Integrativ medicin

Håller på att läsa boken Vägen till Hälsa av Christina Doctare, en allmänläkare och också mångsysslare inom området, som annat arbetat inom olika konfliktområden, en period varit vid socialstyrelsen- fick enligt egen uppgift sluta där därför att hon varnat för missbruk av benszodiazepiner bl. a. Rohypnol. Man anklagade henne för att det inte var vetenskapligt underbyggt.
Man kan säga att den här boken handlar om att Christina Doctare blev botat från en svår astma via indisk traditionell medicin-ayurveda medicin, speciellt efter detta vill hon verka för att man skall inom västvärlden och kanske speciellt inom västerländsk- evidensbaserad- medicin bli mer öppen för att det finns andra former av medicin som också fungerar. Hennes åsikter är bland annat på kollisionskurs med en av Sverjes mest lästa medicinska bloggare- Mats Reimers blogg på Dagens Medicin.

Mats Reimer för en kamp mot all alternativ-komplementär-integrativ medicin på grund av att det inte är evidensbaserad medicin, dvs grundad på naturvetenskap.
Christina Doctare däremot säger att man måste bedöma olika medicinsystem utifrån sina meriter. För att kunna göra riktiga undersökningar av av de olika systemen måste man ha kunskap om hur de fungerar och ta fram forskningsmetoder som fungerar.

Christina Doctare vill införa något som hon kallar Botavdrag analog till Rotavdrag eller Rutavdrag. Man skall kunna gå till olika botare, som kiropraktorer, massörer och allehanda utövare av alternativa metoder för att få behandling och sedan kunna göra ett visst avdrag för detta på sin deklaration, ett bodrag. Vad Christina Doctare är speciellt tänd på är massage där hon tyckt sig märka god effekt vid olika typer av kroniska sjukdomar- till vilka hon räknar hjärntrötthet, utbrändhet, fibromyalgi etcetera. Hon ser där att hormonet oxytocin är en viktig faktor samt olika endorfiner. Beträffande detta har hon en del vetenskapligt stöd vad man kan förstå, men när något kommit så långt är det blir det också inlemmat i den evidensbaserade medicinen. Något annat som hon också vill lyfta fram för diskussion är ayurvedamedicin med bland annat olika örtblandningar. Hon menar att där finns en mer än tusenårig tradition av beprövad erfarenhet och att även denna beprövade erfarenhet skall vägas in. När allt kommer omkring är ju Indien ett av världens största länder med en medelklass som är lika stor som Europas totala befolkning och där det sker en explosiv utveckling. Mats Reimer har däremot lyft fram en del ayurvedamedicinering som innehåller giftiga beståndsdelar. Mats Reimer har enligt min åsikt rätt i att man bör undersöka medel som använts beträffande giftighet och också om de har en effekt. Samtidigt har också Doctare rätt i att man kan inte helt förklara bort en stor civilisations erfarenheter. Jag har skrivit om det tidigare och jag tror att om ett antal decennerier kommer man att skratta åt en hel del av vad vi gör idag.

Jag tycker dock inte att man skall acceptera all typ av behandling utan att man bör göra vetenskapliga utvärderingar. Det kan inte vara klokt att staten skall subventionera något annat.
Ett Botavdrag känns därför tveksamt. Däremot kanske alla skulle få rätt att kosta på sig vad de vill för att känna ett välbefinnande till exempel för 10 000 varje år och kunna dra av det. Om det nu blir att man väljer att gå på något kul, få massage ... ta vad du vill. Kanske man vill gå till någon som svänger en pendel framför en och säger att man har för mycket eller för litet av det och det. Okay, säger jag men det har inget med hälsa ur medicinsk synpunkt att göra. Själv skulle jag nog använda pengarna till att köpa glutenfri mat. Jag är alltså rätt tveksam till att institutionalisera alternativ vård.
Däremot tycker jag att Christina Doctare har rätt då hon beskriver det västerländska samhället med ayurvediska termer. "Generellt kan man säga att det är alldeles för mycket av pita och vad och alldeles för lite kapha i vårt nutida svenska samhälle. Förändring och flexibilitet, snabbhet, utbytbarhet och ombytlighet är typiska vataegenskaper, samtidigt som vata står för smärta oro och ångest. Vårt samhälle kan sägas ha ett vata-överskott på kollektiv nivå Det västerlänskla aktörsperspektivet ger likaså ett pittasamhälle som blir allt aggresssivare... ... Kapha lyser alltså mycket med sin frånvaro i vårt samhälle. Kapha står för lugn, ro och vila."

Det är också det samhälle jag också ser framför mig. Att vi har erfarenheter och kunskaper från andra delar av världen och andra kulturer som vi skulle kunna dra nytta av är jag övertygad om men vi behöver kanske inte ta med den filosofiska överbyggnaden utan behålla den vetenskapliga sättet att betrakta världen.

Det senare räcker inte alltid. Kanske ser man det i fråga om MS och CCSVI. Det blir fler och fler som får detta åtgärdat och det är nu ett antal svenskar som genomgått behandling. Det verkar som man inte kommer att hinna med de vetenskapliga studier avseende tillståndet sambandet med MS innan ett ganska stort antal genomgått behandlingar. Den beprövade erfarenheten kanske vinner över de vetenskapliga studierna. En spekulation bara.