Mobiltelefoni- en studie om påverkan på hjärnans metabolism

Att använda mobilen bara så lite som 50 minuter åt gången tycks påverka hjärnans glukosomsättning i regionen närmast telefonens antenn läser man angående en rapport om mobiltelefoni och hjärnan. Jag som aldrig varit en telefonör; jag blev faktiskt skrämd i barndomen av ett telefonsamtal och det där sitter fortfarande i- jag talar som lite som möjligt i telefon. Därför tycks 50 minuter i telefon som en evighet för mig- men när jag ser mig runt på gatan, bussarna, i tunnelbanorna då förstår jag att en del tillbringar nog längre tid än så. En helt annan sak- varför pratar många så högt i när de talar i mobiltelefon: det är som om man hade de där leksakerna man konstruerade i barndomen med björntråd och konservburkar i stället för den allra senaste teknologin på området. Och nu skall jag gnälla ( och jag som tror att jag är en positiv människa, grad 8 på en skala på 1 till 10 där 1 är max. pessimistisk och 10 max. Optimistiskt: Varför delar man med sig av sitt liv till alla omkring sig; man borde skaffa en blogg i stället. Där står det var och en fritt att läsa vad man vill. Jag undrar om inte sättet att tala i mobilen och hur man använder den också kan bidra till ohälsa och stress. Lite mobiletikett kanske inte vore så fel.
Men så till hjärnans påverkan av mobiltelefonens. Man har studerat detta med hjälp av positron emissions tomografi ( PET).
 
Vad är positronemissionstomografi (PET)

PET är en medicinsk avbildningsteknik vilken bygger på radioaktiva isotopers sönderfall. Det kan ge tredimensionella bilder av signalsubstansers och andra naturliga biokemikaliers rörelser i kroppen.

Man gjorde en studie där dels mobilen var på och nära örat, samt om den var av. ( Dock talade man inte i mobilen). Man fann att metabolismen i frontalloben framför ögonhålorna var påverkade liksom tinningloben. De områden som är närmast mobilens antenn.
Man kan inte uttala sig i vad det här betyder enligt forskaren Nora D Volkow från National Institue on Drug Abuse i Bethesda Maryland. Tills vidare rekommenderar hon att man bör använda handsfree eller högnivå på högtalarna. Om mobilen är mer än en fot borta har den högst troligt ingen effekt, säger Nora Volkow.
Det här är egentligen vad som rekommenderas redan tidigare om man vill minimera risker med mobiltelefoni. Volkow rekommenderas speciell försiktighet hos bar och hur ungdomar vars hjärnvävnad utvecklas kraftigt, vilket i viss mån pågår till i trettioårsåldern. Rapporten kom den 23 februari i the Journal of the American Medical Association. Jag läste den via medscape.

MS och signalsubstansen noradrenalin

Noradrenalin är en vanlig neurotransmittor och dessutom ett stresshormon som produceras i binjuremärgen tillsamman med adrenalin.. Neurotransmittorer är signalsubstanser i nervsystemet som gör att nervimpulser kan överföras från en nervcell via så kallade synapser. Denna neurotransmittor tros spela en viktig inflammationshämmande effekt på neuronen och minska stress(belastning) av neuronen. Noradrenalin tros också påverka blod-hjärnbarriärerns integritet, med vilket man bör mena dess förmåga att fungera eller kanske dess förmåga att påverkas- vilket kan ha olika betydelser.

