Att må väl

Jag har kommit fram till att jag egentligen inte  vill skriva om lycka, vad jag menar är nog mer välmående som har med hälsa att göra. Där tror jag att det kanske finns en viss överlappning av lycka och välmående. Men lycka är nog något mer personligt som kanske har med den personliga integriteten att göra medan välmåendet kan undersökas med att dela upp i olika faktorer. En av dem är bland annat hur man mår mentalt; där vet man att rent biologiska faktorer kan inverka som D-vitaminbrist, omega-3 men också faktorer som fysisk kondition. Sådant kan säkert påverka det psykiska välmåendet.
Vad jag tror är att sådana saker som hur man ser på sig själv, hur nöjd man är med sig själv också är viktigt. Att vara självgod är inte en positiv term men det är tillåtet att vara nöjd med hur man är, vem man är, att ha en trygghet i sig själv.
Denna trygghet beror på många saker; något som ligger i generna , något får man  med sig via hemmet, skola, uppväxtmiljö. Det fanns (eller finns) en forskare som heter Antonowski som skrev om detta. Han funderade över hur det kunde komma sig att en del av de judar som överlevt nazisternas dödsläger ändå tycktes ha kommit igenom dessa traumatiska upplevelser med en bibehållen lust att leva och verka nöjda.  Jag vistades en  period på kibbutz och träffade då några sådana personer som verkade  ha en positiv syn på livet. Antonowski kom fram till att de hade vissa gemensamma faktorer, faktorer som han kallade KASAM- känsla av sammanhang. Om jag minns rätt var det bland annat en förmåga att se en mening i olika situationer. ( Det är länge sedan jag läste Antonowski).I Wikipedia skriver förkortat om KASAM:  Begreppet KASAM omfattar tre delkomponenter. En grundläggande upplevelse av att det som sker i och utanför individen är förutsägbara, begripliga och strukturerade (begriplighet) och att de resurser dessa skeenden kräver finns tillgängliga (hanterbarhet) samt att livets utmaningar är värda att investera sitt engagemang i (meningsfullhet).

Det optimistiska tänkesättet är inte helt malplacé i detta sammanhang. Jag tror till exempel att man varje morgon  oftast kan plocka fram stunder då man mår bra, oavsett hur man mår. Är man mycket stel och har rörelsesmärtor kanske det känns ganska bra just när man vaknat. Det kan vara bra att erkänna detta för sig själv: just nu har jag en bra stund, jag mår bra just nu. Jag vet att ibland är det inte så- när jag hade den intensiva klådan ( se bild för något inlägg sedan) hade jag absolut ingen bra stund då jag vaknade och det var svårt att hitta en bra stund under dagen- det kunde gå bra om jag blev mycket förvillad av något.

Något som är nära de här frågorna är placeboeffekten. Det finns också en noceboeffekt- att  man kan påverkas att bli sämre av vissa saker, som kanske egentligen inte är skadliga. 

Just nu mår jag bra!!

Ens sociala nätverk har också betydelse för välmåemdet. Trivs man i hemmet, på jobbet med sitt umgänge har detta stor betydelse för hur man mår. Att vårda sådana saker som att äta tillsammans, utbyta tankar om hur det varit under dagen. Att inte bygga upp något inom sig, till exempel att man går och retar sig på något och blir mer och förargad är troligen inte så bra. Det finns människor som i sina förhållanden gått och varit underdåniga den andre ett långt liv. Först när makan/ maken dör träder den verkliga personen fram. Jag har  sett änkor blomma upp ett antal gånger. Något som jag har noterad vid några tillfällen är några manliga missbrukare som efter att deras dominerande mamma blev borta plötsligt kom till rätta med sitt missbruk. Med detta vill jag inte skylla missbruk på föräldrar eller mammor. Det var mera exempel på att man inte skall låta sig domineras, trampas på  och framför allt inte ladda upp en massa negativa känslor. Det är bättre att låta lite pysa ut efter hand. Då respekterar man sig själv bättre.