Skall man lita på livsmedelsverket eller tidningarna?

Skall man lita på livsmedelsverket eller på tidningarna?

Karin Bojs skrev nyligen en artikel i Dagens Nyheter med rubriken Ta råden om salt med en nypa salt, där konklusionen var att ”om man vänder sig till hela en svenska allmänheten finns faktorer som har betydligt bättre vetenskapligt stöd än att halvera saltkonsumtionen till fem gram om dagen."  Karin Bojs artikel baserar sig på dessa två undersökningar. Hon har ett ganska stort inflytande. Står det i tidningen är det många som tar det för det riktigt sanna. I själva verket tar forskningen fram om sannolikheter och inte det absolut sanna.

1. O'Donnell MJ, Yusuf S, Mente A, et al. Urinary sodium and potassium excretion and risk of cardiovascular events. JAMA 2011; 306:2229-2238.
2. Whelton PK. Urinary sodium and cardiovascular disease risk. Informing guidelines for sodium consumption. JAMA 2011; 306:2262-2264.
   

Det kan därför vara intressant att läsa hur respektive forskare tolkar resultaten. En artikel om detta finns på Medscape: High and Low Levels of Sodium Intake Track With CV Risk. Är det så att det finns litet vetenskapligt stöd att halvera saltkonsumtionen till fem gram om dagen? Låt oss titta på vad  vetenskapsmännen själva har att säga i frågan.
O'Donnells studie uppskattade utsöndringen av salt hos 29000 personer och associerade det till hjärt-kärlsjukdomar. Man fann inte bara ökad risk hos de med lägsta utsöndringen ( tydande på ett lågt intag av salt =Natriumklorid) utan också att risker för hjärt/kärlsjukdomar kom först vid betydligt högre nivåer än vad som ”myndigheter rekommenderar”. Man räknar grovt med att utsöndringen av salt speglar halten av intag av salt. Så mycket salt in och så mycket salt ut
Vad livsmedelsverket rekommenderar:
Intaget av salt bör enligt de nordiska näringsrekommendationerna 2004 begränsas till 5-6 gram per dag. I ett första steg bör intaget minska till 6 gram per dag för kvinnor och 7 gram per dag för män. Enligt kostdata är intaget idag i storleksordningen 8-10 gram per dag, medan mätningar av dygnsuriner ger något högre skattningar, 8-12 gram per dag.
O'Donnell säger i artikeln på Medscape att i stället för att ge ökad förvirring kring kostrekommendationer bekräftar studiens resultat vad man redan vet. Om man granskar tidigare epidemiologiska studier finner man att några visade ett positivt samband mellan saltintag och hjärt/kärlsjukdom, andra inget samband och nyligen påvisades ett negativt samband tydande på ökade risker vid låga intag. ”Vi menar att dessa fynd till stor del förklaras av J-kurvan vi funnit.”

