Skall kvinnor regelbundet undersöka bröstet. En artikel i DN skriven av Karin Bojs den förste oktober hävdar att detta är mera till skada än nytta. Det minskar inte dödligheten skriver hon sedan 100 100 tals kvinnor studerats i frågan. Studierna det rör sig om är inte nya utan har minst fem år på nacken, även om de kanske senare uppdateras. En svaghet med slutsatsen är att den bygger på studier där man kanske inte haft material att just undersöka frågan. I varje fall skriver Lenz 2005 att det finns inga bevis för nyttan av att känna igenom brösten och att palpation har aldrig utvärderats i kontrollerade studier som metod att upptäcka cancer.
Frågan kanske är mer kontroversiell än vad som kommer fram i DN:s artikel. Liknande artiklar skrevs i USA förra året och det var då en stor nyhet i media, trots att studierna ifråga inte var några nyheter. Detta fick bland annat forskarna Goldstein och Pennypacker att peka ut flera punkter, där man tyckte media gav en felaktig bild med flera fel, och dessutom lät man bli att skriva om kritiken mot studierna. Media låter antyda att sista ordet nu är sagt i frågan om självundersökning av bröstet, men så är inte alls fallet säger Dr Goldstein.
Goldstein arbetar med ett projekt MammaCare, Gainesville, Florida. som började för tre decennier sedan med självundersökningar i syftet att lära ut ett effektivt sätt att utföra manuell undersökning av brösten, och man bedriver nu undervisning inom området.
Goldstein och Pennypacker menar , att man skriver inget om de studier som har visat att självundersökning är effektivt, och att stora publicerade studier har dokumenterat att detta har resulterat i att ett betydande antal av bröstcancrar upptäckts, och att detta är relaterat till överlevnad. Det framkom inte heller i amerikanska tidningsartiklarna att det fanns motstridiga uppgifter i de två metastudierna. Inte heller finns något av detta i DN:s artikel.
Dödligheten av det enda som studerades i Cochrane studierna, och den kan vara svår att undersöka på grund av att det just det är flera variabler som påverkar överlevnaden, och det är därför svårt att dra slutsatser om baserat enbart på självundersökning. Det finns alldeles för många variabler bakom överlevnadt för att bara undersöka en utkomstfaktor, dödlighet säger Goldstein vidare. Något som inte framkom när detta skrevs om i media i USA förra året var att det var gamla data som presenterades som nya, i själva verket kom artikeln 2003. Artikeln uppdaterades senare.
Cochrane studien analyserade två stora studier från Ryssland och Shanghai i Kina, och i båda studierna jämfördes självundersökning med ingen insats alls, och man drog slutsatsen att det inte fanns några fördelar med självundersökning, utan i stället fann man att data antydde en ökad skada på grund av att man fann godartade förändringar och att detta ledde till fler biopsier. Frågor där kan vara: hur gick självundersökningarna till. Information om dem? Hur behandlades man sedan? Hur förändras resultaten om självundersökning även kompletteras med mammografiscreening? När skedde biopsierna? Hur snabbt kom operationerna etc...
2007 gjordes uppdateringen av samma författare genom att man tittade på nya studier, man fann dock inga nya bevis och drog samma slutsatser enligt Jan Peter Kästers vid nordiska Cochrane Centret vid Rigshospitalet i Köpenhamn.
Det hela fick en stor spridning tack vare att man gav ut en pressrelease där det inte framgick att detta var inte ny information, och man felciterade i denna dessutom American Cancer Society 's riktlinjer. Ett annat problem med tidningsskriverierna och rapporterade bara resultaten från en sida, cochrane analysen. Man undvek att nämna att det fanns resultat från stora amerikanska och europeiska studier, som fann att självundersökning av brösten gjorde att ett betydande antal cancrar upptäcktes och det gav ökad överlevnad.. Bland annat kom en studie i Singapore Medical Journal 2008 som bekräftade värdet av självundersökning.
Dr Kästers, en av författarna av Cochrane studien, säger att bara de studier som uppfyllde vissa kriterier medtogs. Dessa kriterier är allmänt erkända.
(Jag skulle här vilja påminna om de cochranstudier som kommit om betainterferon och copaxone, som visade att dessa hade enbart en blygsam effekt som möjligen sträckte sig över ett år. Den senare slutsatsen tror nog ingen på idag. Men det visar på svagheten i cochranestudier. Det kan försvinna viktig kunskap genom detta förfarande).
Goldstein säger vidare att inte bara självundersökningsmetoden leder till biopsier av godartade förändringar utan det gör också screeningmetoder som mammografi. 11% av alla mammografier är falskt positiva i USA.
Goldstein säger också att Cochrane översikten inte säkert är giltigt för andra områden än där undersökningarna skett, eftersom vård och kultur kan skilja sig åt åtskilligt i Kina, Sovjet, USA och Europa. Både medicins teknik att undersöka och behandling skiljer sig stort mellan USA och Shanghaj. En invändning som Kästers inte håller med om.
Trots att man inte kommit till ett definitivt konsensus har många organisationer i USA slutat att rekommendera egenundersökningar. ACS (American Cancer Society) gjorde det 2003. Samma gjorde också Canada Cancer Society och även ett flertal organisationer. En rekommendation är att kvinnor skall vara medvetna om det normala utseendet på sina bröst och hur de känns och rapportera alla förändringar till sina läkare,
Jag tycker det är lite anmärkningsvärt att man slutat med detta trots att det kanske inte skett någon riktig studie av självkontroller som varit välkontrollerade. National Cancer Institute NCI har dock kvar sin självkontrollrekommendation, men skriver att det finns ingen studie som visar att enbart självundersökning bidrar minskar dödlighet. Detta förefaller mig en adekvat slutsats. Även the American College of Obstetricians and Gynecologists ( Amerikanska obstetriker och gynekologer förening har behållit självundersökning i sin senaste guide) ”. Trots att definitiva data saknas om självundersökning av bröst, finns det en möjlighet att vid denna undersökning upptäcka cancer , skriver man. Det finns också flera intresseföreningar som fortsätter att rekommendera självkontroller.
De flesta bröstcancrar upptäcks av kvinnorna själva, säger läkarna Goldstein och Pennypacker. Man säger också att en stor proportion av bröstcancrar kan kännas genom egenundersökning, och att det finns effektiva undersökningsätt att utföra detta på som kan läras in.
Så mig förefaller det som att när Karin Bojs skriver, att egenkoll av bröstet döms ut av forskare så gäller det inte alla forskare och alla institutioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar