George Jelinek har ett stycke i sin bok Taking Control of Multiple Sclerosis som har undertiteln "Att skriva ner sina känslor"
Jag har direktöversatt detta för jag tycker det är intressant. (alltså dålig svenska)
"I april 1999 publicerade Smyth och medarbetare från psykiatriska kliniken vid STate Universty i New York resultaten från en enkel studie i JAMA (94). De gjorde en välupplagd kontrollerad studie och använde 112 patienter med kronisk astma eller rheumatoid artrit (RA). Liksom MS är RA en autoimmun sjukdom men målorganen för immunsystemet är lederna i stället för nervsystemet. Behandlingsgruppen ombads att vid ett tillfälle skriva om de mest stressande händelserna i sina liv. Kontrollgruppen ombads skriva om ett neutralt ämne. Med denna enkla intervention som gör att människor får ge uttyck för sina känslor som kanske inte har blivit helt frisläppta förr blev de "behandlade patienterna" bättre och de andra blev det inte. Detta skulle inte förvåna oss men för det skeptiska vetenskapliga samhället blev detta vetenskapliga "bevis" något av en chock. P värdena var 0,001, så det var inte troligt att resultaten berodde på en slump. Vidare var storleken av effekten förstummande. RA patienterna fick 28 % reduktion av sjukdomens allvarlighet (detta är ungefär samma nytta som fås av interferon och glatimeracetat vid MS.) och astma patienterna hade 19 % förbättring av lungfunktionen. Effekten kvarstod fyra månader efter behandlingen. Effekter av denna storlek är svårt att uppnå med konventionella medel utan att man får biverkningar. Ändå fick man detta efter bara en session! Föreställ dig om dessa människor regelbundet hade gett uttryck för sina känslor." slut på citat.
Fotnot 94= Smyth JM Stone AA, HurewitzA. Kaell A. Effects of writing about stressful experiences on symtomreduction in patients with asthma or rheumatoid artritis: a randimized trial. JAMA 1999;281:1304-9
Kanske blir detta sista anteckningen på ett tag. Jag tycker inte att jag riktigt har funnit formen för att bloggen skall bli lättillgänglig. Kanske måste jag överge bloggformen och försöka göra hemsidor i stället så att det blir lättare att hitta, läsa. Nu blir det så ostrukturerat. Eller också får man se det som vad det är, en sorts koncentration på att ta tag i lite, så ofta som möjligt och inte ha någon ytterligare strävan. Jag har haft lite funderingar kring vad vi bär med oss i livets ryggsäck och på vilket sätt det kan medföra sjukdom.
Kan vi plocka bort något ur ryggsäcken så att vi får mera energi till att klara av sjukdomar.
Reser dessutom bort ett tag, men har tillgång till dator där.
P/Sune
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar