Jag håller på att läsa två böcker. Min stroke som är en bok av hjärnforskaren Jill Bolte Taylor som fick en stroke vid 37 års ålder, och det är om denna stroke hon skriver i boken , där hennes bakgrund som hjärnforskare gör att hon kan skildra detta med en unik förmåga. Någon tidning/magasin brukar utse världens mest inflytelserika person och till den gruppen hörde hon ett år. Man kan läsa en recension av boken på läkaren Björn Liedens blogg. Han skriver också en hel del om D-vitamin och har fina bilder på bloggen. Däremot delar jag inte hans synpunkter om psykoanalys. Jag är inte klar med boken och kan inte ge något omdöme.

Den andra boken Hjärnspark är skriven av neurokirurgen Anna Josephson och neurobiologen Lars Olsson, både verksamma vid Karolinska institutet (KI). Den ingår i ett projekt som kallas "Akta huvudet", ett samarbetsprojekt mellan KI, hjärnskadeförbundet Hjärnkraft, Studiefrämjandet i Norra Stor Stockholm, Unga Kris och Allmänna Arvsfonden. Man rekommenderat att man skall läsa boken parallellt med att titta på sajten Hjärnguiden.

Hjärnkraft är en intresseorganisation för människor med förvärvad hjärnskada och deras närstående. Hjärnkraft verkar för en effektiv rehabilitering och för att minimera följderna av förvärvade hjärnskador.
Unga KRIS är en ungdomsorganisation som vänder sig till alla mellan 13 och 25 år, där ungdomar själva driver ungdomsverksamhet. Den startades som en ungdomsorganisation till KRIS (Kriminellas revansch i samhället).Verksamheten stöttas av Arvsfonden och här finns en utvärdering av verksamheten.

Boken Hjärnspark är skriven mot bakgrund av de skador som drabbar människor efter våld i olika former. Boken är skriven med en ganska enkel text; jag kan till och med tycka att den kan störa ungdomar genom att använda detta språk. Däremot är innehållet mycket viktigt och jag skulle tycka att den borde vara en obligatorisk bok att diskutera i skolan då man är i början av tonåren. Skador kan man ju råka ut för av olika skäl; det är inte bara sparkar och våld som kan ge hjärnskador med men för livet. Det handlar om att vara rädd om hjärnan, sin egen och andras.