Att lära sig lite mer mindfulness

Jag har hållit på med mindfulness meditation ganska länge- men jag är ändå bara en nybörjare. Jag har bara kommit till ett avslappningsstadium, ett stadium där man får tyst på den där inre rösten som håller på och gnatar och gnatar och gnatar. Jag har använt det engelska ordet för det chatterbox- på svenska skulle man kunna säga att det är en trasig gammal 78-varvare el en vinylplatta som upprepar samma gamla spår om igen. Det där tycker jag att jag kan få tyst på med lite mindfulness och meditation ( och kanske inte minst yoga). Men det är egentligen bara en början. Det där andra har jag inte kommit vidare till.

De senaste åren har jag velat försöka förstå mer eller få ut mer. Jag har läst åtminstone tre böcker om mindfulness som jag tyckt varit bra men som inte direkt hjälpt mig komma vidare med undantag av den senaste. Man ser dem alla tre på bilden nedanför:

Jag tycker Charlotte Mandrups bok, Mindfulness från början, gav en insikt i vad mindfulness är men man kan inte säga det gav mig direkt något nytt.

Med Andy Puddicombes bok, get some HEADSPACE- ten minutes can make a difference, kanske det kunde ha blivit mer men på något sätt tröttnar man på att bara läsa.

Din väg till mindfulness- steg för steg i åtta veckor tycker jag dock lärt mig förstå vad man mer kan få ut om mindfulness. Inte minst därför att det bifogas en CD med som ger guidade meditationer, men också för att man förklarar en del vinster man kan göra med mindfulness.

Jag skulle vilja beskriva det som att man kan bli fri från upphakningar i tankarna. Jag skulle vilja ta två exempel från MS symtom. Här är en intervju med Per Bergman från boken Att ta åran i egen hand. Mina frågor och kommentarer är med markerad stil:

Har du några problem med vattenkastningen?

Ja det har jag. Jag tömmer inte blåsan riktigt. Det kan bli problem. Så jag har katetrar för att tömma blåsan . I perioder använder jag det ganska ofta.

Det har jag också. Problem med att kissa har nog varit mitt största problem under de senaste åren, men det är bättre nu. Långa flygresor och sådant har jag varit rädd för.

Är jag på stan så har jag alltid tankarna på var finns det en toilett.

Ja så fungerar det för mig också.

Jag får hela tiden tänka på det. Jag måste snabbt kunna komma till en toilett. Hinner jag inte känns det som jag skulle kissa på mig. Det har inte hänt men det har varit nära.

Det är lite psykologi i det. Jag har märkt att det ofta kommer intensivt då jag närmar mig hemmet och det är precis på gränsen att jag skall hinna fram till toiletten.

Javisst är det psykologiskt i det. Det är min erfarenhet med.

Vad jag vill peka på att man har kopplat en massa tankar till det här med urinträngningar. Man vill gardera sig så att man inte kissar på sig. Man vill gärna ha kontroll över var det finns en toilett. Det kan haka på sig en massa tankar och funderingar kring symtomet urinträngningar. Nästan alltid då jag kommer hem har jag bråttom att komma in i huset och till en toalett. Detta är tämligen oberoende av om jag gått en lång promenad eller en kort eller vad jag nu har gjort. Jag har på något sätt kopplat, hakat upp tankarna kring hemkomsten och att jag måste gå på toiletten. Det är just sådana upphakningar av tankar som egenligen inte direkt hänger i hop som man kan bearbeta med mindfulness.

Ett annat symtom jag har är det här med krypningar i fötterna. Jag har i och för sig hittat flera metoder som jag tycker kan bryta det med, men även här finns kopplingar som kan vara negativa.

Jag kopplar i viss mån "restless legs" symtomen med sänggåendet och svårt att sova. Även om jag inte har några krypningar just den dagen kanske själva sänggåendet väcker tanken på dem och med det oron för att inte kunna somna trots att krypningarna inte finns där. Genom att bli observant på sådana upphakningar av tankar kan man medvetet bryta tankekedjorna.

Jag länkade nyligen till en youtube video med Mark Williams, en av de som har skrivit boken. Han berättar rätt bra om hur de här upphakningarna fungerar i videon. Beskriver bl a hur depressioner kan bildas ur negativa tankekedjor om att man inte duger något till, att man inte är något värd. Tidigare ansågs att sådana tankar var symtom på depression, men Mark Williams säger att de också är orsak till depression. I boken berättas hur man med hjälp av mindfulness i kombination med kognitiv terapi behandlar depressioner. Det visar sig att man får lika bra effekt som med medicinering och att medicineringen och mindfulness kompletterar varandra.

I boken berättar man också om prof senior vid Karolinska Marie Åsberg och hennes modell " tratten". I korthet går tratten ut på att när man blir trött, nedstämd börjar man skära ner på aktiviteter för att klara av det man uppfattar som viktigast. Ofta är det jobbet som uppfattas viktigast. Ett problem med detta skriver man i boken är att man då skär ned på det som ger näring, det som ger krafter. Man fortsätter skära ned och ens livsområde blir mindre. För min del tycker jag min MS sjukdom gav upphov till en sådan tratt. Om jag skar ner på mer och mer så skulle jag klara av det. Problemet var att då skar jag ned på det som gav näring. Här finns en video med Marie Åsberg och trattmodellen och utmattningssyndrom.

Men det här med att skära ned kan också hjälpa. I boken får man hjälp med att peka ut sina aktiviteter och försöka fördela vilka som ger näring och vilka som suger. Ibland behöver det inte vara aktiviteter som suger utan det kan vara människor. I boken Recovering from Multiple Sclerosis beskriver en person hur hon bröt upp från ett långvarigt äktenskap eftersom hon tyckte det slukade energi från henne. Det kan finnas människor i bekantskapskretsen som fungerar som energislukare. Det kan också vara så att händelser i "forntiden" kan sluka energi. När man ser något saker, hus, skolor, personer kanske tankar dyker upp om händelser som varit mindre trevliga och så sätter spiralen igång, den ena tanken med negativa vibrationer föder den andra. Med hjälp av att bli medveten om att detta sker kan man bryta sådana tankeförlopp.

Det här tycker jag mig veta på " förståplanet" nu. Jag har också mediterat och gjort vad man anbefallt i boken. Nu gäller det att se vad som händer