Svensk studie stöder teorin om D-vitamin som en riskfaktor för MS

De svenska forskarna Emilie Sundqvist, Maria Bäärnhielm, Lars Alfredsson, Jan Hillert, Tomas Olsson samt Ingrid Kockum har publicerat en studie i European Society of Human Genetics den 26 juli 2010, där man gjort en genetisk undersökning av det enzym som förvandlar kalcidiol 25 OH D till det aktiva D-vitaminet calcitriol 1.25 (OH)₂ D. Denna förvandling sker i njuren samt också ute i olika vävnader bland annat immunceller Detta enzym som heter 1α-hydroxylase kodas av en gen CYP27B1som finns på kromosom 12q13.1-3.

Calcitriol, 1.25(OH)₂D binder sig sedan till proteiner som finns olika immunceller, T-celler, antigenpresenterande celler ( exempelvis makrofager, ätarceller som tar upp kroppsfrämmande ämnen och presenterar dem för andra celler i immunförsvaret som därigenom får lära känna fiender i form av virus, bakterier etc). Dessa proteiner kallas VDR som betyder vitamin D receptor. (receptorer har en förmåga att binda andra ämnen, översättning mottagare).

1,25(OH)2D har en inflammationsdämpande roll i det förvärvade immunsystemet skriver författarna i rapporten,; det minskar mognaden och tillväxt av exempelvis T-celler och dendritceller och förändrar balansen i immunsystemet mot Th celler som är mindre inflammationsdrivande ( Th 2 celler) och påverkar också de reglerande T cellerna ( T reg cells) i riktning mot undertryckande av inflammation.

Tidigare har man i en australisk studie sett att på området 12q13–14 av kromosom nummer 12 kunde kopplas samman med MS. Rs703842 är ett så kallat SNP, vilket är en variation i arvsmassan på en speciell position som berör en enda nukleotid (ung = vad DNA består av= byggstenar) För att bli kallad SNP skall denna variation finnas hos åtminstone en procent av individerna i en population( ung befolkningsgrupp). Man letar alltså efter sådana variationer i arvmassan.

I den svenska undersökningen fann man tre olika SNP i samma region på kromosomen, nämligen rs4646536, rs10877012 och rs10877015. Man undersökte 2158 personer med MS och hade 1759 kontroller och de tre olika SNP kunde mer associeras till MS gruppen. Dessa förändringar på den region som har med bildningen av aktivt D-vitamin att göra var alltså kopplat till sjukdomen MS och ger ett stöd till teorin att D-vitamin spelar en viktig roll i utvecklingen av sjukdomen MS.

Kantareller innehåller D-vitamin

Någorlunda nytt om D-vitamin.
Ökad D-vitaminrisk bland överviktiga. Läs detta pressmeddelande från Uppsala universitet. 70% av drygt hundra överviktiga personer hade D-vitaminbrist. Man rekommenderar att dessa skall ta tillskott av D-vitamin.
Rapporten är intressant i flera avseenden. Dels är det ingen dubbelblind studie vilket enligt en del personer innebär att det fortfarande är helt obevisat. Det var till exempel så Roy Laver Swanks studie om kost med restriktion av mättade fetter avfärdades i slutet av 90 talet. Inte desto mindre tror jag att studien av D-vitamin och fetma stämmer, sannolikt är det också ett inslag i att en stor del av svenskar har D-vitaminbrist ( på grund av av vi lever i landet långt från ekvatorn där solen en stor del av året inte förmår påverka huden att tillverka D-vitamin).
Möjligen läste ni att ungdomar ( kvinnor ) som var överviktiga i en viss ålder hade en ökad risk att få MS. Kanske finns här en delförklaring till detta fetma ger D-vitaminbrist som kan bidra till att man utvecklar MS. Enligt länkade artikeln kan också substanser produceras i fettvävnad som påverkar immunsystemet och en alternativ förklaring finns där.

Inställningen till D-vitamin har förändrats under senaste månaderna hos ganska stora namn inom den medicinska världen. Lyssna till exempel på lundaprofessorn i onkologi Håkan Olsson, där han be rättar om att forskning visar att även hudcancrar i form av maligna melanom påverkas positivt av att man har goda D-vitaminvärden. Bakgrunden var en svensk rapport om solande och diabetes typ II som visade att kvinnor som solade och även reste på solresor vintertid hade mindre risk att få diabetes typ II. Visst är det underligt; så fort som det kommer en svensk rapport om något slås det upp och accepteras i pressen. Det här med diabetes och en mängd andra sjukdomar som de mest vanliga tumörsjukdomarna bröstcancer, prostatacancer och colon(tjocktarms)cancer plus hjärtsjukdomar och stroke finns det mängder av utländsk forskning om och inte minst om autoimmuna sjukdomar och D-vitaminbrist, men först när det är en studie gjord innanför den svenska nationalgränsen blir den uppmärksammad stort. Är det månne så att vi som bor i Sverige är en helt annan art som trillat ned från Mars? Men man får vara taxam för att nu kommer kunskapen om D-vitamin.
Och det är lite sensationellt vad Håkan Olsson säger. Han rekommenderar faktiskt solande för att man skall kunna täcka D-vitaminbehovet. Det är givetvis ett försiktigt solande han rekommenderar men ett helt riktigt råd. Solandet skall ske då solen står högt på himlen, då skuggan är kortare än vad man själv är för att strålningen av UVB skall kunna ge D-vitaminer. Det räcker med en kort försiktig solperiod en kvart kanske. Den skall i varje fall avbrytas innan man blir röd och bränd. Jag undrar vad generaldirektörerna för socialstyrelsen, strålskyddsinstitutet och cancerfondens representant tycker om det här. De skrev en artikel där varnade för solandet; och jag tror är viktigt att bevara riskerna i bakhuvudet så att man verkligen solar försiktigt. De tre experterna tror jag emellertid gav ett felaktigt råd:att människor genom normal utevistelse och med vitaminberikad kost på vinterhalvåret som komplement väl kan täcka behovet av D-vitamin . Vitaminberikad kost ger troligen inte tillräckligt med D-vitamin, sen är frågan vad normal utevistelse är för tevetittande stugsittare och datornördar. Men det kan vara på sin plats att varna för intensivt solande, om pendeln skulle svänga över.
Jag tror att tillskott av D-vitamin har sin plats.