I hjärnan produceras huvudsakligen noradrenalin i ett område som heter locus coerulus, och man har funnit att personer med MS tycks ha mindre halter av noradrenalin i hjärna. Forskare vid UIC College of Medicine antog att en skada på locus coerulus var orsaken till detta.
Paul Polak som var huvudförfattare till studien säger att det finns mycket bevis för att Locus coerulus är skadad vid Alzheimer och Parkinson men nu har man för första gången visat att stress kan vara inblandat avseende neuronen i locus coerulus vid MS, och att det finns en reduktion av nivåerna av noradrenalin i hjärnan.
Vid UIC College of Medicine har man i många år forskat i noradrenalinets betydelse vid inflammatoriska processer i hjärnan. Det man nu har studerat är fynden hos möss med en modell av sjukdomen MS, som man framkallat. Man fann där dessa minskade halter. Man skriver att liknande förändringar kunde man finna även i hjärnan hos MS patienter.
Skada på locus coerulus och brist på noradrenalin kan finnas vid neurologiska sjukdomar säger Paul Polak. Det finns ett antal godkända mediciner som höjer noradrenalinhalterna, säger Polak och vi tror att det skulle kunna vara till nytta för MS patienter. ( Exempel på medel som kan höja noradrenalinhalterna är en del medel mot depression, som bland annat verkar genom denna effekt).
Locus coerulus (LC) är, som man ser på bilden, belägen i de mest primitiva delarna av hjärnan, de delar av hjärnan som är äldst evolutionärt sett, den förlängda märgen. Där finns också funktioner som är centrala för oss, andningscentra, centra som hjälper till i reglering av cirkulation, och där finns det http://cns.sahlgrenska.gu.se/goude/nsd/structure_813 till vilket LC hör. LC har många viktiga förbindelser. Uppåt i hjärnan finns lillhjärna, hjärnbark, thalamus, amygdala och där gör dessa förbindelser att de olika delarna blir känsliga för nya signaler. Samtidigt finns förbindelser nedåt till ryggmärgens bakhorn där det kan dämpa smärtsignaler utifrån kroppen. På bloggen neurotonics.blogspot.com läser jag ett exempel. Man har väldigt ont någonstans, men plötsligt ser man sitt lilla barn vara i fara för att bli överkörd- all smärta är som bortblåst och man agerar fortare än kvickt. Där har förmodligen locus coerulus har en viktig roll. LC tyx påverka arousal på uppåt, ovanför förlängda märgen och nedåt i ryggmärg och i lillhjärna.
Inom psykologin talade man om arousal på den tiden jag läste det, med det menade man ungefär den nivå av aktivitet, uppmärksamhet, stress man är på. Ett experiment jag läste om var att om man skall göra en enkel uppgift gör man det snabbare med en hög arousal ( ex.vis hög stress) , då man har ett trängre perspektiv eller till och med tunnelseende. Är uppgiften mera komplicerad är det bättre med en lägre stressnivå, man har då tillgång till mera av vad man vet, känner, ser etc. Man skall alltså inte vara stressad under en provräkning.
Jag läser om studien på physorg.com: länk i marginalen.

Om alternativ vård

Juni 2005 om alternativ-komplementär vård nedanför. När jag läser igenom det står jag för det fortfarande.  Sedan dess har jag bland annat börjat med diet för min MS. Diet som innebär reduktion av omega-6 fetter och mättade fetter. Försöker och att använda långsamma kolhydrater. Mycket grönsaker och frukt.

Jag gör också yoga: 2005 höll jag på med mindful meditation och yogan  innehåller för min del inslag av det.

Jag vill gå igenom min blogg och rensa. Mycket är inaktuellt. Mycket upprepningar. Jag vet inte hur mycket jag skrivit om till exempel antegren- Tysabri osv. 

Jag har också börjat med reklam. Från början ville jag ha reklam som jag själv kunde stå för. Det var dock för mycket arbete i och med att jag har dålig internetkontakt nu. Det blev google ad sense, som känner av vilka ord jag använder och lägger ut annonser utifrån det. Ibland blir det helt galet och ibland adekvat. Men min grundsyn är att vuxna människor kan välja  och välja bort och att man skall ha de möjligheterna, så tills vidare känns det riktigt. Jag får ompröva det om en lång period.

Det här skrev jag 2005:

 

Min syn på alternativ-komplementär vård

Framför mig har jag två tidningar, Husmodern från 1942 som jag hittade i ett uthus och Dagens Medicin. Det finns åtminstone ett ämne som tangerar varandra i de båda tidskrifterna. Det är dels en artikel om månsjuka av den första kvinnliga professorn i Finland Alma Söderhjelm. Hon var professor i historia. I Dagen Medicin skriver man om flera remissinstanser avvisar ett förslag om register för alternativmedicinare.

Man skriver "Regeringen kom redan i budgetpropositionen för 2004 överens med mp om att ett register skall inrättas utan föregående utredning. Mp har drivit registret som en av sina sjukvårdspolitiska hjärtefrågor, eftersom detta skulle vara ett första steg mot offentligt erkännande av alternativ och komplementär medicin. " En efterbeslutsutredare tillsattes, som i december kom med ett förslag om ett nationellt register för yrkesutövare av komplementär och alternativ medicin. Som ett krav för att få registrera sig skulle man ha minst 20 poäng basmedicinsk utbildning.

Jag är glad att tunga instanser (Läkarförbundet, Sjukgymnastförbundet, Farmaceutförbundet, Psykologförbundet, Karolinska Institutet) går emot detta. Jag har inget emot alternativ medicin eller komplementär medicin, om det inte innebär att man försummar att man får adekvat medicinsk behandling enligt kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet. En annan sak, som jag också är rädd för, att det finns en risk för att man kan bli utsatt för lurendrejeri. Om man har en sjukdom, där man blir bättre utan att någon behandling görs, är det lätt att tro att man blivit hjälpt av det och det preparatet. Sjukdomen MS har i många fall detta förlopp åtminstone i början. Om man då tror att det är någon kur som hjälpt då är det lätt lägga ut stora summor för att inte bli invalidiserad. Olika typer av cancer kan man idag bota, men viktigt är då att man kommer under sakkunnig vård så fort som möjligt.

Jag har själv varit med om patienter med helt botbara tumörer, som avstått från den skolmedicinska behandlingen för att vända sig till alternativmedicin, och också sett en del återvända i ett eländigt tillstånd, nu bortom all räddning.

