En berättelse om överviktsoperation

Övervikts kirugi tycks minska risken för diabetes typ II åtminstone på kort sikt

Övervikt är en riskfaktor för diabetes typ II. Denna sjukdom kallades tidigare åldringsdiabetes men i och med den överviktsvåg som svept över USA ( och världen) har yngre och barn blivit överviktiga i allt högre grad och detta har också lett till att denna typ av diabetes också blivit vanligare hos yngre och barn. Men det kanske kan gå tillbaka. Att det kan förebyggas vet man. Här några studier med överviktskirurgi och diabetes typ två. Vidare en intervju med Marlene från arbetet med Att ta åran i egna händer. Hon opererades 2004.  Intervjun kom aldrig med i slutliga arbetet..

En undersökning där man följt upp 2167 patienter som genomgått överviktskirurgi tyder på att man kan förebygga utveckling av diabetes med bortåt 80 procent. I studien jämfördes dessa med samma antal personer som ej genomgått denna kirurgi men eljest var likvärdiga ifråga om ålder, övervikt mm ( matchade). Ingen av patienterna hade diabetes från början. Mellan 2002 och 2014 genom patienterna operationen varav 49 procent fick laparoskopisk (titthålskirurgi) gastric banding, 37 procent gastric by pass och 15 sleeve gastrektomi.

gastric banding, anlägger ett band kring en del av magsäcken, hur litet kan varieras, anpassningsbart. Liten risk vid åtgärden. Ingen anemi, inga dumpingsymtom och ingen malabsorption tekniska komplikationer få långtidsdata.	Sleeve gastrektomi, man tar bort en del av magsäcken på längden, så att den får en bananliknande form. Ingen malabs., ingen vitaminbrist, ej anpassningsbart. Jag har skrivit ryggsäcken i stället för magsäcken. Vilka fel man gör!	Gastric by pass, man kopplar bort en stor del av magsäcken och födan passerar förbi denna ( en liten bit finns kvar av början och slutet ) till tunntarmen. Denna operationsmetod ger bland annat malabsorption, försämrat upptag från tarm. Gastric by pass ger bra viktnedgång, men en del problem: brist B12, järn, folat och calcium. Det finns också större risk för rent mekaniska problem hur tarmen fungerar.

Vid slutet av uppföljningen ( medeltid 2.8 år) hade 4.3 procent av de som genomgått kirurgin fått diabetes typ II mot 16 procent i kontrollgruppen.

Det har också visats att denna typ av operationer kan få diabetes att gå tillbaka efter operationen- i varje fall temporärt. I en svensk ( el finsk patienterna är svenska men studien gjord i Finland) studie A 105 9 skriver man att man sett att 40-90 procent av diabetes typ II försvinner efter operation åtminstone upptill två år. I denna studie undersökte man först i två år och fann att diabetes gick tillbaka i 71.8 procent i gruppen som genomgått operation and 16.4 procent i gruppen som ej opererats (??- kanske detta var patienter som lyckats gå ned i vikt utan operation). Sedan återfick flera diabetes med 31 procent hade inte diabetes efter 15 år och i kontrollgruppen var de som återfått diabetes betydligt fler.

Intervju med Marlene som genomgått överviktsoperation

Marlene har alltsedan hon fick barn kämpat mot övervikt. Hon är biomedicinsk tekniker och har vetat precis hur man kan gå ned i vikt i teorin. Hon har provat all världens bantningsmetoder, som ofta gjorde att hon gick ned ett antal kilo men slutresultatet blev alltid att för varje kur lade hon på sig ytterligare några kilo. Omkring 2003 var hon hos en läkare för smärtor från ett knä. Denne sa till henne: Du måste gå ned i vikt! Inne i sig tänkte hon, vad tror han att jag håller på med egentligen. Hon gick direkt ifrån mottagningen och köpte en stor påse med lösgodis som hon omedelbart åt upp, men hon förstod samtidigt att hon klarar inte det här med mediciner, dieter och bantningsmetoder utan hon måste bli opererad för sin övervikt. En husläkare skrev remiss och hon accepterades för operation. Hon uppfyllde väl kraven för att bli opererad men hon var 61 år, vilket var något för gammalt för operation. Marlene hade knäbesvär, högt blodtryck och hade tablettbehandlad diabetes II plus att BMI på 43.