I studien fann man ett signifikant samband mellan saltutsöndringen då den överskred 6.5 gram per dag, något som är högre än vad som rekommenderas av WHO och riktlinjerna i många länder. Det här skall man då jämföra med att vi konsumerar vi i Sverige konsumerar en cirka 8-12 g salt per dag beroende hur man beräknar, vilket skulle innebära att flertalet i Sverige skulle minska sin risk för hjärt/kärlsjukdom om de följde livsmedelsverkets råd. Eftersom detta är vanliga sjukdomar innebär det att man skulle minska antalet strokes och hjärtinfarkter högst betydligt..
Var ökar då risken enligt denna undersökning? Paul Welton vid Tulane University i New Orleans är författare till den andra studien och har också skrivit en inledningsartikel till O'Donnells studie. Han skriver att i de flesta riktlinjerna för saltintag rekommenderar man ett saltintag som inte är högre än 1.5 g för de med högt blodtryck och mindre än 2.3 gram för de med lägre risk. Detta gäller alltså inte livsmedelsverket vars rekommendationer är 5 g. Han säger att rekommendationerna att minska saltintaget i allmänhet har mycket stark vetenskaplig grund (is exceedingly solid ), tydande på att livsmedelsverket har torrt på fötterna för sina rekommendationer om saltintag.
I O'Donnell studien fann personer som hade natriumutsöndring över 7 gram perdag och mindre än 3 gram per dag hade en ökad risk för hjärt/kärlsjukdomar jämfört med de som hade natriumutsöndring mellan 4 till 5.99 gram per dag. Detta är högre värden än vad olika riktlinjer rekommenderar, dock inte livsmedelsverkets, men O'Donnell säger om sin studie att det viktigaste fyndet är bekräftelsen av att högt saltintag har ett starkt samband med hjärt/kärlsjukdom och att man i västerlandet vanligen konsumerar för mycket salt. Många halv- och helfabrikat innehåller höga halter av salt. O'Donnell säger att strävan att minska befolkningens intag av salt är helt i linje med fynden av studien.
Paul Welton har också invändningar mot själva studien. Bland annat att den baserar sig på två studier vilka inte var designade för att undersöka sambandet mellan urinutsöndring av salt och hjärtkärlsjukdom. En svaghet är att man mätt urinutsöndringen vid ett enstaka tillfälle.
Vidare finns starkast samband där det finns flest människor, det vill säga där lutningen på J-kurvan är mera långdragen i det här fallet där utsöndringen av salt är hög. På andra delen av J kurvan finns färre människor där det också finns en selektion av människor med allvarlig sjukdom och som fått råden att ändra sin kost.
Båda forskarna är eniga om att det behövs väl kontrollerade studier för att undersöka sambandet mellan
saltintag och hjärtkärlsjukdom.

Enligt den kunskap vi har idag finns ett god stöd för livsmedelsverkets rekommendationer.

Stamcellsforskning: kan bli en möjlighet vid ett flertal neurologiska sjukdomar som Parkinsons sjd, Alzheimer,ALS, Huntingtons disease, MS ryggmärgsskada

När man dagligen ser rapporter ramla in om olika former av forskning inom omådet hjärna, ryggmärg och totala nervsystemet tror man att nu är nog lösningen nära för många neurologiska sjukdomar och skador, som MS, Parkinson, Alzheimer, stroke etcetera, men när man sedan ser hur vilken värld som finns att undersöka- (världen bortom utanför jorden fortsätter till synes oändligt och världen innan för de odelbara atomerna tycks också innehålla en oändlighet)-,alla de ämnen man upptäcker, alla mekanismer man måste ta reda på hur de fungerar tror man att samma lösning är tämligen långt borta. Uppriktigt sagt tror jag att människan aldrig når dit man förstår allt. För min dels känns det skönt-vilken tråkig värld där det inte finns något att upptäcka.
Detta är en inledning till att jag idag läste en del om stamcellsforskning. Vad jag mest känt till har varit om den forskning kring autolog stamcellstransplantation vid MS. Den typen av behandling gäller ju egentligen inte att bilda nya hjärnceller utan snarare att bygga upp ett nytt immunsystem, ett immunsystem som inte angriper nervsystemet. Den behandlingen har vissa delar gemensamma med exempelvis medlet alemtuzumab som också gör så att immunsystemet återuppbyggs. Nej nu gäller det stamceller och dess eventuella utveckling till fungerande nervceller. Det är

• dels i hög grad grundläggande forskning i laboratorium
  
• men också den klinisk forskningen med transplantioner av autologa stamceller.
  