Mirakelhjärnan.

En aEn annan har läst en bok eller snarare i en bok som heter Mirakelhjärnan av Jean Carper. Underrubriker : Nya vetenskapliga upptäckter som avslöjar hur man med hjälp och kosttillskott kan:

• öka hjärnans kapacitet
• få bättre minne
• förbättra humöret
• bli intelligentare och mer kreativ
• motverka åldrandet

Min vana trogen så sökte jag först på internet om Jean Carper. Bara titeln retar ju min skepticism. Jag fann följande sajt Jean Carper Com och det fanns ju faktiskt en del där som lade bränsle på min pyrande skepticism; framför allt att det budskapet är starkt kopplat till försäljning av olika tillskott. Det säljs en hel del tillskott i form av vitaminer och annat på den aktuella sajten.
Trots varningssignalerna satte jag igång med att läsa den och det visade sig att en del av hennes budskap kan jag köpa. Jag tror att man med kost kan skaffa sig både en dålig hälsa och en bättre hälsa. Jag tycker mig ha funnit en del belägg för det i både vetenskapliga rapporter och har även inhämtat en del från övrig debatt. Beträffande vad hon skriver i allmänhet om fetter, om kolhydrater tycker jag att det känns balanserat och också vad hon skriver om antioxidanter. När ett avsnitt har titeln: Föryngra hjärnan-ät blåbär- blir jag ju begeistrad eftersom jag äter en sorts havregrynsgröt baserad på blåbärssoppa vid frukost.
Men vad har då Jean Carper att säga; budskapen är ganska klara. Det är på det sättet att fria radikaler är hjärnans största fiender. Fria radikaler som bildas då syre förbränns i mitokondrierna( cellernas energicentral) attackerar membran i nervcellerna och kan skada arvsmassan. Detta är en orsak till att hjärnan åldras och att sjukdomar inträffar. Jean Carper styrka i påståendena tycks vara att hon är en mycket välkänd reporter som också har haft tillgång till att intervjua välkänd expertis. I fråga om fria radikaler som orsak till åldrandet är denna expert Denman Harman professor emeritus i medicin Nebraska University. Vem är då han? Det är svårt att säga vad han står för idag men han är bland annat grundare av The American Aging Association som förefaller var en mycket seriös organisation. Det finns fog för att gå vidare och läsa vad han säger i boken: Åldrandet är en sjukdom i varierande grad. Vissa hjärnor åldras mycket fortare på grund av större skador från fri radikaler- skador som ofta är onödiga och går att förebygga. Det bästa sättet att undvika detta och vända förloppet är att förse hjärnan med mer antioxidanter som kan neutralisera de skadliga fria radikalerna.

Jean Parker hänvisar också till vid University of Mississippi Medical Center. “Nervsystemets åldrande tycks innefatta en livstid av chocker av vilka många kretsar kring en vanlig process: alstrandet av och skadorna från fria radikaler.” Vem är då Russell L Blaylock?
Han är pensionerad neurokirurg. Han tyx föreläsa en del och har skrivit om ämnena: Aspartam och neurotoxicitet, Svininfluensa vaccin där han i stället rekommenderar att man skall ta i stora doser 5000 IE dagligen och när influensan kommer kan man öka till betydligt högre doser; ett råd som känns mycket tveksam; han skriver också om MS och aspartam. En person MD med samma namn är också en ihärdig motståndare till Obamas sjukvårdsreform.

Blaylock hävdar att det det finns ett antal ämnen som är giftiga för hjärnan och kroppen och kan orsaka stora skador.
Bland dessa är fluor,aluminium, amalgam, aspartam, ogräsgifter samt natriumglutamat (MSG).En del av detta bland annat aspartat, natriumglutamat och dess neurotoxiitet har jag läst en del om tänkbara mekanismer. Beträffande ogräsgifter vill i varje fall inte jag protestera mot att de skulle kunna vara neurotoxiska. Beträffande kvicksilver vet jag inte . Angående fluoriserad tandkräm använder jag detta, och jag har någon amalgamfylllning. Jag får en känsla av att Blaylock tar ut svängarna lite grann och allt kanske inte är så välgrundat.
He is out of the box stod det om honom på någon sajt, ute ur buren med vilket man menar att han kliver lite utanför den etablerade, den evidensbaserade medicinen. . Han varnar till exempel för några statiner, blodfettssänkande medel som också prövats mot MS i fas II studier.