Krav för att bli opererad För att bli accepterad för överviktsoperation utgår man från ett mått på övervikt som kallas BMI ( body mass index) som räknas ut genom att dividera kroppsvikt med med längden i kvadrat. Exempel om man väger 75 kg och är 1,75 lång blir BMI 75/175x175=24,5. Väger man 95 och är lika lång blir BMI 31. Vid 115 kg blir BMI då 37,5 och vid 125 blir det 40.8. Man bedöms ha övervikt om man har BMI över 25 och fetma eller obesitas över 30. Måttet är inte helt tillförlitligt då en del personer kan få för hög värde utan att vara överviktiga. För att kunna bli opererad skall man ha ett BMI på 40 eller 35 om man har någon komplikation till fetman.

Operationsmetoder Det finns olika operationsmetoder för fetma. Målet är att med kirurgi minska storleken på magsäcken och därmed den mängd mat man kan äta. Vid gastric banding anlägger man ett band kring en del av magsäcken och genom detta får man en mindre magsäck och blir tvungen att äta mindre. Det är en reltativt riskfri operation och man kan efteråt ta bort bandet. Vid uppföljning har man sett att man går ner i genomsnitt en sjättedel av vikten vid gastric banding. Det finns också operationer där man kopplar bort en del av magsäcken så att födan bara passerar en bit i början och en bit i slutet på magsäcken ( gastric by pass). Man räknar med att man förlorar en tredjedel av vikten vid denna operation, men den har mer komplikationer och följder som brister på olika ämnen typ järn, B12 mm.

Marlene berättar om operationen: Jag gjorde min operation 2004. Det var operationen med ett band kring magen. Nu använder man oftast inte samma typ av operation, som man gjorde då. Nu använder man mera by pass operationen. Denna operation är för evigt men vid gastric banding kan man ta bort bandet. I början tog man bort bandet efter att man gått ned i vikt, men sedan upptäckte man att speciellt äldre gick upp igen om man tog bort bandet, därför gör man inte det numera.

Vad är det mer man måste tänka på än att man ska äta små måltider, när man genomgått en sådan operation?

Man måste tugga väldigt noga. Det händer ofta att man inte tuggar ordentligt och att det fastnar och man måste gå ut och kräkas. Det är viktigt att man uppmärksammar detta. Vill det sig illa kan det bli tvunget med operativ åtgärd. Dessutom får man inte äta allt. Jag älskar till exempel mjukt bröd men det fick jag sluta med. Testade det nyligen då jag åt gambas y ajoli ( räkor och vitlök i olivolja, en kanarisk rätt). Då försökte jag äta lite vitt bröd och doppa det i den goda vitlökssåsen, men det gick inte bra. Jag började hosta och måste gå ut och kräkas. Jag älskade att äta fralla och ost men nu har jag testat och vet att jag inte kan äta det. Hårt bröd som man tuggar väl går bra.

Vidare skall man äta minst sex gånger per dag, små portioner och ofta. Det skall ju alla människor göra. Jag är lite dålig med det där. Det blir frukost, lunch och middag och ibland någon yoghurt emellanåt.

Det jag har märkt också är att den största delen sitter i hjärnan. Jag blev lite deprimerad då man sa att man skulle ta bort bandet, för jag inte är mentalt klar att hantera det här med mat och att inte äta för mycket. ( Marlenes band lossnade efter några år) Men nu har jag klarat den här perioden och tror att jag skall klara av det. Det är egentligen det största det här med hjärnan. Jag försöker också tänka efter: Är är jag mätt eller är jag bara sugen? Vad är det? Och för det mesta är jag ju faktiskt mätt. Det är nog så de flesta har det. Man tror att man är hungrig men det är man inte. Speciellt svårt är det när det är något som är väldigt gott, och man tänker ” oh ,va härligt” och att man måste ta lite till. Då gäller att ta sig tid och känna efter och då känner man att man är mätt.

Grönsaker och frukt har jag inte ätit så mycket. I och med att det är små måltider är det viktigt att få i sig näringstät mat. Grönsaker mättar ju fort och man får inte i sig tillräckligt av det man behöver. Nu har jag börjat äta lite grönsaker som inte skall vara råa. Banan kan jag äta. Äpplen är svårt och apelsin går absolut inte. Innehållet är för trådigt och kan fastna. Det är likadant med kött. Kyckling går bra men annat kött fungerar inte. Fisk går utmärkt att äta.

Vätska: Man skall dricka småklunkar. Om man är törstig kan man inte dricka mycket på en gång. Det blir fullt direkt. Vid måltiderna skall man dricka en halvtimme före och en halvtimme efter. Det bör alla göra men just när man gjort den här operationen skall man vara noga med det.

Fick du mycket förberedelser så att du var välinformerad innan operationen?

