Om stress, posttraumatiskt stressyndrom.

Har du känt att stress eller likartade upplevelser påverkar eller till och med utlöst din sjukdom.
Se enkät i marginalen.

Jag har senaste dagarna tittat på ett TV program som hette Rädslans ansikte. Det handlar om rädsla och framförallt om posttraumatiskt stressyndrom. Man brukar använda beteckningen PTSD, som är en förkortning av posttraumatic stress disorder. I detta spelar bland annat cellkärnan amygdala en viktig roll.

Amygdala skall bearbeta de sinnesintryck vi får från ögon, öron, lukt, smak och känsel. Är det vi ser något farligt, hur farligt, bör vi reagera omedelbart... Det är via denna mandelformade cellkärna, amygdalos grekiska för mandel, det beslutas om vi skall göra något omedelbart innan vi hinner tänka efter. Vi har då bland annat de tre stressreaktionerna: 1. gå till attack 2. fly 3. spela död att välja omedvetet välja mellan om det nu beslutas i amygdala att vi skall koppla vidare till direktreaktion.

Foto: NIMH Clinical Brain Disorders Branch

I de flesta fall sker inte detta akuta agerande men i vissa situationer som när människan på savannen mötte ett lejon kunde det gälla att vara snabb och en bråkdel av en sekund kan vara livräddande. Man har bland annat hört om sådant agerande vid bränder som kan vara livräddande. Jag läste att ormar kan vara sådant som man reagerar på med en ärftlig benägenhet för akutreaktion. En person som satt och tittade på bilder av ormar i baksätet på en bil råkade ut för en våldsam krock och därefter fick personen i fråga en fobi mot ormar.

I boken Hjärnan under redaktion av Lars A Olson finns ett avsnitt kallat emotioner där man kan läsa en del om detta. Där beskrivs sinnesinryckens väg via nervcellsgrupperna thalamus och amygdala som att det finns en snabbväg till amygdala via talamus men också en väg via hjärnbarken där sinnesintrycket bearbetas och görs medvetna, och det görs en kognitivt medvetet val om vilken reaktion som bör ske och detta vidarebefodras till amygdala via en "övre" nervbana.
Vid posttraumatiskt stressyndrom tror man att amygdala är central. Man har till och med i en del studier funnit att hippokampus och amygdala kan vara mindre än normalt vid PTSD. Hippocampus är ett närliggande område viktigt för minnen, bland annat känslomässiga sådana.

I programmet rädslans ansikte får man följa två personer som varit med 11 september men klarade sig fysiskt. Båda fick dock PTSD och i programmet försöker man visa hur man försöker införa modulerande, bearbetande moment i hur man skall hantera PTSD. Jag hade nytta av att läsa i boken Hjärna om emotioner för att förstå detta. Ovanstående bild av korta och långa banan för emotionella reaktioner förklarade en del. Programmet sänds ytterligare en gång i kunskapskanalen den 12 juli klockan 22.00

Jag tror ( inte vet) att stress har en utlösande faktor vid insjuknanden i t. exempel MS men även andra sjukdomar. Veckan efter jag fick ett allvarligt skov som avslutade min yrkeskarriär hade jag försökt att vara på flera ställen samtidigt. Det gick inte så bra tror jag.
Jag tror att jag skrivit om min kompis som var med om ett brutalt bankrån och några månader efteråt fick MS.

Svåra händelser kan ge PTSD

Psykologisk trauma ( skada) kan ske om man drabbas av en händelse som är livshotande eller kan allvarligt skada en själv eller andra. Detta kan åtföljas av ängslan , skräck och hjälplöshet och kan leda till utveckling av post traumatisk stress syndom. PTSD

Man har trott att PTSD var en normal reaktion på någon/ några extremt stressande händelser, men denna reaktion tros inte bara bero på de aktuella ”farorna” utan också på för individen specifika faktorer. För majoriteten leder extremt farliga händelser till mera akut övergående reaktioner . Men reaktionerna också bli mycket besvärande med:

1. ihågkommanden av händelsen ( flashbacks, mardrömmar och påträngande tankar)
2. aktivering ( spänningstillstånd, insomningproblem, irritabilitet och aggressivitet, ilska och impulsivitet) och
3. deaktivering ( grubblande, undvikande beteende, tillbakadraget beteende, avskärming från de egna inre upplevelserna, förvirring, overklighetskänslor och depression).

Dessa tre reaktionssätt begränsar indivien men i långa loppet ger de mindre skada för flertalet, men för en betydande minoritet leder sådana psykologiska trauma till långvariga symtom som kallas PTSD- post traumatisk stress syndrom.

För de som sett programmet om Kongoveteraner på SVT kan man se detta åskådliggjort. De svenska FN-soldaterna i Kongo upplevde mycket svåra förhållanden där nere. I programmet medverkar personer som kommit igenom upplevelserna mer eller mindre. Man ser att många får tårar i ögonen och gråter när de berättar, och det framkommer också att det finns en del som inte klarat situation och begått självmord. FN-soldaterna erhöll inget som helst psykologisk stöd vare sig som förberedelse, under tiden uppdraget pågick eller efteråt. Deras situation förvärrades bl a av att det skrevs en hel del negativt om dem i pressen där de beskylldes för brutalitet och rasism. Enligt artikeln Post-traumatic stress disorder: the neurobiological impact of psychological trauma bedömer man ett tillstånd med ovanstående grupper symtom: ihågkommanden, aktivering och deaktivering som kvarstår mer än en månad kan betecknas som PTSD.. Det förefaller i programmet som att en betydande andel av de som deltog i Kongo 61-64 faktiskt drabbades av PTSD.

I arbetet med att ta åran i egna händer intervjuades Hans Berg ( fingerat namn) som var FN-soldat i Kongo under 60-talet.

Hans Berg hade en besvärlig barndom och ungdom och berättade ( från Att ta åran i egna händer): Men det kom en vändpunkt. Hans fick se en annons i en tidning, där försvaret sökte efter personer som ville ta värvning. Han sökte till jägarutbildning i Kiruna. Nu började en bra tid i livet. Han fick äta och bo inomhus. Det var hårda fysiska krav men samtidigt goda förhållanden. Han fick utbildning och slutade som furir. Under den här tiden var han vältränad och hade en god kondition. Under tiden på jägarskolan sökte han FN-tjänst. Om tiden på jägarskolan var bland de bästa perioderna i hans liv blev tiden i FN-tjänst definitivt den värsta. Han var med i stridande förband under Kongokrisen. Vad som skedde under den tiden orkar han inte tala om på djupet. ”Det var ett rent helvete. Man kunde aldrig slappna av. När vi kom ner fick vi laddade vapen och skarp ammunition. Jag laddade aldrig ur så att jag hade inte oladdat en enda gång under de åtta månaderna. Vi åt med K-pistarna, vi sov med K-pistarna och vi levde med K-pistarna.” Han önskar att inga ungdomar idag skall behöva råka ut för något liknande. Lång tid efter hemkomsten hade han skrämmande bilder på näthinnan och känslor i kroppen som var närmast outhärdliga. Den behandling och hjälp man fick för att klara av tiden i Kongo var fri sprit, säger han. Man hade tre fotogendrivna kylskåp på förläggningen: ett med starksprit, ett med öl och ett med coca cola. Vi var sällan nyktra säger han. I mitt arbete har jag kommit i kontakt med patienter med kvinnor som levt i långvariga förhållanden med hot och misshandel. Liksom i Hans Bergs fall hade där ofta utvecklats kroppsliga symtom och sjukdomar som man misstänkte hade samband långvariga stressande situationer. Det var kvinnor som mådde dåligt många år efter att de aktuella förhållandena hade upphört och inte heller där hade det funnits någon effektiv hjälp. Det finns skäl att misstänka att det går omkring en hel del personer som lider av PTSD av större eller mindre allvarlighetsgrad.