Grundläggande forskning i laboratorium:
Vid University of Wisconsin i Madison har man framgångsrikt styrt mänskliga embryonala stamceller och pluripotenta stamceller till att bli specialiserade neuron, exempelvis hjärnbarksneuron med transmittorsubstanse glutamat, neuron med GABA transmittorsubstans, kolinerga neuron, dopamineuron (Parkinson) , motorneuron från ryggmärgen(ALS), oligodendrocyter ( myelinproducerande), astrocyter.
Med hjälp av dessa specialiserade nervceller har man i djurmodeller av olika sjukdomar som Huntingsons sjukdom, Parkinson sjukdom, ALS, skada på ryggmärg och MS försökt utreda möjligheterna att behandla dessa sjukdomar med stamcellsterapi och på så sätt kunna återuppbygga en frisk hjärna, en frisk ryggmärg.
Nu har ett forskarlag från Madison studerat om dessa celler fungerar i verkligheten, dvs man har implanterat sådana celler på möss för att se om cellerna kunde ta emot signaler från de andra hjärncllerna dit de implanterat och om de kunde skicka signaler till de andra cellerna. Man tog alltså nervceller som utvecklats ur mänskliga embryonala celler och implanterade dem i celler från hippocampusområdet på möss, ett område som är viktigt för minnet och hur man orienterar sig i rummet. Det visade sig att det fungerade och de ” mänskliga” cellerna kunde också modifiera hur de övriga cellerna fungerade i nätverket av signaler.
Optogenetik
För att studera detta använde man en ny teknik optogenetik som gjorde det möjligt att enbart stimulera de transplanterade cellerna utan att påverka de andra cellerna. Just denna teknik gör det möjligt att med en ljusbaserad stimulering manipulera transplanterad vävnad. Det ger en möjlighet att förbättra behandlingen av en rad svåra nervsjukdomar. Enligt Su-Chun Zhang, professor i neurovetenskap i Madison kan man använda denna teknik för att förändra transplaterade celler som inte fungerar som de borde.



Jag läste också om att det är på gång klinisk forskning om autologa stamceller som skall bilda nya nervceller i centrala nervsystemet. Autologa stamceller är alltså stamceller som härstammar från egna. Denna forskning är planerad vid The Multiple Sclerosis Research Center of New York .
Man kommer att använda mesekymala stamceller som är framtagna ur patienternas egen benmärg och som sedan utvecklats till att neurala progenitor celler ( som skall kunna utvecklas vidare till mogna nervceller).
Undersökningen kommer att omfatta tjugo personer med progredierande sjukdom, lägg märke till att det glädjande nog kommer fler och fler undersökningar om progressiv MS sjukdom. Undersökningen skall ta tre år. Man kommer att injicera celler i patienternas ryggmärgsvätska med tre månader mellanrum och sammanlagt tre gånger.
Undersökningen kommer att bli ”open label” , man vet vilken behandling man får och ger.
Så spännande!

Lemtrada

 En ny fas III undersökning har publicerats avseende Lemtrada eller alemtuzumab. Där har man jfr med betainterferon och fann ytterligt lovande resultat vad beträffar effek. God effekt på minskning av antal årliga skov (49 % jfr med  Rebif) och också en god effekt på den sk progressionen ( 42 % minskning), dvs handikappsutvecklingen minskade påtagligt. Statistiskt var fynden mycket säkra, p<0.0001 avseende skov, innebärande att resultatet skulle bero på slumpen  är mindre än en på 10 000.

Alemtuzumab verkar hålla vad det lovat i fas II undersökningar. Här ingick ca 840 patienter i studien.
Medlet ges  i fem påföljande dagar första året och tre dagar nästa år.

En bild som visar minskning av antal skov från fas II undersökning

Det finns ett antal biverkningar:
ITP, idiopatisk trombocytopen purpura, vilket är ett tillstånd som beror på att blodplättarna, trombocyterna minskar och det innebär blödningrisk. Den första patienten dog i detta. Detta berodde på att man inte upptäckt tillståndet och patienten fick en dödlig blödning. Sammanlagt rörde det sig om 334 patienter. Därefter har man det upptäckts ytterligare fem som klarat sig. Jag uppfattar också trombocytopen purpura som ett tillstånd man skall kunna behandla om man bara upptäcker det.
Det finns dessutom ett antal andra autoimmuna tillstånd som biverkningar, men dessa har vad jag förstått gått tillbaka.
Här finns lite av vad jag tidigare skrivit om Lemtrada eller alemtuzumab 

Alemtuzumab är en monoklonal antikropp som riktar sig mot ett ämne CD 50 som i stort antal finns på T och B lymfocyter. Forskning tyder på att det minskar antalet T- och B celler som är ansvarigt för nervvävnadsskadorna vid MS. Efter att T- och B cellerna förstörts bildas nya lymfocyter.
Det finns alltså vissa likheter med autolog stamcellstransplantation, men här återbildas lymfocyterna utan att man tillför stamceller.
Detta kan vara mycket stort. 

