Reparation av skadad nervvävnad vid MS- fas II studie av anti-LINGO-1

De medel man har mot MS idag är medel som skall minska och förebygga skov vid skovvis förlöpande MS. De kallas bromsmediciner eller immune modulating drugs. Dit hör alla godkända medel från beta-interferon till de mest effektiva Lemtrada och Tysabri. Med effektiva menar jag då genomsnittssiffror. Det kan mycket väl vara så att för vissa personer är  betainterferon eller Copaxone  mycket effektiva.

 Man har inga godkända mediciner mot progressiva typer av MS med undantag av fall där det också förekommer skov. Man har inga medel mot progressionen men däremot kan det vara så att en del av medlen har effekt men det finns inte vetenskapligt dokumenterat.  Jag tycker mig ha läst uppföljningar av beta-interferoner  där man sett att utvecklingen mot sekundär progressiv MS fördröjts eller inte kommit.  Även beträffande Lemtrada och Tysabri m fl så finns minskad progression i varje fall som följd av skov om det också gäller sekundär progression är jag inte klar över. Dock talar man om NEDA - ingen märkbar sjukdomsaktivitet- vare sig på magnetkamera eller symtom som tillkommit som patienten. känner eller som märks vid undersökning. Många MS läkare vill idag behandla patienterna så att man når NEDA- andra vill vara försiktigare och vid måttliga symtom vill man ge mediciner med färre biverkningar.
Att NEDA begreppet finns  visar att man idag förhoppningsvis kan minska risken för sekundär progressiv MS. Här finns en artikel om NEDA ( på engelska men man kan givetvis använda google translate).
Dessutom talar man idag som autologa stamcellstransplantationer som  något som tycks bota personer med tidig men svår MS ( i varje fall med tio år uppföljning som längst).



I NEDA begreppet ingår inte den krympning ( atrofi) av hjärnan som sker hos alla men som är betydligt större hos MS patienter. Där finns en studie som tyder på att statin förebygger atrofi hos MS patienter. Tyvärr lär det inte bli ytterligare studier  eftersom det inte finns några pengar att inhämta som drivkraft för denna forskning ( om inte MS föreningar, stiftelser ger understöd).



Kan redan skadad nervävnad läka?  Det sker en del remyelinisering spontant. I  varje fall tyder en del fallbeskrivningar på det. I George Jelineks bok med ett antal patientfall finns en del fall där MRI förändringar försvunnit när man gjort ny MRI. Det är till och med så att en del patienter  har fått beskedet att de inte har eller har haft MS. Remyelinisering är dock välkänt och sker ofta men det blir kanske inte lika fungerande  nervvävnad som före sjukdomen, skovet. 18-25 april 2015 kommer amerikanska neurologer (American Academy of Neurology) ha sitt årliga möte i Washington DC. Då kommer en studie att publiceras där 82 personer med opticusneurit undersöktes. Vid opticusneurit skadas opticusnerven med inflammation av nervfibrer och förlust av myelinet. Bortemot hälften av patienter med opticusneurit utvecklar MS. I studien behandlades alla med högdos kortison och en grupp fick ett medel som kallas anti-LINGO-1 och resterande grupp fick placebo. Medlet gav sammanlagt sex gånger med fyra veckors mellanrum. Man jämförde sedan  hur opticusnerven återhämtade sig med hjälp av VEP undersökning. Med VEP ( visual evoked potential)  mäter man ögonnervens förmåga att leda elektriska nervsignaler mellan näthinnan och hjärnan. Resultatet visade att de som fått anti-LINGO-1  och som tagit dosen minst fem gånger  hade statistiskt signifikant förbättrad nervledningsförmåga jämfört med de som fått placebo. Vid sex månader var man 35 procent bättre och vid åtta månader 41 procent bättre i gruppen som fått verksamt preparat.

Det är alltså möjligt att man här har ett nervvävnadsreparerande medel - vilket ju på långt sikt kanske kan hjälpa de som har stora skador och handikapp.