Parentes

Personligen tar jag statiner i hög dos sedan dess. Jag tog det i låg dos för något förhöjda blodfetter i samband med att jag också hade en rytmrubbning på hjärtat. Sedan slutade jag med det och började igen och slutade. Anledningen var att jag tyckte jag borde kunna hantera detta med diet. I efterhand har jag tyckt mig kunna spåra lättare skov till de perioderna då jag var utan statin. Sedan jag 2004 började ta statiner igen har jag inte haft något skov. Tvärtom började redan efter någon månad att vissa symtom som jag haft i ett och ett halvt år att försvinna. ( Rörelseinskränkning i höger arm). Samband eller icke samband- jag vet inte men för mig känns statinerna viktiga. Jag är dock medveten om att de har allvarliga biverkning vilket Blaylock har rätt i men man kontrollera för detta.

Out of the box. Detta är nog också kanske lite av vad som gäller boken. Den tar ut svängarna
Allt är inte bevisat och det kanske till och med är så att naturen i sig är motsägelsefull, vad som är positivt i en sak kan kanske vara mindre positiv i ett annat avseende- jag tänker då på vitaminer och kosttillskott och även i andra kostfrågor. Jean Carper har i samband med hon skriver intervjuat olika experter på området och vad de avser. Men att sedan sätta samman dessa forskningsresultat men också forskningshypoteser ( antaganden) till något sammanhängande betyder inte att man har sanningen framför sig. I själva verket är det nog så att vi vet inte sanningen vare sig avseende fetter, kolhydrater, antioxidanter ännu. Det är till stor del forfarande en kombination av vetande men också hypoteser och också kanske önskningar. Det gäller att försöka komma fram till en balans i hur kosten skall vara.

Checklistan Stenålderskost
Jag håller just nu att läsa en annan bok om stenålderskost. Maten och folksjukdomarna-ett evolutionmedicinskt perspektiv av Staffan Lindeberg. Jag hoppas återkomma till den. Jag använde ofta stenåldersmänskan som en sorts checklista att utgå ifrån i mitt arbete som företagsläkare. Ur stressynpunkt var detta väldigt klargörande. Akuta stressreaktioner är nödvändiga för människans överlevnad, lever man en ständig stress utan att varva ned är detta belastande för människan och kan leda till olika besvär. Checklistan stenåldersmänskan kan gälla även andra saker till exempel skor. Att pressa ner sin fot i en sko som inte passar leder förr eller senare till problem. Askungens styvsystrar gjorde försök till småoperationer redan innan de försökte pressa ned sina fötter i skon som askungen tappade på balen, men det finns många som så småningom måste operera sina deformerade fötter efter att ha idkat självtortyr. Inom industrin var det också ofta så att man gjorde arbetsplatser där man ständigt måste stå i obekväma ställningar. Man kunde behöva mer leder i en arm än det finns för att arbetsplatsen skulle fungera utan att ge besvär. Den korta tid som vi arbetat som industrimänniskor och för den delen också som jordbrukare är alltför knapp för att kroppen skall ha hunnit förändras. Jag tror därför att även beträffande kosten kan det vara riktigt att ha den kost som samlarna och jägarna åt som en riktlinje för vad som vi kan äta. Stenålderskosten kan vara en checklista om hur man bör äta vid sidan av den forskning som finns.
Om fetter
Beträffande fetter tycker jag Jean Carper lyckas ganska bra. Hon skriver om omega-3 och dess påverkan på hälsan och hjärnan. Hon skriver också om omega-6 och dess proinflammatoriska påverkan genom olika signalsubstanser i immunsystemet. Omega-6 är många av de vegetabiliska oljorna. Beträffande mättade fetter tar hon upp att sammansättningen i det kött som stenåldersmänskan åt jämfört med köttet från nötkreatur och grisar som utfordras skiljer sig oerhört åt, och att detta den ökade mängden mättade fetter leder till cellmembran som blir stela, rigida och lättskadade till skillnad från de som innehåller mer fleromättade fetter. I det finns basen till den så kallade Swankska dieten.
Om kolhydrater.
Håller man en diet där man försöker att sänka mättade fetter och också omega-6 rejält kan det lätt bli att man kommer upp i höga mängder av kolhydrater men det gäller att vara ganska restriktiv med dessa också. Där skriver Jean Carper om så kallade långsamma och snabba kolhydrater. De snabba bryts ned snabbare och ger stora svängningar i blodsocker värden och därmed också svängningar i insulininsöndringen och högre insulinvärden, vilket i sin tur leder till olika komplikationer. En del av vad man trott i detta är en myt skriver hon. Nyare forskning har visat att stärkelse som potatis och andra stärkelserika födor också leder till ökad insulinbelastning. Olika former av kolhydratföda påverkar blodsockret mycket olika. En del höjer det snabbt, har högt GI, glykemiskt index medan andra har lägre, lågt GI. Föda med högt GI värde leder till svängande blodsocker, belastning på insulininsöndringen vilket sedan kan leda till att insulinet fungerar sämre, insulininsufficinens. Den föda som vi idag äter innehåller mycket raffinerat socker och därmed högt GI. Jean Carper skriver att stenålderskosten bestod av en ganska hög procent av kolhydrater, cirka 65% av kalorierna, medan Staffan Lindeberg skriver att den paleolitiska kosten låg på 22-40 energiprocent jämfört med svensk standardkost 47 energiprocent. Han skriver dock att den varierade och jag kan tänka mig att det i en del samhällen förekom mer vegetabilier och därmed kolhydrater. I vilket fall som helst- typen av kolhydrater skiljer sig; i modern kost är det vanligt med snabba kolhydrater typ raffinerat socker med de långsamma är vanliga i stenålderskost. Jag tror man även beträffande kolhydraterna kan försöka snegla på vad våra förhistoriska anförvanter åt, använda deras kost som en checklista för vad man skall äta i kombination med vad vi vet om kost idag. Sen kommer man inte ifrån: vad gillar man, vad är möjligt? Vad är man beredd att försaka för att man tror att det påverkar exempelvis förmågan att gå. Allt detta spelar givetvis in. En patient jag hade valde mellan benamputation och rökning. Burgers sjukdom. Han visste att slutade han röka skulle inflammationen i artärerna gå tillbaka och han skulle kunna behålla sina ben. Han valde rökningen. Allt är inte enkelt. Många väljer alkoholen framför sin familj och också framför livet. Vi är inte alltid så starka.

Antioxidanter
Jean Carper skriver om de att de fria radikalerna angriper de omättade fetterna i cellmembranen, varvid cellerna och membranen förstörs och transporten av olika ämnen försämras. Hon beskriver att denna oxidation av fettet, härskning av fettet kan förhindras genom tillförsel av antioxidanter. Olika antioxidanter ex.vis olika vitaminer har olika bekämpande egenskaper och också reparerande egenskaper. Dessa olika antioxidanter arbetar inte var för sig utan snarare rör det sig om en antioxidant nätvärk. Om man söker på detta kan man finna många artiklar bl a denna.
Sedan den här boken skrevs har det kommit bland annat en stor studie om att äta en multivitaminer i tablett form inte alls var befrämjande för hälsan, tvärtom fann man ökande risker. Det var en meta studie till vilket jag förvisso är tveksam därför att det kan vara att jämföra äpplen och päron, men man får ändå ta resultatet på allvar. Där kommer vi fram till början av vad jag skrev. Det verkar som att Jean Carper rekommenderar att man skall ta en hel del tillägg, det säljs en del på sajten jag länkade till i början. Jag tror att det kan vara klokt att återigen använda stenåldersmänskan som checklista och äta mycket grönsaker och frukt. Det enda vitamin jag tar är D-vitamin. Och det är ju inte ens ett vitamin.

Fiskoljekapslar

En annan har ju funderat på att ta in reklam på bloggen och då har jag bland annat funderat på omega-3 kapslar. Jag var bortrest i mars och hängde då inte med i debatten kring Uppdrag gransknings progem om just fiskoljekapslar. När man läser om programmet och sett uppföljningen nu så blir man fundersam.
På den omega-3 som jag använder står det just att den är fångad i vattnen utanför Sydamerika medan det i programmet framkom att åtminstone en del av det kom från Marocko och Västsahara. Nu skall detta vara ändrat enligt Uppdrag Gransknings uppföljningssida på internet och även enligt ett pressmeddelande från Cederroths. Men sedan frågar man sig Sydamerikas kust- det är ju väldigt långt borta- hur går den hanteringen till osv. Hur ser den fiskoljans väg
ut. Vilka konsekvenser har fiskandet för miljön och för människorna i området?

Jag anser att för min del är omega-3 en viktig kompoment i min kost. Jag äter visserligen mycket fisk och skaldjur men tar dessutom kapslar fn 2.7 g omega-3 dagligen i form av fiskoljekapslar. Bakgrunden till det är bland annat att det de biologiska membranen ( cellväggarna) i nervcellerna hos MS patienter enligt undersökningar har låg halt av omega-3 och dessutom är vi troligen konstruerade för att äta mer omega-3 än vi gör i dagsläget. Enligt Staffan Lindebergs bok Maten och folksjukdomarna var fettintaget hos jägar och samlarfolken cirka 30-40 E procent ( procent av energiintag ) vilket är ungefär samma som i dagens Sverige men det skiljer sig åt beträffande vilken typ av fetter man åt. I kött från vilt är andelen endast en tredjedel så mycket mättat fett som i tamdjur. Innehållet av fett i rå älgstek är 11 Eprocent medan det i exempelvis falukorv ( 18 procent fett) är 73 E procent. Dessutom är då fördel ningen mellan mättat och omega-3 annorlunda i vilt mot tamdjur. Betande tamdjur har lägre andel mättat fett än de som vistas i stallar. Sedan kommer kanske den dominerande mängden mättat fett från mejerivaror mjölk, ost etcetera. I jägar-samlardieten den diet som vi sannolikt är mest utvecklade till att äta, 100 000-700 000 år jämfört med 5000-10 000 år, var sannolikt halten omega-3 betydligt högre i kosten än idag, speciellt hos dem som åt mycket fisk vid kuster och insjöar.
Konsekvensen för de biologiska membranen som bland annat gör cellväggar i nervceller och andra celler är att de blir mindre fluida, dvs blir mindre flytande och mera stela och mindre hållbara. Jag har läst någonstans i en bok att den ökande mängden mättade fetter gör dem starkare- de blir ju stelare och fastare; jag har dock inte läst något av forskare som stödjer en sådan uppfattning.
Omega-3 är en typ av fleromättade fetter. Det finns dock också fleromättade fetter omega-6. Dessa finns i mängder av fetter som används idag i olika margariner och matoljor. Dessa kanske gör membranen smidigare men de innehåller också grundsubstanser till olika signalsubstanser i immunsystemet som är inflammationsfrämjande. Hos samlare-jägare åt man betydligt mindre av detta. Omega-3 däremot utgör förstadier till signalsubstanser som är inflammationsdämpande.
Kort sagt jag bör nog äta omega -3 extra. Jag tror inte det är sant vad som journalisten på Uppdrag granskning chat säger om behovet av omega-3 är vetenskapligt grundat utan mera tyckande:citat Willy Kristoffe: Jag har aldrig tagit ett enda piller äter fisk 1-2 gånger i veckan det är billigare och så blir jag mätt. Det är för j..... att svenska fiskare suger ut dom fattiga lender
Fredrik Laurin: Sannolikt är en sån fiskkonsumtion allt du behöver för att få i dig den Omega 3 som din kropp kan tillgodogöra sig. Fortsätt med det så sparas mycket resurser.

