Det som är bra för hjärtat är bra för hjärnan
Påverkar behandling
dödlighet i MS?
En studie
gjord av Goodin,
Ebers med flera. Ebers är en av dem som forskat mycket kring
D-vitamin och MS. (I Storbrittanien skall numera forskningsstudier
publiceras i sin helhet för fri tillgång för alla vad jag förstår
( open access) i varje fall om det är allmänna medel. Kanske något
för Sverige också för att tillgängliggöra forskning och kanske
skall det finnas en bra svensk version.) Denna studie finns att läsa
gratis i sin helhet.
Bakgrund och syfte
med studien: MS patienter dör cirka 7-14 år i förtid. Forskarna
har tidigare skrivit om att att deltagande i en studie för 21 år
sedan där man fick interferon Beta 1-b minskade dödligheten med
46-47 procent jämfört med de som fick placebo. Nu ville forskarna
ta reda på om dödsorsaken hos de som dött var orsakat av MS. Man
gjorde alltstå en långtidsuppföljning. Av ursprungliga 372
patienter lyckades man hitta 366 patienter efter i genomsnittligen
21,1 år från de börjat studien. Man försökte därefter att hitta
orsaken till varför patienter dött och om MS var orsaken.
Man tillsatte en
kommitte som enligt förutbestämda regler skulle säga dödsorsaken
tillhörde vissa kategorier av vilka en var orsakad av MS. Kommittens
ledamöter visst inte om patienternas behandling: placebo eller
aktivt betainterferon.
Resultat: Man fann 81 dödsfall. Medelåldern vid död 51,7 år. Man kunde finna dödsorsak hos drygt 82 procent (67 personer) av dessa och man kunde bedöma om det fanns relation till MS eller inte.
Studien bestod
alltså av 372 patienter (man hittade 366) fördelade på
- placebobehandlade: 123 pers döda 37 (30.6 %) MS relaterad 37%
- Interferon 250 mikrog 124 pers döda 22 (18%) MS relaterad 23%
- Interferon 50 mikrog 125 pers döda 22(17.9%). MS relaterad 17 %.
Det
är en ganska stor skillnad mellan både totala antalet dödsfall och
MS relation för placebogruppen och de grupper som fick verksam
resultat. För icke MS relaterad död är siffran ungefär densamma
i alla tre grupperna. Den här studien tyder på att det är viktigt
att påbörja en behandling även om man mår bra.
Påverkar Swanks diet dödlighet i MS?
Det
kan vara skäl att påminna sig studien
om Swanks diet som såg på dödligheten i MS efter 34 år med de
som följt den Swanks diet och de som inte gjort det. Studien började
1949 med 150 patienter. Efter 34 år lyckades man finna 144 patienter
av vilka hälften följt en diet snål på mättade fetter ( under 20
g per dag). 72 följde dieten och 72 hade dragit ner på fetter och i
genomsnitt intog de 35 g per dag. Ändå var det stor skillnad på
grupperna.
Bland
dem som börjat med ett lågt handikapp ( Swank använde en egen
skala eftersom det inte fanns någon EDSS eller liknande på den tiden, skalan O var
inget handikapp 1 lågt och 6 var död) var dödligheten låg i MS
relaterade sjukdomar- 95 procent hade överlevt om man räknat bort de som dött av andra orsaker och handikappet hade
stigit från 1 till 1.9 på de 35 åren. Även de som startade med
högre handikapp hade bromsat upp progressionen .
I
gruppen där man inte klarade av dieten var resultatet skrämmande.
De med lätt handikapp på i genomsnitt 1 låg på 5.5 efter 34 år
vilket innebar att de var i rullstol eller säng. Enbart sju (7)
procent av de som inte följt dieten var fysiskt aktiva efter 34 år.
58 av de 72 i gruppen var döda och 45 av MS relaterad orsak.
Nu
skall man också komma ihåg att man inte tolkat hjärtdöd eller
stroke död som MS relaterat men man vet att detta är ökat vid MS
och andra sjukdomar typ RA där förmågan att vara fysiskt aktiv är
minskat och siffrorna i båda studierna är tror jag högre för MS
relaterad död.
Den
första studien avseende placebo kontra betainterferon stödjer på
ett sätt Swanks studie. Siffrorna för de som ej haft behandling är
likartade, vilket kan tyda på att de studerade personerna är
representativa för MS gruppen. Och studien får därmed större credibility enligt min privata åsikt men vore jag forskare kanske jag inte skulle dra den slutsatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar