Samband inflammation i hjärna med inflammation i tarm ?- en studie från Lund

Så här skriver Lundaforskarna  Mehrnaz Nouri, Anders Bredberg, Björn Weström,Shahram Lavasani  i inledningen till sin studie  Intestinal Barrier Dysfunction Develops at the Onset of Experimental Autoimmune Encephalomyelitis, and Can Be Induced by Adoptive Transfer of Auto-Reactive T Cells:
Det finns växande bevis för ett paradigmskifte i vår syn på patogenesen av autoimmuna sjukdomar . Förutom genetiska förutsättningar, vilket gör individen reagerar onormalt mot självantigener , tycks förlust av  en skyddande funktion  hos slemhinnebarriärer  då de växelverkar med miljön , inte minst i mag-tarmslemhinnan ,  vara involverad i utvecklingen av autoimmunitet . Nya observationer på människor och i olika djurmodeller tyder på att en ökad intestinal permeabilitet ( genomsläpplighet i tunntarm) , ofta kallat " läckande tarm " , spelar en  sjukdomsframkallande roll inte bara i utvecklingen av gastrointestinala sjukdomar som inflammatorisk tarmsjukdom( IBD ) och celiaki , utan också  i fråga om systemiska autoimmuna sjukdomar, såsom typ 1 -diabetes.

Vidare skriver man  GWAS studien (GWAS= genome-wide  association study)  är en undersökning av många vanliga genetiska variationer hos olika individer  för att se om någon variant är kopplad med exempelvis  olika sjukdomar.) har visat att  MS är en komplex sjukdom  där man upptäckt att immunrelaterade genvarianter  också kan kopplas till andra autoimmuna sjukdomar som TID ( Typ 1 diabetes) och IBD (ulcerös colit och Crohns sjukdom).  Associationen mellan MS och IBD  stärks också av att Crohns sjukdom och ulcerös colit  är vanligare hos MS patienter.
I den här studien framkallade (immunisering) man musmodellen EAE av MS. Efter en vecka brukar mössen gå ned i vikt cirka 10 % och under de följande dagarna brukar neurologiska symtom komma och efter 14 dagar brukar de bli förlamade. Syftet var att man ville studera tarm och se om det kom några förändringar i slemhinnebarriärerna i samband med att hjärninflammation EAE utvecklades. Detta gjordes med blodprover. Dessa prover visade att det utvecklades en ökad genomsläpplighet i tarmen ( intestinal permeabilitet =IP).

Man studerade och vävnaderna i tarmslemhinnan i samband med att sjukdomen utvecklades. Man tog vävnadsprover från tre delar av tunntarmen: tolvfingerstarm- första delen närmast magsäck, jejunum- mellersta delen och ileum- sista delen närmast tjocktarm. Vävnadsproverna visade att det utvecklades djupare klyftor i vävnadsproverna hos djuren med EAE vidare förtjockades ett djuparer lager i tarmväggen (submucosalagret) hos djuren med EAE.

Genomsläppligheten i tarmen sker via ” tight junctions” som kallas så för att cellerna i tarmen är tätt förbundna med varandra. Zonulin är ett ämne som man kopplar till Tight junction funktionen. Man fann att även Zonulin var ökat hos djuren med EAE.

Sammantaget tycks alltså ske en process i tarm i samband med att EAE utvecklas, en förändring som innebär att genomsläppligheten ökar enligt denna studie. I diskussionen av studien tar man upp en studie från 1996 som tydde på att 5 av 20 MS patienter hade en ökad genomsläpplighet i tarm.
Man skriver : våra resultat antyder att när akuta autoimmuna reaktioner i samband med MS påbörjats beger sig Th1 celler  till tarmen och frigör signalsubstansen IFN - γ  viken  utlöser en tarminflammation som  vilket i sin tur främjar T-celler att producera signalsubstansen IL- 17 prod. En sådan proinflammatoriska tarmmiljö kan  frigöra zonulin,  som nedmonterar de ”täta fogarna-tight junctions”  och möjliggör ökad permeabilitet. Detta verkar vara ett tidigt inslag i sjukdomsprocessen  med onormal anhopning av lymfoida celler bland tarmfloran  , och skulle därmed kunna utlösa  process i flera organ och leda till en systematisk och kronisk sjukdom.
När man förstår de kemiska vägarna som är involverade i  då den skadade tarmbarriären läker kommer det att kunna ge nya sätt att hjälpa MS patienter att få en bättre tarmbarriär och också kunna hantera sjukdomen MS.