En del av sådant får vi läkare ta på oss. Vi har inte lyckats ge information till patienter och anhöriga så att de trott på vad man sagt.Under senare år har jag mer varit patient än läkare och jag har då kommit i kontakt med andra sidan. ( Bara detta att man kan tala om andra sidan i en vårdrelation säger mycket). Patienter talar ofta om att de inte har förtroende för sin läkare, läkare är köpta av läkemedelsindustrin och man kan inte lite på dem på grund av att de vill tjäna pengar. Men det beror inte bara på dålig information, dåligt omhändertagande. Även press, myndigheter som socialstyrelse, politiker får också ta ett stort ansvar för detta. Att miljöpartiet har en sådan syn förefaller mig troligt eftersom de vill driva fram ett register officiellt register över alternativ-komplementärmedicin.Och hur kan man lita på Miljöpartiet om jordens hälsa om man är negativ till vetenskap beträffande människors hälsa.

Men som sagt jag är inte emot alternativa tankar. Det finns säkert mycket inom den alternativmedicska sfären som kan visa sig riktigt. Men det måste utsättas för de prövningar som gäller inom skolmedicin. Och när det är gjort tillhör det ju skolmedicinen. Jag har heller inget emot att man vänder sig till alternativmedicin, bara det inte äventyrar något(inklusive ekonomin). Jag har själv använt aloe vera gel för hudbevär.

Sune Överhagen

T-lymfocyter och MS

Ett exempel på behandling riktad mot T-lymfocyter.

T-lymfocyter och MS
Att inrikta sig på att på något sätt blockera T-lymfocyterna är troligen en effektiv väg att stoppa förstörelsen av myelin vid MS enligt forskaren  Harley Tse vid Wayne State University's School of Medicine i en studie som publicerats i Journal of Neurology i januari 2011. Källa Phys.org. Länk i marginalen.

Teorin autoimmun sjukdom innebär att det sker ett angrepp på den egna vävnaden av immunförsvarets celler. Vid MS angrips myelinet kring nervtrådarna som leder nervimpulser från en cell till en annan. Myelin: Myelinet effekt är dels att isolera nervtrådarna, och dels att snabba upp förbindelserna mellan olika nervceller. När myelinet skadas går nervsignalerna långsammare eller inte alls .Det har förekommit en debatt om huruvida att blockera T-cellerna är en effektiv väg att inflammationen och angreppet på den egna vävnaden vid MS. Det man diskuterat är bland annat om det vid olika skov är olika typer av T-celler som angriper myelinet vid de olika skoven. En teori är att det är samma typ av T-celler. Enligt denna teori är det samma del av myelinet som angrips varje gång. En annan teori är att det är olika T-celler som angriper vid de olika skoven och riktar sig mot olika delar (proteiner) i myelinet. Om det är så att det är olika typer av T-celler vid olika skov som angriper olika myelindelar. I så fall skulle en behandling riktad mot T-cellerna vara ganska ineffektivt.

Att inrikta sig på att på något sätt blockera T-lymfocyterna är troligen en effektiv väg att stoppa förstörelsen av myelin vid MS

För att försöka finna ett svar på dessa frågor har man nu undersökt möss som haft en experimentell MS. Man tog fram en musstam där de sjukdomorsakade T-cellerna var märkta. Efter att mössen ifråga haft ett skov tog man bort de märkta T-cellerna och efter detta fick de inga fler skov, vilket skulle stödja att det är samma T-celler som ger upphov till olika skov.
Det finns givetvis en hel del svagheter i detta. Får det första är "mus MS" inte multipel skleros och Mus MS beter sig inte alltid lika som MS. Möss är inte människor. Samtidigt är det ett experiment som visar på ett orsak-verkan samband vid sjukdomen mus MS och det finns likheter mellan MS och mus MS. Mycket av den allra mest grundläggande forskningen om MS baseras på att det finns en likhet, och den likheten bekräftas i grundforskningen.

Monocyters inflammationshämmande funktion fungerar inte vid MS?

Förmågan hos monocyter att hämma inflammation är skadad vid MS tyder en undersökning på, där svensken Thomas Bäckström är deltagare.Monocyter är en sorts vita blodkroppar som finns i blodet bara ett dygn och sedan sprids ut i vävnaden, där de bland annat omvandlas till makrofager, ätarceller som städar upp i vävnaden, äter upp främmande partiklar och de fungerar därvid som antigenpresenterande celler, som visar upp fragment av det kroppsfrämmande så att övriga immunförsvarets celler skall kunna bilda nya celler och antikroppar som bekämpar infektion.