Omega-3 alltså, men kanske får det bli vegetabiliskt i forsättningen. Där finns det en tveksamhet om de har effekt eftersom de finns i ett tidigare led i den kemiska vägen mot grundstenarna i biologiska membran och signalsubstanser och där endast en låg andel omvandlas. Ungefär 2-4 % om jag minns rätt, men om man bygger upp ett lager av detta i kroppen bildas ändå tillräckligt mycket enligt Erasmus.

Lågt intag av mättat fett: orsak det konkurrerar med omega-3 fetterna om platser i de biologiska membranen och tränger ut omega-3.

Lågt intag av omega 6. Konkurrerar också om platserna i biologiska membran och är också inflammationsdrivande, med vissa undantag. (GLA)

Jag arbetar en del med att hitta alternativ till snabba kolhydrater och tror mig ha kommit en bit på väg där. Beträffande kolhydrater tror jag också man kan få en viss vägledning av den så kallade stenålderskosten. Det fanns inte mycket raffinerat socker där inte.

Sammanfattning jag får försöka ta reda på mera om det här med omega-3 kapslar.

Segway och MS.

Följ Daniel Johanssons blogg. Daniel skall idag genomgå liberation behandling, dvs vidgning av förträngningar i vener. Avsikten med bloggen är att beskriva Segway som förflyttningshjälpmedel. Håller tummarna för Daniel. Daniel är också aktiv på forumet Allt om CCSVI och dessutom på svenska. Jag tror han är en av grundarna.

Om stress, posttraumatiskt stressyndrom.

Har du känt att stress eller likartade upplevelser påverkar eller till och med utlöst din sjukdom.
Se enkät i marginalen.

Jag har senaste dagarna tittat på ett TV program som hette Rädslans ansikte. Det handlar om rädsla och framförallt om posttraumatiskt stressyndrom. Man brukar använda beteckningen PTSD, som är en förkortning av posttraumatic stress disorder. I detta spelar bland annat cellkärnan amygdala en viktig roll.

Amygdala skall bearbeta de sinnesintryck vi får från ögon, öron, lukt, smak och känsel. Är det vi ser något farligt, hur farligt, bör vi reagera omedelbart... Det är via denna mandelformade cellkärna, amygdalos grekiska för mandel, det beslutas om vi skall göra något omedelbart innan vi hinner tänka efter. Vi har då bland annat de tre stressreaktionerna: 1. gå till attack 2. fly 3. spela död att välja omedvetet välja mellan om det nu beslutas i amygdala att vi skall koppla vidare till direktreaktion.

Foto: NIMH Clinical Brain Disorders Branch

I de flesta fall sker inte detta akuta agerande men i vissa situationer som när människan på savannen mötte ett lejon kunde det gälla att vara snabb och en bråkdel av en sekund kan vara livräddande. Man har bland annat hört om sådant agerande vid bränder som kan vara livräddande. Jag läste att ormar kan vara sådant som man reagerar på med en ärftlig benägenhet för akutreaktion. En person som satt och tittade på bilder av ormar i baksätet på en bil råkade ut för en våldsam krock och därefter fick personen i fråga en fobi mot ormar.

I boken Hjärnan under redaktion av Lars A Olson finns ett avsnitt kallat emotioner där man kan läsa en del om detta. Där beskrivs sinnesinryckens väg via nervcellsgrupperna thalamus och amygdala som att det finns en snabbväg till amygdala via talamus men också en väg via hjärnbarken där sinnesintrycket bearbetas och görs medvetna, och det görs en kognitivt medvetet val om vilken reaktion som bör ske och detta vidarebefodras till amygdala via en "övre" nervbana.
Vid posttraumatiskt stressyndrom tror man att amygdala är central. Man har till och med i en del studier funnit att hippokampus och amygdala kan vara mindre än normalt vid PTSD. Hippocampus är ett närliggande område viktigt för minnen, bland annat känslomässiga sådana.

I programmet rädslans ansikte får man följa två personer som varit med 11 september men klarade sig fysiskt. Båda fick dock PTSD och i programmet försöker man visa hur man försöker införa modulerande, bearbetande moment i hur man skall hantera PTSD. Jag hade nytta av att läsa i boken Hjärna om emotioner för att förstå detta. Ovanstående bild av korta och långa banan för emotionella reaktioner förklarade en del. Programmet sänds ytterligare en gång i kunskapskanalen den 12 juli klockan 22.00

Jag tror ( inte vet) att stress har en utlösande faktor vid insjuknanden i t. exempel MS men även andra sjukdomar. Veckan efter jag fick ett allvarligt skov som avslutade min yrkeskarriär hade jag försökt att vara på flera ställen samtidigt. Det gick inte så bra tror jag.
Jag tror att jag skrivit om min kompis som var med om ett brutalt bankrån och några månader efteråt fick MS.