Barn och unga som genomgått svåra traumata där någon dött eller de själva eller någon annan skadats svårt kan utveckla post traumatiskt stress syndrom. Händelser som kan ge PTSD är också sexuellt utnyttjande eller fysiskt våld. Naturkatastrofer, våld på skolor, vänner självmord och krigstillstånd. Hos barn och ungdomar kan symtomen är symtomen oftast annorlunda än hos vuxna. Barnen kan i sina lekar återkomma till de händelser som utgjorde traumat. Man kan till exempel ofta leka krig om man varit med om detta. Hos tonåringar kan symtomen ofta ha impulsiva och aggressiva inslag. Det är troligt att man bland de flyktingar från krig och annat elände som vi möter idag finns många fall av PTSD. Risken att drabbas av PTSD under livstiden är tio procent hos kvinnor och åtta hos män. Det är alltså fullt möjligt att åtminstone 10 procent av flyktingar från krigets Syrien eller Afganistan kan lida av PTSD. För ungdomar i amerikanska storstäder är risken att utveckla PTSD efter en livsomskakande händelse 23 procent.

Vad händer i kroppen vid PTSD?

Det endokrina systemet påverkas. Det tycks vara så att kortisolproduktionen påverkas. Kortisol är det kanske viktigaste hormonet vid stress. Trots att stress och stressreaktioner är bland det mest beforskade finns det fortfarande luckor i kunskapen om stressmekanismerna. Därför blir följande bara axplock.

Störd kortisolproduktion? Man brukar tala om en ”axel” mellan området hypothalamus i hjärnan, hypofysen och binjure ( HPA-axis) Vid stress påverkas hypothalamus att producera ett hormon CRH (cortisolreleasing hormone) som i sin tur påverkar hypofysen att producera ACTH vilket sedan stimulerar binjurebarken att producera kortisol som sedan går ut i blodet. 

Vid långvarig stress, vid PTSD kan det vara så att denna viktiga fysiologiska kedja inte fungerar adekvat. Normalt skall kortisol variera med dygnet och brukar vara högst i samband med att man stiger upp. Jag har läst om ett tillstånd som kallas hypokortisolism där kortisolnivåerna är låga vid exempelvis PTSD bland annat hos krigsveterander, holocaustöverlevare men alla studier har inte gett samma resultat Det är troligen studier av olika fall men det är ett underligt fynd att kortisolet skulle vara lågt vid långvarig stress. Man har också funnit förhöjda värden av CRF. Vidare är hippocampus mindre än normalt vid PTSD. Det tycks i varje fall vara så att vid PTSD är regleringen av kortisol störd. Forskaren Jerjes undersökte kortisolutsöndringen vid kronisk trötthets-syndrom och fann en lägre nivå av kortisol hos dessa patienter. 

 

Kurvan är ett exempel på sänkt kortisonproduktion vid sjukdom. Något exempel på sådan kurva vid PTSD har jag inte hittat.

Kortisol
Kortisol är det hormon som främst karaktäriserar stress. Det försöker återställa den obalans som stress kan orsaka i ämnesomsättningen. 

 

Kortisol balanserar blodsockernivån: En viktig funktion är att kortisol balanserar insulin genom att stimulera till ett högre blodsocker (stimulera glukoneogenes, genom bildning av glukos från andra enklare ämnen). Dessutom påverkar kortisol bildning av glykogen i lever, vilket innebär att blodsocker nivån minskas.

Kortisol och elektrolytbalansen i kroppen

Kortisol balanserar de viktiga metalljonerna natrium och kalium. Det förhindrar att cellerna förlorar natrium och kan öka på kaliumutsöndringen, något som balanserar pH värdet ( surhetsgraden) i kroppen.

Kortisolets effekter på immunförsvaret.

Kortisolet kan påverka vissa T-lymfocyter genom att göra dem oförmögna att påverkas av vissa signalsubstanser ( interleukiner) som till exempel signalerar att fler T-celler av en viss sort behövs. Kronisk stress tros göra individen känsligare för infektioner genom att dämpa immunförsvar.

Kortisol och hjärnan

Kortisol har också betydelse för minnet. Området hippocampus är den del av hjärnan där minnen kan bearbetas och lagras. Där minns många kortisolreceptorer, vilket talar för att kortisol är viktigt för områdets funktion. Vid normala kortisolnivåer ser man inga negativa effekter på hippocampus men vid överskott kan hippocampus skadas nervcellerna och hippocampus kan atrofiera ( krympa)
Studier av de äldre har visat att personer med förhöjda kortisolnivåer visar betydande minnesförlust till följd av hippocampus skador. I det här inlägget relateras föredrag av stressforskaren Robert Sapolsky om stressens skadliga inverkan på hjärnan ( och nervceller).

Man har i studier funnit att i de fall man har låga kortisolnivåer i samband eller strax före traumatiska händelser inträffar så ökar risken att man utvecklar PTSD. Om man ger kortison i samband med eller strax efter traumat kan det minska risken för PTDS. Detta kan bero på att kortisol påverkar minnet av händelsen. Det finns en normal dygnsrytm /cirkiadisk rytm för kortisolinsöndring. Om man härmar denna dygnsrytm genom att ge kortison i sådana mängder vid PTSD minskar besvären.

Sköldkörtel och stress.

På ett likartat sätt som hypothalamus-hypofys och binjurebarksaxeln samverkar i cortisolregleringen finns en likartad axel avseende hypothalamus- hypofys och sköldkörtel. I studier både på Vietnamveteraner och veteraner från andra världskriget med PTSD har man funnit förhöjda värden på sköldkörtelhormon. Detta kan möjligen vara en förklaring till den ångest som är förknippad med PTSD. Förhöjda värden på sköldkörtelhormon ( se thyreotoxicos) gör ofta att man mår psykiskt dåligt.

De vanliga signalsubstanserna och stress: noradrenalin och dopamin.

Noradrenalin och dopamin finns båda i hjärna och nervsystem och åtminstone noradrenalin produceras också i binjuremärgen. Dopamin har viktig funktion i bl a belöningssystemet i hjärnan . Båda är vanliga signalsubstanser i det autonoma nervsystemet. Noradrenalin är en av de viktigaste signalsubstanserna både i centrala nervsystemet och perifert vad beträffar stressreaktioner och medverkar i reaktioner i amygdala ( viktigt för emotioner och centralt centrum vid PTSD) och hippocampus ( viktigt för minne och likaså ett centralt organ). I artikeln Post-traumatic stress disorder … skriver man att det finns förbindelser mellan amygdala, hypothalamus och det ställe där noradrenalin produceras som samverkar för att stärka betingningen mellan känslomässiga minnen och upphetsning, rädsla. Här kan det finnas en viktig punkt där PTSD kan utvecklas, reaktioner som sedan kan gå vidare och påverka både hormonsystem och det autonoma nervsystemet. Även beträffande dessa kaskader av signalsubstanser vid stress har kortisol en balanserande inverkan och verkar bromsande.

Ute i kroppen finns både adrenalin och noradrenalin som produceras i binjurebarken och noradrenalin dessutom från nervsynapser. Dessa har en mycket viktig funktion fvid farofyllda situationer och skall ställa om kroppen till att strida eller fly.

Stressreaktionen	Stressreaktionen livsnödvändig Stress är något som kan orsaka sjukdomar, men utan  det skulle vi inte ha överlevt som biologisk art. Om man går makligt över en gata och upptäcker att det kommer en bil rusande mot en, är det livsavgörande att man kan ställa om sig till att komma ur vägen så fort som möjligt, och det är kanske också nödvändigt att föraren panikbromsar. Samma sak gäller om man skall försvara sig mot ett anfallande rovdjur. Antingen flyr man iväg eller också går man till motattack. När sådant händer måste kroppen ställa om sig från vila till full aktivitet. Den omställningen kallas stressreaktion. Stress är vad kroppen gör när den utsätts för en fara. Det som åstadkommer faran kallas stressor	Vad händer i din kroppen då du upptäcker en fara. Faran uppmärksammas i hjärna via syn, hörsel eller känsel. För djur är också luktsinnet ett viktigt varningssystem Signaler går sedan till hypothalamus, som är hjärnans förbindelse med hormonsystem. Där skickas nu signaler till hypofysen. Via hypofysen skickas nu signaler till binjurarna och sympatiska nervsystemet.

