Håller institutions-Sverige på att genomföras igen?

Inte vill vi tillbaka till gamla tider med krig, matbrist och  myndighetförtryck

I Reflex #3/2011 skriver Magnus Andersson som är ansvarig för rättsombuden på NHR om att lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS, som kall ge den enskilde möjlighet att leva som alla andra håller på att urholkas bakvägen. Många medlemmar i NHR har nu börjat att få problem med sin personliga assistans.
Magnus A. beskriver Anna som är i 50 års åldern och har progressiv MS och som haft personlig assistans i fem år med 70 timmar per vecka varav 40 är för grundläggande behov. Hon sökte nu mera tid eftersom hon försämrats men i stället räknade man om så att hon bara hade behov av grundläggande behov 10 timmar per vecka och då är man inte berättigad till personlig assistens.
Orsaken är att man i regeringsrätten dömt i ett mål där man definierar vad grundläggande behov är och utgår från förarbetena tilll lagen att det skall vara sådana behov som är mycket privata och känsliga för den personliga integriteten. När det gäller måltider anses detta bara vara att behöva få hjälp med att föra maten till munnen, laga maten, praktiska arrangemang som dukning, skära i sär mat och liknande räknas inte dit. Konsekvensen av denna dom blev nu att Anna fråntog sin personliga assistent och konsekvensen blir för många att de ständigt  måste leva med matburkar i frysen som kan värmas i mikron och kunna ätas med sked om man själv kan föra den till munnen, vidare blir man tvungen att ha mjukisbyxor hela dagarna för att knäppa knappar är inte integritetskränkande enligt FK  skriver  Magnus A.
Han ger följande rekommendation om man skall söka personlig assistans:

• Se till att ha aktuella intyg inför ansökan
• Hänvisning till andra domar som nyanserat synen på exempelvis måltider
• Hänvisning till FN-konventionen
• Sök persolig assistans av kommunen

I samma nummer av Reflex beskrivs också Antin van Speyck situation: Där visade FKs utredning att hon endast hade behov av hjälp med toa behov, således kommer det två personer åtta ggr per dygn hem till henne för just detta, dessutom har hon då kommunal hemhjälp bland annat till inköp och väl sannolikt även till en del mer eftersom hon har rullstol.Försäkringskassan ansåg att hon hade behov 26 timmar per vecka men kommunen drog ner det till 18. Hon har emellertid överklagat det hela och fått ett positivt förhandbesked, en överklagningsprocess som pågått i fyra år. Antin frågar sig vad kostar det att två personer kommer åtta gånger per dygn för att hjälpa henne med toilettbehov.

På NHR hemsida  skriver Kathleen Bengtsson Hayward   Återinför inte institutionssverige.

Hon hävdar att de gamla handikappanstalterna börjar att återinföras bakvägen utan att några politiska beslut fattats om detta. I Sandviken bedöms ett tjugotal personer förlora rätten till personlig assistens och följden av detta kan bli att de som är handikappade tvingas att flytta till gruppboenden.

Bakgrunden är den aktuella domen från 2009 i regeringsrätten. När omprövningarna sker assistansbehoven har därefter assistans dragits in.  I Kathleen B:s artikel finns också en länkning till en artikel  i DN om  att socialstyrelsen granskat LSS boenden och att man funnit ganska mycket att anmärka på, långa handläggningstider, indragna utbildningspengar för personalen, personer som bundits i sin säng eller en 14-åring som stängts inne i ett bås kallas "Mysen". Till en del är kanske inte förhållandena så annorlunda som då Lis Asklund undersökte institutionerna på 50-talet.
När LSS lagen kom innebar den en positiv förändring för många svårt handikappade. Det är mycket illa om en återgång till något som liknar  institutionsvård  måste ske.