Depression och kroniska sjukdomar

Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit. ( N Ferlin)

skriver det här med perspektiv utifrån MS, eftersom det är den kroniska sjukdom jag har, men samtidigt har jag genom mitt yrke en viss erfarenhet av, vad man upplever om man har andra diagnoser. Först kanske man skall slå fast att erfarenheterna är väldigt individuella och vad en person med Mb Crohn upplever är inte alltid precis vad andra med samma diagnos har i sin ryggsäck av känslor, tankar, emotioner. Beträffande symtom som trötthet och andra mentala aspekter kan likheterna vara större mellan någon, som har ledgångsrheumatism och en person med Crohns sjukdom än med någon annan som har ledgångsreumatism. Symtombilden är således individuell, men ändå finns det allmänna upplevelser och känslor som många känner. Anledningen till att jag skriver om detta just nu, är att jag för närvarande läser boken Mindfulness- en väg ur nedstämdhet av Williams, Teasdale, Segal och Kabat-Zinn. Där finns bland annat beskrivet vilka symtom som ligger bakom diagnostisen depression och det finns också en lista med så kallade automatiska negativa tankar som är vanliga vid depression.
För att belysa vad jag funderat över, kan man börja med symtombeskrivningen : ”Känner sig trött eller utan energi nästan varje dag”, som är en av de punkter som kan göra att man får diagnosen depression (tillsammans med andra punkter), eller ”Påtaglig långsam eller orolig under dagen” eller ”Sömnsvårigheter under natten eller behov av mer sömn under dagen” eller ”Koncentrationssvårigheter eller problem med tankeförmågan, som även andra märker och uppfattar som obeslutsamhet”.
Dessa fyra symtom skulle kunna kvalificera för diagnosen depression om man haft dem samtliga under minst 14 dagar. Jag har nog i perioder haft dem betydligt längre perioder och en del av dem sitter i fortfarande ändå skulle jag inte vilja säga att jag har varit deprimerad, min grundstämning har inte varit sänkt.Trötthet, sömnstörningarna, koncentrationssvårigheterna, långsamheten ingår i hur min min MS sjukdomsbild sett ut i perioder, Jag har trots symtomen till och med i vissa perioder med symtomen mått ganska bra.
Vad jag vill komma fram till är att detta med kronisk sjukdom komplicerar bilden och gör det svårare att urskilja en depression. Att ha en kronisk sjukdom med de rent kroppsliga symtom som finns förknippade med det gör att en del symtom på depression följer med på köpet, MEN vad som är ännu kan verka förbryllande är att symtomen från den kroniska sjukdomen, värk, trötthet, smärtor, rörelsesvårigheter, kognitiva besvär kan också dölja att det finns en depression med i bilden. Kanske var det så i samband med att jag hade som allra flest/mest av symtomen jag nämnde var deprimerad men mina kognitiva besvär förhindrade att jag uppfattade nedstämdheten. Jag är inte främmande från att så kan ha varit fallet, men jag är också inne på tanken att mina kroppsliga besvär både av MS men också de besvärande hudsymtomen gjorde att jag inte blev deprimerad. Det fanns har jag en känsla av utrymme för att bli deprimerad. Jag vet hur det känns att vara deprimerad, givetvis är det också individuellt, men så har det inte känts i de här nämda perioderna av mitt liv.
Varför skriver jag om det här? Något viktigt i det? Ja, kanske att om man går med liknande symtom länge borde tankarna gå åt frågan: Är man deprimerad. Skulle man må väl av någon psykoterapeutisk kontakt och / eller medicinering mot depression. Alla symtom man har kanske inte beror på reumatoida artrit, kroniska värkbesvär, eller andra olika kroniska sjukdomar. Det kanske finns bot mot en del av symtomen även om man inte kan utrota den kroniska sjukdomen. Rent generellt finns en risk l att hänföra alltför mycket till diagnoser som RA, MS, SLE etc. Det kan finnas andra åkommor samtidigt. Besvärande urinträngningar kan vara en urininfektion och vara åtgärdbart. Infektioner kan också ligga bakom trötthet. Depression kan också vara en sådan diagnos som kan ge många kroppsliga symtom. Värk i kroppen kan påverka hur vi upplever saker, men hur vi mår psykiskt kan också påverka hur vi upplever kroppen.
Jag håller alltså på att läsa nämnda bok, Mindfulness- en väg ur nedstämdhet. Jag har tidigare skrivit om mindfulness och mindful meditation som vägar att tysta en invärtes oro, att mera leva i nuet i stället för att bekymra sig för faror i framtiden som sällan kommer att inträffa eller grubbla över gamla sorger. Författarnas avsikt är att visa vägar till att förebygga nya depressioner, men om man är djupt deprimerad just nu bör man givetvis söka kvalificerad hjälp för det.
Så jag hoppas återkomma om det här, om mindfulness som väg till att må lite, lite bättre.

Och många vägar små, blir en liten å.