Joan Didions bok Blå skymning

Joan Didions bok Blue Nights eller på svenska Blå skymning handlar om hennes dotter Quintanas död. Boken Ett år av magiskt tänkande som skrevs året efter att maken författaren John Dunne föll ihop vid middagsbordet beskriver hur Joan Didion levde under första året som änka; hon går minutiöst igenom om och om igen vad hon kände, tänkte men samtidigt går hon också igenom något väldigt allmängiltigt för hela USA, för hela den västliga världen. Hur beter vi oss vid dödsfall, i sorg. Samtidigt var det inget riktigt sorgeår. En bidragande orsak till att John Dunne dog just då var att dottern Quintana låg svårt sjuk i en infektionssjukdom bild av lunginflammation, sepsis och det var högst osäkert om hon skulle klara sig. Under året som följer återhämtar sig Quintana från infektionen men faller ihop hemma på grund av att hon fått blodproppar under tiden i sjuksängen och nu lossnar en blodpropp och beger sig till lungorna och hon har åter ett livshotande tillstånd. Hon klarar även detta och för att hämta krafter beger hon sig med maken till Los Angeles. Hon står då på blodförtunnande Waranliknande behandling. När hon kommer fram till Los Angeles faller hon ihop vid avstigningen medvetslös, okontaktbar. En stor hjärnblödning, det visar sig att hennes värden gör att hon har en betydlig blödningsrisk och det är just det hon nu får i hjärnan. Hon opereras akut, ligger åter för döden men så småningom blir hon något bättre. Hon får flyga hem för vård i New York i bår. Kommer på rehabilitering. Hur pass bra hon blir vet jag inte men så småningom ungefär då boken Ett år av magiskt tänkande kommer insjuknar hon igen, denna gång i bukspottskörtelinflammation. Den striden klarar hon inte. Hon avlider.

Hos Didion blir det mycket privata allmängiltigt.

Didions privata reflektioner, minnen, sorger kring dottern blir också en fråga om hur vi tar hand om barnen.

Boken blå skymning är inspirerad av sorgen efter Quintana och handlar till delar om Quintana- som var en adopterad dotter- om hennes liv. Joan Didion ifrågasätter sig själv som mor och förälder. Quintana fick visserligen växa upp i välsituerat hem och hon fick oftast vara med på föräldrarnas resor, bo på fashionabla hotell och någon sade till Joan Didion att hon fick en priviligierad uppväxt, vilket Joan Didion ifrågasätter. Försummade hon sin dotter till förmån för arbete, umgänge? Hon skriver att barn i burgna familjer i LA området ofta uppfostras och vårdas av barnflickor som inte talar engelska. Så var det också för Quintana. Joan Didion är inte nådig mot sig själv när hon går igenom sina hågkomster av dottern, brev, notiser och dikter som dottern skrivit. Samtidigt lyfter hon fram något allmängiltigt. Det som är så privat Didionsk är också ett samtidsproblem. Hur tar vi hand om våra barn.

Joan Didion beskriver också sitt åldrande. Hon blir ensam kvar. Lämnar ut sina känslor, rädslor. Men även där är hon mycket allmängiltig.

Didion beskriver att hon en period efter dotterns död drabbas av bältros. Bältrosviruset herpes zooster är samma virus som ger vattkoppor, som efter vattkoppsinfektionen finns latent i kroppen och kan sedan bryta ut och ge infektion utefter en nerv. Det är inte ovanligt att bältros kan bryta ut efter att man haft en påfrestande period. Bältros är ofta smärtsamt och plågande initialt men hos många vanligtvis personer över femtio kan det lämna kvar en bestående plåga, något man nu på flera sätt försöker förebygga. Det är ofta så att en svår smärta som stör sömnen efter en tid kan bli bestående som ett smärtminne även om sjukdomen gått över. Man vill därför se till att man tar bort den smärtan så effektivt som möjligt. I Didions fall fick hon dessutom neurologiska problem med balansproblematik och hon tappade saker. Hon beskriver sig som att hon blivit mycket bräcklig.

Något år senare ramlar hon ihop i hemmet och tar sig inte upp. Hon lyckas så småningom nå telefon och kommer så småningom till sjukhus. Hon utreds beträffande hjärna och hon utreds kardiellt man man hittar inget speciellt. Man börjar ifrågasätta om hon verkligen skall bo hemma etcetera.

Jag har tidigare skrivit att Joan Didion har MS sedan början av 70 talet. Hon beskrev det i boken White Album. Det kanske är en av de mest träffsäkra beskrivningarna om hur presentationen av diagnosen MS kan vara. I översättning:

Man sa till mig att jag skulle kunna få eller jag skulle kanske inte få symtom på nervskada framöver i livet, dessa symtom som kanske eller kanske inte skulle komma, skulle kanske eller kanske inte röra sig om min syn Symtomen kanske eller kanske inte skulle vara handikappande .

Här utreds hon nu med magnetkamera och det visar sig att man inte finner några tecken på MS.

Hon har inte den sjukdomen. De symtom hon hade var dels att hon hade ögoninflammation- optikusneurit som hon hade vid minst två tillfällen och i båda ögonen och dels hade hon diffusa neurologiska symtom. Huruvida man gjorde någon LP på henne vid diagnosen är tvivelaktigt eller också visade den inget säkert. Detta med att ha haft i optikusneurit i båda ögonen har jag läst någonstans att det kan vara ett fingervisning om att det inte rör sig om MS.

Joan Didion har alltså ej MS men hon har utan tvekan skrivit en mycket träffsäker beskrivning av hur det gick till då hon fick information om sjukdomen.

Något man slås av då man läser både boken Ett år av magiskt tänkande och Blå skymning är att Didion och dotter Quintana tillhör ju en grupp av människor med stora ekonomiska tillgångar. Joan Didion och John Dunne var de högst betalda manuskriptförfattarna i Holywood, man skrev regelbundet i exklusiva och stora tidskrifter som Vogue och Life.När Quintana döps har de flesta exklusiva kläder, kvinnorna Chaneldräkter. Joan Didion körde omkring i en snabb sportbil , vilket man ser på omslaget till White Album.

 Man skulle tro att de hade tillgång till den allra bästa vården, men det visar sig inte vara så. Man förebygger inte att Quitana Roe får tromboser då hon är långvarigt liggande i en sjukbädd. Man kontrollerar inte riktigt upp hennes blodvärden vid Waranbehandlingen. Vidare går Joan Didion själv med diagnosen MS i 40 år utan att ha haft den.