Stress och stresshantering

fredag, september 11, 2009

Copaxone, en långtidsuppföljning


bilder från Wikipedia

Det kan vara intressant att få en uppföljning av de terapier man haft. För min del var det interferon 2,5 år samt Copaxone 1 månad. Sedan fick jag sluta på grund av biverkningar.

En uppföljning av långtidsbehandling med Copaxone (glatirameracetat) presenterades vid ECTRIMS ( European Committee for Treatment and Research in Multiple Sclerosis) 25:e årliga konferens i Düsseldorf.

Uppföljningen avsåg 232 patienter från början. Vid 10 respektive 15 år sedan kvarstod 108 respektive 100 patienter på behandling.

124 patienter hade slutat vid 10 årsuppföljningen och av dessa kom 50 för uppföljning,


Man använde här ett värde som kallas MSSS scoring, där man väger samman EDSS och antal år man haft diagnos, och man får fram ett värde som man tror kan förutspå sjukdomens progress. Men det är ett ganska osäkert mått. Har man ett värde på 1 progredierar man snabbare än 10 % av en grupp med MS, och har man ett värde på 9 sker progressen snabbare än för 90 % av gruppen osv.


Patienter vilka fortfarande stod på behandling hade värden på 1.84 efter 10 år och 1.63 efter 15 år jämfört med deras värden då de började 3.62 respektive 3.5.

För de 50 som slutat var MSSS värdet 6.01 vid 10 årsuppföljningen respektive 4,3 då de startade behandlingen.


Det fanns en statistiskt skillnad mellan de som fortsatte behandlingen och de som drog sig tillbaka så tillvida att det verkade som allvarlighetsgraden var högre hos de som slutade från början till sista behandlingen. Endast 11 % av de som fortsatt behandlingen jämfört med 41 % av de som slutat hade fått en sämre skattning, medan 51 % av de som fortsatt behandlingen gentemot 24% av de som slutat fått bättre skattning.


Även denna studie visar liksom den tidigare långtidsuppföljningen av interferon dels vikten av att börja tidigt med behandling, samt ger också hopp till de behandlade att man kan sakta ned progressionen. Det var i början av behandlingen med dessa medel osäkert om man kunde det, men det tycks alltså vara så även med dessa de första bromsmedicinerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar