Nobelpriset i kemi handlar om

forskning om de molekylära egenskaperna och de regleringsmekanismer som kontrollerar de biologiska membranens receptorer för hormoner och mediciner. Receptorer är makromolekyler  med vilka biologiskt aktiva substanser  som hormoner, läkemedel m fl samarbetar.  Receptorerna är viktiga för hur man reagerar på mediciner, varför mediciner förlorar sin verkan och forskningen har gett inblick i hur sådant går till., Man fann två nya typer av proteiner som gjorde detta möjligt. En typ G protein–coupled receptor kinases (GRKs) modifierar receptorn på ett sätt och en annan typ av proteiner β-arrestiner som finns i celler med vilka biologiska substanser som hormoner, signalsubstanser, tillväxtfaktorer, virus, lipoproteiner och mediciner samverkar. 

 

Man har isolerat generna för alla kända adrenerga receptorer ( dvs stresshormonerna adrenalin och noradrenalin) och även ett antal besläktade receptorer. Dessa receptorer består av en polypeptidkedja som går in och ut genomcellmembranen sju gånger och kallas (seven-transmembrane-spanning receptors).

Den kemiska uppbyggnaden av dessa receptorer är mycket lika varandra och liknar också receptorn för ljus i ögat rhodopsin, och även luktreceptorer i näsan, morfinreceptorer och hundratals andra.

Allt detta skriver man på en hemsida från ett laboratorium där av årets Nobelpristagare i kemi Lefkowitz driver. Förutom att dessa receptorer verkar i samarbete med kroppsegna substanser är de också verksamma för en betydande del av alla mediciner som finns.

Receptorerna är inte fixa och färdiga för all framtid utan tvärtom förändras de i samarbete med de substanser de utsätts för. Därigenom kan man förklara sådana saker som att mediciner kan minska i verkan etc, detta sker genom att receptorerna förändras. Morfin och narkotika är till exempel kända för att det uppstår tolerans och mer och mer av drogerna behövs. Man har utforskat hur denna desensitisering sker, Det har visat sig att de undersökta proteiner kan fungrera på andra sätt än att bara “blockera” exempelvis hormoners verkan. Β-arrestiner kan fungera också som signalsubstanser.

Även den andra nobelpristagaren har ett lab med hemsida Kobilka lab. Man skriver att G protein coupled receptor GPCRs är en av naturens mest mångsidiga receptorer. De utför majoritetet av signaler över de biologiska membranen som resultat av impulser från hormoner och nervsignalsubstanser. ( syn, lukt , signaler från det sympatiska nervsystemet till hjärta och kärl. ) Man utforskar på Kobilka lab adrenerga receptorer,