Allt är inte DNA

Läste följande på Åsa Nilsonnes blogg. "James Watson fick Nobelpriset 1962 för sin upptäckt av DNA-molekylens struktur. Han är amerikan, och verkar tro att det finn en ras av människor som kännetecknas av mörk hud, och att det går att uttala sig kollektivt om dessa." Det är inte alltid Nobelpristagare garanterar att man är ett geni men kan till och med vara en dumbom. De var ju två om upptäckten Watson och Crick. Kanske var det som med Sherlock Holmes och dr Watson att det var inte Watson som var geniet. Men det är nog så att man kan vara oerhört intelligent och samtidigt fruktansvärt dum. Genetiken bestämmer inte allt; miljön har en del att säga till om.


Jag fick på ett avsnitt i bloggen som handlade om thymus en fråga kring påverkan på thymus av stress. Och om stress i barndomen kan leda till skador på thymus. Frågaren C.J. skriver: En del vuxna har thymus som fortfarande fungerar och några får problem av det medan andra inte får det...
"Min fråga är ifall stress hos barnet kan skapa dels ett sämre fungerande immunförsvar och eventuellt ett felaktigt fungerande immunförvar. Min erfarenhet är att den vuxnes problem ofta skapas i barndomen."

Jag kan väldigt litet om detta, och har jag kunnat det tidigare så har jag glömt mycket. Tyvärr så har jag en period för några år sedan slängt mycket av mina anteckningar och även böcker. Jag trodde då att jag aldrig mer skulle kunna ta del av vad som fanns att läsa. Jag ville andra skulle slippa att rensa efter mig. Men nu saknar jag det här ibland men, som tur är finns internet.

Kan skakande upplevelser och situationer inverka på hälsan hos barn?Jag skrev för någon tid om Arv och Miljö inspirerat från Sapolsky bok Varför Zebror inte får magsår:

"I ett barnhem A styrde fröken Grön med kärlek och omtanke. I det andra B förde fröken Svart regemente. Och så efter 24 veckor slutade fröken Grön och fröken Svart tog över hennes barnhem. Det fick kraftiga konsekvenser för båda barngrupperna. Det var en tragedi för fröken Gröns barn. Dock gav det forskarna ett mycket lärorikt material."

Det verkar synnerligen troligt att miljön kan inverka mycket på barns utveckling. I samma bok beskrev för övrigt Sapolsky ett experiment på barn som utfördes av någon diktator för länge sedan. Barnen fick inte tala med någon för man ville se vilket språk de skulle utveckla, däremot fick de mat och kläder men isolerades i övrigt. Naturligtvis utvecklade de inte något språk- de dog.

Sapolsky skriver också om en period då man började uppmärksamma plötsligt spädbarnsdöd. Till synes helt friska spädbarn hittades döda i sina sängar. Oftast blev detta uppmärksammat i rika familjer med välnärda och välvårdade barn. Och när de undersöktes fann man att de hade en vad man trodde förstorad thymus. Detta var i röntgen-strålbehandlingen barndom. En period gjorde man därför så att man strålade spädbarn över området där thymus fanns för att förebygga spädbarnsdöd. Det var nog samma period som man i mondäna skoaffärer hade röntgenapparater för att se om skorna passade. Den här behandlingen fick naturligtvis svåra konsekvenser för de här barnen som utvecklade cancrar i området, kanske speciellt sköldkörtelcancer. Och dessutom byggde det på att läkarna var felinformerade. De visste inte att normala spädbarns thymus ser ut på det sättet.

Läkarna på den tiden trodde nämligen att thymus såg ut som hos de spädbarn som de brukade obducera. Det var barn från eländiga förhållanden, ofta från barnhem, som varit sjuka länge i kanske tbc eller annan sjukdom och var undernärda. Barn från så kallade bättre familjer blev inte dissikerade och forskade på. De här barnens thymus hade till följd av fysiskt och psykisk stress skrumpnat ihop och fungerade troligen dåligt. Så visst finns det klart visat att stress på något sätt också påverkar thymus och det är väl inte otroligt att det skulle kunna inverka på immunsystemets funktion längre fram i tiden för deras kamrater på barnhemmen som överlevde.
Det här är också en sedelärande historia på ett annat sätt; det är inte säkert att pengar kan ge dig den bästa vården men ibland är det så.

Jag tänkte att posttraumatiskt stressyndrom kunde vara ett område man forskat kring detta. Läste på denna sajt om den. Medline Plus.

Vad är posttraumatiskt stress syndrom (Post Traumatic Stress disorder, PTSD).

Det är ångesttillstånd där man upplevt extremt uppskakande händelser, som naturkatastrofer, krigstillstånd, sexuella övergrepp och andra extrema händelser som man inte lyckats komma över.

Symtom kan vara :

• Man har mardrömmar, flashbacks ( dvs händelserna återkommer då man påminns om dem på något sätt)

• Mycket ansträngning går åt till att inte tänka på det, att undvika sådant som kan påminna.

• Man kan ha minnesluckor om vad som har hänt.

• Man kan känna sig emotionellt kall och ha oförmåga att anknyta till andra.

• Sömnsvårigheter.

• Lättirriterad, arg och oberäknelig.

Man har tittat en del på fysiska hälsan totalt och PTSD. Om man håller sig till vad patienten berättar om vad denne gått igenom och de konsekvenser det haft för hälsan så finner man starka sådana samband. Men där finns samma svårighet som alltid när man skall komma koppla ihop saker i efterhand. Det är till exempel mycket svårt att koppla MS utveckling till stress. Det går nog nästan alltid att finna sådana händelser i efterhand. Den enda undersökning som jag tycker är riktigt bra är en dansk undersökning där man tittat på alla föräldrar som förlorat ett barn under en viss period och då fann man att de hade utvecklat MS i större frekvens än de andra föräldrarna.

Beträffande PTSD och det patienterna berättar att de har gått igenom i det militära eller när de blivit sexuellt utnyttjande som barn är de fynd läkarna sedan gör om sjukdomi sämre överensstämmelse läser jag på sajten Medline Plus. Beträffande naturkatastrofer fanns möjligt samband. Det finns emellertid två rapporter som talar för samband mellan sexuellt utnyttjande i barndomen och också vanvård och sjukdomar som cancer, ischemisk hjärtsjukdom och kronisk lungsjukdom. Det fanns också samband mellan PTSD och behov av vård.

Det pågår en hel del forskning kring det här men kanske mest på krigsveteraner från Gulf och Irakkrig. En del tänkande går ut på att den här typen av skada leder till neurokemiska förändringar i hjärna. Dessa kan ha både psykologiska och beteendemässiga effekter på hälsan. De skulle kunna skapa neurokemiska förändringar som gör att man lättare utvecklar högt blodtryck och hjärtkärlsjukdom. Man har också fynd som tyder på att de neurokemiska förändringar kan påverka sköldkörteln och andra hormonproducerande organ, med ökad mottaglighet för infektioner och immunologiska sjukdomar associerade till posttraumatiskt stress.

Det finns också forskning om posttraumatisk stress och påverkan på hjärnans minnesfunktion och nybildning av celler. Jag har skrivit lite angränsande om det här. . En del finns att läsa på en sida som handlar om sexuellt våld och posttraumatisk stress disorder på denna sajt.

I korthet går det bland annat ut på att en del av hjärnan, det prefrontala cortexområdet har en modulerande inverkan på emotionella reaktioner som kommer i ett område som heter amygdala. Vid posttraumatisk stress så lyckas inte den det prefrontala området sända dämpande impulser till amygdala området. Man har visat att vid vissa fall av PTSD så kan man inte se en ökad genomblödning i prefrontala området som man normalt ser vid olika stressande stimuli.
Man har också funnit att PTSD kan ge skador i bland annat hippocampusområdet så att den nybildning man av celler som kan ske där minskar. Hippocampus har en nyckelroll i minnesfunktionen.
P/s