Livsstilsförändringar ingen dans på rosor

Recension av boken Recovering from Multiple Sclerosis i den viktigaste australiska medicinska tidskriften The Medical Journal of Australia av rehabiliteringsläkare dr Barbara Hannon

George Jelinek verkar i Australien . Man kan se den här recensionen i den ansedda tidskriften som ytterligare belägg för att insikterna om livsstilsförändringarna vid kroniska sjukdomar som MS är viktiga och har börjat krypa under skinnet på ”det medicinska samhället”.

Nedan en översättning av recensionen. Här på engelska.

DEN HÄR BOKEN innehåller personliga berättelser om 12 personer med multipel skleros (MS) som har gjort kraftfulla livsstilsförändringar med betydande vinster. I varje berättelse / kapitel, tar sig varje person an, förutom de viktigaste livsstilsförändringarna 1) kost (liten mängd mättat fett), 2) D-vitamin 3)  fysisk träning och 4) meditation,  de tar sig an en eller flera delar av konceptet på ett sätt som särskilt passar dem, antingen i relation till sin personlighet, eller i förhållande till en viss talang de har. Till exempel, en musiker som förlorat flexibiliteten i fingrar och händer börjar att visualisera fingerrörelser intensivt; för en psykolog fungerar självhypnos bra. Av intresse var berättelserna om tre läkares som fått MS (två i början av sin karriär och en halvvägs genom sin yrkesbana som patolog ( och forskare - sunes tillägg), som alla, efter att erfarit stora hälsoutmaningar, gör stora förändringar och går tillbaks till  framgångsrika och produktiva karriärer. Samtliga dessa människor visar en massa motivation och stark vilja att göra intensiva livsstilsförändringar under en lång tidsperiod. Man kan tro att endast "framgångsrika" berättelser finns med, men dessa berättelser ger en inblick i  många personliga prövningar och emotionella toppar och dalar hos mänskor då sjukdomen MS gör intrång i deras liv.

 Mediciner ingår tillsammans med livsstilsförändringar i ett flera berättelser, ; men den verkliga tyngdpunkten finns i att försöka bevara sin självständighet,  att se ljust på framtiden och att ta kontrollen. Ibland har detta varit komplicerat att uppnå, och det arbete detta kräver framgår tydligt. Boken avslutas med en diskussion av George Jelinek avseende de fyra huvudfaktorerna i fråga om livsstil och om viktigaste vändpunkterna i varje individs berättelse. Denna bok ger värdefulla insikter och är en stimulerande läsning lämplig för läkare och patienter samt vårdare, familj och vänner. Dessa berättelser med hopp, inspiration och om långsiktiga livsstilsförändring talar sitt eget språk

Att sätta studier i ett större sammanhang. Om risken att få MS efter att ett barn dött.

Jag har tidigare skrivit att jag tyckte en dansk studie där man studerade risken för föräldrar som förlorat ett barn att utveckla MS var stark. Man följde alla föräldrar i Danmark som förlorat ett barn under en 16 års period. Det var 21,062 föräldrar som förlorat ett barn medan det var 293,745 som ej förlorat ett barn. Under den 16 årsperioden var det nästan dubbelt så många (relativt) som utvecklade MS i gruppen som förlorat ett barn.

Nu har emellertid kommit en dansk studie igen som inte bekräftar detta med stress och MS. Det är dels undersökning där man tittat på ” att förlora ett barn” och dels på skilsmässor. Det var också en stor undersökning. Där fick man en riskkvot på 1.12 dvs en riskökning på detta tal vilket är nästan inget och inte talar för någon skillnad. Studieresultaten går alltså inte i olika riktning men motsäger varandra .

Alltså två studier som motsäger varandra. Om det var verkligheten forskningen speglade borde det inte vara så. Det handlar om sannolikheter. Den absoluta sanningen nås inte. Någonstans i studierna finns något inte inte uppmärksammas … vad?

Det här känner man ju igen. Inte minst från studierna om kost. En dagen är den kosten bäst för viktnedgång, nästa dag en annan, en tredje är alla koster bra initialt men sedan går alla upp igen osv. Vad man borde efterlysa är skepticism hos de som rapporterar;

På sajten MS Research Australia skriver man : Denna mycket stora studie antyder att risken för MS inte ökas av traumatiska eller krävande händelser i livet. Detta är ett viktigt steg mot att förstå samverkan mellan hur den sociala omgivningen och biologiska faktorer kan orsaka MS. För mig står inte detta lika klart efter att ha jämfört med den andra studien. Om inte den respektabla sajten MS Research Australia förmår att sätta in studien i ett större sammanhang hur skall då kvällstidningarnas löpsedlar då förmå det?

Förskräckliga upplevelser och sjukdom

Jag skrev nyligen om en HOLISM studie som visade att ta meditation och liknande övningar hade en välgörande inverkan på livskvaliteten vid MS. Jag tror inte det är ett fynd som beror på slumpen.

• Enligt en undersökning har ungefär en av tjugo MS patienter PTSD. Att insjukna i MS kan innebära stor och långvarig stress och det är en trolig orsak.
• Kanske kan också PTSD bidra till att man insjuknar i MS? I en kanadensiskt domstol fick en soldat som deltagit i krig soldatpension eftersom man ansåg att den PTSD han ådrog sig på slagfältet bidrog till att han insjuknade i MS. Om detta.
• Bromsmedicinen mot MS Gilenya har i en undersökning på möss visat att mössen snabbare kunde bli kvitt minnen av skäck. I denna studie fann man att Gilenya hämmade ett enzym histon deacetylas och förstärker därigenom bildning av proteiner förknippade med minne och inlärning. Den effekt man såg på möss kanske möjligen kan göra att den kan användas i behandling av PTSD.
• I en studie från UCLA, San Fran studerades 673 000 veteransoldater bla alla från Irak och Afghanistan som var yngre än 55 och vilka fått vård via veteranvården mellan 2005 och 2012. Av dessa hade 210 000 fått diagnosen PTSD, dvs betydligt fler än genomsnittet på 8-10 procent som jag angav i förra inlägget. ( men det här är inget genomsnitt av befolkningen)
  Av de som fått diagnosen PTSD var det betydligt vanligare att dessa hade utvecklat autoimmuna sjukdomar som RA, SLE(LUPUS), MS, Crohns sjukdom m flera än bland de soldater som var psykiskt friska.
  Det är vidare så att RA och andra autoimmuna sjukdomar också ofta leder till ökad risk hjärtsjukdomar och för tidig död skriver man. Det är därför extra viktigt med bra behandling av PTSD. Enligt min åsikt har denna ökade risk med hjärtsjukdom och liknande att göra med att man har mindre fysisk aktivitet om man har till exempel RA eller MS bl a för att man tidigare avrått från fysisk aktivitet.
• Ju större mängd traumatisk stress någon utsätts för under livstiden desto större är riskerna att ha höjda inflammatoriska markör i blodet. Inflammatoriska markörer är sådana som C-reaktivt protein (CRP), SR men kan också vara mer ovanliga som NF-κB-relaterade genutryck i vita blodkroppar.. Källa. I andra studier har samma forskare har också funnit samband mellan traumatisk stress och kortare telemerer, något som associeras till kortare livslängd.
• Jag gick i något så antikt som realskola. En av mina bästa kompisar där blev efter att han tagit ”handelsstudenten” kamrer i en bank. På den tiden var det ganska säkert och tryggt att jobba i bank. Men då han var cirka 25 och nygift  blev banken brutalt rånad. Själv blev han kraftigt chockad. Cirka sju månader efter rånet insjuknade han i en aggressiv MS. Inom något år satt han i rullstol. Han satte alltid sin MS i samband med rånet. Han dog av sin MS då han var cirka 40.