Det autonoma nersystemet och speciellt noradrenalin har en central roll i forskningen kring stressreaktion och PTSD. Ökad hjärtfrekvens, högre blodtryck och flera andra mätningar kan göras som indikatorer på detta. Man kan också mäta ökad utsöndring i urin av nedbrytningsprodukter vilket man funnit hos människor med PTSD- krigsveteraner, kvinnor och barn utsatta för våld då dessa påminns om vad som hänt.

På samma sätt som avseende kortisol har man sett att förhöjda värden på blodtryck, puls, utsöndring i urin av metaboliter (nedbrytningsprodukter av noradrenalin och adrenalin) innan traumata händer och sådana förhöjda nivåer kan öka risken för PTSD. Likaså har man funnit att om man ger medel som blockerar noradrenalin (betablockerare) efter traumat minskar risken för PTSD.

Förbindelserna i hjärnan

Med hjälp av bland annat magnetkameratekniker har man kunnat se förändringar i hjärna vid PTSD. De centra man funnit vara involverade är främst amygdala, hippocampus och olika delar av hjärnbarken. Innan jag skriver mera kan jag berätta hur jag uppfattat detta tidigare.

Amygdala står för emotioner. Hippocampus för minnen. Hjärnbarken står för att sätta varje sak på sin plats för realismen. Jag har föreställt mig ungeför att vid PTSD så har det skett sådana förändringar att när förskräckliga minnen kopplade till amygdala och hippocampus varit tillräckligt skrämmande hoppar autopiloten in och skapar reaktioner som gör att man kopplar bort verklighetsbedömningen i hjärnbarken. Jag har uppfattat det så att detta sker vid exempelvis fobier och något liknande vid PTSD. Jag tror att kognitiv beteende terapi arbetar med detta- att försöka koppla in verklighetsbedömingen igen då minnet om olika trauma utlöser reaktioner.

Man har spekulerat i om de förändringar som sker i hjärnan vid PTSD kan ha med myelinet att göra, dvs den fettskida som omger nervutskotten ( axonen) som för nervimpulser från en neuron till en annan. Skada på myelinet gör att nervsignalerna fungerar sämre.

Hippocampus: Ett kännetecken för PTSD är ofta att hippocampus förminskad. Hippocampus är ständigt i förändring och plastiskt. I djurförsök har man sett minskning i antalet nervgörgreningar från cellkroppen ( dentriter) och även minskad nybildning i och av nervceller ( vilket är en viktig del vid minnesbildning ). Som tidigare nämnt kan sådan påverkan ske av höga kortisolnivåer ( Sapolski). Man har sett minskning av hippocampus hos Vietnamveteraner med PTSD ( borde också finnas hos svenska Kongosoldater), hos PTSD patienter på grund av sexuellt utnyttjande eller fysiskt våld. Man har även sett det hos kvinnor med långvariga depressioner efter trauma i barndomen men inte hos barn med PTSD. ( Min gissning barn har bättre neuroplasticitet , reparationsförmåga). Men förutom att hippocampus minskas vid PTSD finns också forskare som tror att en liten hippocampus från början ökar risken att utveckla PTSD. Hippocampus tycks ha en viktig roll vid posttraumatiskt stress syndrom.

Amygdala: I den mandelformade kärnan amygdala processas emotioner bland annat skräck, hjälplöshet, rädsla eller vad man kallar den aktuella emotionen. Dit kommer både emotioner och dit kommer signaler av stress. Där är förmodligen den plats där inlärningen av PTSD reaktioner sker på något sätt. På fMRI- specialmagnetkamerabilder har man sett hur sådant som påminner om de utlösande händelserna leder till reaktioner och även stressande händelser i övrigt retar lätt till reaktioner. Man finner också att PTSD patienter lätt får reaktioner i amygdala när man visar bilder av ansikten fyllda av oro eller skräck mm. Till och med sådana stimuli som inte uppfattas medvetet kan ge reaktioner i amygdala. Detta är intressant för både PTSD, situationsångest som fobier och det säger kanske en del om att behandlingen inte alltid är lätt. Det finns också spekulationer om att en förhöjd medfödd amygdalareaktivitet kan öka risken för PTSD. 

 

Cortex (Hjärnbarken): I hjärnbarken processas de kognitiva funktionerna. I området prefrontala cortex utförs exekutiva funktioner. Dessa har med planering, problemlösning och beslutsfattande att göra. Man kanske kan säga att här finns bedömningen av vad som är realistiskt och området är viktigt för att reglera vad stressimpulser, stressväckta emotioner i amygdala kan leda till. Hayes mfl har med med hjälp av avbildningstekniker ( fMRI, PET kamera mm) funnit att vid PTSD finns en underfunktion i prefrontala cortex medan amygdala området är hyperaktivt. Även andra områden av hjärnbarken är inblandade. En del av hjärnbarken, det område som skall lugna oss, finna perspektiv och liknande, tycks inte fungera optimalt vid PTSD. I korthet tycks det finnas störningar i de reglerande förbindelserna mellan områden där våra emotioner väcks, där minnesbildning sker och områden där som skall väga samman allt, där det gjuts olja på vågorna.

Behandling av PTSD

Behandlingen av detta tillstånd är dels förebyggande.Förebyggande såtillvida att man har allmänna kunskaper om vad som psykologiskt kan hända vid svåra händelser i livet. Samtidigt är det viktigt att veta att när det väl händer något chockartat spelar det inte så stor roll vilka kunskaper man har- man drabbas ändå. Det är också omgivningen som är viktig. Den här förebyggande aktiviteten är viktig i olika yrken- sjukvårdspersonal, poliser, militärer med utlandtjänst, lokförare mfl.

Förebyggande är också att försöka behandla tidigt innan ett akut stresstillstånd efter ett trauma sätter sig och man blir fast i det. Det är många som inte vill ha hjälp efter exempelvis katastrofer- det aktualiserades efter Estonia och tsunamin – men det är viktigt att man erbjuds hjälp, att man vet vart man kan gå.

Det sociala stödet är viktigt i situationer där man utsätts för sociala påfrestningar. Att ha en omgivning där man får ett stöd från familj, vänner och andra då man utsätts för traumatisk stress kan förebygga PTSD enligt denna studie.

Det finns psykologisk behandling. Kognitiv beteende terapi är en sådan behandling där man arbetar med sådant som påminner om traumat för att återuppväcka känslor och fysiska upplevelser, emotioner för tillvänjning, minskning av det fysiska obehaget och för att koppla in upplevelserna i vad som händer, kan hända i nuet. Ett problem är att många avbryter behandlingen pga påminnelserna är svåra.

Ögonrörelseterapi är en annan metod vid PTSD- jag skrev om det här.

EMDR- eye movement desensitization and reprocessing är effektivt vid behandling av PTSD posttraumatisk stress disorder- posttraumatiskt stress syndrom enligt metaanalyser skriver forskarna Marcel A van Hout med flera i en artikel i J Behav Ther Exp Psychiatry. Den 12 april 2011.

Man skriver om att det eventuellt har med att ögonrörelserna plus att man aktualiserar emotionellt svåra minnen blir alltför belastande för arbetsminnet, med påföljden att de emotionella reaktionerna mattas av genom denna konkurrens om arbetsminnet mellan ögonrörelserna och emotionella minnen. I denna studie använde man en annan teknik som skulle belasta arbetsminnet- räkna baklänges. Och studerade hur det påverkade de emotionella minnet. . Jag fick fram drygt 200 studier om EMDR då jag sökte på Pub med. Och det finns en del forskning även från Karolinska Institutet.

Farmakologisk behandling av PTSD.

Det finns också ett antal psykofarmaka med vilket man kan dämpa besvären.

Avbildningar av hjärnan med märkning av neuron kan bli riktigt fina bilder. Här är en sådan bild av neuron i hippocampus:

The Connection- en film om sambandet kropp och själ

Jag fick en kommentar om filmen The Connection Mind your body. Tänkte därför jag skulle skriva lite kring ämnet. Jag hittade en länk på OMS- George Jelineks sida, där regissören Shannon Harvey plus Craig Hassad som är Jelineks medarbetare plus George själv medverkat i en radiointervju. Tyvärr lyckades jag inte få igång radioprogrammet men jag har tillsammans med sekreteraren miss Google bearbetat och försökt att tolka utskriften från programmet. Lynne Malcolm är programledaren

Lynne Malcolm: Dr Craig Hassad är lektor i medicin, och samordnare av mindfulnessprogrammet vid Monash University. Hans intresse för sambandet kropp-själ inom medicin började som student när han lärde sig om placeboeffekten.