Om monocyter Monocyter har tre olika funktioner i immunsystemet. Fagocytos-ätarfunktionen, där de oskadligför främmande ämnen, bakterier, virus. Antigenpresenterande funktion, när de ätit upp exempelvis ett virus, och sönderdelat den presenterar de den på cellytan för att andra celler skall lära sig att känna igen det kroppsfrämmande och bilda försvar emot det i form av antikroppar, T-lymfocyter etc. Monocyter kan också stimuleras till att bilda proinflammatoriska cytokiner som stimulerar inflammation efter att de varit i kontakt med det kroppsfrämmande (TNF, IL1 och IL 12). Efter en viss latens börjar de också att producera antiinflammatoriskt cytokin IL 10.

Undersökningen tyder på att monocyterna inte förmår hejda inflammatoriska celler från att förstöra centrala nervsystemet vid MS, enligt författarna till studien. Enligt Bäckström har vi alla monocyter som fungerar bland annat har denna nedtryckande på inflammation. ( de stimulerar inflammation först och sedan hämmar de inflammation) Den här studien kan visa på en väg att hejda inflammation och därigenom MS via påverkan av dessa lymfocyters funktion.

Artros- utslitna knän är vanlig orsak till handikapp.

Mer om artros från 2014

Artros i knä är en av de vanligaste orsakerna till handikapp! Man tänker inte på det, men när man läser det och sedan tittar på omvärlden, så kryllar det av haltande människor i medelåldern och äldre. Det är vad man i dagligt tal kallar förslitningar i knä eller utslitet knä.
Att skaffa sig artros är ganska lätt kom jag underfund med för några år sedan:
Jag skrev en del om det i samband med att jag hade "en släng av det" för några år sedan. Det var en släng därför att det gick över men det var ingen släng för mig just då. De sämsta dagarna kunde jag bara gå enstaka steg och det kom väldigt olyckligt efter som jag då höll på att träna upp mig efter de skov jag hade haft. En orsak var att mina muskler i benen blivit försämrad av sjukdomen, att jag kunde gå mindre.
Man skall lyssna på kroppens varningssignaler
En annan orsaken var delvis träningen. Jag hade tränat intensivt med knäböjningar djupt vilket kan belasta knälederna och sedan nonchalerade jag smärtsignalerna som jag fick och vilade inte utan fortsatte min träning och mina promenader tills det en dag sa "pang" och jag kunde inte gå på grund av smärtor.
Träning med låg belastning
Långsamt, långsamt blev det bättre av icke belastning och att jag försökte träna på motionscykel utan i stort sett någon belastning.

Hur leder får sin näring Bakgrunden till detta är att ledbrosket och andra strukturer i knät som menisker får sin näring via ledväskan. Dessa strukturer fungerar som svampar; när de utsätts för belastning pressas vätskan ut och när de är i vila går vätskan in. På så sätt får ledbrosket sin näring. För att en led skall må bra måste den belastas. Enbart vila ger dålig läkning åt en led. Allför mycket belastning är heller inte bra.

Träning av muskulaturen kring knä, speciellt stora lårmuskeln
Det gick till en punkt men sedan stod det stilla. Röntgen visade att ledbrosken var lite låga, ett tecken på artros. Hade jag utslitna knän och skulle leva med det resten av livet? Det var speciellt vänster knä som besvären var kvar i och vid undersökning hade musklerna kring knät förtvinat och vänster lår var betydligt smalare än höger. Jag fick goda träningsråd av en naprapat här i Puerto de la Cruz och sedan var det bara att träna. Det gick ut på att träna muskulaturen utan att belasta knäna. Jag skulle också vara försiktig med cyklingen och ha sadeln högt. Cyklingen kan vara belastande för lederna genom ställningen. Bilderna visar en illustration av hur muskler i låren skulle tränas. Det var dels statisk träning och dynamisk träning.

Klicka på bilderna blir texten lättare att läsa

 
















Noggrann uppföljning med smärtskattning är en god hjälp att se framsteg och bakslag.
. Jag försökte också att successivt träna med att utöka promenader. Ibland blev det bakslag och man fick gå tillbaka och vila. Jag följde hur det utvecklades genom att bedöma smärtorna på en skala. Så småningom, det tog tre år var smärtorna borta vid promenader och något år efteråt kunde jag börja jogga.
Yoga gjorde att jag kunde börja jogga.
Smärtorna försvann helt i samband med att jag gick en kurs där jag fick lära mig yoga för den som inte kan stå på huvudet. Det visade sig vara ett lyft för mina knän. Jag har fortsatt med övningarna för quadricepsmusklerna men nu extremt långsamt och det ingår nu i mina yoga övningar. Sista delen av att man sänker benet skall gå mycket, mycket, mycket långsamt. Jag tror dock att det var en annan övning som gjorde att mina knän blev mjuka igen.


