Att sätta studier i ett större sammanhang. Om risken att få MS efter att ett barn dött.

Jag har tidigare skrivit att jag tyckte en dansk studie där man studerade risken för föräldrar som förlorat ett barn att utveckla MS var stark. Man följde alla föräldrar i Danmark som förlorat ett barn under en 16 års period. Det var 21,062 föräldrar som förlorat ett barn medan det var 293,745 som ej förlorat ett barn. Under den 16 årsperioden var det nästan dubbelt så många (relativt) som utvecklade MS i gruppen som förlorat ett barn.

Nu har emellertid kommit en dansk studie igen som inte bekräftar detta med stress och MS. Det är dels undersökning där man tittat på ” att förlora ett barn” och dels på skilsmässor. Det var också en stor undersökning. Där fick man en riskkvot på 1.12 dvs en riskökning på detta tal vilket är nästan inget och inte talar för någon skillnad. Studieresultaten går alltså inte i olika riktning men motsäger varandra .

Alltså två studier som motsäger varandra. Om det var verkligheten forskningen speglade borde det inte vara så. Det handlar om sannolikheter. Den absoluta sanningen nås inte. Någonstans i studierna finns något inte inte uppmärksammas … vad?

Det här känner man ju igen. Inte minst från studierna om kost. En dagen är den kosten bäst för viktnedgång, nästa dag en annan, en tredje är alla koster bra initialt men sedan går alla upp igen osv. Vad man borde efterlysa är skepticism hos de som rapporterar;

På sajten MS Research Australia skriver man : Denna mycket stora studie antyder att risken för MS inte ökas av traumatiska eller krävande händelser i livet. Detta är ett viktigt steg mot att förstå samverkan mellan hur den sociala omgivningen och biologiska faktorer kan orsaka MS. För mig står inte detta lika klart efter att ha jämfört med den andra studien. Om inte den respektabla sajten MS Research Australia förmår att sätta in studien i ett större sammanhang hur skall då kvällstidningarnas löpsedlar då förmå det?