Laquinimod: ytterligare en tablett vid MS

En placebokontrollerad studie om 1106 personer med RRMS ( skovförlöpande MS) avseende laquinimod har genomfört. Den pågick under två år och 80 procent av de som tog verksamt medel genomförde studien mot 78 procent i placebogruppen.
Biverkningarna var också få och i stort sett jämfört med placebogruppen. En ökning av leverenzymen sågs i behandlingsgruppen jämfört med placebogruppen. Dessa förändringar var övergående och gick tillbaka och det fanns inga tecken på problem med levern, enligt Comi, som ledde studien och chef för avdelningen för neurologi och institutet för experimentell neurologi vid ett universitet i Milano.
Resultatet då?

Årlig skovfrekvens	23% minskning
Utveckling av handikapp	36% minskning
Hjärnatrofi ( död av nervceller i hjärnan)	33% minskning

Det anmärkningsvärda med detta är givetvis minskningen av progressionen och atrofin plus vad som tycks en hög säkerhetsprofil, och där skiljer den sig från exempelvis betainterferon och Copaxone. Och dessutom är det då fråga om en tablett.
Om man jämför med Tysabri och Gilenya så är det betydligt lägre påverkan på årlig skovfrekvens men beträffande utveckling av handikapp ( påverkan på EDSS skalan) och på hjärnatrofin är skillnaderna mindre. Sedan är då biverkningarna så långt man kan se nu betydligt färre.
En plats för laquinimod finns säkert med tanke på att injektionerna kan bytas mot tabletter, och dessutom kan det ju vara så att medicinen kan ha en påverkan på vissa former av MS där interferon har en dålig effekt. Jan Hillert delade upp MS i bland annat MS som svarade på interferon och MS som inte svarade på interferon. En möjlighet är ju att en del av de som inte svarar på interferon svarar på laquinimod.
Verkningmekanism
Jag läste en undersökning om undersökning på möss med EAE, dvs en experimentell form av MS även kallad mice MS. Man fann att laquinimod minskade kliniska tecken, inflammation och demyelinisering. Man fann exempelvis att inflammationsstimulerande cytokiner minskade (bl a IL-17). Man fann också att vidhäftningsförmågan ( förmågan att fästa vid kärlväggarna och blodhjärnbarriären och passera in i CNS) för lymfocyter påverkades. I EAE lesionerna fann man mindre akut skada på axonen än hos icke behandlade, vilket skulle kunna tyda på att laquinimod skyddar myelinet. Exakta verkningsmekanismen verkar inte klarlagd.
Källa physorg.com,