Svåra händelser kan ge PTSD

Psykologisk trauma ( skada) kan ske om man drabbas av en händelse som är livshotande eller kan allvarligt skada en själv eller andra. Detta kan åtföljas av ängslan , skräck och hjälplöshet och kan leda till utveckling av post traumatisk stress syndom. PTSD

Man har trott att PTSD var en normal reaktion på någon/ några extremt stressande händelser, men denna reaktion tros inte bara bero på de aktuella ”farorna” utan också på för individen specifika faktorer. För majoriteten leder extremt farliga händelser till mera akut övergående reaktioner . Men reaktionerna också bli mycket besvärande med:

1. ihågkommanden av händelsen ( flashbacks, mardrömmar och påträngande tankar)
2. aktivering ( spänningstillstånd, insomningproblem, irritabilitet och aggressivitet, ilska och impulsivitet) och
3. deaktivering ( grubblande, undvikande beteende, tillbakadraget beteende, avskärming från de egna inre upplevelserna, förvirring, overklighetskänslor och depression).

Dessa tre reaktionssätt begränsar indivien men i långa loppet ger de mindre skada för flertalet, men för en betydande minoritet leder sådana psykologiska trauma till långvariga symtom som kallas PTSD- post traumatisk stress syndrom.

För de som sett programmet om Kongoveteraner på SVT kan man se detta åskådliggjort. De svenska FN-soldaterna i Kongo upplevde mycket svåra förhållanden där nere. I programmet medverkar personer som kommit igenom upplevelserna mer eller mindre. Man ser att många får tårar i ögonen och gråter när de berättar, och det framkommer också att det finns en del som inte klarat situation och begått självmord. FN-soldaterna erhöll inget som helst psykologisk stöd vare sig som förberedelse, under tiden uppdraget pågick eller efteråt. Deras situation förvärrades bl a av att det skrevs en hel del negativt om dem i pressen där de beskylldes för brutalitet och rasism. Enligt artikeln Post-traumatic stress disorder: the neurobiological impact of psychological trauma bedömer man ett tillstånd med ovanstående grupper symtom: ihågkommanden, aktivering och deaktivering som kvarstår mer än en månad kan betecknas som PTSD.. Det förefaller i programmet som att en betydande andel av de som deltog i Kongo 61-64 faktiskt drabbades av PTSD.

I arbetet med att ta åran i egna händer intervjuades Hans Berg ( fingerat namn) som var FN-soldat i Kongo under 60-talet.

Hans Berg hade en besvärlig barndom och ungdom och berättade ( från Att ta åran i egna händer): Men det kom en vändpunkt. Hans fick se en annons i en tidning, där försvaret sökte efter personer som ville ta värvning. Han sökte till jägarutbildning i Kiruna. Nu började en bra tid i livet. Han fick äta och bo inomhus. Det var hårda fysiska krav men samtidigt goda förhållanden. Han fick utbildning och slutade som furir. Under den här tiden var han vältränad och hade en god kondition. Under tiden på jägarskolan sökte han FN-tjänst. Om tiden på jägarskolan var bland de bästa perioderna i hans liv blev tiden i FN-tjänst definitivt den värsta. Han var med i stridande förband under Kongokrisen. Vad som skedde under den tiden orkar han inte tala om på djupet. ”Det var ett rent helvete. Man kunde aldrig slappna av. När vi kom ner fick vi laddade vapen och skarp ammunition. Jag laddade aldrig ur så att jag hade inte oladdat en enda gång under de åtta månaderna. Vi åt med K-pistarna, vi sov med K-pistarna och vi levde med K-pistarna.” Han önskar att inga ungdomar idag skall behöva råka ut för något liknande. Lång tid efter hemkomsten hade han skrämmande bilder på näthinnan och känslor i kroppen som var närmast outhärdliga. Den behandling och hjälp man fick för att klara av tiden i Kongo var fri sprit, säger han. Man hade tre fotogendrivna kylskåp på förläggningen: ett med starksprit, ett med öl och ett med coca cola. Vi var sällan nyktra säger han. I mitt arbete har jag kommit i kontakt med patienter med kvinnor som levt i långvariga förhållanden med hot och misshandel. Liksom i Hans Bergs fall hade där ofta utvecklats kroppsliga symtom och sjukdomar som man misstänkte hade samband långvariga stressande situationer. Det var kvinnor som mådde dåligt många år efter att de aktuella förhållandena hade upphört och inte heller där hade det funnits någon effektiv hjälp. Det finns skäl att misstänka att det går omkring en hel del personer som lider av PTSD av större eller mindre allvarlighetsgrad.

Barn och unga som genomgått svåra traumata där någon dött eller de själva eller någon annan skadats svårt kan utveckla post traumatiskt stress syndrom. Händelser som kan ge PTSD är också sexuellt utnyttjande eller fysiskt våld. Naturkatastrofer, våld på skolor, vänner självmord och krigstillstånd. Hos barn och ungdomar kan symtomen är symtomen oftast annorlunda än hos vuxna. Barnen kan i sina lekar återkomma till de händelser som utgjorde traumat. Man kan till exempel ofta leka krig om man varit med om detta. Hos tonåringar kan symtomen ofta ha impulsiva och aggressiva inslag. Det är troligt att man bland de flyktingar från krig och annat elände som vi möter idag finns många fall av PTSD. Risken att drabbas av PTSD under livstiden är tio procent hos kvinnor och åtta hos män. Det är alltså fullt möjligt att åtminstone 10 procent av flyktingar från krigets Syrien eller Afganistan kan lida av PTSD. För ungdomar i amerikanska storstäder är risken att utveckla PTSD efter en livsomskakande händelse 23 procent.

Vad händer i kroppen vid PTSD?

Det endokrina systemet påverkas. Det tycks vara så att kortisolproduktionen påverkas. Kortisol är det kanske viktigaste hormonet vid stress. Trots att stress och stressreaktioner är bland det mest beforskade finns det fortfarande luckor i kunskapen om stressmekanismerna. Därför blir följande bara axplock.

Störd kortisolproduktion? Man brukar tala om en ”axel” mellan området hypothalamus i hjärnan, hypofysen och binjure ( HPA-axis) Vid stress påverkas hypothalamus att producera ett hormon CRH (cortisolreleasing hormone) som i sin tur påverkar hypofysen att producera ACTH vilket sedan stimulerar binjurebarken att producera kortisol som sedan går ut i blodet. 

