En samuraj i rullstol

När jag var som allra sämst i min MS i början av 2000 läste jag inte en hel bok på flera år. Orden flöt samman efter några meningar och fortsatte jag läsa somnade jag. Talbok gick något bättre men jag somnade då också. De där åren läste jag i varje fall delar av boken En Samuraj i Rullstol av  Berit Jansson.  Hon beskrev sin MS historia och tillika sin fars historia också,

Vad jag fäste mig mest vid i boken var hennes kampvilja. Hur hon kämpade sig tillbaka efter ett svårt skov. Hon gick i genom övningar som hon lärt sig på Vintersol och jag försökte mig på dem men det fungerade inte så bra. Så fort jag gjorde någon vändning av typ en rullning  kom hela världen i gungning. De där övningarna var olämpliga för mig i åtminstone fyra, fem år. I dag vållar de mig inga problem. Just på rörlighetsfronten skulle jag nog beteckna mig som frisk idag. ( så frisk man nu kan va).

Berit Jansson skrev också om en undersökning som jag försökt hitta senare men inte lyckats, en undersökning där man visade att de flesta som vistades på rehabiliteringscenter och har MS blir mycket bättre men efter ett år hade alla gått tillbaka till hur de var när de kom dit. Det där tog jag fasta på och beslöt att det skulle inte hända mig om jag skulle till något rehabcenter. I Januari 2004 var jag på Vintersol. Blev avsevärt bättre, balans, finmotorik, styrka u name it. När jag kom hem igen beslöt jag mig att försöka göra de övningar jag gjort på Vintersol varje dag och det fungerade. Jag hade tränat varje dag även tidigare men varit för intensiv med påföljden att fatigue var en ständig föreslagare. På Vintersol lärde jag mig träna och vila och det fungerade mycket bättre när jag såg till att vila innan jag blev utpumpad. När det gått ett år var jag snarast bättre. Tack Berit Jansson för din fina bok! Berit Jansson är avliden numera. Jag tror den är en av orsakerna till att jag mår bra idag.