Glukosamin
Ytterligare en sak bidrog till att mina knän blev bra. Jag tog glukosamin. Detta är ett medel som först kom från den komplementära medicinen, men numera finns det att tillgå som arsenal även i den etablerade  medicinen, även om dess effekter inte är grundligt utforskade. 2005 gjordes en Cochranstudie, dvs man gick igenom ett antal studier och de som fyllde de krav man uppställt, gjorde man en sammanslagning av, en så kallad metastudie och då fann man i stort sett inga effekter. Metastudier är dock ganska  ( enligt min mening) eftersom man inte undersöker exakt samma faktorer utan det kan bli så att man slår samman äppel och päron, dessutom kanske viktiga studier försvinner i utsållningen på grund av kraven.
Glukosamin hjälpte mig i varje fall och när man tittar på medline plus sida finner man där att de studier man gjort tyder på att glukosamin troligen är effektivt mot knäledsartros av lindring eller måttlig grad. För artros i käkleder, rygg och höfter finns möjliga effekter. Jag har rekommenderat glukosamin i flera fall och ibland tycks det ha en god effekt, ibland hjälper det inte.
Glukosamin finns naturligt i kroppen och är byggsten till kemikalier som bygger upp ledbrosk, senor och andra strukturer. Det ger smärtstillande effekt efter ganska lång tid till skillnad från andra smärtstillande medel. Detta förefaller mig logiskt om det är så att effekten kommer av att ledbrosket byggs upp igen.

Att tänka på knä som ett organ.
Jag kom att tänka på det när jag läste en artikel om artros och knän. Forskaren Fred Nelson vid Henry Ford Hospital föreslår att man skall se knät som ett organ. Han menar att man skall se på det ur samma utgångspunkt som man tittar på hjärsjukdom. När man forskar om en degenerativ sjukdom som artos bör man titta på ben, brosk, ledband, nerver och cirkulerande kemikalier och hur dessa komponenter samarbetar i funktionen av knät. ( muskler inte att förglömma).
Artros i knä är vanligaste orsaken till handikapp och förlust av oberoende.
Det är en sjukdom som sakta fortskrider. Ledbrosket gradvis slits ut på grund av trauma, åldrande eller infektion, Då brosket tunnas ut tjocknar omgivande ben till. Ofta gnider sig olika bendelar mot varandra och kan vara orsaken till den individuella smärtan. I de flesta fall är normal aktivitet smärtsam och försvårad.
Nuvarande behandlingar inkluderar läkemedel som antiinflammatoriska medel är eller medel mot smärta, sjukgymnastik, stödanordningar, hälsa och beteende förändringar som viktnedgång samt proteser.
Våra strategier riktar sig mot inflammation och smärta. Vi tittar inte på ursprunget till det onda, vilket kan var felfunktion i ledvävnad, ben eller nerver.Återsignaleringen via nerver kan ha en effekt på brosket i sig. Kunskapen om hur medelanden fram och tillbaka mellan ledkomponenter kan leda till att man bättre kan åtgärda smärtorna.
Jämförelse självträningsprogram och styrketräningsprogram för människor med knäartros.
Denna knä studie gjorden vid University of Arizona Arthritis Center i Tucson och pågick i 24 månader. Det var en oblindad randomiserad interventionstudie för att jämföra effekterna av styrketräningsprogram och självträningsprogram och en kombination. De 273 deltagarna var mellan 35 och 65 år som hade haft smärtor och rörelseinskränkningar som följd av knäsmärtor de flesta dagarn i ett eller båda knän i en period som inte var mer än fem år
Man fann ingen skillnad mellan grupperna. Alla fick dock en gedigen utbildning och uppföljning. Egenbehandlingen var det färre som slutade med var detta var en fördel för detta. Samtliga tre grupper var betydligt bättre vid uppföljningen efter två år.
Tai Chi och knäartros
I denna studie rekryterade Chenchen Wang och hans kollegor 40 patienter från Storbostonområdet med känd knäartos men annars god hälsa. Medelåldern på deltagarna var 65 år och deras MBI var 30. Till minskning av besvär hör bland annat viktreduktion om man har övervikt.

MBI( mass body index) MBI skall vara mellan 25-19. Över 25 räknas som övervikt och över 30 som fetma. Under 19 undervikt.

Patienterna utvaldes slumpmässigt och 20 ombads delta i en 60minuters träning med Tai Chi i Yangstil två gånger i veckan i tolv veckor. Varje session inkluderade självmassage och en genomgång av Tai Chi principer, 30 minuters Tai Chi rörelser; 10 minuters andningsteknik och 10 minuters avslappning
De övriga 20 deltagarna utvaldes till en kontrollgrupp som deltog i två 60 minuters sessioner i veckan i 12 veckor. Varje kontrollsession inkluderade 40 minuters instruktion om artros som sjukdom, diet och nutrition, terapier att behandla artos eller fysisk och mental hälsoundervisning. De sista 20 minuterna bestod av stretch övningar involverande överkroppen, bålen, underkroppen där varje stretchning hölls i 10-15 sekunder.
I slutet av 12 veckors perioden uppvisade de patienter som utövat Tai Chi en signifikant minskning av knäsmärtor jämfört med kontrollgruppen. Forskarna fick såg också förbättrad fysisk funktion, förmåga att klara sig bra, depression och av tillståndet i knät.