Vid långvarig stress, vid PTSD kan det vara så att denna viktiga fysiologiska kedja inte fungerar adekvat. Normalt skall kortisol variera med dygnet och brukar vara högst i samband med att man stiger upp. Jag har läst om ett tillstånd som kallas hypokortisolism där kortisolnivåerna är låga vid exempelvis PTSD bland annat hos krigsveterander, holocaustöverlevare men alla studier har inte gett samma resultat Det är troligen studier av olika fall men det är ett underligt fynd att kortisolet skulle vara lågt vid långvarig stress. Man har också funnit förhöjda värden av CRF. Vidare är hippocampus mindre än normalt vid PTSD. Det tycks i varje fall vara så att vid PTSD är regleringen av kortisol störd. Forskaren Jerjes undersökte kortisolutsöndringen vid kronisk trötthets-syndrom och fann en lägre nivå av kortisol hos dessa patienter. 

 

Kurvan är ett exempel på sänkt kortisonproduktion vid sjukdom. Något exempel på sådan kurva vid PTSD har jag inte hittat.

Kortisol
Kortisol är det hormon som främst karaktäriserar stress. Det försöker återställa den obalans som stress kan orsaka i ämnesomsättningen. 

 

Kortisol balanserar blodsockernivån: En viktig funktion är att kortisol balanserar insulin genom att stimulera till ett högre blodsocker (stimulera glukoneogenes, genom bildning av glukos från andra enklare ämnen). Dessutom påverkar kortisol bildning av glykogen i lever, vilket innebär att blodsocker nivån minskas.

Kortisol och elektrolytbalansen i kroppen

Kortisol balanserar de viktiga metalljonerna natrium och kalium. Det förhindrar att cellerna förlorar natrium och kan öka på kaliumutsöndringen, något som balanserar pH värdet ( surhetsgraden) i kroppen.

Kortisolets effekter på immunförsvaret.

Kortisolet kan påverka vissa T-lymfocyter genom att göra dem oförmögna att påverkas av vissa signalsubstanser ( interleukiner) som till exempel signalerar att fler T-celler av en viss sort behövs. Kronisk stress tros göra individen känsligare för infektioner genom att dämpa immunförsvar.

Kortisol och hjärnan

Kortisol har också betydelse för minnet. Området hippocampus är den del av hjärnan där minnen kan bearbetas och lagras. Där minns många kortisolreceptorer, vilket talar för att kortisol är viktigt för områdets funktion. Vid normala kortisolnivåer ser man inga negativa effekter på hippocampus men vid överskott kan hippocampus skadas nervcellerna och hippocampus kan atrofiera ( krympa)
Studier av de äldre har visat att personer med förhöjda kortisolnivåer visar betydande minnesförlust till följd av hippocampus skador. I det här inlägget relateras föredrag av stressforskaren Robert Sapolsky om stressens skadliga inverkan på hjärnan ( och nervceller).

Man har i studier funnit att i de fall man har låga kortisolnivåer i samband eller strax före traumatiska händelser inträffar så ökar risken att man utvecklar PTSD. Om man ger kortison i samband med eller strax efter traumat kan det minska risken för PTDS. Detta kan bero på att kortisol påverkar minnet av händelsen. Det finns en normal dygnsrytm /cirkiadisk rytm för kortisolinsöndring. Om man härmar denna dygnsrytm genom att ge kortison i sådana mängder vid PTSD minskar besvären.

Sköldkörtel och stress.

På ett likartat sätt som hypothalamus-hypofys och binjurebarksaxeln samverkar i cortisolregleringen finns en likartad axel avseende hypothalamus- hypofys och sköldkörtel. I studier både på Vietnamveteraner och veteraner från andra världskriget med PTSD har man funnit förhöjda värden på sköldkörtelhormon. Detta kan möjligen vara en förklaring till den ångest som är förknippad med PTSD. Förhöjda värden på sköldkörtelhormon ( se thyreotoxicos) gör ofta att man mår psykiskt dåligt.

De vanliga signalsubstanserna och stress: noradrenalin och dopamin.

Noradrenalin och dopamin finns båda i hjärna och nervsystem och åtminstone noradrenalin produceras också i binjuremärgen. Dopamin har viktig funktion i bl a belöningssystemet i hjärnan . Båda är vanliga signalsubstanser i det autonoma nervsystemet. Noradrenalin är en av de viktigaste signalsubstanserna både i centrala nervsystemet och perifert vad beträffar stressreaktioner och medverkar i reaktioner i amygdala ( viktigt för emotioner och centralt centrum vid PTSD) och hippocampus ( viktigt för minne och likaså ett centralt organ). I artikeln Post-traumatic stress disorder … skriver man att det finns förbindelser mellan amygdala, hypothalamus och det ställe där noradrenalin produceras som samverkar för att stärka betingningen mellan känslomässiga minnen och upphetsning, rädsla. Här kan det finnas en viktig punkt där PTSD kan utvecklas, reaktioner som sedan kan gå vidare och påverka både hormonsystem och det autonoma nervsystemet. Även beträffande dessa kaskader av signalsubstanser vid stress har kortisol en balanserande inverkan och verkar bromsande.

Ute i kroppen finns både adrenalin och noradrenalin som produceras i binjurebarken och noradrenalin dessutom från nervsynapser. Dessa har en mycket viktig funktion fvid farofyllda situationer och skall ställa om kroppen till att strida eller fly.

Stressreaktionen	Stressreaktionen livsnödvändig Stress är något som kan orsaka sjukdomar, men utan  det skulle vi inte ha överlevt som biologisk art. Om man går makligt över en gata och upptäcker att det kommer en bil rusande mot en, är det livsavgörande att man kan ställa om sig till att komma ur vägen så fort som möjligt, och det är kanske också nödvändigt att föraren panikbromsar. Samma sak gäller om man skall försvara sig mot ett anfallande rovdjur. Antingen flyr man iväg eller också går man till motattack. När sådant händer måste kroppen ställa om sig från vila till full aktivitet. Den omställningen kallas stressreaktion. Stress är vad kroppen gör när den utsätts för en fara. Det som åstadkommer faran kallas stressor	Vad händer i din kroppen då du upptäcker en fara. Faran uppmärksammas i hjärna via syn, hörsel eller känsel. För djur är också luktsinnet ett viktigt varningssystem Signaler går sedan till hypothalamus, som är hjärnans förbindelse med hormonsystem. Där skickas nu signaler till hypofysen. Via hypofysen skickas nu signaler till binjurarna och sympatiska nervsystemet.

Det autonoma nersystemet och speciellt noradrenalin har en central roll i forskningen kring stressreaktion och PTSD. Ökad hjärtfrekvens, högre blodtryck och flera andra mätningar kan göras som indikatorer på detta. Man kan också mäta ökad utsöndring i urin av nedbrytningsprodukter vilket man funnit hos människor med PTSD- krigsveteraner, kvinnor och barn utsatta för våld då dessa påminns om vad som hänt.

På samma sätt som avseende kortisol har man sett att förhöjda värden på blodtryck, puls, utsöndring i urin av metaboliter (nedbrytningsprodukter av noradrenalin och adrenalin) innan traumata händer och sådana förhöjda nivåer kan öka risken för PTSD. Likaså har man funnit att om man ger medel som blockerar noradrenalin (betablockerare) efter traumat minskar risken för PTSD.

