Om bromsmediciner-

Följande är hämtat från undervisning på Medscape av Patricia Koyle professor i neurologi vid Stony Brook Medicin, New York.

Allmänt om ms

Det finns ingen bot: (läs dock vad Jan Fagius säger om autologa stamcellstransplantationer)

MS orsakar fortlöpande skada i hjärna och ryggmärg med förlust av nervvävnad

Ungefär 5 procent har benign MS

De flesta obehandlade utvecklar skador kognitivt, motoriskt eller röstmässigt.

Behandling med bromsmediciner

Idag finns tio olika behandlingsalternativ med farmaka i USA med sju olika verkningsmekanismer.

I Sverige finns ännu inte BG 12 (Tecfidera ) godkänt. Det finns även andra preparat på startlinjen. Under tiden jag håller på att skriva det här godkänns Lemtrada ( alemtuzumab) av europeiska (EU) läkemedelsorganet

Syfte med behandling:

-Minska skov

-Minska handikapp

-Förhindra MS lesioner på magnetkamera (MRI).

Det finns starka argument för en tidig behandling

Tidig behandling kan minska dödlighet och kan fördröja el förebygga utveckling av sekundär progressiv MS.

Tidig behandling görs vid andra immunsjukdomar till exempel rheumatoid artrit och Crohns sjukdom. Det finns en teori som kallas epitope spreading vilket innebär att en ihållande mikroorgansisminfektion aktiverar specifika T1 hjälparceller som orsakar skada mot kroppsegen vävnad. Tidig behandling skulle kunna minska sådan epitope spreading om den nu finns.

Den antiinflammatoriska behandlingen minskar skador på axonen och därmed degeneration av nervvävnad.

Vanligtvis år bromsmedicinerna säkra och tolereras väl. Coyle kommer sedan in på de olika riskerna.

Sånt som påverkar val av bromsmediciner. ( Tyvärr finns idag inga blodprover att ta el liknande som kan hjälpa till i val av mediciner.

Medicinens egenskaper

Det har med respektive medicins egenskaper att göra:

-effektivitet, hur medicinen toleras och säkerhet

-kostnad

-hur det ges

-verkningmekanismer

-hur många patientår medicinerna har använts ( patientår dvs antal patienter x år resp. patient använt medlet).

Egenskaper hos patienten:

-finns andra sjukdomar?

-livsstil

-är man benägen att följa ordinationerna. För liten har ofta ingen effekt. För mycket är ofta toxiskt.

-har man annan medicinering

-kvinna i barnafödande ålder

Val av medinering beror också på hur sjukdomen ser ut

-vilken typ av MS

-allvarlighetsgrad

-hur ser framtiden ut

Vad har den insjuknade för diagnostisk profil?

(Riskfaktorer för sämre prognos )

manligt kön, debut efter 35, svart etnicitet ( där kan man misstänka D-vitaminet, min fundering)

hur ofta skov ( mer än två ggr per år)

påverkan av rörelseorganen

svaghet

påverkan av lillhjärnan

blås och tarmpåverkan

ej fullt återställ efter skov

hög “load” på MRI av lesioner, aktiva lesioner, svarta hål (T1)

Vad man har att erbjuda i USA

Injektionsterapi:

första handspreparat

glatirameracetat (Copaxone)

beta-interferon

dessa två medel har använts länge , två årtionden, man vet deras verkan och biverkningar

negativt är: stick, biverkningar

Andrahandspreparat

mitoxantrone ( används knappast i USA längre)

natalizumab ( Tysabri)

Andrahandspreparaten , dit man också kan räkna Gilenya fn, har bättre effekt men större risker.

Lemtrada kan också räknas hit.

Vad man ffa betänker är risken för PML (progressiv multifokal encephalopati). Där finns idag ett antikropps index- där man bestämmer halten av JC virus och kan relatera det till risk efter hur många månader man tar preparatet. Karolinska institutet finns med i förteckningen över de som deltagit i att ta fram metodiken.

Till fördelarna med Tysabri hör att det är effektivt och det tolereras väl (dvs man har inga direkta biverkningar då man får det omedelbart som t ex frossan vid injektion av betainterferon.) En annan fördel är att man tar det sällan och eftersom det ges på klinik så glöms det inte bort. Det är också ett preparat som nu är inne på sjunde året och man kan mer och mer om det och är sig hur det skall hanteras. ( se dock fördelarna med de orala preparaten, tabletterna)

Tabletter ( här kan finnas både förstahandspreparat och andrahandspreparat)

BG-12 dimetylfumarat ( Tecfidera, ännu ej godkänt i Europa- vetenskapliga rådet har dock rekommenderat det som förstahandspreparat- kanske är det detta som för att det dröjt).

Fingolimod (Gilenya godkänt i EU) Det är effektivt, enkelt att ta. Tolereras väl men man har inte så mycket långtidsdata.

Teriflunomide ( Aubagio godkänt i EU) Tolereras väl. Inte så mycket långtidsdata. Ngt mindre effektivt.

Ännu så länge har man inte samma långtidsdata men Gilenya har dock varit på marknaden i två år.

Svårigheterna att fortsätta med medicinerna

Man slutar med bromsmediciner (eller “glömmer” att ta dem) bl a på grund av

• effekterna är osynliga- medicinerna skall förhindra att symtom inte kommer. De tar inte bort symtomen.
• Man är trött på injektioner
• depression kan vara en orsak till att man inte vill fortsätta
• kognitiva besvär gör det svårare att fortsätta
• man har orealistiska förväntningar-man tycker att de är ineffektiva

Starkare magnetkamera kan visa fler lesioner

Patricia Coyle berättar också om ett fall där patienten var rädd för att ha fått ett nytt skov men undersökningen tydde snarare på att det var ett pseudoskov efter infektion. Ny MRI visade emellertid två nya lesioner till hennes förvåning. Men sedan visade sig att man använt en mycket starkare magnetkamera vilket förklarade att de två “nya” lesionerna såg. Hon säger att det är viktigt att man gör uppföljningar med samma magnetkameraegenskaper.

Coyle talar också om byte av medicin när medicinerna tycks svikta eller om man har biverkningar.

Det finns ett antal aspekter och faktorer man bör beakta. Jag tar inte upp dem här.

Här finns en intervju på MSology med Mark Freedman som också handlar om behandlingsrekommendationer. Mark Freedman är professor i neurologi i Ottawa Canada.