Integrativ medicin

Håller på att läsa boken Vägen till Hälsa av Christina Doctare, en allmänläkare och också mångsysslare inom området, som annat arbetat inom olika konfliktområden, en period varit vid socialstyrelsen- fick enligt egen uppgift sluta där därför att hon varnat för missbruk av benszodiazepiner bl. a. Rohypnol. Man anklagade henne för att det inte var vetenskapligt underbyggt.
Man kan säga att den här boken handlar om att Christina Doctare blev botat från en svår astma via indisk traditionell medicin-ayurveda medicin, speciellt efter detta vill hon verka för att man skall inom västvärlden och kanske speciellt inom västerländsk- evidensbaserad- medicin bli mer öppen för att det finns andra former av medicin som också fungerar. Hennes åsikter är bland annat på kollisionskurs med en av Sverjes mest lästa medicinska bloggare- Mats Reimers blogg på Dagens Medicin.

Mats Reimer för en kamp mot all alternativ-komplementär-integrativ medicin på grund av att det inte är evidensbaserad medicin, dvs grundad på naturvetenskap.
Christina Doctare däremot säger att man måste bedöma olika medicinsystem utifrån sina meriter. För att kunna göra riktiga undersökningar av av de olika systemen måste man ha kunskap om hur de fungerar och ta fram forskningsmetoder som fungerar.

Christina Doctare vill införa något som hon kallar Botavdrag analog till Rotavdrag eller Rutavdrag. Man skall kunna gå till olika botare, som kiropraktorer, massörer och allehanda utövare av alternativa metoder för att få behandling och sedan kunna göra ett visst avdrag för detta på sin deklaration, ett bodrag. Vad Christina Doctare är speciellt tänd på är massage där hon tyckt sig märka god effekt vid olika typer av kroniska sjukdomar- till vilka hon räknar hjärntrötthet, utbrändhet, fibromyalgi etcetera. Hon ser där att hormonet oxytocin är en viktig faktor samt olika endorfiner. Beträffande detta har hon en del vetenskapligt stöd vad man kan förstå, men när något kommit så långt är det blir det också inlemmat i den evidensbaserade medicinen. Något annat som hon också vill lyfta fram för diskussion är ayurvedamedicin med bland annat olika örtblandningar. Hon menar att där finns en mer än tusenårig tradition av beprövad erfarenhet och att även denna beprövade erfarenhet skall vägas in. När allt kommer omkring är ju Indien ett av världens största länder med en medelklass som är lika stor som Europas totala befolkning och där det sker en explosiv utveckling. Mats Reimer har däremot lyft fram en del ayurvedamedicinering som innehåller giftiga beståndsdelar. Mats Reimer har enligt min åsikt rätt i att man bör undersöka medel som använts beträffande giftighet och också om de har en effekt. Samtidigt har också Doctare rätt i att man kan inte helt förklara bort en stor civilisations erfarenheter. Jag har skrivit om det tidigare och jag tror att om ett antal decennerier kommer man att skratta åt en hel del av vad vi gör idag.

Jag tycker dock inte att man skall acceptera all typ av behandling utan att man bör göra vetenskapliga utvärderingar. Det kan inte vara klokt att staten skall subventionera något annat.
Ett Botavdrag känns därför tveksamt. Däremot kanske alla skulle få rätt att kosta på sig vad de vill för att känna ett välbefinnande till exempel för 10 000 varje år och kunna dra av det. Om det nu blir att man väljer att gå på något kul, få massage ... ta vad du vill. Kanske man vill gå till någon som svänger en pendel framför en och säger att man har för mycket eller för litet av det och det. Okay, säger jag men det har inget med hälsa ur medicinsk synpunkt att göra. Själv skulle jag nog använda pengarna till att köpa glutenfri mat. Jag är alltså rätt tveksam till att institutionalisera alternativ vård.
Däremot tycker jag att Christina Doctare har rätt då hon beskriver det västerländska samhället med ayurvediska termer. "Generellt kan man säga att det är alldeles för mycket av pita och vad och alldeles för lite kapha i vårt nutida svenska samhälle. Förändring och flexibilitet, snabbhet, utbytbarhet och ombytlighet är typiska vataegenskaper, samtidigt som vata står för smärta oro och ångest. Vårt samhälle kan sägas ha ett vata-överskott på kollektiv nivå Det västerlänskla aktörsperspektivet ger likaså ett pittasamhälle som blir allt aggresssivare... ... Kapha lyser alltså mycket med sin frånvaro i vårt samhälle. Kapha står för lugn, ro och vila."

Det är också det samhälle jag också ser framför mig. Att vi har erfarenheter och kunskaper från andra delar av världen och andra kulturer som vi skulle kunna dra nytta av är jag övertygad om men vi behöver kanske inte ta med den filosofiska överbyggnaden utan behålla den vetenskapliga sättet att betrakta världen.

Det senare räcker inte alltid. Kanske ser man det i fråga om MS och CCSVI. Det blir fler och fler som får detta åtgärdat och det är nu ett antal svenskar som genomgått behandling. Det verkar som man inte kommer att hinna med de vetenskapliga studier avseende tillståndet sambandet med MS innan ett ganska stort antal genomgått behandlingar. Den beprövade erfarenheten kanske vinner över de vetenskapliga studierna. En spekulation bara.