Förbindelserna i hjärnan

Med hjälp av bland annat magnetkameratekniker har man kunnat se förändringar i hjärna vid PTSD. De centra man funnit vara involverade är främst amygdala, hippocampus och olika delar av hjärnbarken. Innan jag skriver mera kan jag berätta hur jag uppfattat detta tidigare.

Amygdala står för emotioner. Hippocampus för minnen. Hjärnbarken står för att sätta varje sak på sin plats för realismen. Jag har föreställt mig ungeför att vid PTSD så har det skett sådana förändringar att när förskräckliga minnen kopplade till amygdala och hippocampus varit tillräckligt skrämmande hoppar autopiloten in och skapar reaktioner som gör att man kopplar bort verklighetsbedömningen i hjärnbarken. Jag har uppfattat det så att detta sker vid exempelvis fobier och något liknande vid PTSD. Jag tror att kognitiv beteende terapi arbetar med detta- att försöka koppla in verklighetsbedömingen igen då minnet om olika trauma utlöser reaktioner.

Man har spekulerat i om de förändringar som sker i hjärnan vid PTSD kan ha med myelinet att göra, dvs den fettskida som omger nervutskotten ( axonen) som för nervimpulser från en neuron till en annan. Skada på myelinet gör att nervsignalerna fungerar sämre.

Hippocampus: Ett kännetecken för PTSD är ofta att hippocampus förminskad. Hippocampus är ständigt i förändring och plastiskt. I djurförsök har man sett minskning i antalet nervgörgreningar från cellkroppen ( dentriter) och även minskad nybildning i och av nervceller ( vilket är en viktig del vid minnesbildning ). Som tidigare nämnt kan sådan påverkan ske av höga kortisolnivåer ( Sapolski). Man har sett minskning av hippocampus hos Vietnamveteraner med PTSD ( borde också finnas hos svenska Kongosoldater), hos PTSD patienter på grund av sexuellt utnyttjande eller fysiskt våld. Man har även sett det hos kvinnor med långvariga depressioner efter trauma i barndomen men inte hos barn med PTSD. ( Min gissning barn har bättre neuroplasticitet , reparationsförmåga). Men förutom att hippocampus minskas vid PTSD finns också forskare som tror att en liten hippocampus från början ökar risken att utveckla PTSD. Hippocampus tycks ha en viktig roll vid posttraumatiskt stress syndrom.

Amygdala: I den mandelformade kärnan amygdala processas emotioner bland annat skräck, hjälplöshet, rädsla eller vad man kallar den aktuella emotionen. Dit kommer både emotioner och dit kommer signaler av stress. Där är förmodligen den plats där inlärningen av PTSD reaktioner sker på något sätt. På fMRI- specialmagnetkamerabilder har man sett hur sådant som påminner om de utlösande händelserna leder till reaktioner och även stressande händelser i övrigt retar lätt till reaktioner. Man finner också att PTSD patienter lätt får reaktioner i amygdala när man visar bilder av ansikten fyllda av oro eller skräck mm. Till och med sådana stimuli som inte uppfattas medvetet kan ge reaktioner i amygdala. Detta är intressant för både PTSD, situationsångest som fobier och det säger kanske en del om att behandlingen inte alltid är lätt. Det finns också spekulationer om att en förhöjd medfödd amygdalareaktivitet kan öka risken för PTSD. 

 

Cortex (Hjärnbarken): I hjärnbarken processas de kognitiva funktionerna. I området prefrontala cortex utförs exekutiva funktioner. Dessa har med planering, problemlösning och beslutsfattande att göra. Man kanske kan säga att här finns bedömningen av vad som är realistiskt och området är viktigt för att reglera vad stressimpulser, stressväckta emotioner i amygdala kan leda till. Hayes mfl har med med hjälp av avbildningstekniker ( fMRI, PET kamera mm) funnit att vid PTSD finns en underfunktion i prefrontala cortex medan amygdala området är hyperaktivt. Även andra områden av hjärnbarken är inblandade. En del av hjärnbarken, det område som skall lugna oss, finna perspektiv och liknande, tycks inte fungera optimalt vid PTSD. I korthet tycks det finnas störningar i de reglerande förbindelserna mellan områden där våra emotioner väcks, där minnesbildning sker och områden där som skall väga samman allt, där det gjuts olja på vågorna.

Behandling av PTSD

Behandlingen av detta tillstånd är dels förebyggande.Förebyggande såtillvida att man har allmänna kunskaper om vad som psykologiskt kan hända vid svåra händelser i livet. Samtidigt är det viktigt att veta att när det väl händer något chockartat spelar det inte så stor roll vilka kunskaper man har- man drabbas ändå. Det är också omgivningen som är viktig. Den här förebyggande aktiviteten är viktig i olika yrken- sjukvårdspersonal, poliser, militärer med utlandtjänst, lokförare mfl.

Förebyggande är också att försöka behandla tidigt innan ett akut stresstillstånd efter ett trauma sätter sig och man blir fast i det. Det är många som inte vill ha hjälp efter exempelvis katastrofer- det aktualiserades efter Estonia och tsunamin – men det är viktigt att man erbjuds hjälp, att man vet vart man kan gå.

Det sociala stödet är viktigt i situationer där man utsätts för sociala påfrestningar. Att ha en omgivning där man får ett stöd från familj, vänner och andra då man utsätts för traumatisk stress kan förebygga PTSD enligt denna studie.

Det finns psykologisk behandling. Kognitiv beteende terapi är en sådan behandling där man arbetar med sådant som påminner om traumat för att återuppväcka känslor och fysiska upplevelser, emotioner för tillvänjning, minskning av det fysiska obehaget och för att koppla in upplevelserna i vad som händer, kan hända i nuet. Ett problem är att många avbryter behandlingen pga påminnelserna är svåra.

Ögonrörelseterapi är en annan metod vid PTSD- jag skrev om det här.

EMDR- eye movement desensitization and reprocessing är effektivt vid behandling av PTSD posttraumatisk stress disorder- posttraumatiskt stress syndrom enligt metaanalyser skriver forskarna Marcel A van Hout med flera i en artikel i J Behav Ther Exp Psychiatry. Den 12 april 2011.

Man skriver om att det eventuellt har med att ögonrörelserna plus att man aktualiserar emotionellt svåra minnen blir alltför belastande för arbetsminnet, med påföljden att de emotionella reaktionerna mattas av genom denna konkurrens om arbetsminnet mellan ögonrörelserna och emotionella minnen. I denna studie använde man en annan teknik som skulle belasta arbetsminnet- räkna baklänges. Och studerade hur det påverkade de emotionella minnet. . Jag fick fram drygt 200 studier om EMDR då jag sökte på Pub med. Och det finns en del forskning även från Karolinska Institutet.

Farmakologisk behandling av PTSD.

Det finns också ett antal psykofarmaka med vilket man kan dämpa besvären.