Craig Hassad: Ja, placeboeffekten har varit känd i decennier  när man gör saker som läkemedelsprövningar. Då någon tar ett visst piller kommer det att finnas en betydande effekt terapeutiskt men också verkningar som inte kan tillskrivas den kemiska verkan av läkemedlet. Så om en person tar ett piller som de tror kommer att lindra smärtan, även om det är ett placebopiller ,  tenderar de  att få en betydande effekt i form av smärtlindring. Om den person som faktiskt får ett aktivt läkemedel men inte vet att de har fått, kommer  de att få mycket mindre terapeutisk effekt än om de vet att de har faktiskt bara fått drogen, även om det är en aktiv förening som, säg, morfin för smärtlindring.

Och i en massa försök, i synnerhet inom de områden av sjukdomar där det finns ett starkt subjektivt inslag, liksom smärta, humör och sömn, är placeboeffekten faktiskt den större delen av den kliniska effekten. Till exempel, i en hel del läkemedelsprövningar med antidepressiva läkemedel är huvuddelen  av effekten faktiskt placebo, men vid en svår depression  får man en kemisk effekt utöver placebo som man tillskriva den kemiska verkan av läkemedlet.

Men forskningen går längre ändå. Om du ger någon ett läkemedel eller ett sockerpiller som de tror kommer att förbättra deras humör och du skannar ( undersöker med fMRI-magnetkamera) hjärnan samtidigt, börjar centra för humörreglering  i hjärnan att förändras ganska kraftigt, på grund av vad personen tror pillret kommer att göra, inte på grund av den kemiska verkan av läkemedlet. Du ger samma placebopiller och berättar för dem att det är ett smärtstillande medel, varvid smärtreglerings- centra i hjärnan aktiveras mycket kraftigt. Det tycks finnas  biologisk neurologisk grund för vad personen subjektivt upplever.

Lynne Malcolm: Och det belyser trons styrka också. Vad vet man om hur inflytelserik enbart tro och kanske andlighet kan vara  för utvecklingen av vårt sinnes och vår kropps välmående?

Craig Hassad: Tja, tro och ... jag nästan tvekar att använda ordet i en vetenskaplig framställning, men tro, en persons tro på vad pillret kommer att göra, inte bara tro på behandlingen, men det är också tron på "doktorn", behandlar och hela showen däromkring, stetoskopet kring halsen, den vita rocken och all annan ritual. Sådant har  faktiskt  en betydande effekt också. Så det är ungefär   denna tro eller tillit   med vilken vårt medvetande producerar förändringar i hjärnan vilka leder till en strömning rätt ner genom kroppen,där det påverka organ som mag-tarm. Immunsystemet aktiveras, liksom den subjektiva upplevelsen av olika saker som smärta och humör och liknande.

Lynne Malcolm programledare: Det blir mer och mer accepterat att stress avsevärt kan påverka vår fysiska hälsa. Craig Hassad förklarar hur mekanismerna fungerar:

Craig Hassad: Tja, vi använder ordet "stress", men om vi breddar det till "ohjälpsamma mentala och känslomässiga tillstånd" kan vi inkludera  ockå ilska och fientlighet, depression och psykisk ohälsa på olika sätt.De är alla ganska mycket förknippade med aktivering av det sympatiska nervsystemet, vilket egentligen är det system som aktiveras vid hotande fara där det är adekvat att vi skall slå tillbaka (kamp) eller springa iväg och undfly faran.

Kamp- eller flyktreaktionen spelar en riktigt viktig roll  när du tar en morgonpromenad genom en park och ...  ... ... en tiger har flytt från det lokala djurparken och letar efter frukost. DÅ behöver du att aktivera kamp eller flyktreaktionerna. Och det är mycket mer än bara hjärtat som  engageras; hjärtfrekvensen ökar, blodtrycket stegras,  hjärtvolym ökar vilket betyder varje hjärtslag pumpar ut mer blod än i normala förhållanden. Allt detta extra blodflödet går till musklerna eftersom musklerna kommer att göra en hel del arbete under de närmaste minuterna medan vi försöker komma från faran. Socker och fett pumpas in i blodet, din ämnesomsättning går upp, så du börjar känna dig varm och du svettas för att hålla dig sval .

Mer blod går till musklerna betyder det måste komma från någon annanstans så du blir blek, blodet förs bort från huden och bort från tarmen, så hela magtarmkanalen stängs. Ditt blod blir tjockt och klibbigt och kommer levra sig snabbare än normalt, vilket kan vara skillnaden mellan liv och död, om tigern får tag på dig. ( risken att förblöda minskar). Ditt immunförsvar aktiveras genom att pumpa ut inflammatoriska kemikalier, så det sker en kortvarig ökning av aktivitet i immunsystemet.. Och du blir mycket uppmärksam; din hjärna är relativt tyst men samtidigt mycket fokuserad på det viktigaste ( vad man kallar kikarseende: Detta kan tillämpas på om man är stressad vid exempelvis prov i matte. Det visar sig att man klarar svårare uppgifter bättre om man har mindre stresspåslag. Det mindre stresspåslaget innebär att man har en bättre överblick,hämtar in mer information och löser uppgiften bättre än om man har "kikarseendet" påkopplat).

Dessa stressreaktioner spelar en mycket viktig roll  eftersom de är utformade för att rädda vårt liv när vi verkligen behöver det. Men om vi aktiverar dessa reaktioner hela tiden i vårt tillvaro när vi egentligen inte behöver det, exempelvis om vi föreställer oss framtida ”besvärliga” händelser eller i vårt inre återupplivar tidigare ”stressande” händelser, eller genom att vi jagar upp oss och blir alltför arga som svar på vad som som sker just nu- vad vi gör då är vi överaktiverar denna kamp eller flyktreaktion, och det har en långsiktig kumulativ (pålagrande) effekt som kallas allostatisk belastning:
 Den allostatiska modellen  innebär att man vid allostas varierar anspänningen vid olika moment i tillvaron som då man plötsligt möter en tiger. Om man en längre tid går med sådan ökad anspänning får man en allostatisk belastning, dvs vid övermäktig stress.
Så egentligen om vi vill påskynda åldrandet och de sjukdomar som förknippas med åldrande, är   vad vi skulle göra att ständigt gå och oroa oss för framtiden ( om vilket vi vet ganska lite) och att gå och grubbla och älta vad vi varit med om.

Dessa effekter är mätbara inte bara i fråga om fysiologiska och metaboliska effekter och immuneffekter utan ända ner till vår arvsanlag i cellerna. De accelererar hastigheten för åldrandet av DNA som mäts i telomererna, som är de små mössor på slutänden av dina kromosomer. Dessa effekter gör att vi snabbar på utvecklingen av kronisk sjukdom, Dessa effekter är också observerbara i hjärnan. Vi skadar hjärnceller , vilket vi verkligen inte vill göra när vi blir äldre.

Lynne Malcolm:-Det finns stressreaktion men det finns också en ... ... relaxationsrespons.

Craig Hassad: Ja, det är avslappningsreaktionen som i ganska mycket är motsatsen till aktiveringen av kamp- eller flyktreaktionerna. När man inte behöver kamp-flyktreaktionen stängs den av och man återgår till en viloreaktion som i mycket är motsatsen. Termen relaxationsresponse myntades av Herbert Benson som arbetar på Mind Body Medicine Institute vid Harvard och han forskade i slutet av 70-talet och i början av 80-talet med den första forskningen på meditation. Han fann vid upprepade försök ett antal fysiologiska och metaboliska förändringar  och också förändringar i hjärnan som han kunde mäta, och kallade detta "relaxationsresponse" och skrev en bok med samma namn.

På många sätt var han mycket profetisk eftersom forskningen har kommit mycket längre än de inledande tidiga studierna, men det dokumenterar bara betydelsen av avslappningsreaktionen  0ch att vi måste lära oss att känna igen olämplig aktivering av stress och stänga av den.

