Om lycka

Lycka är när svår klåda försvinner

Lycka

Vad är lycka? Jag funderar över det samtidigt som jag börjat läsa en bok som heter

Lycka En handbok i konsten att leva. Som författare står Hans helighet Dalai Lama och Howard C Cutler, den senare psykiater.

Den senaste som jag minns uttryckte lycka var en kvinna som opererats för en så kallad utsliten höft, dvs höftledsartros.. Att ha en utsliten höft är något som ger mycket smärtor. Värk och smärtor som stör sömnen och dessutom blir man mycket trött av att försöka hålla smärtan på avstånd då man är vaken. Jag har ett minne av att socialdemokraterna gjorde ett dåligt val på grund av Göran Perssons dåliga höft. Han var inte riktigt med. Han avstod bland annat från resor. Jag minns att han blev klandrad för att han inte var till en begravning i Spanien. Jag tror det var efter ett terrordåd. Detta som ett exempel på vad smärta och värk kan ställa till med. Störningar mellan länder. Politiska val som påverkas. Det kanske inte är så kônstigt att bli av med en kronisk smärta upplevs som lycka.

Jag minns då jag blev av med en besvärlig klåda. Det hände flera gånger och när det visade sig att glutenintolerans bidrog till min klåda och utslag och den inte återkom mer, var det lycka. När nåt förändras till det bättre blir man lycklig, MEN tyvärr efter ett tag så vänjer man sig vid lyckan. Miljonen man vunnit blir det vanliga och till slut är man på samma nivå av tillfredsställelse som innan.

I boken beskrivs bl a ett experiment, som belyser att det är viktigt hur man tänker, vad man har för utgångspunkt.

Personerna i en experimentgrupp fick i uppdrag att avsluta en mening: Jag är glad att jag inte är en ….. ….... De fick göra detta fem gånger.

En annan grupp fick avsluta denna mening: Jag önskar att jag var en …... De fick också göra det fem gånger.

De båda grupperna fick sedan skatta sin tillfredsställelse med livet. En grupps upplevde en bättre tillfredsställelse och en annan mindre tillfredsställelse. Vad tror du?

I boken beskrivs också en TV intervju med stålmannen Christopher Reeves som fick en ryggmärgsskada 1994 som gjorde honom förlamad i armar och ben och han behövde respirator för att andas. Efter olyckan genomgick han en period av hopplöshet men de hade gått över ganska snabbt och i intervjun betecknade han sig som en kille med tur. Han talade om välsignelsen med att ha hustru och barn, att om olyckan hänt något år tidigare skulle han sannolikt ha dött, om att medicinen gjorde stora framsteg. Ibland kunde han känna stygn av avund om någon sa att denne skulle springa upp på övervåningen och hämta något. För att klara sig genom livet gällde det att se vad man har och fortfarande kan göra. I Christopher Reeves fall hade han kvar en oskadad hjärna med hjälp av denna kunde han sätta igång en stor stiftelse som arbetar med forskning kring skador på nervsystemet.

I Stålmannen Reeves fall gällde det till att se till vad han kunde och vem han var inte att jämföra sig med andra som kunde mer. Kanske kunde han börja sin dag med ” just nu mår jag superbra”.

Jag tror att ett sådant tänk gör att man mår bättre. Om man inte börjar dagen med Usch i dag måste jag... Oj idag är jag så stel.... blir det fel med en gång. Tänk om värken försvunnit under natten, om något läkt eller något problem har löst sig. Det kanske man missar om tanken väcker minnen av smärta, problem.

Det är svårt att skriva om saker som lycka, frågan är varför. Kanske är det inte förenligt med rationellt tänkande, att vara en modern människa. Talar man om lycka inom religionen, den västerländska-knappast inom jordelivet. Senare år har det kommit en del om lycka ändå, jag vill minnas att Johan Norberg skrivit en bok om lycka. Här Gudrun Schyman om lycka. Maria Wetterstrand.

Dalai Lama sa i ett anförande: Jag tror att själva meningen med livet är sökandet efter lyckan.