Avbildningar av hjärnan med märkning av neuron kan bli riktigt fina bilder. Här är en sådan bild av neuron i hippocampus:

Tobak kan vara farligt

Rökning ger ökad risk för att insjukna i många åkommor bland annat reumatiska sjukdomar  och MS. I boken Korrespondens av Eric Ericson har han samlat ett antal låtsasbrev som han skrivit till myndigheter, företag mm.
Här har  Eric Ericson låtsas vara elva år och skriver till Philip Morris:

Här är svaret från tobaksföretaget Philip Morris:

Bäste Eric
Jag skall göra mitt bästa för att besvara dina frågor.
Philip Morris sponsrar inga fester för ungdomar. Cigaretter är en produkt som är förenad med risker och ska därför inte nyttjas av underåriga.
Svaret på din fråga avseende sponsring är därför nej.

Vänliga hälsningar
oläslig namnteckning

HOLISM studie om meditation

HOLISM studier är studier som startats av George Jelinek i syftet att studera  hur de olika delar av hans tankar om behandling av MS fungerar för patienterna. Man kan också formulera det så att det är de faktorer som George Jelinek fann vid den stora genomgången av all litteratur om MS som han kunde hitta då han  insjuknade i MS. Han fann då 19000 studier om MS som han gick igenom men han läste också om alternativa terapier och om sådant som låg utanför den så kallade skolmedicinen. Detta var ungefär 1999.
Vad Jelinek gjorde var att han tog ledigt ett antal månader från sitt arbete som professor i akutmedicin för att uteslutande sätta sig in i detta. Han kom fram till flera faktorer:

• restriktion av mättat fett ( under 20 g /dag har sedan ändrats till 15)
• inget rött kött- idag rekommenderar Jelinek inget kött alls
• rekommenderar fet fisk
• d-vitamin 
• mycket grönsaker och frukt
• fysisk träning
• andrum bl a meditation
•  att ta tag i psykisk problematik, oförätter mm, I Jelineks fall innebar det att han satte sig i ett samtal med en kollega som han tyckte hade behandlat honom illa. Han talade om för kollegan hur det hade upplevts av honom. Kollegan blev vad jag förstår inte speciellt nöjd men för Jelinek kändes det som att något lättade. Det hade varit en energitjuv. Det där var ganska tufft tycker jag. Vad jag har försökt göra är att göra mig av med all bitterhet på sådant som jag upplevt påfrestande under åren.

 Det hela utmynnade  i boken Taking Control of Multiple Sclerosis, och efterhand i hans sajt OMS (overcoming multiple sclerosis) där man kostnadsfritt kan ta del av all hans information och slutligen till att han började att ordna retreats där man mot betalning genomgå en introduktion i hur man kan anpassa sig till de faktorer han fann var viktiga för hur MS skulle utvecklas.

George Jelinek påbörjade också en undersökning över nätet för där MSare inbjöds att delta i en omfattande  nät enkät som gällde hälsan och många olika faktorer. Sammanlagt har 2 232 personer deltagit i studien. Det finns en hel del begränsningar i studien : självrapporter vilket inte är speciellt objektivt och dessutom är det ganska svårt att bedöma sådana saker. Vidare finns det  ingen kontrollgrupp- men man får ta studien för vad den är. Hela 2 232 personer med MS har besvarat enkäten. Man har inget att vinna  eller att förlora på att svara- tvärtom lägger man ner en hel del energi på det varför det finns skäl att tro att man gjort det seriöst.
Det har tidigare kommit resultat om:

• Fiskkonsumtion, omega-3 tillskott och MS.
• Rökning och alkohol-MS.
• Diet och MS

•  ökad fysisk aktivitet

Nu har alltså kommit en studie om meditation. Enligt studien har de som mediterar minst en gång i veckan  bättre livskvalitet och mindre depression. Runt tio procent hade bättre mental hälsa, bättre kognitiv funktion och också en bättre syn på sin hälsa. Jelinek skriver att just meditation brukar vara det allra svåraste för de som deltar i retreaterna att fortsätta med.

Jag tror att det kanske är svårare att se resultaten direkt av meditation. Om man tränar balans eller styrka  och liknande kan man ju se resultat ganska snabbt ibland.  Rökning och alkohol  har man ju mycket stöd för i det mesta att det inte är nyttigt. Och fisk- vem säger att det inte är nyttigt ( om man låter bli kvicksilverfisk). Vad jag fäste mig vid var att de som var hårdast drabbade  tycktes fortsätta med meditation.
Något som jag sett på min blogg är att mitt inlägg om att lära sig mindfulness på nätet gratis är ett av de populärare inläggen varför jag  tror att meditation inte är så ovanligt.
En bok där jag lärde mig förstå vad mindfulness verkligen var heter Din väg till mindfulness- steg för steg i åtta veckor. Jag vill inte säga att jag blivit en flitigare mindfulnessutövare därefter, men jag tror att där har jag en teknik om jag vill göra en betydelsefull förändring i mitt liv.4

Det här med meditation en gång i veckan tycks ge resultat är intressant. Att gå i en yogagrupp en gång i veckan kan alltså vara ganska bra.  Även ganska små insatser kan alltså vara nyttiga. Intressant.

En berättelse om överviktsoperation

Övervikts kirugi tycks minska risken för diabetes typ II åtminstone på kort sikt

Övervikt är en riskfaktor för diabetes typ II. Denna sjukdom kallades tidigare åldringsdiabetes men i och med den överviktsvåg som svept över USA ( och världen) har yngre och barn blivit överviktiga i allt högre grad och detta har också lett till att denna typ av diabetes också blivit vanligare hos yngre och barn. Men det kanske kan gå tillbaka. Att det kan förebyggas vet man. Här några studier med överviktskirurgi och diabetes typ två. Vidare en intervju med Marlene från arbetet med Att ta åran i egna händer. Hon opererades 2004.  Intervjun kom aldrig med i slutliga arbetet..

En undersökning där man följt upp 2167 patienter som genomgått överviktskirurgi tyder på att man kan förebygga utveckling av diabetes med bortåt 80 procent. I studien jämfördes dessa med samma antal personer som ej genomgått denna kirurgi men eljest var likvärdiga ifråga om ålder, övervikt mm ( matchade). Ingen av patienterna hade diabetes från början. Mellan 2002 och 2014 genom patienterna operationen varav 49 procent fick laparoskopisk (titthålskirurgi) gastric banding, 37 procent gastric by pass och 15 sleeve gastrektomi.

gastric banding, anlägger ett band kring en del av magsäcken, hur litet kan varieras, anpassningsbart. Liten risk vid åtgärden. Ingen anemi, inga dumpingsymtom och ingen malabsorption tekniska komplikationer få långtidsdata.	Sleeve gastrektomi, man tar bort en del av magsäcken på längden, så att den får en bananliknande form. Ingen malabs., ingen vitaminbrist, ej anpassningsbart. Jag har skrivit ryggsäcken i stället för magsäcken. Vilka fel man gör!	Gastric by pass, man kopplar bort en stor del av magsäcken och födan passerar förbi denna ( en liten bit finns kvar av början och slutet ) till tunntarmen. Denna operationsmetod ger bland annat malabsorption, försämrat upptag från tarm. Gastric by pass ger bra viktnedgång, men en del problem: brist B12, järn, folat och calcium. Det finns också större risk för rent mekaniska problem hur tarmen fungerar.