Lynne Malcolm: Craig Hassed är en stark förespråkare av meditation och utövande av mindfulness, och har skrivit böcker om hur man lär sig och använder dessa tekniker. Han förklarar effekten av meditation på våra hjärnor. ( Mindful Learning Craig Hassad, Mindfulness for Life :Stephen McKenzie and Craig Hassed)

Craig Hassad: Vad vi vet är, att när vi inte är uppmärksamma, när vi inte är mentalt närvarande, distraherade, oroliga, ängsliga, glider hjärnan in i vad som kallas standardläge ( default mode), och man kan kartlägga områden i hjärnan som är aktiva i detta standard läge med magnetkamera.

Man undersöker hjärnan när försökspersonen inte gör något alls utan bara ligger där, man testar detta ”vilotillstånd” resting state fMRI. I vilotillståndet har olika områden av hjärnan oscillatorisk aktivitet ( hjärnvågselektricitet) som man kan som signaler på fMRI. I bland sker dessa samtidigt i olika områden ( det vill säga vågorna är i samma fas samtidigt). Om man ser två sådana områden kan de vara funktionellt förbundna. Det behöver givetvis inte vara vilotillstånd för att man skall se sådan funktionell samhörighet ( funktionella nätverk). Det ses då man läser eller gör nästan vilken aktivitet som helst.

I det här standardläget för hjärnan är det många av de områden som är viktiga för kognitiva funktioner som inte fungerar så bra, vi minns sämre när vi inte är uppmärksamma, vi blir ofta oroliga och får ångest. Det finns flera sådana här mentala aktiviteter i ” standardläget” som ångest och depression.  Även i andra tillstånd som autism och schizofreni är de här funktionella nätverken aktiva. Det betyder att de exekutiva funktionerna som informationsbearbetning, beslutsfattande, emotionell kontroll och planering inte fungerar bra Därför finner vi det svårt att komma ihåg saker när vi inte är uppmärksamma, vi blir ofta oroliga och ängsliga. Det finns en hel del standard mental aktivitet i saker som ångest och depression och i andra saker också som schizofreni och autism, standardkretsar är mycket aktiva. Och det betyder att de verkställande funktionella områdena för exempelvis informationsbehandling, beslutsfattande, är emotionella regleringsområden som inte fungerar bra.

Och när det finns en viss standard mental aktivitet i hjärnan sker uppladdning med vad som kallas amyloid, och det är det protein som senare leder till Alzheimers sjukdom ( vilket skulle kunna betyda att vissa funktionella mönster i det neurala nätverket skulle kunna bidra till Alzheimers sjukdom). Men forskningen om saker som mindfulness meditation är intressant, och jag misstänker att det skulle vara samma om liknande studier gjordes med andra former av meditation. Forskningen på exempelvis mindfulness meditation har funnit att ju mer en person gör detta ju mer grå materia finns i hjärnbarken. Det tycks stimulera tillväxten av neuron säger Craig Hassen speciellt i de här områdena för exekutiva funktioner, emotionell reglering. Mindfulness dämpar ner aktiviteten i hjärnans stresscenter ( amygdala) påtagligt, säger han...

Det verkar som att ju mer och ju längre någon gjort detta kan man förhindra försämring av kognitiva funktioner som vid åldrande, sjukdom. Hassen säger ”kan ” för det är inte helt bevisat.

Shannon Harvey ( som gjort filmen The Connection-mind your body).

En av de riktigt intressanta studier som jag kom över var gjorda av en kvinna vid namn Sarah Lazar, en Harvardprofessorn som undersöker hjärnan hos människor som mediterar. Hon har påvisat, att människor som aldrig har mediterat förut, efter ett åtta veckors meditation program faktiskt förändrar strukturen på hjärnan. Deras små gråa celler, exempelvis stresscentra börjar att förändras efter endast åtta veckor. Hon upptäckte att hos de personer som hade gjort ett åtta veckors program, blev den del av hjärnan som kallas amygdala blev faktiskt mindre. Vad som var intressant var att de människor som hade gått åttaveckors programmet med meditation också rapporterade större känslor av frid och mindre stress i sina liv. När vi jämför det med en studie som gjordes i Indien av vissa forskare som tittar på möss, där de tog möss och de stressade ut dem i 10 dagar och de observerade att mössens amygdala blev större. Då man tog bort stressfaktorer och de mätte deras hjärnor igen förblev deras amygdala förstorade. Trots att man tagit bort stressfaktorer i mössens liv fortblev deras amygdala förstorad. Man kan se ett TED talk med Sarah Lazar här.

Hjärnan tillväxer alltså i vissa områden. Detta kallas neuroplasticitet. Sarah Lazar visar ett intressant diagram i TED- föreläsningen där mediterare och icke mediterare jämförs avseende
Shannan Harvey säger att det hela handlar inte om att förändra våra liv utan snarare förhållandet till våra liv. Det handlar inte om att förändra miljön utan snarare på hur vi reagerar på vår miljö då man mediterar.


Shannon Harvey intervjuade dr Herbert Benson ( mannen med relaxationsresponse) i filmen, och en del människor menar att han har startat hela det psykoneuroimmunologin,. Hon ville fråga hur relaxationresponse kan förändra människor hälsa. Han berättade att man nyligen funnit att relaxationreaktion tycks kunna påverka gener och deras inverkan på sjukdom, Studie om relaxationsträning under åtta veckor ökade utrycken av gener ( det innebär ungefär bildning av proteiner) som var associerade med energiomsättning, mitokondriefunktion, insulininsöndring och telomerernas stabilitet medan det minskade utrycken av gener kopplade till inflammationsreaktioner och stressrelaterade biokemiska vägar. Han säger med andra ord att man kan bromsa gener som ger sjukdom, tolkar Sharon Harvey det som.
Shannon Harvey: Deta är epigenetik... ...
Lynne Malcolm ( programledaren): ... där dina gener kan påverkas eller ändra deras uttryck på grund av yttre faktorer.

Shannon Harvey: Exakt, eller inre faktorer, beroende på hur du vill formulera det, det stämmer. Utvidgning av detta område fick jag då jag träffade Dr Dean Ornish som är ganska känd, särskilt i Amerika. Han är känd för sitt program som kallas Ornish Spectrum som tittar på kost och livsstil och inför saker som kärlek och intimitet, och han kan faktiskt få några otroliga resultat där människor gör sina program där i vissa fall man går tillbaka till tidigare stadium prostatacancer. Hans program har godkänts av Medicare i USA, framför allt till följd av att behandla människor med hjärtsjukdom. Så han är ganska känd. Han var konsult åt president Clinton efter att han hade sin hjärtinfarkt. Han är ganska välkänd.

Men det som verkligen gladde mig vid intervjun med honom är att hans forskning faktiskt tittar på denna idé om telomerer, vilket ... Elizabeth Blackburn ( intervju i SVD) , som faktiskt är en australisk forskare från Tasmanien, vann Nobelpriset för (upptäckten telomerer). Och Dr Ornish och Dr Blackburn slog sig ihop, och de tittade på vad som hände med människors telomerer när de gick igenom Ornish livsstilsprogram.

Telomerer är relaterade till cellulära åldrandet, så det bästa sättet att beskriva vad de är är att de är små mössor som sitter på ändarna av våra kromosomer som ändar våra skosnören, och när vi åldras blir ändarna av dessa skosnören successivt mindre. Och vad Dr Blackburn och Dr Ornish hittat är att när de gick igenom Ornish program som involverade livsstilsförändringar, som meditation, yoga, familjestöd, samhällets stöd, samt kost, upptäckte de att människors telomerer faktiskt blev längre med dessa åtgärder.George Jelinek minns då han fick diagnosen MS: Det var en känsla av total förstörelse i dessa stunder som jag inte kommer att glömma, och det har beskrivits som en av de mest livs förändrande diagnoser man kan få, och jag kan har förstahandsupplevelse av detta. Det kändes verkligen som en enorm hand bara hade ryckt in i mitt liv och tagit bortl min framtid framför mina ögon. Jag kunde genast föreställa mig förlamning och katetrar, rullatorer och rullstolar, och alla de saker jag sett hos min mamma plötsligt blev min framtid. Och jag kände bara att allt var borta.

Lynne Malcolm: Det är George Jelinek som minns sin MS-diagnos. Sjukdomen har en stark genetisk komponent, och 18 år tidigare hade George Jelineks mor tagit sitt eget liv eftersom hennes MS symtom hade blivit outhärdliga.

George Jelinek kom till rätta med sin egen diagnos när han mötte upp med en gammal vän och mentor Dr Ian Hislop.

George Jelinek: Vi började prata om den effekt mitt känslomässiga tillstånd och min själ och stress och så vidare i mitt liv kan ha haft avseende MS. Men han frågade mig också ett par viktiga frågor, som jag tror var riktigt viktigt. Han frågade mig , vad jag prioriterar i mitt liv. Han sa, "I detta skede  är du verkligen  tvungen att sätta dig själv först." Han frågade mig sedan om jag någonsin hade mediterat, och det jag hade och jag slutade för ett par år efter att jag tog den här nya jobbet ( som professor i akutmedicin), då jag blev så upptagen att jag bara inte hittade tid att göra det.

Och den tredje frågan, som jag tror var faktiskt det viktigaste, han frågade mig om mitt andliga liv, och det tog tag i mig då att jag insåg att jag var så splittrad i mitt liv avseende arbetet och mina förpliktelser att jag inte hade givit mig tid till lite mer viktiga saker som jag behövde tänka på och undersöka i mitt liv. Det blev så att mötet med Ian fick mig att börja titta på hur jag själv reagerade på att jag blivit sjuk och det ledde mig ut på alla sorters vägar att titta i medicinsk litteratur efter saker som jag själv kunde göra avseende denna sjukdom och hur jag själv kulle kunna hjälpa mig att bli bättre. Och givetvis hittade jag en massa saker som jag började tillämpa i mitt liv och nu mår jag bra. Det var för femton år sedan

Lynne Malcolm: Kan du ge mig en sammanfattning av de saker ... de ändringar som du har gjort i ditt liv som du tror har bidragit till din återhämtning?

George Jelinek: Förändringsarbetet har två sidor. En sida gällde det praktiska som jag hittade i litteraturen  om vad som kan modulera immunreaktionerna. Jag hittade kosten där det inte finns mycket tvekan om att det finns inte mycket hälsosammare än en växtbaserad fullkornskost, som kompletterad med fisk förmodligen ger lite extra fördelar vad avser att modulera immunreaktionerna eller komplementering med omega 3 om man inte äter fisk,

Jag tittade också på nyttan att exponera sig för sol vid autoimmun sjukdom. Det fanns litteratur som mycket starkt talade för att man skulle få adekvat solexponering och nu solar jag åtminstone 10-15 minuter per dag och när jag inte gör det tar jag D-vitamin. Jag håller mina D-vitaminvärden på en hög normal nivå. Jag motionerar regelbundet. Simmar en och en halv kilometer de flesta dagar i veckan eller springer sex eller sju kilometer och jag har börjar meditera  regelbundet igen. Se det finns ett antal praktiska saker jag gör.

Men det fanns också annan fråga som Ian tog upp med mig som var den andliga sidan av mitt liv, och jag började undersöka den i detalj. Och jag började föra dagbok där jag spelade in de viktiga saker som händer med mig livet. Jag började läsa mycket mer runt andlighet, började jag läsa några av de viktigaste arbetena kring andlighet av, en rad olika författare. Och jag började läsa mycket mer om healing.

Och jag började träffa människor som ... Jag gick ut ur mitt sätt att träffa människor som jag visste hade tillfrisknat från sjukdom eller som jag fann vara upplyftande i andlig mening. Jag drogs mot Ian Gawler, som många människor vet bor och arbetar i Victoria och anordnar cancer retreater efter sitt eget tillfrisknande från obotlig cancer mer än 30 år sedan. Och förvisso inom ett par år ledde jag retreater för personer med MS vid Gawler Foundation, och därefter har jag sådana i hela Australien och i olika delar av världen. Och den kombinationen av saker har verkligen samverkat och bidragit till att hålla mig i form.

Lynne Malcolm: Dr George Jelinek, som har gått i 15 år utan återfall. Hans senaste bok heter Att besegra multipel skleros ( Overcoming multiple sclerosis). Det finns en senare bok som han skrivit tillsammans med Karen Law, Recovering from multiple sclerosis. Real life stories of hope and inspiration.

Shannon Harvey i din dokumentär The Connection hävdar du att det finns en mycket stark själslig faktor som spelar en roll i många kroniska sjukdomar. Tror du att denna idé kan få folk att känna sig på något sätt otillräckliga eller skyldiga för att de är själsligt undermåliga?

Shannon Harvey: Det är en riktigt bra fråga och något som har varit mycket viktigt för mig i att göra filmen, är att denna film inte handlar om att vilja dig väl, detta är inte en film om att göra sig själv sjuk eftersom du är alltför  orolig, det är inte om att säga mantran om och om igen och därmed mirakulöst få din cancer försvinna. Detta är en film som ser på en riktigt viktig del av medicinen, och det är den roll som sinnet spelar i resultatet av en sjukdom. Och det är verkligen viktigt att budskapen i filmen handlar om att lägga till kropp-själ medicin till en övergripande behandlingsmetodik snarare än att kasta bort allt det underbara som västerländska medicin erbjuder.

Lynne Malcolm: Shannon Harvey, som nu har återhämtat sig helt från den autoimmuna sjukdomen lupus, som hon fick diagnosen för nio år sedan.

Shannon Harvey: Många frågar mig var finns den magiska kraften.. Man har fått någon diagnosen , vad finns det för magisk kraft som jag kan använda för att bli bättre? Och jag säger ihärdigt att det finns inget enkelt svar, och det är inte heller lätt, det är hårt arbete. När jag tänker tillbaka på mitt liv tidigare när jag först fick diagnosen och jag jämför det med mitt liv nu, det är nästan oigenkännlig. Jag är en helt annan person.

Så de mer uppenbara saker som jag gör för att hålla sig bra är att jag mediterar regelbundet, jag tränar yoga regelbundet, jag värdesätter mina relationer och de människor som jag älskar över allt annat liksom mitt arbetet, som kan vara mycket, mycket svårt. Jag ser också till att skriva dagbok  när sker något överväldigande eller om jag blir känslomässigt upprörd. Det finns riktigt intressant vetenskap kring att skriva i en dagbok och vad som det faktiskt kan göra för att ditt immunförsvar. ( Skriva kan till och med läka sår enligt denna studie) ( Enligt en liten studie kan skrivandet göra att cancerpatienter får en annan syn på sin sjukdom och förbättra deras livskvalitet). ( Att skriva ner vad man är tacksam för kan ge en positivare syn på livet). ( Och skrivandet om vad man är tacksam för kan ge en bättre sömn-något som är viktigt för läkning) (Och det kan faktiskt vara bra för många andra saker). Kursiverad stil är mitt tillägg.
Shannon Harvey fortsätter: Jag är absolut inte rädd för att söka hjälp hos en psykoterapeut för att lugna mig och komma i balans, och just det var faktiskt en stor del av min egen resa, nämligen att gå hos en psykolog i ett antal år för att förstå en del av det undermedvetna som jag inte hade insett.

Lynne Malcolm: Shannon Harvey.
Fråga till Craig Hassad:Så i vilken utsträckning kan detta kropp-själ tillvägagångssätt  införlivas i konventionell medicin?

 Craig Hassad:  Förståelsen av detta har gått låångsamt. En av anledningarna är att det inte är en patenterbar produkt, så att man får ingen marknadsförings push som då det till exempel kommer nya mediciner där det finns mycket stora summor att ta in. Den andra delen tror jag har att göra med utbildning. Tyvärr tror jag de flesta av våra medicinska skolor ligger decennier efter forskningen inom detta område. Så det inte blir integrerade i medicinsk praxis. Jag tror forskningsagendan måste komma ikapp liksom. Där finns  absolut en guldgruva.

Meditation förändrar hjärnan gynnsamt

  

De som mediterar med mindful meditation mer än 30 minuter om dagen i åtta veckor har mätbara förändringar i den gråa vävnaden i områden som avser minne, självkänsla, empati och stress. Med magnetkamera undersöktes deltagarna före och efter de åtta veckorna med yoga, Bilderna från magnetkamera visade också en reduktion av grå materia i amygdala, den mandelformade kärnan som är förknippad med ångest och stress. En kontrollgrupp hade inte liknande förändringar.
Denna undersökning publicerades den 30 januari 2011 i Psychiatry Research Neuroimaging. Huvudförfattare var forskaren och psykologen Britta Hörzel vid Mass General Hospital och Harvard Medical School. Jon Kabat-Zinn den som gjorde mindful meditation känd inom västerländska medicinen gjorde redan för cirka 20-30 år sedan en undersökning som gav liknande resultat i varje fall beträffande amygdala.
Britta Hörzel beskriver mindful meditation så här enligt New York Times:
Mindful meditation går ut på att använda olika objekt för att fokusera uppmärksamheten på; det kan vara fokus på andning, emotioner, tankar eller att observera kroppsensationer. Man skall föra uppmärksamheten tillbaka till här och nu i stället för att låta tankarna flyga i väg. ( Det kan också vara att fokusera på en ställning man har, på hela kroppen , på vad man hör. När tankarna flyger iväg skall man återföra dem till det man har fokuserat på. Man skall undvika att bedöma eller döma, dvs om ett minne kommer upp om något man gjort eller inte gjort skall man undvika att tänka vidare och göra bedömning. Samma sak gäller om tankar om andra. Man skall bara fokusera på det man valt att fokusera på. Man kan dock försöka lägga märke till vilka tankar det är och försöka sätta enkla etiketter på det; till exempel arbete om det gällde arbete, semester om det var det osv.. Man skall inte bli ledsen för att tankarna flyger iväg, för det är just återföringen av tankarna man lär sig på. Kunde man koncentrera sig på fokus hela tiden, då skulle man inte behöva meditera överhuvudtaget.

Eftersom man vid multipel skleros och många andra sjukdomar har mer oro och ångest än genomsnittsPerson torde meditation vara bra.

Allt är inte DNA

Läste följande på Åsa Nilsonnes blogg. "James Watson fick Nobelpriset 1962 för sin upptäckt av DNA-molekylens struktur. Han är amerikan, och verkar tro att det finn en ras av människor som kännetecknas av mörk hud, och att det går att uttala sig kollektivt om dessa." Det är inte alltid Nobelpristagare garanterar att man är ett geni men kan till och med vara en dumbom. De var ju två om upptäckten Watson och Crick. Kanske var det som med Sherlock Holmes och dr Watson att det var inte Watson som var geniet. Men det är nog så att man kan vara oerhört intelligent och samtidigt fruktansvärt dum. Genetiken bestämmer inte allt; miljön har en del att säga till om.


Jag fick på ett avsnitt i bloggen som handlade om thymus en fråga kring påverkan på thymus av stress. Och om stress i barndomen kan leda till skador på thymus. Frågaren C.J. skriver: En del vuxna har thymus som fortfarande fungerar och några får problem av det medan andra inte får det...
"Min fråga är ifall stress hos barnet kan skapa dels ett sämre fungerande immunförsvar och eventuellt ett felaktigt fungerande immunförvar. Min erfarenhet är att den vuxnes problem ofta skapas i barndomen."

Jag kan väldigt litet om detta, och har jag kunnat det tidigare så har jag glömt mycket. Tyvärr så har jag en period för några år sedan slängt mycket av mina anteckningar och även böcker. Jag trodde då att jag aldrig mer skulle kunna ta del av vad som fanns att läsa. Jag ville andra skulle slippa att rensa efter mig. Men nu saknar jag det här ibland men, som tur är finns internet.

Kan skakande upplevelser och situationer inverka på hälsan hos barn?Jag skrev för någon tid om Arv och Miljö inspirerat från Sapolsky bok Varför Zebror inte får magsår:

"I ett barnhem A styrde fröken Grön med kärlek och omtanke. I det andra B förde fröken Svart regemente. Och så efter 24 veckor slutade fröken Grön och fröken Svart tog över hennes barnhem. Det fick kraftiga konsekvenser för båda barngrupperna. Det var en tragedi för fröken Gröns barn. Dock gav det forskarna ett mycket lärorikt material."

Det verkar synnerligen troligt att miljön kan inverka mycket på barns utveckling. I samma bok beskrev för övrigt Sapolsky ett experiment på barn som utfördes av någon diktator för länge sedan. Barnen fick inte tala med någon för man ville se vilket språk de skulle utveckla, däremot fick de mat och kläder men isolerades i övrigt. Naturligtvis utvecklade de inte något språk- de dog.

Sapolsky skriver också om en period då man började uppmärksamma plötsligt spädbarnsdöd. Till synes helt friska spädbarn hittades döda i sina sängar. Oftast blev detta uppmärksammat i rika familjer med välnärda och välvårdade barn. Och när de undersöktes fann man att de hade en vad man trodde förstorad thymus. Detta var i röntgen-strålbehandlingen barndom. En period gjorde man därför så att man strålade spädbarn över området där thymus fanns för att förebygga spädbarnsdöd. Det var nog samma period som man i mondäna skoaffärer hade röntgenapparater för att se om skorna passade. Den här behandlingen fick naturligtvis svåra konsekvenser för de här barnen som utvecklade cancrar i området, kanske speciellt sköldkörtelcancer. Och dessutom byggde det på att läkarna var felinformerade. De visste inte att normala spädbarns thymus ser ut på det sättet.

Läkarna på den tiden trodde nämligen att thymus såg ut som hos de spädbarn som de brukade obducera. Det var barn från eländiga förhållanden, ofta från barnhem, som varit sjuka länge i kanske tbc eller annan sjukdom och var undernärda. Barn från så kallade bättre familjer blev inte dissikerade och forskade på. De här barnens thymus hade till följd av fysiskt och psykisk stress skrumpnat ihop och fungerade troligen dåligt. Så visst finns det klart visat att stress på något sätt också påverkar thymus och det är väl inte otroligt att det skulle kunna inverka på immunsystemets funktion längre fram i tiden för deras kamrater på barnhemmen som överlevde.
Det här är också en sedelärande historia på ett annat sätt; det är inte säkert att pengar kan ge dig den bästa vården men ibland är det så.

Jag tänkte att posttraumatiskt stressyndrom kunde vara ett område man forskat kring detta. Läste på denna sajt om den. Medline Plus.

Vad är posttraumatiskt stress syndrom (Post Traumatic Stress disorder, PTSD).

Det är ångesttillstånd där man upplevt extremt uppskakande händelser, som naturkatastrofer, krigstillstånd, sexuella övergrepp och andra extrema händelser som man inte lyckats komma över.

Symtom kan vara :

• Man har mardrömmar, flashbacks ( dvs händelserna återkommer då man påminns om dem på något sätt)

• Mycket ansträngning går åt till att inte tänka på det, att undvika sådant som kan påminna.

• Man kan ha minnesluckor om vad som har hänt.

• Man kan känna sig emotionellt kall och ha oförmåga att anknyta till andra.

• Sömnsvårigheter.

• Lättirriterad, arg och oberäknelig.

Man har tittat en del på fysiska hälsan totalt och PTSD. Om man håller sig till vad patienten berättar om vad denne gått igenom och de konsekvenser det haft för hälsan så finner man starka sådana samband. Men där finns samma svårighet som alltid när man skall komma koppla ihop saker i efterhand. Det är till exempel mycket svårt att koppla MS utveckling till stress. Det går nog nästan alltid att finna sådana händelser i efterhand. Den enda undersökning som jag tycker är riktigt bra är en dansk undersökning där man tittat på alla föräldrar som förlorat ett barn under en viss period och då fann man att de hade utvecklat MS i större frekvens än de andra föräldrarna.

Beträffande PTSD och det patienterna berättar att de har gått igenom i det militära eller när de blivit sexuellt utnyttjande som barn är de fynd läkarna sedan gör om sjukdomi sämre överensstämmelse läser jag på sajten Medline Plus. Beträffande naturkatastrofer fanns möjligt samband. Det finns emellertid två rapporter som talar för samband mellan sexuellt utnyttjande i barndomen och också vanvård och sjukdomar som cancer, ischemisk hjärtsjukdom och kronisk lungsjukdom. Det fanns också samband mellan PTSD och behov av vård.

Det pågår en hel del forskning kring det här men kanske mest på krigsveteraner från Gulf och Irakkrig. En del tänkande går ut på att den här typen av skada leder till neurokemiska förändringar i hjärna. Dessa kan ha både psykologiska och beteendemässiga effekter på hälsan. De skulle kunna skapa neurokemiska förändringar som gör att man lättare utvecklar högt blodtryck och hjärtkärlsjukdom. Man har också fynd som tyder på att de neurokemiska förändringar kan påverka sköldkörteln och andra hormonproducerande organ, med ökad mottaglighet för infektioner och immunologiska sjukdomar associerade till posttraumatiskt stress.

Det finns också forskning om posttraumatisk stress och påverkan på hjärnans minnesfunktion och nybildning av celler. Jag har skrivit lite angränsande om det här. . En del finns att läsa på en sida som handlar om sexuellt våld och posttraumatisk stress disorder på denna sajt.

I korthet går det bland annat ut på att en del av hjärnan, det prefrontala cortexområdet har en modulerande inverkan på emotionella reaktioner som kommer i ett område som heter amygdala. Vid posttraumatisk stress så lyckas inte den det prefrontala området sända dämpande impulser till amygdala området. Man har visat att vid vissa fall av PTSD så kan man inte se en ökad genomblödning i prefrontala området som man normalt ser vid olika stressande stimuli.
Man har också funnit att PTSD kan ge skador i bland annat hippocampusområdet så att den nybildning man av celler som kan ske där minskar. Hippocampus har en nyckelroll i minnesfunktionen.
P/s

Om minnet

Henry Gustav Molaison f 26 död 08 kallad HM.

Fick som barn epilepsi och genomgick en neurooperation för att få bukt med svår epilepsi.

1953 vid vilken man tog bort stora delar av hans temporallober och han förlorade cirka två delar av hippocampus, parahippocampus och amygdala

blev studerad i 30 år. Efter operationen fick han svår anterograd amnesi fast han procedur- och arbetsminne var intakta men han kunde inte lagra dem i långtidsminnet, han hade också svårigheter att minnas från de sista två åren före operationen. /retrograd amnesi

Han kunde också lära sig nya motoriska färdigheter men mindes inte att han lärt sig dem.

Genom testning av honom, som inte hade några problem med minnet innan kunde man sluta sig till att episodiska minnet ( minnet för personliga saker man upplevt) och semantiska minnet ( saker man lärt sig om världen och liknande) hade med temporalloberna att göra, däremot inte procedurminnet eller arbetsminnet.. Man kan ta exemplet den 11 september, Väldigt många vet var de var då de hörde om det. Själv kom jag just hem och satte på radion, sedan satte jag på TV:n och såg andra planet flyga in i andra tornet. När Hammarsköld omkom hade jag geografilektion där läraren kom och berättade det. När Kennedy dog avbröts ett program på TV där jag just då tittade på ormar. Allt detta är exempel på mitt episodminne, mina personliga erfarenheter. Däremot att minnas vad som hände den 11 september 2001 är semantiskt, liksom att Hammarsköld arbetade som generalsekreterare i FN och höll på med inbördeskrig i Kongo. Detta är semantiska minnen, historiska fakta liksom att Kennedy blev skjuten i Dallas av Lee Harvey Oswald, som i sin tur sköts någon dag senare av Jack Ruby.

Man förstod alltså att det som försvunnit i minnesväg måste vara bland det bortopererade. Man förstod att långtidsminnet skilde sig för minne att lära sig göra saker exempelvis cykla skilda sig från att minnas saker som fakta och personliga upplevelser.

Idag har man metoder att studera sådana saker med bland annat magnetkamera som studerar vilka områden som är aktiva då man tänker på något, gör något fMRI och det finns även andra metoder. Man vet betydligt mera idag.

Varför är det här intressant? Man kanske inte kan se det direkt men minnet är något som kan skadas vid MD, i själva verket har ganska många cirka 50 procent kognitiva problem. Att förstå minnet i alla dess aspekter kan vara en hjälp av hantera dessa svårigheter.

bilden arbetsmaterial

Mer om neuroplasticitet och minne från Eric Kandels föreläsning.

Korttidsminne och långtidminne

Impressivt minne lokaliserat till amygdala cerbellum reflex nervbanor Detta minne är omedvetet och handlar om färdigheter både motorik och varseblivning. Man behöver inte minnas hur man gör när man skall cykla eller för den del gå, det kommer med automatik.

Expressivt minne finns i hippocampus mediala temporalloben medvetet Detta minne handlar om fakta och händelser och är medvetet. Man tar fram det ur minnet, man tänker efter för att minnas. Scannar liksom av medvetandet.

Skiljer sig minnen år biologiskt?

Är det samma biologiska mekanismer på molekylnivå?

De finns vissa gemensamma saker:

De består båda av korttidsminne (minuter till timmar) och långtidsminne,

Repetition förvandlar korttidsminnen till långtidsminnen. Practice make perfect.

Långtidsminne innehåller ett moment med bildning av proteiner:

Aplysia en snigel har spelat en viktig roll i Eric Kandels forskning, En mänskohjärna har 100 miljarder neuron, medan Aplysia har bara 20 000, dessutom är nervcellerna stora och kanses med blotta ögat. Det neurologiska nätverket är också enklare. Därför har Eric Kandel arbetat med att undersöka nervsystemet hos Aplysia-snigeln, Man använder dessa djurs gälsystem och gälarnas förmåga att dra i hop sig vid stimulation vid beröring. Man kan genom att lätt beröra ett område i närheten av gälen framkalla att gälen dras samman. Om ger en lite starkare, obehagligare stick till djuret svans drar gälens muskel ihop sig kraftigare. Berör man därefter med milt stick på samma ställe i närheten av gälen (sifonen) som tidigare dras gälen ihop mycket kraftigare än om djuret inte fått ett obehagligt stick i svans. Upprepade stick i svansen gör att gälen dras ihop snabbare samman och med större kraft, effekten man har faciliterat reflexen. ( gjort att den inträffar lättare).

Man har studerat kontraktionen och funnit att sammandragning är faciliterad för minuter till timmar, men ger man flera stimuleringar till sammandragningsreflexen kan denna facilitering finnas kvar i veckor, minnet har gått över från korttidsminne till långtidsminne.

Kandel visar en bild av Aplysia snigelns nervceller avseende denna reflex såg ut före och efter träning och det visar en klar tillväxt i cellerna efter träning. Men det här var på blötdjur hur är det på människan.

Hur skiljer sig detta korttidsminne från långtidsminne. Man tittar på neuronen till gälen. Neuronen som leder från gälen, känsel-sensoriskt neuron och man tittar på neuronet som leder till gälen muskel. Man har kommit fram till att vid bildningen av långtidsminne kopplas gener in och det bildas nya förbindelser mellan neuron, nya synapser. Dessa förändringar kan ses, när man lagt till ett långtidsminne har man fått en ny synaps. När det gäller korttidsminne är inte generna inblandade på så sätt att nya proteiner bildas och det är inte någon bildning av ny synaps.

Man kan se effekter av denna tillväxt på hjärnan. Kandel redogör för en studie där man jämfört musiker med icke musiker. Det gällerviolinister och man har studerat hur stort området i hjärnbarken är som representerar fingrar vänster hand. Dessa fingar tränas mycket vid fiolspel. I studien har man studerat de som började tidigt mellan 5-10, och de som började mellan 10-20 och de som inte spelade alla. De som började tidigt skiljde sig klart från de som började senare och hade större område i hjärnan. De som inte spelade hade klart minst av alla tre grupperna.

Föreläsningen innehåller mycket mer med aspekter på olika tillstånd och sjukdomar utifrån dessa teorier; det gäller bland annat autism, Alzheimer, schizofreni.