Vad är det som är
viktigt?
Det jag först skulle
titta på är:
Hur effektiv är
medicinen? Då jag valde medicin för ett antal år sedan fanns i
stort sett bara två typer av mediciner: beta-interferon och Copaxone
och i viss mån mitoxantrone, som dock inte var godkänd på
indikationen MS. Jag valde då Rebif, subcutant tre gånger per
vecka. Nu i efterhand skulle jag ha valt Avonex som ges
intramuskulärt eftersom jag utvecklade utbredda inflammationer i
subcutisvävnaden- men det vet jag ju först i efterhand. Då gällde
effektivitet minskning och utbredning av skov. Både interferon och
Copaxone visade i studier att de minskade antalet kliniska skov och
storleken av skov med drygt 30 procent. Idag kan man läsa att
interferon
även minskar handikapputveckling något för patienter med
skovförlöpande MS.
Idag vill man veta om
medicinernas effekt avseende
- antal skov per år- och skovens utbredning
- handikapputveckling vanligen enligt EDSS skalan; sk progression. Detta är alltså något som undersöks rent kliniskt.
- nervskyddande effekt- minskar medicinen risken för att nervvävnad förstörs. Detta kan ses på olika magnetkameraundersökningar. Jag uppfattar detta som ett mått på progression eller risk för progression med hjälp av magnetkameran. Så kallad hjärnkrympning eller hjärnatrofi är nära kopplat till progression. Med burden of disease menar man totala mängden av lesioner av T2 typ, dvs inflammatoriska MS lesioner- sätts också i misstänkt samband med risk för nervskador.
- remyelinisering- finns tecken på att skadat myelin läker
- reparationsförmåga- kan medlet medföra läkning av redan skadad nervvävnad.
Klicka på bilden för att se den i ursprunglig storlek
Vilken medicin
har bäst effekt?
Om man nu jämför
olika medel avseende dessa faktorer kommer kanske man tycker något
känns som känns passande. Vilken medicin tycker man har bäst
effekt.
Tablett,
injektion, enstaka behandling eller livslång?
Sedan kommer att man
måsta väga detta med andra faktorer. Hur tas medicinen? Är det
injektioner, tabletter eller infusioner ( man får ett dropp med
mediciner). Vissa mediciner skall ges varje dag. Någon ges bara
under enstaka gånger.
Avvägning mellan
verkan och biverkan.
Sedan kommer de
svåra avvägningarna med verkan och biverkningar. Verksamma
mediciner har nästan alltid biverkningar men inte hos alla. Tittar
man i Fass på biverkningar ser man att de flesta medicinerna har
biverkningar – en del vanliga upp till 1 på 10, en del mindre
vanliga 1 på 100 och en del sällsynta 1på 1000. Men det är inte
bara hur vanliga de är som är viktigt utan också om hur allvarliga
de är- det kan röra sig om allt från lindriga övergående besvär
till livshotande sjukdom. Dessutom spelar det en roll vem man är:
har man en leverskada sedan tidigare, har man haft problem med
hjärtat, planerar man graviditet osv .
Om man ger en
medicin som kan livshotande skada för en banal förkylning är det
ingen lyckad medicinering. Har man däremot en livshotande sjukdom är
man beredd att medicineringen kan ha allvarliga effekter och
eventuellt förkorta livet. Vid allvarliga sjukdomar är man beredd
att acceptera större och farligare biverkningar än om man har en
lättare sjukdom. Det gäller alltså att gradera vilka risker man är
beredd att ta. För tolv år sedan var jag beredd att ta mediciner
med större biverkningar än jag är idag eftersom jag idag mår
avsevärt bättre än då. I dag är det inte aktuellt med någon ny
medicin för mig men om så vore finns det onekligen en mycket
större meny idag och den kommer att vara ännu större om något år.
Kan man vänta sig nya biverkningar?
Ju längre en medicin funnits på marknaden ju längre beprövad är den. Ju längre den använts och ju fler patienter som använt den desto säkrare är informationen om biverkningar- inte minst har läkarna lärt sig hur medicinen skall hanteras på ett säkert sätt. Interferon och Copaxone har funnits sen 90 talet. Tysabri kom cirka 2006. Gilenya 2011 och Aubagio har registrerats i USA under senaste året. De andra medicinerna är sannolikt på gång. Novantrone finns inte med på listan men används.
Kan man vänta sig nya biverkningar?
Ju längre en medicin funnits på marknaden ju längre beprövad är den. Ju längre den använts och ju fler patienter som använt den desto säkrare är informationen om biverkningar- inte minst har läkarna lärt sig hur medicinen skall hanteras på ett säkert sätt. Interferon och Copaxone har funnits sen 90 talet. Tysabri kom cirka 2006. Gilenya 2011 och Aubagio har registrerats i USA under senaste året. De andra medicinerna är sannolikt på gång. Novantrone finns inte med på listan men används.
Individanpassad
behandling.
Det är inte bara
allvarlighetsgraden av sjukdomen , allvarlighetsgraden på
biverkningar för en medicin man får räkna med utan man får också
ta in vad man har för andra besvär. Den medicin som passar Gustav
är kanske mindre lämplig för Mari. Har man vissa typer av
hjärtsjukdomar passar inte en medicin osv. Detta är individuellt
och man får komma fram till vad som är lämpligt i samråd med sin
läkare. Det är också ganska troligt att snart kommer man att kunna
skräddarsy behandlingen utifrån hur sjukdomen ser ut.
Källa till detta
bland annat Medscape: Brain Atrophy, MRI, and Evaluating Oral Therapy
in Patients With RRMS ( Fredric F Barkhof MD)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar