Vem skall man operera? Hur ta ut de rätta som drar mest nytta av operation?

Läser i DN om Björn som väger 123 kilo och har ett BMI strax under 35 och därför inte uppfyller kraven på att bli opererad för övervikt. För att bli opererad bör man ha ett BMI på 40 eller och om man har en komplicerande sjukdom till exempel diabetes II, går gränsen vid 35. Kanske är inte BMI den bästa urvalmetoden. Kanske är patienter med fetma och insulinresistens  en viktig grupp även om de inte har  BMI 35. I DN kan man läsa också om detta.

Krav för att bli opererad För att bli accepterad för överviktsoperation utgår man från ett mått på övervikt som kallas BMI ( body mass index) som räknas ut genom att dividera kroppsvikt med med längden i kvadrat. Exempel om man väger 75 kg och är 1,75 lång blir BMI 75/175x175=24,5. Väger man 95 och är lika lång blir BMI 31. Vid 115 kg blir BMI då 37,5 och vid 125 blir det 40.8. Man bedöms ha övervikt om man har BMI över 25 och fetma eller obesitas över 30. Måttet är inte helt tillförlitligt då en del personer kan få för hög värde utan att vara överviktiga. För att kunna bli opererad skall man ha ett BMI på 40 eller 35 om man har någon komplikation till fetman.

Operationsmetoder Det finns olika operationsmetoder för fetma. Målet är att med kirurgi minska storleken på magsäcken och därmed den mängd mat man kan äta. Vid gastric banding anlägger man ett band kring en del av magsäcken och genom detta får man en mindre magsäck och blir tvungen att äta mindre. Det är en reltativt riskfri operation och man kan efteråt ta bort bandet. Vid uppföljning har man sett att man går ner i genomsnitt en sjättedel av vikten vid gastric banding. Det finns också operationer där man kopplar bort en del av magsäcken så att födan bara passerar en bit i början och en bit i slutet på magsäcken ( gastric by pass). Man räknar med att man förlorar en tredjedel av vikten vid denna operation, men den har mer komplikationer och följder som brister på olika ämnen typ järn, B12 mm.

Björn har minst två komplikationer- diabetes och ledproblem vilket gör det svårt att motionera.
Han har också MS vilket gjort att han blivit mindre rörlig och inte kan motionera.

Jag har talat med en person som opererats med gott resultat men ätandet efteråt var inte helt okomplicerat, både månaderna efter operationen och efteråt. Först var det enbart flytande och sedan är det inte heller den vanliga maten. Då blir det soppor, och efteråt blir det  passerad mat, dvs sådan som inte innehåller stora bitar som kan fastna, ibland så illa att man måste opereras.
Ett problem om man har MS kan vara att den kost man skall äta efteråt innebär att det kosten inte blir den lämpligaste. Det blir till exempel absolut inga grönsaker då dessa mättar snabbt och man inte får i sig tillräcklig näring. Det innebär att det blir mat som är näringstät.

Någon MS diet som exempelvis medelhavskost utan mättade fetter blir det inte, ej heller Swanks diet eller Jelineks diet.Orkar man hålla en sådan vikt går man ner mot normalvikt utan operation.

Beträffande rörelser så har jag läst mycket på det senaste om vikten av de små vardagliga rörelserna. Det verkar enligt många forskare att dessa är ännu viktigare än motion. Om man sitter långa stunder ( fyra timmar) tar det bort effekterna av motion.  Det gäller kanske att försöka göra sådana rörelser. Jag har tänkt på det där med sitting disease; det verkar som att metabolismen går i dvala då man är mycket stillasittande men man bryter det med att stå upp- det borde innebära att man också sittande eller liggande kan göra sådana aktiviteter som får igång ämnesomsättningen till aktivitetsenergiåtgång.

Fetma och överviktsoperationer kan man läsa om här: Om fetma- föreläsning från Stanford.