Vid slutet av uppföljningen ( medeltid 2.8 år) hade 4.3 procent av de som genomgått kirurgin fått diabetes typ II mot 16 procent i kontrollgruppen.

Det har också visats att denna typ av operationer kan få diabetes att gå tillbaka efter operationen- i varje fall temporärt. I en svensk ( el finsk patienterna är svenska men studien gjord i Finland) studie A 105 9 skriver man att man sett att 40-90 procent av diabetes typ II försvinner efter operation åtminstone upptill två år. I denna studie undersökte man först i två år och fann att diabetes gick tillbaka i 71.8 procent i gruppen som genomgått operation and 16.4 procent i gruppen som ej opererats (??- kanske detta var patienter som lyckats gå ned i vikt utan operation). Sedan återfick flera diabetes med 31 procent hade inte diabetes efter 15 år och i kontrollgruppen var de som återfått diabetes betydligt fler.

Intervju med Marlene som genomgått överviktsoperation

Marlene har alltsedan hon fick barn kämpat mot övervikt. Hon är biomedicinsk tekniker och har vetat precis hur man kan gå ned i vikt i teorin. Hon har provat all världens bantningsmetoder, som ofta gjorde att hon gick ned ett antal kilo men slutresultatet blev alltid att för varje kur lade hon på sig ytterligare några kilo. Omkring 2003 var hon hos en läkare för smärtor från ett knä. Denne sa till henne: Du måste gå ned i vikt! Inne i sig tänkte hon, vad tror han att jag håller på med egentligen. Hon gick direkt ifrån mottagningen och köpte en stor påse med lösgodis som hon omedelbart åt upp, men hon förstod samtidigt att hon klarar inte det här med mediciner, dieter och bantningsmetoder utan hon måste bli opererad för sin övervikt. En husläkare skrev remiss och hon accepterades för operation. Hon uppfyllde väl kraven för att bli opererad men hon var 61 år, vilket var något för gammalt för operation. Marlene hade knäbesvär, högt blodtryck och hade tablettbehandlad diabetes II plus att BMI på 43.

Krav för att bli opererad För att bli accepterad för överviktsoperation utgår man från ett mått på övervikt som kallas BMI ( body mass index) som räknas ut genom att dividera kroppsvikt med med längden i kvadrat. Exempel om man väger 75 kg och är 1,75 lång blir BMI 75/175x175=24,5. Väger man 95 och är lika lång blir BMI 31. Vid 115 kg blir BMI då 37,5 och vid 125 blir det 40.8. Man bedöms ha övervikt om man har BMI över 25 och fetma eller obesitas över 30. Måttet är inte helt tillförlitligt då en del personer kan få för hög värde utan att vara överviktiga. För att kunna bli opererad skall man ha ett BMI på 40 eller 35 om man har någon komplikation till fetman.

Operationsmetoder Det finns olika operationsmetoder för fetma. Målet är att med kirurgi minska storleken på magsäcken och därmed den mängd mat man kan äta. Vid gastric banding anlägger man ett band kring en del av magsäcken och genom detta får man en mindre magsäck och blir tvungen att äta mindre. Det är en reltativt riskfri operation och man kan efteråt ta bort bandet. Vid uppföljning har man sett att man går ner i genomsnitt en sjättedel av vikten vid gastric banding. Det finns också operationer där man kopplar bort en del av magsäcken så att födan bara passerar en bit i början och en bit i slutet på magsäcken ( gastric by pass). Man räknar med att man förlorar en tredjedel av vikten vid denna operation, men den har mer komplikationer och följder som brister på olika ämnen typ järn, B12 mm.

Marlene berättar om operationen: Jag gjorde min operation 2004. Det var operationen med ett band kring magen. Nu använder man oftast inte samma typ av operation, som man gjorde då. Nu använder man mera by pass operationen. Denna operation är för evigt men vid gastric banding kan man ta bort bandet. I början tog man bort bandet efter att man gått ned i vikt, men sedan upptäckte man att speciellt äldre gick upp igen om man tog bort bandet, därför gör man inte det numera.

Vad är det mer man måste tänka på än att man ska äta små måltider, när man genomgått en sådan operation?

Man måste tugga väldigt noga. Det händer ofta att man inte tuggar ordentligt och att det fastnar och man måste gå ut och kräkas. Det är viktigt att man uppmärksammar detta. Vill det sig illa kan det bli tvunget med operativ åtgärd. Dessutom får man inte äta allt. Jag älskar till exempel mjukt bröd men det fick jag sluta med. Testade det nyligen då jag åt gambas y ajoli ( räkor och vitlök i olivolja, en kanarisk rätt). Då försökte jag äta lite vitt bröd och doppa det i den goda vitlökssåsen, men det gick inte bra. Jag började hosta och måste gå ut och kräkas. Jag älskade att äta fralla och ost men nu har jag testat och vet att jag inte kan äta det. Hårt bröd som man tuggar väl går bra.

Vidare skall man äta minst sex gånger per dag, små portioner och ofta. Det skall ju alla människor göra. Jag är lite dålig med det där. Det blir frukost, lunch och middag och ibland någon yoghurt emellanåt.

Det jag har märkt också är att den största delen sitter i hjärnan. Jag blev lite deprimerad då man sa att man skulle ta bort bandet, för jag inte är mentalt klar att hantera det här med mat och att inte äta för mycket. ( Marlenes band lossnade efter några år) Men nu har jag klarat den här perioden och tror att jag skall klara av det. Det är egentligen det största det här med hjärnan. Jag försöker också tänka efter: Är är jag mätt eller är jag bara sugen? Vad är det? Och för det mesta är jag ju faktiskt mätt. Det är nog så de flesta har det. Man tror att man är hungrig men det är man inte. Speciellt svårt är det när det är något som är väldigt gott, och man tänker ” oh ,va härligt” och att man måste ta lite till. Då gäller att ta sig tid och känna efter och då känner man att man är mätt.

Grönsaker och frukt har jag inte ätit så mycket. I och med att det är små måltider är det viktigt att få i sig näringstät mat. Grönsaker mättar ju fort och man får inte i sig tillräckligt av det man behöver. Nu har jag börjat äta lite grönsaker som inte skall vara råa. Banan kan jag äta. Äpplen är svårt och apelsin går absolut inte. Innehållet är för trådigt och kan fastna. Det är likadant med kött. Kyckling går bra men annat kött fungerar inte. Fisk går utmärkt att äta.

Vätska: Man skall dricka småklunkar. Om man är törstig kan man inte dricka mycket på en gång. Det blir fullt direkt. Vid måltiderna skall man dricka en halvtimme före och en halvtimme efter. Det bör alla göra men just när man gjort den här operationen skall man vara noga med det.

Fick du mycket förberedelser så att du var välinformerad innan operationen?

