Diabetes och D-vitamin

Förra året presenterades en sammanfattande artikel i tidningen The Diabetes Educator om diabetes och D-vitamin av forskarna Sue Penckofer, JoAnne Kouba, Diane E. Wallis, Mary Ann Emanuele verksamma vid Loyola University Chicago, där man drog slutsaterna att adekvat intag av D-vitamin kunde förhindra eller fördröja sjukdomen diabetes och minska komplikationerna för de som redan fått diagnosen. I artikeln presenteras underlag för att D-vitamin kan förhindra glukosintolerans och diabetes.

23 miljoner amerikaner har diabetes och i Sverige är prevalensen mellan 2,5-4 % dvs mellan 225 000 och 360 000 har diabetes typ II medan typ I diabetes har en prevalens på 0,5 dvs cirka 50 000 individer. Sverige är jämte Finland och Sardinien det land där flest insjuknar i denna sjukdom. I Sverige tycker det inte öka längre men gör så i Finland. Av de 23 miljoner amerikaner med diabetes finns det många med låga D-vitaminvärden. Till en del beror det på bristande näringsintag men också på att man inte är ute i solen dels som följd av varningar för hudcancer men också på grund av att livsstilen ändrats. Detta har samtidigt inte kompenserats med tillägg av D-vitamin. I sammanfattningen skriver man att det finns evidens (vetenskapliga bevis) för att vitamin D spelar en viktig roll för insulinproduktionen och för insulinkänsligheten/ det senare betyder att metabolismen inte svarar tillfredsställande på insulin, en av ingredienserna i diabetes typ II. Diabetes typ däremot innebär bristande produktion av insulin i bukspottskörteln, där det produceras i speciella celler inom vävnadområden som kallas Langerhanska öar. Vid Typ I diabetes förstörs dess öar och de insulinproducerande cellerna ersätts av immunceller. Det kan alltså beskrivas om en autoimmun sjukdom, där immunceller angriper de egna cellerna.

När man tittar på förekomsten av diabetes av båda typerna är de mest förekommande i nordliga länder, se ovan avseende Finland och Sverige. Sardinien är ett undantag. För MS gäller samma sak men även där finns undantag exempelvis Kuwait, där det numera ökat. Även Norge är i viss mån ett undantag beträffande MS. Större förekomst i Sydnorge än i Nordnorge. Detta tolkas bero på olik kost där Nordnorge äter mer D-vitaminrik kost, fisk mm. Sjukdomar som har denna förekomst brukar ge en smileyliknande bild om man sätter antalet fall/antalet invånare i ett land på Y-axeln och har latituden på X-axeln. Det finns en mängd sjukdomar som har en liknande förekomst och de mest kända är cancersjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar och ”autoimmuna” sjukdomar. Sjukdomar som ger en Smileybild då man gör ett sådant diagram kan misstänkas ha samband med förekomsten av soltillgång året om och troligen då D-vitaminbildning. Men det kan finnas andra förklaringar. Produktionen av melatonin som har samband med mörker är ett hormon som också tros påverka immunsystemet men på ett annat sätt än D-vitamin. Men det finns flera andra alternativa förklaringar.

Kan man lägga till andra undersökningar än dessa epidemiologiska blir bevisen starkare. Exempel på sådana bevis är så kallade laboratorieförsök. Man kan där undersöka vävnader, celler med mera och se hur de förändras av ett ämne. Man kan också göra studier på laboratoriedjur som behandlas och manipuleras på olika sätt.

Man kan också göra experiment, där man undersöker hur olika faktorer påverkar en viss sak. Man kan till exempel ge D-vitamin till patienter med diabetes typ I och se om detta påverkar. Det finns noga utformade regler som man där bör följa för att inte olika ovidkommande faktorer kommer att påverka resultaten. För D-vitamin finns en del sådana undersökningar förutom de epidemiologiska.

En annan viktig del av forskningen är att man bör kunna presentera en ordentlig förklaring till vad som händer, en verkningsmekanism. Även där har en hel del kunskap tillkommit under de senaste åren. Man trodde till exempel tidigare att det aktiva D-vitaminet calcitriol endast tillverkades i njurarna men nu vet man att det finns produktione i ett flertal andra vävnader, och man vet också att så kallade D-vitaminreceptorer, dvs de proteiner med vilka D-vitaminet samverkar, finns på många olika ställen i kroppen och man börjar där finna ut hur D-vitaminet fungerar.

En studie man undersökte i den aktuella översynen om diabetes och D-vitamin omfattade 3000 personer med typ I diabetes. Man fann en minskad risk för sjukdomen hos de som tog kosttillägg av D-vitamin. Det fanns också observationsstudier som talade fär att D-vitamintillskott kunde förebygga typ II diabetes.

Att ge D-vitamin kan vara en mycket kostnadseffektiv och enkel metod att förbättra blodsockerkontrollen och förbygga allvarliga diabeteskomplikationerna, enligt en av författarna till studien.(Joanne Kouba) En annan forskare sa att människor som är i riskzonen för diabetes bör undersökas avseende D-vitaminhalten. Detta kan medföra att man identifierar en brist som i framtiden kan ha stor betydelse för individens hälsa.

Vad säger en svensk forskare om det här? På diabetesportalen får Lundaforskaren och professorn i diabetes och endokrinologi Leif Groop denna fråga:

Fråga: Om det nu visat sig att D-vitamintillskott förebygger diabetes typ 2 kan då vi som har ”förhöjt blodsocker” själva inta D-vitamin?
Finns D-vitamin att köpa på apoteket/marknaden?
Vilken dos kan vara lämplig, 2000 IE per dag?
Finns det några risker med ett sådant intag?

Leif Groop svarar: en del epidemiologiska data tyder på att D-vitamin kan ha betydelse vid diabetes och att brist ökar risken för både Typ I och II diabetes. Främsta D-vitaminkällan är solljus, medan under 20 procent kommer från födan. Genom att mäta halten 25-hydroxivitamin D kan man bestämma halten och den bör vara över 75 nmol/l. I Sverige har många låga värden speciellt under vintern. Diabetes typ II förekommer enligt studier oftare hos mörkhyade personer, vilket ger ett stöd för att denna teori stämmer. En studie från England har visar att låga nivåer av D-vitamin var förenad med ökad risk för förhöjt blodsocker inom 10 år. Det finns dock undersökningar som inte gett något entydigt resultat. Det anses att 2000 IE som daglig dos är nödvändig säger Leif Groop. Han varnar för att höga doser av D-vitamin kan ge farliga biverkningar med för höga kalciumvärden. Exakt vad detta innebär beskriver han ej.