 

ät mycket lussekatter i år eller paella

Forskare vid University of Alberta har upptäckt en ingrediens i saffran som kan bli en möjlig medicin mot inflammationer i nervvävnad.

Forskaren Chris Power och hans team har presenterat sin forskning om detta i tidningen Journal of Immunology ( som är peer reviewed- vilket innebär att artiklarna granskas av ”oberoende” experter. Ibland är dock dessa anonyma och oberoendet av dessa anonyma experter ifrågasätts då och då.

Ingrediensen kallas crocin och det har visats att den har haft en skyddande effekt på nervvävnad och på laboratoriemodeller av MS. Crocin förhindrade skador på de celler som som producerar myelin.

Forskningen är på ett tidigt stadium och det dröjer innan studier på människor kommer.
Powers forskningslag har upptäckt att inflammation och en viss typ av stress i celler är förknippade med varande och detta leder till att nervvävnad blir inflammead och skadas, gör att det omgivande skyddet på nervutskotten (myelinet på axonerna) skadas. Nervutskotten blir demyelinerade. Crocin gjorde att denna typ av cellstress och inflammationen dämpades med resultatet att det blev minskade skador på laboratoriemodellerna och på vävnadsodlingar av nervvävnad med MS vävnad.
Hur det exakt går till när detta sker återstår att titta på. Power säger att man här ser en ny mekanism inom MS utvecklingen eller kanske snarare att man betraktar det från ett lite annat håll. Man försöker här att göra cellerna myelinet resistent mot angreppen om jag förstår det rätt.
Och vad är det för typ av cellstress, som det rör sig om- den kallas unfolded protein response på engelska och kan vara orsakat av ett ”antikt” virus som byggdes in i människans DNA hos våra urtida förfäder. Denna speciella typ av cellstress finner man i hög grad i MS lesioner. Alla har denna gamla virus i sitt DNA men av något skäl finn hög nivå av dess verksamhet i MS lesionerna.

Vad har du gjort med min mamma?

En kollega till mig mötte en medelålders kvinna på gatan. Kvinnan gick fram till honom och sa:

-Vad har du gjort med mamma?

Först blev kollegan lite ställd och tänkte att nu har det väl hänt något speciellt, men kvinnan fortsatte:

-Mamma har i många år varit håglös och negativ till det mesta, men nu är hon plötsligt positiv och glad. Du har väl inte gett henne något sorts farlig medicin.

Då kom kollegan plötsligt på vem kvinnan var och vem mamman var. Mamman hade för någon månad sedan börjat att få ta D-vitaminer och man hade märkt hur hennes humör hade förbättrats och hennes livsvärde överhuvudtaget.

Viktgaste D-vitamin källan är solens UVB-ljus

D-vitamin brist är sannolikt en vanlig åkomma i Sverige. Det finns studier som talar för att D-vitaminbrist är bidragande orsak till en mängd olika sjukdomar, exempelvis de vanliga cancersjukdomarna tjocktarmscancer, prostatacancer och bröstcancer, hjärt och kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt, sjukdomar i immunsystemet som MS, RA. Det finns beräkningar som visar att om man tog bort D-vitaminbrist i EU-området skulle miljarder sparas varje år. Invandrare med mörkare hud har sämre möjlighet att bilda D-vitamin. I hemländerna skyddar pigmenten men i Sverige gör de att de får D-vitaminbrist. Inte minst gäller det kvinnorna som täcker stora delar av kroppen med svarta kläder. Då kan man till och med få D-vitaminbrist i de solsstarka länderna som Kuwait ( kanske en orsak till att MS tycks vara vanligt där, något som kom fram i samband med CCSSI diskussionerna). I USA är D-vitaminbrist vanligare hos afroamerikaner och det tycks också vara så att de afroamerikaner som blir sjuka i MS får allvarligare förlopp av MS.

Tänk om det är så att en så enkel och billig åtgärd som att åtgärda D-vitaminbrist skulle medföra så mycket positivt. Så mycket resurser som skulle kunna frigöras.

