Kosten har förändrats mycket sedan vi var stenåldersmänskor men i grunden är vi samma individer ur genetisk synpunkt.

 

Den moderna människan, homo sapiens, har funnits i cirka 200 000 år, 

Man tror att våra släktingar neandertalmänniskorna fanns för mella 20 000 till 350 000 år sedan. En del av neandertalarnas arvsmassa bär även vi moderna människor med oss. Släktet homo sapiens poppade  inte upp helt snabbt utan utvecklades under tusentals år i vad vi kallar evolution. Denna utveckling sker genom naturligt urval, som går ut på att en viss ärftlig förmåga som en individ har hjälper denne att bättre klara de krav som omgivningen ställer än andra som inte har denna förmåga. Med sådana egenskaper blir det lättare att överleva och man kan föra dem vidare till sina barn. Evolutionen tar många generationer vilket gör att vi idag har i stort samma genetiska uppsättning som människor som levde i den äldre stenåldern, en period då vi var jägare och samlare.  För cirka 10 000 år sedan började våra förfäder att odla säd och växter och hålla djur något som gjorde dem alltmer bofasta. De blev bönder med helt nya livsbetingelser. Det innebar att nu började en revolution av mathållningen, en utveckling som på senare år gått med explosionsfart. Den mat vi äter idag är till stora delar processad och förändrad i grunden jämfört med stenåldersmänniskans kost. Men nutidsmänniskan är genetiskt i stort lika stenåldersmänniskan. Gissa om det har ställt till problem. Numera kallas kraftigt förändrad mat, som man tror är skadlig ofta för ultraprocessad mat. Exempel på sådan mat kan vara mat som anpassats för att bli mer aptitlig. Sådant kan ske genom tillsatser av socker, salt och fett. där man genom noggrann balans mellan ingredienserna får maten att smaka så bra som möjligt, vilket kan leda till överätande och fetma.

Många forskare har tänkt i sådana banor och det finns en mängd forskning i ämnet.

Förändringarna gäller dessutom inte bara vår mat och dryck, det gäller hur vi lever. Idag finns många som tillbringar en stor del av sin tid inomhus och kanske bara är utomhus enstaka minuter. I arbetet kan kroppen idag utsättas för arbetsställningar som är både ensidiga och totalt olämpliga för kroppen. När jag läste arbetsmedicin på arbetsmiljöinstitutet sa en föreläsare att det är inte skadligt att stå på huvudet en kort tid men det är däremot skadligt att utsätta kroppen för ensidig belastning. Det finns många livsbetingelser som egentligen inte fungerar bra för oss.

Stenåldersdieten skiljer sig i hög grad från den kost vi äter idag och man tror att många av våra nuvarande sjukdomar kan ha samband med denna förändring.  Här är några punkter på vilka kosten förändrats sedan stenåldern medan vi som konsumerar denna mat i stort sett är lika som våra stenåldersförfäder genetiskt:

1.Mängden socker, 

2.Fettsyreinnehållet 

3. Sammansättning av de näringsämnen som kroppen behöver för att producera energi, så kallade makronutrienter. Det handlar om fett, kolhydrater, äggviteämnen och även alkohol.

4. Täthet av mikronutrienter som är mineraler och vitaminer.

5. Syra-bas balans

6. Salt kvot, natrium och kalium kvoten.

7. Fiberinnehåll

Bland de sjukdomar där man tror att diet och livsstil har stor betydelse är cirkulationsorganens sjukdomar. Hjärtinfarkt, stroke och andra sjukdomar i hjärta och blodkärl kan kopplas till faktorer som övervikt och fetma, typ II diabetes, högt blodtryck och blodfettsrubbningar. Alla dessa åkommor har starka samband med västerländska kostvanor och kost

Men det finns en mängd andra sjukdomar i till exempel skelett, mag-tarm där sådana samband är kända eller starkt misstänks. Sjukdomen MS hör också till gruppen där man nu vet att kost och livsstilsfaktorer inverkar. Även om kroniska sjukdomar i övrigt forskas det mycket. Det finns också cancersjukdomar där kost och livsstil tros spela in. Cancer tillhör de vanligaste sjukdomarna och år 2021 insjuknade 68810 personer i cancer i Sverige. Det är också en av de vanligaste dödsorsakerna. I USA beräknades i början av 2000-talet att cirka en tredjedel av all död i cancer ha med kost och fetma att göra enligt American Cancer Society.

varför besöker man bloggen+

Det verkar komma en del besökare till bloggen men det är nog via någon automatisk sökare och man läser det inte,Det kommer nämligen aldrig några kommentarer.