En bok om stroke

Det gick en propp av Anita Jekander. En bok av den tidigare programledaren på TV, som fick en stroke i unga år. En bok som syftade till att vara en sorts tröstebok för personen som kommer hem efter en stroke. Jekander följer ett antal personer mellan 20 till 60 ? som fått stroke, och det visar sig att den vård och det bemötande de fått i många stycken är bristfälligt, oempatiskt men det visar också hur de alla successivt blir bättre, en del mycket bättre än vad de fått besked om och man förstår också hur viktig träning och rehabilitering är. Anita Jekander skriver mycket om att man är en annan människa etc efter en stroke och först i sista avsnitten kommer hon in på hjärnans plasticitet.

Jag tror faktiskt boken kan vara en tröstebok och hjälpebok. Jag var tveksam innan jag läste den men den är lättläst och man märker att här finns en professionell skribent och informatör.
Boken finns också som ljudbok.

Utvärdering halvår 2010. Hur mår jag?

Dags att utvärdera igen. Den senaste utvärderingen skriver jag i grönt. De övriga är från ett år sedan (rött) och vid nyår blått

det här skrev jag 27 februari 2007 cirka ett år efter att jag ändrat min kost: texten från då i rött, ”dagens” text i blått:

Hur mår jag? Ganska bra. Jag kommer nu att resa bort ett tag och få mer sol.
Det har varit mycket solfattigt här och jag undrar just hur detta påverkar det allmänna tillståndet. Jag har en känsla av att jag är piggare när jag kommer bort i från den svenska vintern. Därför ett försök till utvärdering av hur det är nu.
Vad som jag märkt under senaste året är att jag då och då spontant kommer på hur bra jag mår. Det är kanske lite konstigt att skriva det just nu för under några dagar har jag känt av ländryggen med stelhet och smärtor framför allt då jag skall resa mig upp, men att jag känner av sådana saker är väldigt sällsynt.

I stort oförändrat; rent allmänt tycker jag inte att jag blivit vare sig bättre eller sämre senaste halvåret. Får se vad jag kommer fram till efter jag skrivit detta.

Besvär:

Gångförmåga, klart bättre, ibland känns det nu som att det inte är mina onda knän som är hindret utan mera en trötthet, tendensen till droppfot vid trötthet har jag inte känt av på två år.

Gångförmåga bra. Inte sprungit nu på ett tag, men däremot har jag gått långa promenader dagligen. Inga problem i samband med detta. Mina knäbesvär tycker jag är ett minne blott, och detta har börjat blekna bort. Men jag tar fortfarande glukosamin.

Gångförmåga oförändrat. Tar inte glukosamin längre. Tog glukosamin pga knäbesvär. Märkt att jag kan springa kanske varje dag nu vilket inte tidigare gick; jag kände då av knän efteråt.

Talsvårigheterna: dysarti=förmågan att artikulera: är nog bättre?

Vad som är svårast är de engelska ”r” i till exempel street. Försöker träna på det då jag kommer ihåg, annars tycker jag inte det är några problem med artikulationen.

Oförändrat, möjligen, möjligen bättre- jag vill inte säga att jag känt av artikuleringssvårigheterna.

Dysfasi ( expressiv) svårt att hitta och uttrycka ord, fast jag vet att jag kan dem; är nog också bättre. Impressiva svårigheter att förstå vissa ord har jag inte haft.

”Orden på tungan” fenomenet, finns där men som jag upplever det i mindre utsträckning.

Möjligen bättre.

Sväljsvårigheterna: tycker inte att jag har några sådana nu. Kanske att jag ibland kan få hostretningar då jag sväljer något men i nuläget är det nog inte mer än vad jag skulle säga normalt
Som tidigare knappast sväljsvårigheter men hostan kommer ibland i samband med att jag äter något.

Som tidigare har jag inte känt av sväljsvårigheter men däremot kommer hostan ibland.

Syn: jag har en tendens till att bilder kvarstår längre än normalt. När jag dushar så kan jag se bilden av gallret över avloppsbrunnen flytta med blicken och projiceras på golvet för en bråkdel av en sekund. Detta finns kvar men är säkert ett tecken på att nervledningsförmågan i synnerven är påverkad. Detta var helt borta någon vecka förra året. Men jag märkte inte av när jag hade synnervsinflammationen, men alldeles tydligt är att jag haft det. Kanske var synnervsinflammation inblandad när jag fick glasögon första gången men hade väldigt svårt att anpassa mig till det och avstod från att använda dem. Det är ganska troligt att sådana saker kan bidra till trötthet=MS fatigue

Samma fenomen finns där men sttör mig inte.

Oförändrat.

Hörsel: jag märker att jag hör sämre och i perioder har tinnitus. Vad som är MS i detta vet jag inte, för det finns också en ärftlig hörselåkomma i släkten.

Jag tror att det blivit bättre med hörseln. Jag är inte så lättstörd. Kan njuta mera av musik exempelvis, det blir inte så lätt en ljudgröt som det blev tidigare. Jag tror att det har med hjärnans förmåga att koordinera sinnesintryck att göra och kanske inte så mycket med själva hörseln. Tinnitus har blivit mindre störande, vilket jag kopplar samman med en del yogaandningsövningar. Jag hade tidigare ofta en lockkänsla i öronen som nu i stort sett är försvunnen, efter dessa andningsövningar. Lockkänslan medförde också tinnitus och det har försvunnit. Däremot kan jag uppfatta tinnitus när jag försöker att lyssna efter det.
Dessutom finns det en hörselnedsättning, men den tror jag kanske inte har med MS att göra. (Finns mycket hörselnedsättningar i min mors släkt).

