Kantareller innehåller D-vitaminNågorlunda nytt om D-vitamin.
Ökad D-vitaminrisk bland överviktiga. Läs detta pressmeddelande från Uppsala universitet. 70% av drygt hundra överviktiga personer hade D-vitaminbrist. Man rekommenderar att dessa skall ta tillskott av D-vitamin.
Rapporten är intressant i flera avseenden. Dels är det ingen dubbelblind studie vilket enligt en del personer innebär att det fortfarande är helt obevisat. Det var till exempel så Roy Laver Swanks studie om kost med restriktion av mättade fetter avfärdades i slutet av 90 talet. Inte desto mindre tror jag att studien av D-vitamin och fetma stämmer, sannolikt är det också ett inslag i att en stor del av svenskar har D-vitaminbrist ( på grund av av vi lever i landet långt från ekvatorn där solen en stor del av året inte förmår påverka huden att tillverka D-vitamin).
Möjligen läste ni att ungdomar ( kvinnor ) som var överviktiga i en viss ålder hade en ökad risk att få MS. Kanske finns här en delförklaring till detta fetma ger D-vitaminbrist som kan bidra till att man utvecklar MS. Enligt länkade artikeln kan också substanser produceras i fettvävnad som påverkar immunsystemet och en alternativ förklaring finns där.
Inställningen till D-vitamin har förändrats under senaste månaderna hos ganska stora namn inom den medicinska världen. Lyssna till exempel på lundaprofessorn i onkologi Håkan Olsson, där han be rättar om att forskning visar att även hudcancrar i form av maligna melanom påverkas positivt av att man har goda D-vitaminvärden. Bakgrunden var en svensk rapport om solande och diabetes typ II som visade att kvinnor som solade och även reste på solresor vintertid hade mindre risk att få diabetes typ II. Visst är det underligt; så fort som det kommer en svensk rapport om något slås det upp och accepteras i pressen. Det här med diabetes och en mängd andra sjukdomar som de mest vanliga tumörsjukdomarna bröstcancer, prostatacancer och colon(tjocktarms)cancer plus hjärtsjukdomar och stroke finns det mängder av utländsk forskning om och inte minst om autoimmuna sjukdomar och D-vitaminbrist, men först när det är en studie gjord innanför den svenska nationalgränsen blir den uppmärksammad stort. Är det månne så att vi som bor i Sverige är en helt annan art som trillat ned från Mars? Men man får vara taxam för att nu kommer kunskapen om D-vitamin.
Och det är lite sensationellt vad Håkan Olsson säger. Han rekommenderar faktiskt solande för att man skall kunna täcka D-vitaminbehovet. Det är givetvis ett försiktigt solande han rekommenderar men ett helt riktigt råd. Solandet skall ske då solen står högt på himlen, då skuggan är kortare än vad man själv är för att strålningen av UVB skall kunna ge D-vitaminer. Det räcker med en kort försiktig solperiod en kvart kanske. Den skall i varje fall avbrytas innan man blir röd och bränd. Jag undrar vad generaldirektörerna för socialstyrelsen, strålskyddsinstitutet och cancerfondens representant tycker om det här. De skrev en artikel där varnade för solandet; och jag tror är viktigt att bevara riskerna i bakhuvudet så att man verkligen solar försiktigt. De tre experterna tror jag emellertid gav ett felaktigt råd:att människor genom normal utevistelse och med vitaminberikad kost på vinterhalvåret som komplement väl kan täcka behovet av D-vitamin . Vitaminberikad kost ger troligen inte tillräckligt med D-vitamin, sen är frågan vad normal utevistelse är för tevetittande stugsittare och datornördar. Men det kan vara på sin plats att varna för intensivt solande, om pendeln skulle svänga över.
Jag tror att tillskott av D-vitamin har sin plats.
Ökad D-vitaminrisk bland överviktiga. Läs detta pressmeddelande från Uppsala universitet. 70% av drygt hundra överviktiga personer hade D-vitaminbrist. Man rekommenderar att dessa skall ta tillskott av D-vitamin.