Just nu försöker jag skriva i alla fall. Jag skriver nämligen för att försöka komma på vad jag tycker och begriper själv

The jury is still out ... ... ..

 I mitt förra inlägg skrev jag om att jag funderar på att lägga om min diet, framförallt då FODMAP. En diet som varit framgångsrik för mig genom att minska mina symtom från tarm.

Orsakerna är egentligen flera, och nu kommer jag till sådant där jag egentligen befinner mig på lite okända marker. Det är därför  jag skriver det här att juryn är fortfarande ute, det är inte definitivt visat att  de saker jag läst är helt och hållet  stark vetenskap utan med en viss osäkerhet.

• Ett har med intermittent fasta att göra. Det finns studier som säger att intermittent fasta om två till tre dygn kan vara mycket positivt för din hälsan och immunsystemet.  En del studier säger att man genom intermittent fasta kan minska riskerna med cytostatikabehandling vid cancer genom att immunsystemet "föryngras" en del beskriver det som att immunsystemet blir nytt, Detta är givetvis mycket intressant om man har multiplel skleros, närmast ett drömläge. Men som sagt the jury is still out.
• Det andra har med det jag läst om tarmfloran och dess betydelse för den hälsan.  Det finns mycket som säger att de bakterier och andra mikroorganismer man har i tarmen, framförallt tjocktarm, är av stor betydelse för vår hälsa och vårt immunsystem. Lika så  att tarmfloran kan bli helt förvandlad av att man äter av den västerländska kosten samt att många nutida sjukdomar kan ha samband därmed. Kan man förändra tarmfloran till det bättre och få friskare tarmflora genom att förändra sin kost? Det  är i det sammanhanget som jag funderat på att jag skulle förändra och försöka äta FODMAP igen, det vill säga kost som kan orsaka en hel del besvär från tarm genom att bakterier frodas som orsakar jäsning med ökad gasbildning, vätska mm kort sagt sånt som  orolig mage och irritabel colon.  Jag läste om en möjlig väg skulle kunna vara att försöka få i sig bakterier som balanserar sådana symtom och mera normaliserar tarmflorans utseende. Det skulle kunna vara att äta sådana bakterier som finns i olika probiotika. Jag tyckte jag fick ett gott tips från en av de som driver den engelska delen av Gut microbiota project. Det var att Kefir kunde vara ett sådan mat som kan ha samma verkan som probiotika och det tog jag till mig. Samma sak beträffande allt det här The jury is still out,
• Nummer tre är att sedan jag började med diet mot MS har det bl a inneburit att jag minskat men inte helt tagit bort mjölkmat från min kost. Det skulle jag bli tvungen att bryta mot nu.
• Nummer fyra beträffande det jag läst är de här rekommendationerna om att man skall äta upp till trettio ämnen från växtvärlden . Det låter för min del rimligt men en del av det är jag skeptisk till. Jag tror absolut inte att det sista ordet  om kost är sagt  om det nu nånsin kommer att vara så.( förhoppningsvis inte- livet skulle bli bra tråkigt då. Och som sagt  The jury is still out.

Jag har nu försökt att äta en del Fodmap nu och dessutom tagit Kefir. Det har gått ganska bra. Vad det gör åt min hälsa eller mitt immunsystem har jag inte en aning om.

Mina egna provlem med känslig mage

Under en stor del av mitt liv hade jag ganska måttliga besvär från magen med bland annat mycket gaser och ganska varierande avföring. Vissa saker lärde jag mig att det fungerade inte. Jag älskade bananer men så småningom insåg jag att det tålde jag inte alls. Kunde möjligen äta en halv banan per månad utan att få besvär. Mina besvär var så begränsade att jag aldrig lade ner något arbete med att komma underfund med vad det berodde på

Det var egentligen först sedan jag blev sjuk i multipel skleros som det blev mer aktuellt att titta på kost.En svår klåda ( olidlig först) och utbredda nässelutslag visade sig  bero på biverkan av MS medicineringen. Först var det av beta-interferon och fick då byta till Copaxone. Efter någon månad med den kände jag mig faktiskt betydligt bättre men då fick jag hudbesvär av lite annan typ och klåda plus att det också blev en svag feberreaktion. Bort med Copaxone också, Nu fanns det inget att använda mot MS i medicinväg. 

Jag blev bättre men inte bra och det kunde tidvis fortvarande vara ordentliga hudbesvär men också svag feberreaktion i form av frossa som kom varje dag. Hudbesvären klingade av efter ett halvår men frossan och klådan kom varje eftermiddag. Testning gav ingen lösning på problemet.

Funderingarna var många. Kunde vara något som jag inte tålde förutom medicinen? Provade att byta till andra tvättmedel och tvålar  men fick inga napp där. Hade funderingar kring maten och läste om olika sätt att ta sig an den frågan. En sak talade för det kunde vara mat, nämligen att det nu var bra på morgonen  innan jag ätit men på eftermiddagen började eländet. 

Stenåldersmat eller paleolitisk kost var ett alternativ. Det skulle innebära utslutning av all mat som inte tillhörde stenåldersdiet. Nu skulle all mat som producerades från jordbruk däribland mjölmat och bröd uteslutas. Och voila! Redan nästa dag -- inga besvär. Men jag ville inte tro det för jag älskade gott bröd och följande dag så åt jag av brödet igen. På eftermiddagen kom besvären igen. Då hade jag glömt att jag ätit av det goda brödet på morgonen. Jag tänkte att det här med stenåldersdiet är bara trams men så kom jag på- jag hade ju faktiskt ätit bröd. Nu blev det slut med mjölmat och bröd och jag blev av med min klåda och mina besvär. Det var en välsignelse. Jag tog ett prov avseende gluten  efter någon månad. Det gav emellertid inget utslag och  skulle inte heller göra det om man inte åt gluten. Således vet jag inte än i dag om det är glutenkänslighet eller om det möjligen är en veteallergi jag har. Jag vill inte prova äta gluten igen för att kunna testas- det var helt enkelt så befriande att slippa mina besvär att jag inte ville känna dem igen.

Så nu var det frid och fröjd. Mina vanliga problem med magen fortsatte emellertid och speciellt att jag inte hade jag någon medicin mot MS kändes ganska oroande. Jag läste någonstans att man hade provat med olika dieter mot MS. Några hade blivit botade till bra av olika förändringar i kost och annat.  Jag kände inte så mycket för det. Det betraktades som ganska oseriöst och också som sätt att tjäna pengar på sjuka. På sajter på nätet där man hade stor erfarenhet av MS  kom ibland frågor om kost och då blev ofta svaret att detta var väl undersökt och det hade inte visat sig ha någon som helst effekt.  

Någon försökte skriva på en sajt på nätet som drevs av personer som hade MS att han eller hon hade fått god effekt av att förändra kosten. Denne blev dock i det närmaste utmobbad och förbjöds  skriva om detta. Kost och MS var ett mycket inflammerat ämne.  Jag tror det var via  den personen jag kom i kontakt med boken Taking Control of Multiple Sclerosis av den australiska professorn i akutmedicin George Jelinek. Denne hade själv nyligen fått MS. Han var en resolut person och läste allt han fick tag i av medicinsk forskning och  seriösa arbeten  avseende MS. Det var genomgång av ämnen i boken avseende MS. Det handlade om kost, psykologi, solljus  och d-vitamin och även melatonin samt mycket mer. Jag fann att han var verkligen grundlig, seriös och kunnig och hade dessutom en enorm kapacitet. Jelinek talade speciellt om undersökningar av enäggstvillingar talade för att endast 25 procent var ärftligt betingat vilket betydde att 3/4 var på något sätt miljöbetingat,

Jag började med den diet som Jelinek rekommenderade i sin bok. Dessa kostrekommendationer var inspirerade av en amerikansk neurolog Swank som forskat om MS hela sitt vuxna liv. Swank var född 1909 och dog nästan 100 år gammal. Han påbörjade en studie i slutet av 40-talet och följde patienterna som skulle äta hans diet i 35 år. Hälften av deltagarna klarade av att följa dieten och klarade sig mycket bra. Cirka ett skov vart 19 år medan de som ej lyckades hade mycket sämre utveckling, Studien publicerades av Lancet men avfärdades för gammal upplägg av kritiker. Nu anses den dieten och studien vara en viktig del av kunskapen om MS, Kärnpunkten i Swanks och Jelineka matråd var att försöka dra ner på framför allt mättade fetter. Man skulle försöka att hålla sig under 20 g mättade fetter per dag.  Jag började med detta och jag var dessutom så imponerad av detta att jag grovöversatte boken till svenska och hörde mig för om förlag var intresserade och kontaktade också några av firmorna som sålde mediciner mot MS var intresserade. Från experter mot MS fick jag kalla handen.  Det ansågs vara alternativ terapi som man ej befattade sig med. Det är alltså helt olika mot nu tjugo år senare då forskning om kost kommit fram till att det är en viktig del av behandlingen av MS. Man har idag en bredare bild av vilka insatser som behövs.

Successivt blev jag avsevärt bättre och kunde röra mig mer obehindrat. Så småningom skärpte emellertid George sin diet och rekommendera att man skulle sluta helt med allt animalt med undantag av fet fisk.  Jag blev nu tvungen att inta alternativ för kyckling och kalkon.  Med denna kost gjorde min mage  totalt uppror och jag förstod att detta kunde inte fortgå Jag kom nu underfund med att det var en hel del från den vegetariska världen som jag inte tålde och då återgick jag till Jelineks initiala rekommendationer.

 Nu var mina besvär klart hanterbara och bra om jag inte råkade få i mig något jag inte tålde. Jag hade ingen klar bild av vad det var, men när jag läste om FODMAP  och effekter av sådan mat hos en del personer blev jag nyfiken. Jag började med diet  utan FODMAP. Jag blev nu i stort sett bra. Det hände ibland att jag ätit något som jag trodde  skulle gå men till min förvåning inte gjorde det.  Då läste jag- jovisst det var FODMAP.

För något år sedan började jag också att anpassa mig till den biologiska klockan- den cirkadiska dygnsrytmen. För min del blev det så att jag började äta under en begränsad tid under dygnet för att ge tid åt tarm att hinna reparera sig och byta ut trasiga celler med mera. Det i kombination med FODMAP gjorde mig besvärsfri. Om jag nu är så bra-- varför funderar jag på att ändra dieten. Återkommer nog till det.

IBS- FODMAP och 30 födoämnen från växtvärlden

När jag läste om detta med 30 (Du vet vad jag syftar på) tänkte jag omedelbart att det kommer att bli svårt, speciellt som jag håller en diet baserad på FOD MAP. Denna kost används ibland om man får försämrad mage om man äter en speciell sorts mat, framför allt IBS, lättkänsliǵ mage med störningar typ mycket gaser, oregelbundenhet både beträffande avföringens konsistens och hur ofta man  bajsar, smärtor med mera. 

FOD MAP står för fermenterbara oligo-di-mono sackarider plus  polyoler. Detta är jäsbara sockerarter som finns i en mängd födor från växtvärlden. Jäsningen föranleder problem med absorṕtionen av dessa sockerarter med ökad vätske-och gasbildning. Detta kan medföra stora besvär avseende magfunktionen inte minst socialt.  Varför en del människor får dessa problem är inte klarlagt men utan tvivel har uteslutning av FODMAP hjälpt många- inte minst mig själv.  

När man börjar med dieten så tar man bort i stort sett  allt som finns på upprättade listor över vad som innehåller dessa jäsbara sockerarter. Sådana finns tillgängliga på mängder av ställen på nätet. Man kan söka på FODMAP diet. Listorna är långa på vad som är FODMAP och  det gäller sedan att hålla sig borta från dessa tills man känner sig bra. 

Därefter försöker man långsamt återföra ämnen  ett efter ett. Man kan där använda samma listor eftersom olika frukter, grönsaker, bär kan innehålla olika mycket och man kan ha olika känslighet utifrån detta.  För mig var det faktiskt ganska mycket jag måste fortsätta att undvika. Det är mycket enkelt att hitta sådana listor.  Här är en lista på svenska. Jag rekommenderar att man tar kontakt med dietist för att få hjälp om man har sådana besvär. 

Funderingar bakom vad som ligger bakom varför vissa dessa problem är dåligt förstått. I en svensk undersökning  nämner man följande faktorer; hur tarmens mikrobiota är sammansatt, barriären i tarmen mellan bakterier och slemhinna, vad man har för celler i slemhinnan och tarm som producerar olika ämnen som hormoner med mera, låggradig inflammation samt förbindelsevägen mellan hjärna och tarm ( the gut -brain axis). När man läst en del om detta är det lätt att undra om det inte är olika sidor och ord för samma skeende. 

Det kommer att ta en hel del grunnande innan jag klarar  att äta 30 ämnen från växtvärlden.

Med hjälp av chokladmuffins skall jag nog klara av att äta mat från 30 olika växter per vecka

Att äta  30 födoämnen från olika växter rekommenderas ofta för hälsan nu för för tiden. Forskningen om detta härrör i mycket från studierna om bakterierna i tarmen och speciellt tjocktarmen, den så kallade tarmmikrobiotan. Det har från att under första häften av 1900-talet i stort sett funnits noll intresse av denna forskning skett en kraftig  tillväxt av antal studier. 1976 kom första moderna studien och sedan ökade det långsamt så att omkring 2015 kom cirka 15 studier och 2021 fanns bortåt 1600.

 Om jag fattat det rätt startade forskare i San Diego ett intressant forskningsupplägg The American Gut project, där var och en kunde bli sin egen forskare genom att skicka in sitt eget avföringsprov och samtidigt beskriva  sin vanor avseende intag av föda.I maj 2018  kom detta projekts första studie och då hade cirka 11000 engagerade deltagare skickat in 15000 avföringsprover från USA men också från Storbritannien och Australien .

 I denna stora undersökning upptäcktes att omkring trettio olika födoämnen från växtvärlden medför förbättrad hälsa för individen jämfört med bara tio. 

Man har i många år rekommenderat att man skall äta en viss mängd  fibrer men nu fann man att intaget av många olika typer av fibrer  var viktigare än just speciellt mängden.

Antibiotika intag påverkade tarmfloran så att variabiliteten minskade.
Även om man inte tagit antibiotika fann man påverkan av antibiotika  på tarmfloran vilket talade för att påverkan sker via behandling av djur i bland som behandling men också profylaktiskt för att öka tillväxten. (Ej tillåtet i Sverige).

Vid jämförelse mellan engelska individer och amerikanska hade de engelska en mycket större variation av tarmflora än amerikansk dito.

En stor orsak till att mängden ämnen från växtvärlden har  betydelse är fibrer. Ju fler fibrer från olika födor desto bättre. Variationen av fibrer alltså viktigare än enbart totala mängden fibrer.

Det finns förutom fibrer mycket andra nyttigheter i föda från växtvärlden som har betydelse för hälsan och man fann att just trettio var en central siffra. Om man ökade på antalet medförde detta ingen större hälsovinst och minskning av antalet födoämnen från växtvärldenn ledde till färre  goda effekter på hälsan. 

Själva slutsatserna från studierna har jag hittat i en artikel på BBC. När man söker på ämnet 30 olika födoömnen från växter finner man en närmast oändlighet av artiklar om frågan. Tidningen The Guardian har gjort en sammanfattning av flera olika rön inom  kosten som främjar en god hälsa. En artikel som kan rekommenderas.

