Vinterdagbok- om kropp och själ

Jag läser Paul Austers Vinterdagbok, hans memoarer hittills i livet. Han är ett år yngre än jag. Han tar sig an sitt liv ur olika infallsvinklar. Han börjar med känslor och undersöker vad olika känslor väcker för minnen. Därefter ärr på kroppen. När han systematiskt går igenom sin kropp kommer det fram en hel del minnen. Nu läser jag ett avsnitt där han går igenom olika ställen där han bott i sitt liv Första stället bodde han endast ett år på- där kommer han inte ihåg något. Ett intressant ställe handlar om händelser som så småningom kom honom att förstå sambandet mellan kropp och själ.


Han bor i en lägenhet i New York med sin första sambo från vilken han håller på att separera. Han får väldigt ont i sin mage och blir rädd. Han vet inte riktigt varför han känner sig rädd. Han tror att han har en inflammerad blindtarm och uppsöker akutmottagningen. Doktorn lugnar honom och säger att det inte är något fel med blindtarmen utan han har en svår gastrit. Det gäller för honom att hålla diet med få starka kryddor mm. Doktorn har rätt och han blir bra. Så småningom upptäcker han emellertid ett mönster i sitt liv då han upplever påfrestande situationer. Han får ont någonstans eller ibland akuta  ångestanfall  Så småningom förstår han att kroppen tar stryk då hans själ inte vågar ta till sig  den enorma undanträngda ångesten som att göra slut med flickvännen väcker.  "Så här har det varit genom hela ditt liv. Så snart du kommer till ett vägskäl bryter din kropp ihop, eftersom din kropp alltid vetat vad sin själ inte vet, och på vilket sätt den väljer att bryta ihop, om det är genom körtelfeber, gastrit eller panikattacker, så har din kropp alltid fått ta största stöten från dina rädslor och inre strider, fått bära det som din själ inte kan eller inte vill konfrontera."
En bra beskrivning av vad som kan ske i samspelet kropp och själ. Jag känner igen det här från mitt liv.