Jag var informerad om vad som skulle ske innan operationen. Jag gick hos en sjuksköterska efteråt där man diskuterade hur man skulle äta och liknande. Det var också en dietist som gick igenom kosten, men biverkningarna efteråt fick jag ingen information om. Den hittade jag på nätet så småningom när det var som värst för mig. Jag kunde till exempel inte ligga ner och sova efter operationen utan fick sitta i en fåtölj. Man vaknade av att man hostade och det kom upp något som liknade galla, så det var ganska obehagligt. Jag satt i flera månader och sov hemma i min bekväma TV-fåtölj. Jag var till läkare för detta, som förklarade att bandet var anbringat precis på det ställe där magsaften bildas, och det uppfattades av magsäcken som en främmande kropp ( som en del av maten) och stimulerade därför magsaften till att bildas ( denna förklaring stämmer inte enligt en kirurg som är specialist på överviktsoperationer /sune). Fick några tabletter som inte hjälpte. Jag gick ut på nätet och fann att det var flera som upplevde samma besvär efter operationen. Men sen upptäckte jag att det gick det väldigt bra , när jag var hos min bror, där man hade mycket tunna madrasser. Man talade alltså inte om vilka problem man kunde få i form av biverkningar och liknande.

Det som jag var mest orolig för efter operationen var att första månaden fick man bara äta flytande. Och jag har alltid fungerat så att smakar inte sopporna bra kan jag inte äta dem, hur hungrig jag än är. Men jag hade tur. Kelda kom vid den här tiden ut med alla sina soppor som smakar bra, så det fungerade. Men man satt och längtade efter att få börja med passerad kost. Oh, vad gott det var, även om det var en sörja bara. Potatismos och annan finfördelad mat.

Jag hade en väldig tur egentligen. Första året gick jag ned väldigt lite i vikt. Jag blev deprimerad då. Jag hade hört om alla som rasat i vikt efter operationen men det gjorde inte jag. Men på det viset fick jag inte en massa löst skinn. Jag antar att huden anpassade sig, så jag fick inte mycket löst skinn som hängde, vilket är ganska vanligt efter de här operationerna. En läkare jag gått till sa att hon skulle aldrig skulle kunna gissa att jag genomgått en sådan operation. De patienter hon sett hade massor av hudveck och slappt hängande skinn., och jag gick i alla fall ned mer än 50 kg.

Det som var mest fascinerande var att min diabetes typ II. En vecka efter operationen hade värdena förbättrats så att jag kunde sluta med mina mediciner för det.

Jag hade egentligen inga symtom på min diabetes, utan det upptäcktes mera genom prover. Jag fick först en tablett mot det och sedan fick jag ytterligare en. Eftersom jag inte hade haft några besvär av min diabetes fäste jag mig inte vid det och fortsatte att äta som vanligt.

Marlene berättar om tiden som överviktig innan operationen.

Var du överviktig som barn?

Nej, jag var smal som en trana. Jag började öka i vikt efter att jag fick barn. Och så la jag långsamt på mig mer och mer i vikt. Jag började testade alla bantningskurer som finns i hela världen och ofta gjorde de att jag gick ner i vikt och sedan upp igen.

Stämmer det med dina erfarenheter att man går upp mer än man har gått ner efter en sådan bantningskur?

Ja, det var alltid så att man la på sig några extra kilo efter bantningsperioderna. Oftast går man upp dubbelt. Har man lyckats gå ned tio kilo går man upp tjugo. Ibland lade man ut sina sista kronor på kurer som var totalt verkningslösa. Vid ett sådant tillfälle löste jag utan en kur som var lavemang. Det var rena lurendrejeriet. Jag höll på i 40 år med verkningslösa bantningskurer.

Jag hade väldigt ont i ett knä då jag var överviktig. Det innebar att det blev svårt att gå och man blev mycket stilla. Motion var inte att tänka. Det var väldigt besvärligt. Jag vägde 50 kilo mer än idag. . Det onda i knät försvann efter att jag hade opererats.

Förutom min diabetes hade jag hade högt blodtryck. Det var besvärligt med andningen. Jag blev andfådd av minsta ansträngning och kunde knappt gå. Jag svettades enormt.

