Andra delen av dokumentären Den sista resan.

Sänds nu på söndad 15.03.  Den här gången handlar det om Erkki  och vad som förde honom fram till beslutet att avsluta sitt liv på Dignitas i Schweitz. Ett angeläget ämne som bör diskuteras. Då jag fick diagnosen MS omvärderade jag min inställning till detta eller kanske snarare tänkte djupare på det. Det kändes att det angick mig.
När jag var barn hade jag en nära anhörig med en ganska svår MS(sängbunden många år) och rent emotionellt hade jag fått en mörk bild av sjukdomen.  Jag har fått omvärdera det också. Speciellt under senare år. Det är inte bara medicinerna som kommit, det är också fysisk träning, kunskapen om rökning,  sol och D vitamin, övervikt och MS och också det psykiska välmåendets betydelse ( det finns en större del av MS personer som är deprimerade än genomsnittligt). Autolog stamcellstransplantation kanske till och med botar sjukdomen.

Samtidigt tycker jag mig ha läst att antalet benigna fall är ganska litet om man ser det på lång tid.

Om benign MS

Det är en diagnos som ges i efterhand, det går inte att göra från början.

15 år med sjukdomen MS där man inte ha ngn funktionsnedsättning brukar betecknas MS. EDSS 3 poäng eller mindre. Vid EDSS 3 har man inga synliga funktionsnedsättningar för personer i allmänhet men de finns och kan i sig vara ganska besvärliga.

Ungefär 30 procent av de med MS uppfyller detta kriterium skriver MS Research Blog, men efter 30 år är det bara 5 procent som uppfyller kriteriet. Vid 35 är det sannolikt ännu mindre.

(Efter 35 år finns knappast några kvar. ( Vilket ju gör Swanks studie om diet och MS extra intressant eftersom han följde sina patienter i 35 år i sin kända studie- argumentet att hans fall som klarade sig bra var av typen benign MS tycks falla med de kunskaper man har nu om utvecklingen). Hans forskning var inte out of the box då den började men är det med nutida standard. Men forskning kan vara out of the box och vara bra speciellt om nyare kunskap gör att motargumenten inte håller längre.Exakt vad som gjorde att de patienter som följde dieten klarade sig så bra vet jag inte men de gjorde det i minst 35 år. Så det finns skäl till att ha gott hopp.

Ingvor ville att man skulle ha  fest inför det allra sista:
Här är Saturday Night Fever of 1880's

Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan,
hon är fager och fin, men har intet i fickan,
hon är gäcksam och skojsam och käck.
Där var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda,
där var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda
och den snudiga Marja i Bäck.

Där var Petter i Toppsta och Gusten i Backen,
det är pojkar, som orka att kasta på klacken
och vischa en flicka i skyn.
Där var Flaxman på Torpet och Niklas i Svängen
och rekryten Pistol och Högvaltadrängen
och Kall-Johan i Skräddarebyn.