solskensvitaminet

I förra veckans nummer av Läkartidningen fanns en fallbeskrivning av D.vitaminintoxikation.
Fallet gällde en 88 årigman med vaskulär demens vars son via nätet införskaffat D-vitamin, därför att han läst att detta kunde förhindra  demensutveckling.
Sonen införskaffade D vitaminkapslar som innehöll 25000 IE per styck och gav två kapslar dagligen till sin far, dvs 50 000 IE. " Efter 6 månaders behandling drabbades patienten av nedsatt muskelkraft, gångsvårigheter och sluddrigt tal, och han lades in på strokeavdelning. Symtomen gick väsentligen i regress, och man bedömde tillståndet som betingat av en transitorisk ischemisk attack (TIA)" . Det var således kan man tycka en synnerligen hög dos och  det är förvånande att det gick så länge som en halvår. Patienten  insjuknade ytterligare tre gånger ( man observerade första gången inte det höga intaget, så man kan säga att patienten fick denna höga dos i  sju månader). Efter hela sju månader  blev patienten i fråga återställd.

Jag skrev kan man tycka en synnerligen hög dos med avsikt därför att jag har ibland tyckt mig ana att man i många sammanhang har en tendens att tycka att ju mer  desto bättre. Jag hade en gång en patient som fick medicinen digitalis för hjärtat. Han läste någonstans att det var en tablett som stärkte hjärtat med följden att han började att ta flera tabletter om dagen med påföljden att han blev intoxikerad. Beträffande digitalis är det så kallade terapeutiska intervallet, de halter i blodet där preparatet har en god inverkan ganska snävt, och det var inte alls ovanligt att personer fick för höga doser även om de inte tog mer medicin. Det kunde hända då de blev äldre  och inte kunde omsätta ämnet lika snabbt.   Men jag har läst om det här i något forum och även i kommentarer  att man haft en tendens att gå högre och högre i dosen av D-vitamin.
I Läkartidningen kan man läsa:De högsta dygnsdoserna D-vitamin som rekommenderas utan medicinsk övervakning är därför 4 000 IE för individer >8 år. Den referens man har till detta är Hollick som är en auktoritet på området. (Holick MF, Binkley NC, Bischoff-Ferrari HA, et al. Evaluation, treat-ment, and prevention of vitamin D deficiency: an Endocrine Society clinical practice guideline. J Clin Endocrinol Metab. 2011;96:1911-30)- Vad jag förstår har dock inte artikelförfattarna  och Hollick samsyn avseende vilka halter som behövs, och eventuella följder av brister. Beträffande synen på D-vitamin vid olika sjukdomar som inte är skelettsjukdomar förefaller "juryn fortfarande inte ha återkommit till domstolen , som man brukar läsa i amerikanska tidskrifter", men beträffande just MS tycker jag att det finns mycket evidens för sambandet D-vitamin och ökad risk för MS. ( but the jury is still out).




Det finns skäl att ta till sig vad man skriver i Läkartidningen och inte "stolläta" D-vitamin. Själv tar jag  ganska hög dos ( men givetvis inte i sådana megadoser) och försöker att inte ta något under den period solen kan står på den nivån att D.vitamin tillverkas i huden  och då jag befinner mig i södern, och hoppas på det sättet minimera riskerna men ändå ha en relativ hög serumnivå av D-vitamin.
Det finns ytterligare ett skäl till försiktighet, man kan läsa det också i Läkartidningen: tabletterna kanske inte har den styrkan som anges. I något undersökt fall var halten betydligt högre.

Här är vad jag skrev om D-vitamin för något år sedan. I kombination med vad som står i Läkartidningen kanske man närmar sig en sanning.