Jag hade en del konstigheter för mig, som jag trodde jag var ensam om, men det var jag inte. Jag var med i ett projekt på KI där man skulle testa en ny bantningstablett som numera är indragen. Det var ett halvår och man visste inte om det var placebo eller den verksamma tabletten. Då pratade jag med en tjej där som var överviktig. Till exempel om jag skulle äta en bakelse köpte jag inte en bakelse, för då trodde jag folk sa ” Gud, skall hon som är så tjock äta en bakelse” utan jag köpte fyra så att man skulle tro att jag skulle ha gäster och så åt jag upp allihop. Jag slängde inte de tre övriga. Likadant om man ville ha en hamburgare köpte jag alltid två, och det gjorde hon också för att man skulle tro att det skulle komma gäster. Den här tjejen gjorde precis samma saker. I sin hjärna tänkte man att nu tror dom att hon skall ha främmande och så åt man upp alltihopa. Visst tänker man ibland på att någon är överviktig men det är sällan, och det var väl inte så att folk ständigt tänkte på vad jag åt, men det var en sorts metod att hantera detta. Fetman är ett missbruk. Man bedrar sig själv precis som med alkohol. Missbrukaren brukar gömma undan flaskorna och tror sig gömma bort problemen, Man gör många saker där man bedrar sig själv. Det finns OA för överviktiga precis som det finns AA för alkoholiserade.

Har du några mer positiva effekter av operationen?

Ja,man upplever att man blivit längre. Man har ju blivit kortare på grund av åldern men man har fått en annan pondus, en annan känsla. Tittar man på mig är det i alla fall inte för att jag är överviktig. Man får en annan självkänsla absolut.

Har du några negativa effekter av operationen? Komplikationer direkt efter operationen?

Nej, direkt efteråt gick det väldigt bra. Kosten efteråt innebar att man fick börja äta vanlig mat först efter två månader. Men det fungerade. När jag fick börja med den så kallade passerade kosten kunde man laga köttfärs och potatismos som man sedan körde i mixern och det kom ut som en enda sörja, men var så glad att kunna äta det efter en månad med bara soppor så det kändes fint. Egentligen har det inte funnits något negativt med operationen

Det är definitivt en väg att gå om man inte klarar det på något annat sätt. Det är bara en liten del som går ned med dieter. Kanske kommer man på något annat sätt. Kanske måste man börja med mentala terapier. Jag tror att alla med övervikt har det besvärligt. Jag tror inte på de som säger att de är glada och lyckliga om de är överviktiga. Jag tror att det här med att man skrattar och ser glad ut är ett sätt att visa att man mår bra, fast man egentligen inte gör det.

Det är svårt att tala med en annan person om att de har problem med övervikt. Det vet ju jag. Man vet verkligen om att man är överviktig men det är känsligt. Min mor försökte tala med mig om det här och det hände att jag slängde på luren många gånger. Man känner att man skulle vilja sätta sig ned med personer som är kraftigt överviktiga och tala om riskerna och liknande men man vet hur sårande det är. Det är en svår gräns, men alla vet vad de har för fel.

Söker man hjälp för sin fetma eller för följdbesvär?

Ja, det har jag sökt personalläkare vid något tillfälle, men det är oftast när man går på hälsokontroller eller andra sjukvårdsbesök som man erbjuds hjälp. Det måste bli något problem innan. Man lyssnar nog inte heller på om någon kompis eller liknande skulle säga något. Och så är det råden om motion. Man orkar ju inte. Man klarar inte av det på grund av knän och andra besvär. Ett år gick jag med kryckor ett helt år på grund av hälsporre.

Tar du några kosttillskott?

Nej jag äter inte något sådant. Första tre månaderna fick jag det utskrivet men sedan har det jag inte tagit något. Det här med B12 har varit ett problem. Jag har varit hos minst sju olika läkare som gett mig olika besked. En del säger att det varit för lågt, andra för högt och ytterligare någon säger att det är normalt. Till slut struntade jag i det.

Andra året gick jag ned mycket i vikt och jag mådde inte bra. Jag trodde att jag hade fått cancer.En kompis var med mig till läkareoch då tog man prover som alla var normala. Jag försöker att äta så jag får i mig allt. På morgonen är jag lite slarvig. Börjar med en expresso och en cigarett på balkongen och sedan kan jag ta en youghurt eller något efter ett tag. Till lunch och middag äter jag vanlig mat, så jag tror att jag får i mig det mesta av näringsämnen.

Hur skulle du ha klarat dig idag om du inte opererats?

Jag vet inte. Kanske hade jag suttit där i min lya i Stockholm och inte kunnat gå. Och försökt med mina bantningskurer utan att lyckas.

Du har vunnit ganska mycket med operationen?

Ja, jag känner inte att jag förlorat något. Det är viktigt att inte se det här som någon bantningsmetod. Jag känner att jag inte är helt säker på att mentalt kunna klara att hålla vikten men jag har ändå lyckats att hålla den. Kanske är det något jag inbillar mig att jag inte klarar det. Men jag skulle absolut inte vilja vara så tjock igen.