Jag tänkte att det här blir nog svårt men om chokladmuffins räknas skall det nog gå.

One apple a day eller trettio olika födoämnen från växtvärlden?

 

 

Enligt wikipedia är det ett gammalt engelsk uttryck som också kunde lyda så här. Äter man ett äpple innan man går och lägger sig minskar man doktorns möjlighet att förtjäna sitt levebröd. Hur mycket ligger i det. 

Vad säger livsmedelsverket? Äpple m skal är ett näringsfattigt livsmedel, 100 g ger ca 2% av det rekommenderade dagliga intaget (RDI) av essentiella näringsämnen. 

Enligt Healthline* innehåller ett medelstort äpple följande: 

• Calories: 95 

• Carbs: 25 grams 

• Fiber: 4.5 grams 

• Vitamin C: 9% av det man behöver per dag 

• Koppar: 5% av det man behöver per dag. 

• Kalium : 4%  

• Vitamin K: 3%  

*Lite svårt att bedöma hur tillförlitligt Healthline är men det ovanstående siffror förefaller adekvata. I artikeln om uttrycket ett äpple om dagen etc skriver man att det finns flera nyttiga ämnen i äpplen som antioxidanter till exempel vitamin C men också andra antioxidanter som quercetin, caffeic acid och epicatechin.  

 Man visar bakomliggande studier där man undersökt hjärtkärlsjukdomar och funnit till exempel grönsaker och frukt med vit färg positivt för att förebygga stroke till skillnad från andra färger. Äpplen och päron räknades till de vita frukterna. En annan studie visar att högre konsumtion av äpplen minskade risken för hjärt-kärlsjukdom. Äpplens innehåll av flavonoider som finns i skalen trodde man förklarade detta.  

Äpple tycks också minska risken för att få cancer i tjocktarm. Även här nämner man flavonoiderna som möjlig förklaring. Äpple innehåller mycket lösliga fibrer som ju är “föda” för de “goda” bakterierna i tarmen. Även där skulle kunna finnas en förklaring. I just studien om tjocktarmscancer nämner man att om man åt ett äpple om dagen skulle det vara skyddande. Så kanske ligger det något i detta med ett äpple om dagen. Vad säger man på andra sajter på nätet. 

På BBC har man intervjuat bl a läkaren Michael Mosley som vi brukar se på Kunskapskanalen ibland om hälsofrågor. Där talas också om flavonoider som finns i skalen. Deras funktion är att skydda växterna från skadliga effekter av miljön som till exempel stark sol, olika sjukdomar. Så på ett sätt kan man säga att genom att äta frukter och grönsaker som innehåller flavonoider tar vi över de bekämpningsmedel som de utvecklat. Flavonoider medverkar till att molekylen kväveoxid bildas vilket är gynnsamt för kärlhälsan. En australisk läkare Catherine Bondonno har till och med kunnat visa att den hälsamma effekten på blodtryck och kärl sker snabbt redan inom några timmar efter man inmundigat äpplet. Slutar där - det gör nog ingen skada snarare tvärtom att inta ett äpple per dag. Det här med tretti saker från växtvärlden planerar jag skriva om en annan gång. 

Potatis - kan det va´ något?

      Numera försöker jag äta potatis som är avsvalnad och inte längre varm. På Teneriffa brukade jag tidigare gå ner till hamnen i Puerto och äta Pincho de pescado och papas arragudas plus mojo (hoppas det är rätt stavat). Jag var tidigare irriterad på att potatisen kom långt före spettet med fisk. Nu vet jag att det är bra att äta potatisen  kall. Smakar faktiskt lika gott. Här är varför den är bra kall: Resistent stärkelse