Rapporten är intressant i flera avseenden. Dels är det ingen dubbelblind studie vilket enligt en del personer innebär att det fortfarande är helt obevisat. Det var till exempel så Roy Laver Swanks studie om kost med restriktion av mättade fetter avfärdades i slutet av 90 talet. Inte desto mindre tror jag att studien av D-vitamin och fetma stämmer, sannolikt är det också ett inslag i att en stor del av svenskar har D-vitaminbrist ( på grund av av vi lever i landet långt från ekvatorn där solen en stor del av året inte förmår påverka huden att tillverka D-vitamin).
Möjligen läste ni att ungdomar ( kvinnor ) som var överviktiga i en viss ålder hade en ökad risk att få MS. Kanske finns här en delförklaring till detta fetma ger D-vitaminbrist som kan bidra till att man utvecklar MS. Enligt länkade artikeln kan också substanser produceras i fettvävnad som påverkar immunsystemet och en alternativ förklaring finns där.
Inställningen till D-vitamin har förändrats under senaste månaderna hos ganska stora namn inom den medicinska världen. Lyssna till exempel på lundaprofessorn i onkologi Håkan Olsson, där han be rättar om att forskning visar att även hudcancrar i form av maligna melanom påverkas positivt av att man har goda D-vitaminvärden. Bakgrunden var en svensk rapport om solande och diabetes typ II som visade att kvinnor som solade och även reste på solresor vintertid hade mindre risk att få diabetes typ II. Visst är det underligt; så fort som det kommer en svensk rapport om något slås det upp och accepteras i pressen. Det här med diabetes och en mängd andra sjukdomar som de mest vanliga tumörsjukdomarna bröstcancer, prostatacancer och colon(tjocktarms)cancer plus hjärtsjukdomar och stroke finns det mängder av utländsk forskning om och inte minst om autoimmuna sjukdomar och D-vitaminbrist, men först när det är en studie gjord innanför den svenska nationalgränsen blir den uppmärksammad stort. Är det månne så att vi som bor i Sverige är en helt annan art som trillat ned från Mars? Men man får vara taxam för att nu kommer kunskapen om D-vitamin.
Och det är lite sensationellt vad Håkan Olsson säger. Han rekommenderar faktiskt solande för att man skall kunna täcka D-vitaminbehovet. Det är givetvis ett försiktigt solande han rekommenderar men ett helt riktigt råd. Solandet skall ske då solen står högt på himlen, då skuggan är kortare än vad man själv är för att strålningen av UVB skall kunna ge D-vitaminer. Det räcker med en kort försiktig solperiod en kvart kanske. Den skall i varje fall avbrytas innan man blir röd och bränd. Jag undrar vad generaldirektörerna för socialstyrelsen, strålskyddsinstitutet och cancerfondens representant tycker om det här. De skrev en artikel där varnade för solandet; och jag tror är viktigt att bevara riskerna i bakhuvudet så att man verkligen solar försiktigt. De tre experterna tror jag emellertid gav ett felaktigt råd:att människor genom normal utevistelse och med vitaminberikad kost på vinterhalvåret som komplement väl kan täcka behovet av D-vitamin . Vitaminberikad kost ger troligen inte tillräckligt med D-vitamin, sen är frågan vad normal utevistelse är för tevetittande stugsittare och datornördar. Men det kan vara på sin plats att varna för intensivt solande, om pendeln skulle svänga över.
Jag tror att tillskott av D-vitamin har sin plats.
Ja, det är kul att svenska forskare vaknat nu. För oss andra (är själv enbart intresserad, har en halv forskarutb men i ett helt annat ämne) som följt Cannell, Vieth och andra är det inte direkt några nyheter. Vi får hoppas att generaldirektörerna ändrar sig, men jag är mest förvånade över att de i sin debattartikel var så dåligt uppdaterade på de senaste forskningsrönen map D-vitamin, när jag som lekman själv kan läsa mig till dessa enbart genom att surfa runt lite på nätet...
SvaraRadera