Jag var informerad om vad som skulle ske innan operationen. Jag gick hos en sjuksköterska efteråt där man diskuterade hur man skulle äta och liknande. Det var också en dietist som gick igenom kosten, men biverkningarna efteråt fick jag ingen information om. Den hittade jag på nätet så småningom när det var som värst för mig. Jag kunde till exempel inte ligga ner och sova efter operationen utan fick sitta i en fåtölj. Man vaknade av att man hostade och det kom upp något som liknade galla, så det var ganska obehagligt. Jag satt i flera månader och sov hemma i min bekväma TV-fåtölj. Jag var till läkare för detta, som förklarade att bandet var anbringat precis på det ställe där magsaften bildas, och det uppfattades av magsäcken som en främmande kropp ( som en del av maten) och stimulerade därför magsaften till att bildas ( denna förklaring stämmer inte enligt en kirurg som är specialist på överviktsoperationer /sune). Fick några tabletter som inte hjälpte. Jag gick ut på nätet och fann att det var flera som upplevde samma besvär efter operationen. Men sen upptäckte jag att det gick det väldigt bra , när jag var hos min bror, där man hade mycket tunna madrasser. Man talade alltså inte om vilka problem man kunde få i form av biverkningar och liknande.

Det som jag var mest orolig för efter operationen var att första månaden fick man bara äta flytande. Och jag har alltid fungerat så att smakar inte sopporna bra kan jag inte äta dem, hur hungrig jag än är. Men jag hade tur. Kelda kom vid den här tiden ut med alla sina soppor som smakar bra, så det fungerade. Men man satt och längtade efter att få börja med passerad kost. Oh, vad gott det var, även om det var en sörja bara. Potatismos och annan finfördelad mat.

Jag hade en väldig tur egentligen. Första året gick jag ned väldigt lite i vikt. Jag blev deprimerad då. Jag hade hört om alla som rasat i vikt efter operationen men det gjorde inte jag. Men på det viset fick jag inte en massa löst skinn. Jag antar att huden anpassade sig, så jag fick inte mycket löst skinn som hängde, vilket är ganska vanligt efter de här operationerna. En läkare jag gått till sa att hon skulle aldrig skulle kunna gissa att jag genomgått en sådan operation. De patienter hon sett hade massor av hudveck och slappt hängande skinn., och jag gick i alla fall ned mer än 50 kg.

Det som var mest fascinerande var att min diabetes typ II. En vecka efter operationen hade värdena förbättrats så att jag kunde sluta med mina mediciner för det.

Jag hade egentligen inga symtom på min diabetes, utan det upptäcktes mera genom prover. Jag fick först en tablett mot det och sedan fick jag ytterligare en. Eftersom jag inte hade haft några besvär av min diabetes fäste jag mig inte vid det och fortsatte att äta som vanligt.

Marlene berättar om tiden som överviktig innan operationen.

Var du överviktig som barn?

Nej, jag var smal som en trana. Jag började öka i vikt efter att jag fick barn. Och så la jag långsamt på mig mer och mer i vikt. Jag började testade alla bantningskurer som finns i hela världen och ofta gjorde de att jag gick ner i vikt och sedan upp igen.

Stämmer det med dina erfarenheter att man går upp mer än man har gått ner efter en sådan bantningskur?

Ja, det var alltid så att man la på sig några extra kilo efter bantningsperioderna. Oftast går man upp dubbelt. Har man lyckats gå ned tio kilo går man upp tjugo. Ibland lade man ut sina sista kronor på kurer som var totalt verkningslösa. Vid ett sådant tillfälle löste jag utan en kur som var lavemang. Det var rena lurendrejeriet. Jag höll på i 40 år med verkningslösa bantningskurer.

Jag hade väldigt ont i ett knä då jag var överviktig. Det innebar att det blev svårt att gå och man blev mycket stilla. Motion var inte att tänka. Det var väldigt besvärligt. Jag vägde 50 kilo mer än idag. . Det onda i knät försvann efter att jag hade opererats.

Förutom min diabetes hade jag hade högt blodtryck. Det var besvärligt med andningen. Jag blev andfådd av minsta ansträngning och kunde knappt gå. Jag svettades enormt.

Jag hade en del konstigheter för mig, som jag trodde jag var ensam om, men det var jag inte. Jag var med i ett projekt på KI där man skulle testa en ny bantningstablett som numera är indragen. Det var ett halvår och man visste inte om det var placebo eller den verksamma tabletten. Då pratade jag med en tjej där som var överviktig. Till exempel om jag skulle äta en bakelse köpte jag inte en bakelse, för då trodde jag folk sa ” Gud, skall hon som är så tjock äta en bakelse” utan jag köpte fyra så att man skulle tro att jag skulle ha gäster och så åt jag upp allihop. Jag slängde inte de tre övriga. Likadant om man ville ha en hamburgare köpte jag alltid två, och det gjorde hon också för att man skulle tro att det skulle komma gäster. Den här tjejen gjorde precis samma saker. I sin hjärna tänkte man att nu tror dom att hon skall ha främmande och så åt man upp alltihopa. Visst tänker man ibland på att någon är överviktig men det är sällan, och det var väl inte så att folk ständigt tänkte på vad jag åt, men det var en sorts metod att hantera detta. Fetman är ett missbruk. Man bedrar sig själv precis som med alkohol. Missbrukaren brukar gömma undan flaskorna och tror sig gömma bort problemen, Man gör många saker där man bedrar sig själv. Det finns OA för överviktiga precis som det finns AA för alkoholiserade.

Har du några mer positiva effekter av operationen?

Ja,man upplever att man blivit längre. Man har ju blivit kortare på grund av åldern men man har fått en annan pondus, en annan känsla. Tittar man på mig är det i alla fall inte för att jag är överviktig. Man får en annan självkänsla absolut.

Har du några negativa effekter av operationen? Komplikationer direkt efter operationen?

Nej, direkt efteråt gick det väldigt bra. Kosten efteråt innebar att man fick börja äta vanlig mat först efter två månader. Men det fungerade. När jag fick börja med den så kallade passerade kosten kunde man laga köttfärs och potatismos som man sedan körde i mixern och det kom ut som en enda sörja, men var så glad att kunna äta det efter en månad med bara soppor så det kändes fint. Egentligen har det inte funnits något negativt med operationen

Det är definitivt en väg att gå om man inte klarar det på något annat sätt. Det är bara en liten del som går ned med dieter. Kanske kommer man på något annat sätt. Kanske måste man börja med mentala terapier. Jag tror att alla med övervikt har det besvärligt. Jag tror inte på de som säger att de är glada och lyckliga om de är överviktiga. Jag tror att det här med att man skrattar och ser glad ut är ett sätt att visa att man mår bra, fast man egentligen inte gör det.

Det är svårt att tala med en annan person om att de har problem med övervikt. Det vet ju jag. Man vet verkligen om att man är överviktig men det är känsligt. Min mor försökte tala med mig om det här och det hände att jag slängde på luren många gånger. Man känner att man skulle vilja sätta sig ned med personer som är kraftigt överviktiga och tala om riskerna och liknande men man vet hur sårande det är. Det är en svår gräns, men alla vet vad de har för fel.

Söker man hjälp för sin fetma eller för följdbesvär?