Lite historia om potatis

Potatis i någon form är vanligaste födan i västvärlden. Det har inte alltid varit så och åsikten om den har varierat. Innan vi svenskar lärde oss att se den som något ätbart betraktades den länge med skepsis, och för något decennium sedan i samband med LCHF rörelsen såg många på den som något ganska farligt att äta. Det tog 200 år för potatis att bli allmänt accepterad som människoföda i Sverige och i Europa. Det skedde i början av 1800-talet. I England infördes potatis vid hovet under Elisabet den förstas regeringstid. Emellertid hade kockarna i köket missuppfattat hur man skulle tillreda och kokade i stället en sorts soppa på blasten, med påföljden att det engelska hovet insjuknade med förgiftningssymptom. Det var ingen lyckad reklam. I övriga Europa fanns ofta också stort motstånd mot att införa denna jordklump i mathållningen. I Frankrike blev en man som hette Antoine Augustin Parmentier krigsfånge i Preussen och där fick krigsfångarna potatis. Han blev förtjust i denna kost och försökte införa den i Frankrike men det stötte på motstånd. Det fanns mycket tvivel och misstro kring den nya rotfrukten. Bland annat ansågs det som odlades under jord tillhöra djävulen. Andra tyckte att potatisens knölar påminde om hur leprasjukas fingrar såg ut. Parmentier beslöt sig i samråd med kungen att sätta upp stängsel kring ett område där han planterade potatis och såg också till att det blev bevakning. Detta var något decennium före franska revolutionen 1789. Människor trodde nu att det var något synnerligen speciellt som odlades. Vakterna tillsades att inte låtsas se om någon smög sig in på området.  Upplägget lyckades och många kom och tog med sig av den okända grödan. Efter detta spreds potatisen och blev alltmer åtråvärd i Frankrike. 

Potatis kom att så småningom rädda många liv

I Sverige användes potatisen först som bakningsingrediens och ganska snart kom man underfund med att man kunde tillverka alkohol av denna jordknöl och det utvecklades snabbt. Detta ledde naturligtvis inte till någon förbättring av kosten och folkhälsan. Det var först efter svår missväxt och hungersnöd på 1770-talet som potatis blev mer allmänt odlad efter att myndigheterna delade ut utsäde. Det var dock mest i köksträdgårdar som odlingen skedde och inte på åkrar. På den tiden var ägorna mycket splittrade och åkerremsorna så smala att hela byn var oftast tvungen att börja att plöja, så och skörda samtidigt annars skadade man de andras mark. Jag kan föreställa mig att det såg ut som i en koloniträdgård. Vid laga skiftet i slutet av sjuttonhundratalet fick bönder mer samlade ägor vilket underlättade för de som ville prova odla i lite större skala, och successivt kom potatis att utgöra en allt större del av kosthållet i Sverige. I början av 1800-talet fördubblades nästan folkmängden. Man kan nog dra slutsatsen att det senare berodde på just kostförändringen. Potatis var lätt att odla och trivdes på många jordar. Det blev lättare att få tillräckligt med föda och mindre risk för att barnen skulle dö av brist på mat. I slutet av 1700-talet var medellivslängden under 40 år för både män och kvinnor och i slutet av 1800-talet närmade sig medellivslängden 50 år. En stor anledning till ökningen var att barnadödligheten minskade. 

Potatis blev så småningom en dominerande del av vad människor åt och den räddade många liv. De vars liv framför allt förändrades var fattiga människor som bönder med små åkerlappar, torpare och statare. Det kunde vara så att man i stort sett hade bara potatis att äta vilket inte är någon fullvärdig kost på långa vägar. Så småningom ökade befolkningen alltmer och under 1800-talet kom nya nödår då det saknades tillräckligt med föda. En följd av detta blev bland annat att en stor del av Sveriges befolkning lämnade landet och emigrerade framför allt till Amerika. 

Är potatis farligt?