En klok person har skrivit en bok

Lyssnade på Rickard Levi då han intervjuades i programmet En bok- en författare om Spinalishandboken. Här är länk till UR Play Lyssna gärna till intervjun den är intressant för många Boken har Levi skrivit tillsammans med Claes Hulting. De var kurskamrater då de gick läkarutbildningen. Det är 25 år sedan Claes Hulting fick ryggmärgsskada och Levi har till viss del delat den resan. Vad man kommit fram till verkar vara att den som fått en skada måste själv engagera sig i hög grad för att den bästa vården- det är nog därför boken heter handbok-en hjälp i sättet att engagera sig.

Men det är också en handbok i hur personal och vårdgivare skall bete sig i sitt arbete ( jag skriver utifrån programmet eftersom jag inte läst boken) alltifrån de tidiga sorgreaktionerna till senare skeden. Dessutom finns det vilket programmet börjar med en viktig del- det inträffar cirka 100 till 200 fall per år, och vården ges på uppemot 30 platser. Att ha mindre än 20 patienter per år gör inte att man blir speciellt specialiserad, dvs det behövs centralisering för att kunna ge den bästa möjliga vården. Detta gäller en hel del vård till exempel håller det på att ske inom stroke området- den neurologiska åkomma som drabbar flest människor- det behövs en hög grad av specialistvård för att kunna det allra bästa skall kunna göras-exempelvis kanske plocka ut en ”blodpropp” i hjärnans kärl som håller på att utlösa en stroke.

Boken eller i varje fall programmet är värt att lyssna på oavsett vad man lider eller inte lider av. Sorg och död kommer vi alla att drabbas av förr eller senare.

National MS Society

är väl kanske den mest kända föreningen avseende MS. Man har gett ut mängder av material, det finns över 500 filmer på YouTube. Den här om kost vid MS rekommenderar en kost som jag helt kan ställa upp på.
Man säger att det inte finns en speciell diet men det finns en diet som är bra för alla och den är

• välj nyttiga fetter
• ät fisk och havets frukter
• ät grönsaker och frukt
• ät fibrer

Att välja nyttiga fetter betyder för mig att inte äta transfetter, att vara restriktiv med omega-6 och mättade fetter. Omega-6 fetter är i de flesta fall inflammationsfrämjande genom att det bildas sådana signalsubstanser i immunförsvaret som driver inflammationsprocessen vid MS. Omega-3 gör att det bildas sådana signalsubstanser. Mättade fetter är i bästa fall neutrala, men de kan konkurrera ut de nyttiga omega-3 fettsyrorna i de biologiska membranen. Det finns undersökningar av biologiska membran vid MS som visar att MS patienter har mer än normalt av de mättade fetterna i membranen. Är det mycket mättade fetter kan membranen också bli hårdare och stelare och kanske mer lättskadade.

Att äta en nyttig kost  kan minska fatigue säger man i  videon.
De kan också ge bättre benstyrka säger man. Där tror jag dock att det viktiga är att se till att man inte har D-vitaminbrist men kosten i övrigt är förstås viktigt. Minskad fatigue ger ökad fysisk aktivitet vilket är mycket viktigt för att få ett starkt skelett och det  är i kombination med D.vitaminbrist orsaken till att MS patienter ofta har ett osteopotiskt skelett .

Mycket intressant med denna video från NMMS, det innebär att jag och de är helt överens om hur kosten skall se ut. Och NMMS har ju tillgång till de främsta experterna i världen. ( Obs beträffande fetter är det hur jag efter att ha läst vad Swank, Jelinek  m fl säger  ser på vad som är nyttiga fetter).


Man kommer också in på det här på ECTRIMS kongress där det finns en video om det senaste om D-vitamin, Epstein-Barr virus infektioner, samt rökning som riskfaktorer för MS. Man kommer också in på vad livstilfaktorer betyder och en  helhetssyn på sjukdomen som inte bara inbegriper medicinering. Lyssna till exempel på vad genetikern på videon säger. Lägg också märke till vad man säger om rökning; det minskar tidsintervallen mellan skoven och kan göra dem allvarligare. Jag har nog inte skrivit mycket om att man bör sluta röka vid MS- jag har tagit det för självklart.