Källa: undersökningarna fann jag på phys.org. Se länk i marginalen.

Känseln i händer och fötter kan förbättras av en salva

Se enkäten i marginalen om känselstörningar i fötterna vid MS.



En komplikation till diabetes är att känseln i speciellt fötter kan försämras. Det kan leda till ytterligare komplikationer där man utvecklar sår för att man inte känner. De varningssignaler som kommer innan man får då man fått en liten blåsa på foten kanske man inte upplever förrän det vuxit och blivit infekterad. Själva känselnedsättsättningen eller förändringen kan ge upphov till att man känner smärtor, stick, krypningar och liknande som känns obehagliga. Man kan ha liknande fenomen vid MS även om faran för sår där kanske inte är lika uttalad.

Man kan även ha känselnedsättningar i händerna som följd av nervpåverkan. Detta kan till exempel ske efter att det blivit trångt för en nerv speciellt i trånga passager i handleden och det är också förekommande när man arbetat med verktyg som ger vibrationer.

Professor Göran Lundborg handkirurg i Skåne men också också i sin forskning intresserad av neurplasticitet, det vill säga hjärnans förmåga att bygga om sig själv har deltagit i två forskningsprojekt som handlat om diabetesfötter och vibrationsskador i händer. Jag har tidigare skrivit om hans arbete med personer som fått en hand amputerad och där i efterhand fått fantomsmärtor/ upplevelser i den amputerade handen, dvs den känns och den smärtar ofta. Det hela beror på att när man förlorat en hand blir området i hjärnan som representerade den handen utan funktion och så småningom tas den delen av hjärnan över av andra kroppsdelar respektive ställen i hjärnan, kartan i hjärnan ritas om. Genom en spegelanordning kan man göra så att man kan spegla den hand och underarm man har kvar så att det ser ut som att det är den arm som är borta. Då kommer man att börja känna det som att den hand som är borta fått liv igen och fantomsmärtorna börjar försvinna. Hjärnan reorganiserar sig.
Den salva man använder är en enkel bedövningssalva som man använder när man vill lokalbedöva ett område som man vill ge en injektion i eller liknande. Här anbringar man salvan i ett nära det område som har "skadad" känsel för diabetesfötter gäller det underbenet och för vibrationsskada i en hand gäller det underarmen. Man blockerar känseln från respektive underben och underarm och känseln från respektive fot eller hand skall därför får en chans att utbreda sig i dessa angränsade områden i hjärnan och etablera sig där. Detta är också vad som händer. Effekten av salvan sitter i cirka ett dygn men så småningom efter upprepning visar det sig att effekten sitter i längre och längre. I en av artiklarna beskriver kvinnan att hennes domningarna och värken i handen försvann helt efter ett halvår. Liknande har man sett även beträffande diabetesfötter.
Det hela handlar alltså om att varje finger, varje kroppsdel har ett eget område i hjärnan dit dess känseltrådar går. Detta är dock inte fixt och färdigt utan kan omarbetas. Bland annat så tas områdena över om en kroppsdel amputeras och man en kroppsdel och till och med en protes kan ta en plats i ett område om man stimulerat till detta på något sätt, hjärnan är flexibel, plastisk.

Här håller Göran Lundborg ett föredrag om hjärnan och neuroplasticitet 17 minuter.
Om cirka en månad kommer Göran ut med en bok på svenska om neuroplasticitet: Handen och Hjärnan. Från Lucys tumme till den tankestyrda robothanden.
 
Man har ju lite funderingar om hur känselstörningarna i MS fötter skulle kunna påverkas.

Lyckträff?

Att jag fått bättre känsel i min vänstra fot är jag rätt säker på. Många som har ms förstår nog att jag uttrycker mig lite vagt, för upplevelserna från kroppen är jag ofta lite osäker på pga ms sjukdomen. Är det något fel på en sko, har skosnöret gått upp eller har det hänt något me känsel. Så konstigt det känns under foten eller har där fastnat något under fotsulan. Oftast är det alternativen, men ändå där finns en osäkerhet.
Kanske kan detta med känseln i foten förklaras med neuroplasticitet.
 
Bakgrund: Man har sedan länge vetat att det i hjärnbarkens hjässlob finns områden där känseln från olika områden på kroppen finns kartlagda så att varje kroppsdel är representerad. Motoriken däremot finns i frontalloben. Se bild.

Varje kroppsdel är inte representerad efter den faktiska storleken, utan mera efter hur mycket nerver som går till de områden det är frågan om fingrar, ansikte, mun, tunga mm är större vad avser känseln eftersom man är beroende av god känsel där. De kroppsdelar man behöver kunna göra komplicerade och exakta rörelser med är också väl representerade. Detta tog man reda på i början av 1900-talet då man bland annat studerade apors hjärnor på punkter och kunde se att stimulerade man en viss punkt rörde aporna på en viss del av kroppen, på ett liknande sätt undersökte man också känseln. 





