Chris Reeve och ryggmärgsskador

Om Christopher Reeve

Christopher Reeve är i Sverige kanske mest känd som Stålmannen efter att ha spelat den rollen på film. I en allvarlig hästolycka 1995 bröt han nacke och fick en svår förlamning som gjorde honom gravt handikappad. Christopher Reeve gav denna typ av skada och förlamning ett ansikte, men i högre grad blev han också ett ansikte i kampen för att hantera denna situation och för sina insatser för att förbättra olika aspekter på detta tillstånd. . Detta har inte bara betydelse för skador efter olyckshändelser utan den forskning han medverkat till kommer att ha stor betydelser för många andra sjukdomstillstånd där skador på nervsystemet är involverat.

Christopher and Dana Reeve Foundation

Christopher Reeve och hans fru Dana har startade en stiftelse Christopher and Dana Reeve Foundation, som insamlar medel till forskning men också till mera direkt stöd personer som är drabbade av liknande skador och deras familjer. Det sker bland annat genom direkta insamlingar men också via försäljning minnessaker och via sponsring från företag.Christopher Reeve har också skrivit ett par böcker samt varit pådrivande i frågor som stamcellsforskning. Han avled 2004 och hans hustru skådespelerskan Dana 2006. De blev 52 respektive 45 år gamla.

Bland aktiviteterna för insamling finns Team Reeve, där olika idrottspersoner är engagerade för att samla in pengar. Försäljningar Shop for a Cure. Insamling via nätet.

Vad man bland annat får ut av det är Paralysis Resource Center. Där finns bland annat en omfattande nätportal med information om hälsa, rehabilitering, aktivt liv, hjälpmedel och träningsverktyg, förebyggande arbete ( som inom parentes inte gäller bara att förebygga olyckor utan också att stoppa ungdomsvåld och liknande) forum. Det finns också telefonnummer och email funktion om man behöver hjälp i olika frågor.

Om forskning som stiftelsen stödjer.

Sen finns då att man stöder olika forskningsprojekt. Och det var väl egentligen vad jag gav mig ut för att söka.: Forskning om reparation av nervskador.

Man stödjer bland annat The Miami Project to Cure Paralysis. ( Miamiprojektet för att bota förlamning).

Där fann jag bland annat den här sidan om fem steg på vägen mot en bot mot förlamning.

Inledning: Man har idag en helt ny syn på allvarliga ryggmärgsskador. Att man inte kan läka nervskador har visat sig vara fel och idag sysslar många forskare världen över med detta som tidigare inte ansågs seriöst. Men det har mer och mer visat sig att det inte är en enkel upptäckt, en sak som kommer att leda till att man kan reparera en ryggmärgsskada. Det är flera upptäckter som måste fogas samman för att komma fram till en sådan reparation. Man kommer inte att hitta en helig graal utan det kommmer att behövas flera nya vägar och medel att angripa problemet. Detta är också en del av Miami projektets syften att samla forskare, kliniker och terapeuter för att man tillsammans skall nå målet :

Hittills har man bland annat gjort viktiga fynd avseende vad som händer i vävnaderna efter skada. Man har utvecklat nya tekniker och strategier för att skydda nerver.

Man har funnit förutsättningar i nervsystemet efter skadan för att en reparation skall bli möjlig och ge fungerande nervbanor.Man har framgångsrikt kunnat isolera och odla så kallade Schwannska celler, som bland annat bildar myelin för perifera nerver. Slutligen funnit olika kombinationer och celler och tillväxtfaktorer som tillsammans främjat återbildning inom ryggmärg.

På grund av att det inte är så långt till målet vill man här beskriva fem punkter för att uppnå målet.

Punkt I Patienturval och träning före behandlingen.

Vilka patienter är bäst lämpade för de föreslagna transplantations operationerna, Ryggmärgskador är mycket olika och vissa skador kommer att vara mer lämliga för speciella åtgärder. Det diskuteras bör totala eller partiella skador behandlas först Närvaron av intakt men inte fungerande vit materia områden ( myelinområden) kan tyda på att farmakologisk behandling i kombination med rehabiliteringsprogram skulle vara med framgångsrika i att funktioner skall kunna återställas. Hos patienter med kompletta lesion är emellertid strategier som innebär att man på något sätt skapar bryggor mellan de skadade delarna eller gör celltransplantation för att få nervfibertillväxt över den skadade regionen och det innebär olika kirurgiska åtgärder. Det finns många frågor om hur de skador som man först skall arbeta med skall se ut.