Ja, det har jag sökt personalläkare vid något tillfälle, men det är oftast när man går på hälsokontroller eller andra sjukvårdsbesök som man erbjuds hjälp. Det måste bli något problem innan. Man lyssnar nog inte heller på om någon kompis eller liknande skulle säga något. Och så är det råden om motion. Man orkar ju inte. Man klarar inte av det på grund av knän och andra besvär. Ett år gick jag med kryckor ett helt år på grund av hälsporre.

Tar du några kosttillskott?

Nej jag äter inte något sådant. Första tre månaderna fick jag det utskrivet men sedan har det jag inte tagit något. Det här med B12 har varit ett problem. Jag har varit hos minst sju olika läkare som gett mig olika besked. En del säger att det varit för lågt, andra för högt och ytterligare någon säger att det är normalt. Till slut struntade jag i det.

Andra året gick jag ned mycket i vikt och jag mådde inte bra. Jag trodde att jag hade fått cancer.En kompis var med mig till läkareoch då tog man prover som alla var normala. Jag försöker att äta så jag får i mig allt. På morgonen är jag lite slarvig. Börjar med en expresso och en cigarett på balkongen och sedan kan jag ta en youghurt eller något efter ett tag. Till lunch och middag äter jag vanlig mat, så jag tror att jag får i mig det mesta av näringsämnen.

Hur skulle du ha klarat dig idag om du inte opererats?

Jag vet inte. Kanske hade jag suttit där i min lya i Stockholm och inte kunnat gå. Och försökt med mina bantningskurer utan att lyckas.

Du har vunnit ganska mycket med operationen?

Ja, jag känner inte att jag förlorat något. Det är viktigt att inte se det här som någon bantningsmetod. Jag känner att jag inte är helt säker på att mentalt kunna klara att hålla vikten men jag har ändå lyckats att hålla den. Kanske är det något jag inbillar mig att jag inte klarar det. Men jag skulle absolut inte vilja vara så tjock igen.

Det var sparrisen

Jag har märkt ett bakslag avseende mina tarmbesvär.  Tänkte först att FODMAP dieten inte fungerar. Men så kollade jag upp vad jag ätit. Jag kom inte på något först men vid genomgång igen så visade det sig att jag ätit sparris igår och i förrgår. Slog upp hur det var med sparris och dess FODMAP egenskaper. Det visade sig tillhöra de matinslag som har stor FODMAP kapacitet.
Så det var nog sparrisen.

Och så något helt annat kolla upp Annas länk under kommentarer här. 
Jag har inte sett något där ännu men det kan vara intressant. Jag såg att Terry Wahls bl a figurerade.

Kan Alzheimers sjukdom gå tillbaka genom livsstilsintervention?

Det pågår en intensiv forskning i världen för att finna orsaken till Alzheimers sjukdom.
( Sune Överhagen om Alzheimers sjukdom. Wikipedia om Alzheimers sjukdom  Demenscentrum om Alzheimers sjukdom)
 I USA har stora summor satsats inte minst efter president Reagans sjukdom blev känd. Det har kommit en del bromsmediciner mot dem men de har inte varit högeffektiva. Däremot har alltmer forskning visat att livsstilsfaktorer som rökning, viss kost, övervikt, stillasittande kan förebygga eller skjuta upp sjukdomen . Många av de faktorer som påverkar hjärtat gynnsamt är också bra för hjärtat.

Froskaren Ornish har i studier visat att man genom att förändra sin livsstil kan få kärlförändringar i kranskärlen att gå tillbaka. En annan expresident Clinton försöker använda Ornish' modell för att påverka sin hjärt-kärlsjukdom. Men kan man få sjukdomen Alszheimer att gå tillbaka.

En forskargrupp i USA ledd av Dale Bredesen har gjort en liten studie som tyder på att så kan vara fallet. För att säkerställa resultatet bör man kunna visa det i större studier

Om Dale Bredesen Professor i neurologi och chef förMary S. Easton Center for Alzheimer's Disease Research at UCLA, Los Angeles,	Om teorin bakom studien: Bredesen har sysslat mycket med grundforskning och undersökt mekanismerna bakom neurodegeneration, där nervvävnad bryts ned både på laboratoriedjur och i studier på vävnad. Från detta har man dragit slutsatsen att Alzheimer kan bero på en obalans mellan nervsignalerna. Normal finns nervsignaler som stödjer nervförbindelser och minnesskapande, dock finns också signaler som främjar att man inte minns meningslös information. Vid Alzheimers sjukdom är denna balans störd, nervförbindelser skadas och minnet försämras.	Vanliga teorin om Alzheimers sjd är att den orsakas av ansamling av plack i hjärnan som består av amyloid. Bredesen menar att beta amyloid normalt har en funktion i hjärnan och främjar signaler som tillåter nervförbindelser (minnesskapande förbindelser) att tillbakabildas. Den ökning som sker av amyloiden vid Alzheimer beror på att det skett skett ett skifte i balansen främjande minnesstörningar. Denna forskning har gjort att man tittat på flera kandidater till nya mediciner mot Alzheimer. Bredesens lab har nyligen fått forskningsbidrag på 3,5 miljoner USD från en privat donator för sitt arbete.

Totalt tio personer med antingen Alzheimers sjukdom, och mild eller subjektiv kognitiv störning ingick i studien.

De olika indelningar av kognitiv funktion vid demensutredning man har idag är:

(Tidiga tecken av Kilander)

Intakt kognitiv funktion	normalt
Subjektiv episodminnesstörning
Mild kognitiv störning	Subjektiv episodminnesstörning plus visar sig på kognitivt test
Mild Alzheimer demens	Förlust av självständighet
Svår Alzheimer demens	Klarar inga av de vardagliga aktiviteterna

 De undersöktes noggrant för att man skulle kunna identifiera brister i näringstillstånd och liknande och var och en fick ett individuellt program att följa. Man följde dem i mellan tre till sex månader varunder nio stycken förbättrades tydligt medan den tionde med avancerad sjukdom ej förbättrades. Sex av deltagarna hade slutat sitt arbete på grund av sina besvär och samtliga dessa återgick till arbetet. En av deltagarna har nu följts i 2.5 år och fortsätter att förbättras fortfarande.

Studierna på labdjur hade visat att det protein (APP) som amyloid utvecklas från kan påverkas för att hämma den utveckling som orsakar Alzheimers sjd. Ett flertal olika faktorer visade sig kunna påverka som hormoner, inflammations påverkande faktorer, fysisk träning. Dessa faktorer försökte man påverka genom personernas specifika program. Man ville påverka så många faktorer som möjligt som kunde proteinet APP.

Programmet var alltså olika men med gemensamma drag:

1. Man plockade bort enkla sockerater från dieten. Man ökade konsumtionen av frukt och grönsaker, icke odlad fisk och man skulle också äta regulbundet med vissa inlagda tider då man inte åt.
2. Fysisk träning
3. Minskning av stresspåverkan exempelvis genom yoga, meditation el annat.
4. Man fick också råd att ta ett antal tillskott: D vitamin, omega 3, Q10, melatonin för sömnen och B 12
5. Kvinnor som tidigare haft hormonbehandling uppmanades att börja igen med detta.

Det som är bra för hjärtat är bra för hjärnan.