Oförändrat

Finmotorik: jag har en ovilja mot att måla, rita m.m. fast jag skulle vilja. Men att slå i spikar går bättre. Jag kan nu ha nytta av en hammare och behöver inte en stekpanna för att slå i en spik.

Finmotoriken måste man hålla uppe. När jag tar fram hammaren måste jag träna ett tag innan jag träffar spiken. Målar nu en del med akvarellfärger men resultatet blir inget att hänga på väggen precis utan det hamnar i papperskorgen, men det har heller inget med MS att göra.

Inte märkt någon skillnad. Målat en del i samband med ombyggnad i köket. Snickrat lite på en veranda.

Känsel: Tycker mig känna det mesta ganska bra. Känsel under fötterna känns dock annorlunda. Har också lite känselstörningar kring munnen som varit lite ökade ett tag.

Känseln ungefär som 2007 men vad jag lagt märke till är att dessa känselstörningar kring munnen är jag osäker på om de finns kvar. I så fall är det gränsfall, men jag tycker att det känns normalt. Fötterna dock likadana, men jag har lärt mig hantera det en del. Det är ju också så att man känner en del som inte skall vara där. Brännande obehagskänslor i fötterna, men jag har märkt att jag kan hantera det bättre. Inte minst tycker jag att vistas på Tenerife under en stor del av den kalla perioden är till god hjälp; man slipper strumpor, slipper frysa och då minskar dessa obehagskänslor.

Beträffande det här med känselstörningar i fötterna (obehaget) är jag kanske
bättre.

Uthållighet: inte så förfärligt bra. Är för trött på kvällen för att företa mig något. Jag tycker inte riktigt att jag orkar med bloggandet och sådant. Det är som att det ibland är tillräckligt med att vara; ibland känner man sig som en grönsak, ett kålhuvud kanske. Så fatiguen finns där men den är inte så att den fäller mig. Att resa till en större stad för att till exempel gå på teater; det är ingenting för mig. Jag blir tillräckligt slut av själva resan och behöver vila på kvällen på grund av det.

Långsamt, långsamt håller jag på att få en större uthållighet. Jag kan nog företa mig något på kvällen nu. En del tror jag beror på att man lärt sig hur man fungerar nu och hanterar det bättre, MEN jag tror också det är en förbättring.

Går lite upp och ned. Ibland är jag faktiskt som jag var tidigare, men i perioder vill jag gärna vila mitt på dagen.

Urinträngningar: ofta besvärligt, är ett hinder för att resa. Provar med att ta Detrusitol nu en tid, vilket brukar hjälpa.

Jag har ett hopp om att jag håller på att komma till rätta med urinträngningarna, men jag är inte säker och vill inte skriva mer om det förrän jag vet bättre. Dock vet jag att koffein ökar urinträngningar och att jag också kan kontrollera det lite med när och hur jag dricker olika drycker. Jag har ett hopp att jag skall kunna göra detta hanterbart, för det här ett symtom som har hanterat mig.

Besvären finns där men jag tror jag kan hantera det genom att bland annat genom att modulera drickandet. Det hinder jag känt mot långa resor finns inte i samma utsträckning. Flygtur över Atlanten och att strosa i städer, vilket jag gillar, fungerar.

Kramper: Mina högersidiga kramper har fortsatt att bli bättre och inverkar nu egentligen inte på något. De började 2002 och avtagandet började i slutet av 2005.

Kramper kan förnimmas men de är inte synliga längre och inte besvärande.

Oförändrat. Känner bara krampupplevelse i samband med att jag gör kroppscanning- yogaövning.
Hjärtarrytmi: har inte känt av det sedan jag blev bra ( helt återställd beträffande alla symtom) från ett skov 2001.

Samma

Samma

Jag har också en visuell perceptionsstörning men jag känner inte av den; men jag hade väldigt svårt att förstå en ritning för något år sedan.

Samma

Samma tror jag

Balansen: Skrev inget om den 2007, men vid senaste halvårsrapporten skrev jag:Balans: Jag var med och reparerade mitt balkonggolv i somras. Då förstod jag att jag var säkrare, vågade göra saker som jag inte gjort tidigare. Jag har också märkt härnere att jag är stadigare och säkrare då jag går nerför trapporna. Jag vet lite mer var trappstegen finns och jag kan gå lite “lösare” nerför trappor. Jag tror att detta beror på att jag medvetet tränat trappgående, men samtidigt måste ju förutsättningarna finnas.

Balansen är klart bättre. Såg att jag kunde göra saker bättre på yoga kursen. Är betydligt säkrare då jag står på ett ben. Klättrar i stegar nu när jag målar huset. Så här ser man nog en förändring sen förra året

Förbättringen kvarstår.

Oförändrat

Sammanfattningsvis är det nog oförändrat; dvs rätt bra. Jag är nöjd. Vad som förändrats är att jag började med IBT inclined bed therapy men jag kan inte säga att jag märkt något av det; låter det dock vara kvar tills jag åker till Teneriffa till vintern. Jag tar inte längre glukosamin( för knän). Tar Dvitamin regelbundet i hög dos nu- minskar nu när det är mycket sol. Har ett projekt på gång men just nu har det gått lite trögt- fatigue?