På nätet med prostatan

Såg ett intressant program som hette På nätet med prostatan på SVT idag. Protatacancer är intressant för mig eftersom far, farfar och morfar dog pga prostatacancer. Min far och farfar i hög ålder min morfar var något yngre.
Programmet handlade om prostatacancer, och om hur patienter idag utnyttjar nätet med chatsidor, forum för att få information om olika sjukdomar. Detta blev vanligt bland mina patienter redan i slutet av 90-talet och det hände att man fick en hel del kniviga frågor.
Det hela speglade lite olika former av behandlingar men gav ingen helhetsöverblick över hela sjukdomen men det gav en ganska bra bild av hur det är att leva med sjukdomen, och kanske att leva med cancer överhuvudtaget.
Kostaspekten var också intressant. Det finns dieter utformade för patienter med prostatacancer och googlar man på det finner man att det finns mycket sådant. Vad det finns för vetenskaplig underbyggnad vet jag inte. Men jag fann att dieten i mycket liknar Swanks diet, lite eller inga mejeriprodukter, mycket grönsaker och frukt för antioxidanternas skull. Jag noterade också D-vitaminet.

Läs gärna den här intressanta studien om D-vitamin och prostatacancer. Här skall jag försöka beskriva resultatet.
Obs följande är delar av ett arbete om D-vitamin jag håller på med så kopiera det inte.

Ökad risk för prostatacancer vid D-vitaminbrist under vissa betingelser

Prostatacancer inträffar då det sker en ackumulering av genetiska förändringar i prostatakörtelns celler, vilket gör att de börjar växa okontrollerat. Patienter som diagnosticerats då cellerna fortfarande är relativt normala kan överleva i många år, men patienter med mycket förändrade celler får en aggressiv form av cancer, där cellerna tillväxer snabbt och sprider sig i kroppen. Faktorer som ökar risken för prostatacancer är ökande ålder, hereditet och att vara afroamerikan. Det var intressant att se hur mörkhyade i Storbritanien hade en ökad risk. De har ju svårare att bilda D-vitamin och kan ha en betydlig D-vitaminbrist-i varje fall är det svårare för dem att få höga värden via solen. Man tror även om att miljöfaktorer typ diet kan spela in. En sådan faktor är D-vitamin.

D-vitaminer binds till proteiner i/på cellerna som kallas d-vitaminreceptorer, och via dessa hämmar D-vitaminet både tillväxt av celler och att celler sprider sig. D-vitaminet hindrar alltså prostatacellerna att tillväxa ohämmat och att sprida sig enligt denna teori.

Det finns en variation av D-vitaminreceptorns gen som kallas Fokl polymorfism. Alla har två kopior av denna gen. Uppsättningen av gener kan skilja sig åt på tre sätt genom Foklvariationen. Man kan ha generna Fokl FF, Fokl Ff eller Fokl ff. Lilla f står för en gen som kodar ett protein, en receptor som inte samarbetar lika bra med D-vitaminet calcitriol som stora F genernas protein. Har man då en dubbel uppsättning av denna lilla f gen, dvs Fokl ff fungerar inte calcitriolet lika effektivt som eljest. Vad man i denna studie ville undersöka var om D-vitaminbrist kunde öka risken för prostatacancer om man hade sådana VDR med svagare funktion.

Man fann följande: Man följde 14 916 män mellan åren 1982-2000. Under den tiden utvecklade 1066 män prostatacancer varav 496 av dem hade aggressiva former av cancern. Från samma material, dvs Physicians' Health Study hämtades också kontrollgruppen som matchades avseende ålder, rökvanor och etnicitet.

Man definierar D-vitaminbrist som <20ng/ml>

Det visade sig att medianvärdet för gruppen under vinter och vår var 25ng/ml dvs mer än hälften hade D-vitamininsufficiens under denna säsong. Sommar och höst låg medianvärdet på 32 ng/ml vilket innebar att även under solsäsongen uppfyllde omkring hälften kravet på insufficiens.

Nivåerna av calcitriol, 1,25(OH)₂D varierade inte med årstiderna. De män som hade nivåer under medianvärdena både för calcitriol och calcidiol hade en signifikant ökad risk att få aggressiv prostatacancer. Om de hade sådana låga värden och dessutom de mindre väl fungerande D-vitaminreceptorerna dvs genuppsättningen Fokl ff var risken 2-3 gånger större. De som hade låga nivåer av calcidiol 25(OH)D och den genuppsättning som gav sämre fungerande receptor fanns en större risk att utveckla både aggressiv prostatacancer och prostatacancer totalt. Däremot med höga d-vitaminvärden fanns ingen ökad risk att utveckla prostatacancer hos dem med denna sämre fungerande receptor. De högre halterna av D-vitamin gjorde att D-vitaminet tycktes kunna fullgöra sin funktion.

Enligt denna studie kan alltså D-vitamin hämma prostatacancer hos vissa personer med en viss genetisk uppsättning. Detta syntes inte då man undersökte samma grupp utan att göra en undersökning av arvsanlagen, generna.