelt det rekommenderade intaget av d-vitamin om 7,5-10 mikrogram.( 25 ggr)

Att vi bör vara försiktiga med solning förstår vi på grund av cancerrisken. Det är också en svårighet med det om man är värmekänslig. Men det visar sig alltså att man med ganska begränsad solexponering kan komma upp i en ganska god dos av d-vitaminer. En solbadsdos som är mycket låg kan ge ganska gott tillskott av d-vitaminer. Solbadar man med bara ben och överkropp kanske det räcker med 5 minuter. UVB går genom vattnet. Att bada i 5 minuter en solig sommardag ger säkert ett ordentligt tillskott. Att gå med bara ben och armar i 10 minuter kan säkert ge en god dos d-vitamin utan att man behöver bränna sig, vilket ju tros vara orsak till ökad melanomutveckling.

(Humle, Läkartidningen). Så försiktighet med solbad och solbränna är viktigt men en viss exposition för sol kanske man bör utsätta sig för. Det är som oftast troligen en fråga om balans.

Men hur kommer det sig att man är så försiktig med att rekommendera tillskott av d-vitamin, om det nu är ett så viktigt vitamin eller hormon. Vad kan hända? Det sker ett ökat upptag av calcium och det kan få till följd höga värden av calcium i blodet, så kallad hypercalcemi. Det har tidigare getts tillskott till barn som gjorde att dessa fick förgiftningssymtom. Man kan läsa om detta i en kommentar till en annan artikel i läkartidningen, Vitamin D – en solskenshistoria skriven av Åke Bruce livsmedelsverket. Den som kommenterar, Sten Dreborg professor och barnläkare skriver:

D-vitamintoxicitet.I början av 60-talet hade jag flera småbarn som kom in efter D-vitaminintoxikation, om jag minns rätt med högt BT och förkalkningar i njurarna m m.
De hade visserligen fått Fortedol istället för vanliga AD-droppar, dvs jättedoser.
Finns det inte en risk för att man når tox-gränsen för äldre. När bidrar ökad retention av kalk till organförkalkning/inlagring i kärlväggar?

Jag har inte kunnat få fram någon säker siffra på hur mycket d-vitamin Fortedol innehöll, alltså vad som menas med jättedoser. Men det är här riskerna finns. Det finns en klar risk för allvarlig intoxikation om man får för mycket d-vitaminer, och den risken beror bland annat på effekten av för högt kalciumvärde, hypercalcemi.

Om man läser i EU kommitténs rapport finner man att den rekommenderar en maximal övre nivå på 50 mikrogram motsvarande 2000 IE enheter. Man gör där en genomgång av ett flertal studier där man undersökt hur olika doser av d-vitamin inverkar. Och det är då verkligt höga doser man tittat på vid en del tillfällen. Den form av d- vitamin man vanligtvis mäter är 25(OH)D, den form som bildas i lever. Risken för barn att uveckla engelska sjukan är då halten är under 27,5 nmol/L och därför användes detta tal som tecken på brist på d-vitamin. Vad nu många hävdar är att detta är en felaktigt satt gräns och att gränsen borde vara avsevärt högre. Vilka halter som behövs för en optimal mineralisering av skelettet är mindre känt eller för att de andra funktionerna d-vitaminer har skall fungera likaså.

Halten av leverproducerade 25(OH)D är alltså ett mått som är viktigt. Ett annat mått som är viktigt är också kalciumhalten i blodet. Vid vilka värden på d-vitamin börjar halterna calcium bli farliga. När får man för för högt värde på kalcium som ger upphov till skador, s.k. hypercalcemi. Detta tillstånd anses föreligga vid nivån över 2.75 mmol/L ( joniserat kalcium över 1,35).

I EU-kommitténs rapport finns en studie där forskaren Stamp med flera (1977) mätte 25(OH)D hos 128 personer som fick samma dos D2 eller D3 i 4 månader och där man sett att de uppnått ett värde där halten inte ökade längre ( steady state) . De som fick 45 mikrog per dag låg alla under nivån130 mmol/L av 25(OH)D medan hos de som fick 125 mikrogram per dag hade en stor andel värden över 130 men under 200 nmol/L. Den nivå där mängden d-vitamin tycktes göra att nivån steg över halten 25(OH)D 130 mmol/L i blodet var 60-70 mikrogram.(The

upper 95% confidence limit for the regression line crossed 130 nmol/L at about 60-70 µg/day.)

I EU rapporten finns också rapporter från forskning där man gett patienter en viss mängd d-vitamin och sedan mätt deras kalciumhalter. Johnson (1980) gav ett antal personer 50 mikrogram ( 2000 IE) d-vitamin per dag i 6 månader och fann normala kalciumnivåer i blodet. Berlin med flera (1986) gav under 6 veckor 250 mikrogram ( 10 000 IE) till friska personer och fann att detta inte visade någon statistiskt ökning av kalcium och urin. Schwartzman and Franck (1987) gav personer ytterligare 5 ggr högre dos dvs 1250 mikrogram och mer och fann nivåer av kalcum som låg mellan 2.82-4.00, alltså klar hypercalcemi.

Narang med flera. (1984) undersökte hur d-vitamintillskott påverkade halten kalcium hos friska personer och personer med TBC. De fick följande doser av d-vitamin : 10, 20, 30, 60 och 95 mikrogram d vitamin i 3 månader. I en grupp fanns 30 friska personer fanns i en grupp och man fann hos de som fick doser mellan 60-95 mikrogram att halten av kalcium i serum steg men inte till onormala värden. Vid 95 mikrogram tillskottet av d-vitamin fann man att värdena steg från 2.46 till 2.83 vilket är ett värde tydande på hypercalcemi.

En av centralfigurerna i diskussionen om d-vitamin forskaren Vieth (2001) gav två grupper av friska individer 25 respektive 100 migrogram cholecalciferol i 1-5 månader. Man fann inga avvikelser från normalvärden för kalcium samt ingen säker förändring från värden i beynnelsen av studien.

En intressant studie av Better et al. (1980) undersökte 45 israeliska livvakter och jämförde dessa med en grupp i samma ålder och samma tid på året. Man hade samma serumkalciumnivåer men hade lägre nivåer av parathormon och högre nivåer av utsöndrat serumkalcium. Elva av dem hade njursten som är en högre nivå än inom normalbefolkningen. Badvakterna hade lätt mindre urinvolym än kontrollerna. ( kanske drack man för lite?) Studien är intressant därför att här var det inte tillskott av d-vitamin som undersöktes utan man antog att badvakterna solade mer än andra.

Nu kommer man in lite på vad hypercalcemi kan ge, och vilka är riskerna med för höga tillskott av d-vitamin.

Biverkningar av högt kalcium i serum. Ökad mängd urin, ökad törst, intorkning, förstoppning, anorexi, trötthet, depression, förvirringstillstånd och hjärtpåverkan. Således kan det vara mycket allvarliga biverkningar, som kan vara livshotande.

I EU rapporten tar man också upp grupper som kan vara extra känsliga för d-vitaminer. Man tar bland annat upp barn som man upptäckte fick biverkningar i samband med tillskott av d-vitamin i början av 60-talet. Man kallade detta idiopatisk hypercalcemi. Det finns genetiska förändringar som kan leda till ökad känslighet för d-vitamin. Dessutom finns en ökad känslighet vid olika sjukdomar, bland annat sarcoidos där en ökad produktion av d-vitamin kan ske. Man kan ju också ha sarcoidos utan att det ger kliniska symtom och utan att man känner sig sjuk. Allt sådant måste man ta hänsyn till när man rekommerar tillskott av d-vitamin.

Det kan finnas en risk att man börjar konsumera alltför mycket nu av d-vitamin utifrån principen mer är bättre. Men det finns alltså en gräns där det inte är nyttigt längre. EU kommittén om föda har funnit en högsta gräns, som har en rejäl säkerhetsmarginal.

EU-kommittén kommer fram till att ett högsta rekommenderat intag för vuxna är 50 mikrogram/2000 IE d-vitamin.