Det är också viktigt att inse att om man reparerar en skada kommer inte den personen att ha skelett och hjärtfunktion att bara börja gå och fungerar. Det kommer at bli viktigt med träningen innan.

Punkt II Kirurgiska insatser och nervskyddande åtgärder:

Det är inte idag klart exakt hur de operativa åtgärderna skall utföras då man skall överbrygga mellan de skadade delarna av ryggmärgen. Man testar för närvarande olika strategier som är operativa ingrepp som gör att man får gå in i ryggmärgen och ta bort ärrvävnad. Som allra minst kommer man att behöva att spruta in celler eller tillväxtstimulerande ämnen.Detta kanske inte 'begränsat till själva skadeområdet utan också områdena ovanför och nedanför skadan.. Man har i Miamiprojektet utvecklat metoder för hur man skall kunna följa i apparater hur nervbanorna fungerar under ingreppen.

Ett undersökningområde är utveckling av strategier för att skydda ryggmärgen då olyckan skett. Kan man minska graden av primär skada kommer det att minska de neurologiska bortfallsymtomen.Det finns också data som tyder på att nervskyddande åtgärder i det akuta skedet kär av nytta för på senare transplantationsåtgärder.Sådana nervskyddande åtgärder kan öka till exempel överlevnaden av implanterade celler. Sådana nervskyddande åtgärder är att minska inflammationen som inträffar efter skadan både vid akuta skadan och vid de senare åtgärderna.

Punkt III Transplantation och regeneration

Det arbetas med två viktiga delar i laboratorier i dag. Den första handlar om att ta bort en tillväxfientlig omgivning i skadeområdet, genom att använda ”brygg” strategier, i synnerhet perifera nerver, nerver utanför centrala nervsystemet.Där pekar man faktiskt på data från Sverige där man på gnagare åstadkommit nybildning av nervvävnad och återställande av av funktion genom att använda transplantationsmaterial med många perifera nerver samt en tillväxtstimulerande faktor.Detta har dock inte bekräftats i senare studier. Man vet därför inte om perifera nerver är det bästa för ”bryggan”

Miamiprojektet med flera använder också hjälparceller i samma syfte. I Miami är det Swannska celler man använt, celler som stimulerar nervtillväxt och remyelinering i perifera nerver.

Man har redan utvecklat metoder för att få fram celler för mänsklig autotransplantation.

En annan viktig del av detta är att hitta lämplig tillväxtstimulering. Man håller där på att få fram celler som kan producera sådana ämnen

Punkt IV Att komma över hindren för nytillväxt av nervceller och reparation av skador.

Under senare år har man funnit flera hämmande faktorer som hindrar spontan nytillväxt eller nytillväxt genom transplantaion. Det kan vara molekyler från immuncelleroch gliaceller som gör detta. Man trodde tidigare att det var ärrbildning som hade denna effekt men nu har man också funnit att det finns en barriär av biokemiska ämnen som produceras i skade området. Man lägger nu ner mycket arbete på att kunna förhindra dessa hämmande ämnens effekter. En kombination av tillväxtstimulerande ämnen samt ämnen som dämpar den biokemiska barriären kan vara nödvändigt.

Punkt V Rehabilitering

I litteraturen finns ett stort stöd för att effektiv rehabilitering efter skador på CNS förbättrar motoriska och sensoriska funktioner. I Miamiprojektet ingår också detta . Man har till och med demonstrerat spontan läkning(rewiriing) efter skada. Rggmärgen tycks kunna ”lära” eller förstärka vissa neurologiska mönster exempelvis reflexer genom träning.Omgivning tycks vara viktig vid försök på skadade djur, inte minst graden av stimulering av det sensoriska systemet. (de kännande nerverna)

Det kommer också att bli nödvändigt att genom rehabilitering kunna styra och modifiera funktionerna hos de reparerade nervbanorna.