 
Vad man trodde då var att detta var bestämt från början den hjärncellen eller den delen av hjärnan motsvarade en viss kroppsdel och att detta var bestämt från början. Forskaren Merzenich genomförde flera experiment som ifrågasatte detta. Bland annat opererade han samma två fingrar på en apa och då fann man att kartan blev annorlunda i hjärnan, de två fingrarnas kartor blev en karta eftersom de rördes samtidigt. Det finns också människor som föds med sammanväxta fingar och om man särar på dessa så att de kan göra separata rörelser ändras kartan i hjärnbarken till att vara separata för de två fingrarna. Hjärnans kartor kunde omritas upp i vuxen ålder. På engelska säger man att hjärnan är rewired, dvs nervbanorna ändras ombyggs. Merzenich visade att det fodrades vissa saker för att denna omändring i hjärnan nervbanor, i hjärnans kartor av olika kroppsdelar skulle ske.

1. Att två nervsignaler avfyrades på samma gång, dvs då två fingrar syddes samman hos en apa så att den rörde fingrarna samtidigt, ledde till att de två fingrarnas kartor i hjärnbarken sammanfördes. Detta tycks vara en allmän regel att tajming, dvs att avfyrning av två nervsignaler samtidigt gör att dessa på något sätt så småningom kopplas samman , att det sker en omändring i hjärnan. Neuroplasticitet!
   
2. Motsatsen gällde också, när två fingrar skiljs åt förändras deras kartor i hjärnbarken . De rör sig fristående och avfyras inte samtidigt. De arbetar inte synkroniserat längre. Det sker en omändring, ombyggnad av kartan. Neuroplasticitet!
   

I ett annat experiment stimulerade Merzenich och hans medhjälparna fingertopparna på en apa många gånger per dag i många dagar, samtidigt som apan inte fick röra fingrarna på annat sätt och då bildades i hjärnbarken ett område som såg ut som ett tvärgående finger längs fingertopparna. Neuroplasticitet!
Sedan tog Merzenich och opererade bort ett hudparti på ett finger och nerven som gick dit fick följa med och tranplanterades till ett annat finger. Nu var frågan om nerven skulle signalera till den ursprungliga fingret plats på kartan eller till det nya fingret som fått huden. Det visade sig att det var det nya fingret som blev stimulerat på kartan. Den flyttade hudflikens karta flyttades till det nya fingret därför att detta finger och hudflikens nerver avfyrades samtidigt. En nerv var alltså inte för evigt knuten till en viss plats i hjärnan.


Kan svaret finnas i detta till varför min känsel i foten blev bättre. Och var detta i så fall en lyckträff?

Känseln har kommit tillbaka efter att jag gjort en sorts -yoga-meditationsövning. Jag har hållit på med den i drygt ett och ett halvt år så det har inte precis gått fort. Jag går ner ifrån tårna och upp till huvudet och försöka känna känselförnimmelser i varje kroppsdel jag "besöker". Ursprungligen skulle man börja med ett ben i taget och sedan nästa. Båda armarna skulle man ta samtidigt. För att spara tid började jag med att göra båda benen samtidigt och det är det jag syftar på med lyckträff. Jag försökte alltså känna båda fötternas tår samtidigt och speciellt lilltårna på vä sida har jag haft svårt för. Det har successivt blivit bättre och bättre. Till en början-ganska länge- ledde det här till att jag åter kände krampförnimmelser i höger fot som också spred sig till vänster, vilket jag aldrig känt i vänster sida av kroppen tidigare. Detta har nu försvunnit men i stället har jag nu fått bättre känsel under foten. Jag menar så här. Mina nervceller från hö sida och vä sida avfyrades samtidigt och kanske ledde det till att känseln i vä fot kunde på något sätt knytas till höger sidas känsel, så att ett område som blivit skadad av MS nu fick sin funktion övertagen av en annan del av hjärna.

Skulle det vara så är det inte bara intressant; det visar sig att det lönar sig att fortsätta träna. På något sätt borde man kunna dra nytta av det här att olika delar av kroppen kan samarbeta om deras nervceller avfyras samtidigt, om tajmingen är bra. Jag kommer här att tänka på rytmen och musikens roll för neurologisk rehabilitering.

Video med Merzenich från TED föreläsningar

Glutamat och neurologisk sjukdom. Hopp vid stroke, MS, parkinson mm

Vad är glutamat? Det är en signalsubstans I nervsystemet som är viktig för bland annat minne och för att våra sinnesorgan skall kunna skicka information till hjärnan. MEN då det blir för mucket av just denna signalsubstans kan den ge upphov till skador I centrala nervsystemet. Glutamatet blir då neurotoxiskt och tros bidra till många neuroligiska sjukdomar.