  Är potatis en fara för hälsan? Äts den för mycket? Innehåller den någon näring? Det finns förmodligen delade meningar om det fortfarande. Det är viktigt att man äter de delar som finns under jord och om någon av knölarna tittar upp ur jorden blir de snart oätliga. När de utsätts för ljus och sol börjar klorofyll att bildas och de blir gröna, vilket i sig inte är giftigt och vi kan ju äta mycket grönsaker som innehåller klorofyll, men i potatis bildas samtidigt andra ämnen glykoalkaloiderna solanin och chakonin vilka är giftiga. Potatis skall förvaras kyligt och mörkt. I ljus kan det växa groddar och dessa är rika på glykoalkaloider. Groddarna skall således tas bort eftersom även de är giftiga men därefter kan man äta resten. Ny potatis anses vara en delikatess och är väldigt åtråvärt till midsommar. Men i själva verket är den nya potatisen ganska rik på glykoalkaloider i skalet och äldre potatis som lagrats väl är nyttigare ur den synpunkten men till exempel C-vitamininnehållet minskar med ålder. Litet utanför ämnet potatis kan nämnas att morötter som är gröna i toppen inte innehåller glykoalkaloider och därför kan ätas. Gröna tomater innehåller glykoalkaloiden tomatin men i betydligt mindre mängd och kan ätas enligt livsmedelsverket och EFSA, som är motsvarande myndighet inom EU. Då EFSA undersökte riskerna med glykoalkaloider i maten hittade man inga fall där människor blivit sjuka av omogna tomater. 

Potatisen innehåller cirka 80 procent vatten. I övrigt är innehållet per 100 g: 

• 17 g kolhydrater 

• 2,1 g protein 

• 0,1 g fett 

• 0,7 mg kalcium 

• 0,6 mg järn 

• 53 mg fosfor 

Energiinnehållet är 76 kcal 

Förutom vatten innehåller alltså potatis mycket kolhydrater och dessa består till stor del av stärkelse. Växter lagrar energi på detta sätt. Det finns olika former av stärkelse. Man kan dela upp den i tre grupper:  

1. snabbt nedbrytbar stärkelse tas upp i tarmen inom 20 minuter och där bryts den ned till glukos. Detta ger följaktligen ett snabbt stigande blodsocker. 

2. Långsamt nedbrytbar stärkelse, vilken bryts ned inom 100 minuter till glukos. Det höjer blodsocker långsammare och ger mindre blodsockersvängningar. 

3. Resistent stärkelse (RS), bryts inte ned i tunntarm utan når tjocktarmen, där den omvandlas av tarmbakterier till nyttiga ämnen. 

Den stärkelse man finner i potatis beror till stor del på hur den tillagas. Rå potatis har en mycket hög koncentration av resistent stärkelse, denna upptas alltså inte som näringsämne av tunntarmen, men vid uppvärmning av potatis försvinner en stort sett allt av denna form. Emellertid då potatisen svalnar blir stärkelsen resistent igen. Potatismjöl har en mycket hög halt av stärkelse som är resistent. 

Då potatis äts som resistent stärkelse är den definitivt nyttig för oss

 I tjocktarmen har resistent stärkelse en viktig funktion. Där omvandlas den med hjälp av tarmbakterier till kortkedjade fettsyror, till exempel smörsyra och propionsyra. Sådana fettsyror kan ha ett antal effekter på tarm och kropp. De kan öka näringen i tjocktarmens slemhinneceller vilket är viktigt för att hålla dem friska och motverka cancer i tarmen. Blodsockernivåerna förbättras. Tjocktarmens bakterier den så kallade mikrofloran, har viktiga funktioner. Beroende på vilka bakterier den består av kan den skydda mot infektioner och sjukdomar, medan andra bakterier kan göra att man får olika besvär. Forskning om detta är ett ganska nytt område och man tror att en frisk tarmflora har stor betydelse för hälsan.  

Den resistenta stärkelsen fungerar i tarmen på ett liknande sätt som kostfibrer.  När man äter den tycks känsligheten för insulin öka, vilket betyder att våra celler lättare tar upp socker från blodet och därmed minskar blodsockersvaret (jämfört med både snabb och långsamt nedbrytbar stärkelse). RS minskar även halten av blodfetter. Vidare ökar mättnadskänslan. Den ökade känsligheten för insulin medverkar till att förebygga sjukdomar som typ II diabetes. Förbättrade blodfettsvärden minskar risk för hjärt-kärlsjukdomar. När man äter potatis kan det alltså ha en gynnsam påverkan på hälsan men det beror på hur den är tillagad och hur den serveras.