Glutamat finns i många födoämnen, men när man tittar på vad livsmedelsverket skriver om detta, bedömer man det som att via födan kan man inte få i sig sådana mängder att det skulle kunna bidra till neurologiska skador.

Det är nog snarare så att när någon skada skett inne i hjärna och ryggmärg kan det komma bildas överskott av glutamat så att halten blir sådan att det kan skada nervceller. Jag skrev om detta för några år sedan i inlägget "Trött i hjärnan".

Det har nu kommit två studier som handlar om glutamat och hur man utifrån hur det fungerar skulle kunna få fram medicinering som gör att skadorna minskar vid exempelvis stroke, MS, parkinson och andra neurologiska sjukdomar.

Vad man arbetar med vid bland annat Weizmann Institute är inte att försöka att få in någon medicin genom blodhjärnbarriären som skulle minska glutamats effekter utan att i stället försöka att pumpa ut glutamat från hjärna. Det finns i blodkärlen "pumpar" för olika ämnen som skall in och ut i hjärnan. Det finns bland annat sådana pumpar som verkar för att koncentrationen av glutamat skall vara på en "balanserad" nivå. Genom att försöka minska glutamat i blodet testar man möjligheterna att detta skulle kunna öka uttransporten av glutamat från hjärnan. Genom att använda ett enzym(GOT) som normalt gör detta, och dessutom ett liknande men konstgjort enzym som gör att glutamat sänks i blodet och sätts in i på lagringsställen har man gjort försök på råttor. Och man fann att man fick sänkningar av glutamat och att också "stroke" hos råttorna ledde till mycket mindre skador om man de fick dessa enzym.

I en annan undersökning på strokepatienter tog man prover på vilka halter av glutamat och på det glutamatsänkande enzymet GOT som patienterna hade och man fann att det bästa sättet att förutspå hur pass omfattande skador man skulle få var just dessa prover. Höga halter av glutamin och sämre prognos, mer skada efter tre månader, medan höga halter av GOT gav bättre prognos.

Källa Physorg.com

2009 kunde man på samma sajt läsa om prognosen vid MS och glutamat halt i hjärnan. Man hade med en avancerad avbildningapparatur kallad proton MR spektroskopi mätt halten av glutamat i hjärnan. Man fann att ju högra halt av glutamat man fann desto mer tecken på axonskada fanns man hos patienterna. Detta skedde genom att man mätte ett speciellt ämne som speglade detta.

Här är troligen något på gång som många neurologiskt sjuka kan dra nytta av.

Dhanurasana

Dhanurasana

Jag undrar om inte yogan har gett mig bättre känsel i fötterna, apropå ett tidigare inlägg om var är mina fötter. Det handlade om känselnedsättning i bland annat fötter, vilket påverkade förmågan att känna var man sätter ner sina fötter när man går. Jag tidigare skrivit att jag prövat inclined bed therapy för att se om det hade någon effekt på obehagliga känselförnimmelser i fötterna, det gav ingen effekt. MEN jag tror att jag blivit bättre av en kombinerad yoga-meditationsövning, som jag hållit på med länge. ( cirka ett år) Övningen är en sorts kroppsscanning, där man går igenom kroppen nerifrån fötterna till huvudet, kroppsdel efter kroppsdel. Det börjar med fötterna, och tårna. Jag kände där att jag har haft väldigt svårt att känna var jag har speciellt lilltårna, och speciellt lilltån på vä sida, men jag har ihärdigt försökt känna det och jag tycker nu att jag gör det. Men en bieffekt av detta tycks vara att min subjektiva känselnedsättning i vänster fot tycks ha försvunnit- jag vet inte när- men nu förnimmer jag den inte. Och jag kan inte ge någon annan förklaring än att det är just denna kroppscanning som gett resultat.

Det är intressant eftersom det på något sätt måste ha bildats nya nervförbindelser, det har skett en lagning av centrala nervssystemet just beträffande detta. Detta är vad man kallar neuroplasticitet.

Tidigare har jag sett en annan positiv effekt av yogan, mina knän blev mjuka och i stort sett besvärsfria, men det var ju inte neuroplasticitet.

Därför tänkte jag att jag måste försöka något som kan hjälpa mig beträffande mina urinträngingar som har varit speciellt uttalade nu efter att jag hade en urininfektion för några veckor sedan. Det börjar att bli klart bättre och jag tycker rent allmänt att mina trängningar blivit klart bättre de senaste 2 åren, även om jag haft ett bakslag nu.

Jag skall nu försöka göra övningen dhanurasana, pilbågen tror jag övningen heter på svenska. Man kan se den på ovanstående Youtube video. När jag gör det ser det helt annorlunda ut och knappast som en pilbåge, men jag hoppas det skall bli bättre. Om detta ger resultat bör det också vara genom att det sker nya kopplingar i nervsystemet, att det bildas nya vägar. Men jag får räkna med att det här tar tid.