När Tysabri förändrade världen för MS sjuka

Vilken skön dag! Jag har suttit i syrenbersån och läst en bok, Coping with Multiple Sclerosis av Cynthia Benz & Richard Reynolds.

Cynthia Benz är en av de personer som gett MS ett ansikte i Storbrittanien. Man kan läsa om henne på Multiple Sclerosis International Federation. Hon har varit golvad av sin MS men har också efter diagnosen kommit igen och bland annat avlagt en doktorsexamen i teologi, (In 2004 I graduated with a PhD in Practical Theology from the University of Birmingham ) Hon skriver att MS förändrade mitt livsförlopp men inte bara genom att det blev inskränkningar utan också genom att det öppnade dörrar med möjligheter. Det är inte Cynthia Benz som jag skall skriva om här. Jag ville bara ge en liten bakgrund till vem hon är och att boken är välkänd och tillförlitlig. Den andre författaren är Richard Reynolds, som är professor vid Imperial College i London och bland annat sysslar med forskning inom remyelinisering och neurodegeneration. Men det var inte honom jag skulle berätta om heller men jag ville poängtera att detta är en bok som är tillförlitlig om man ser till vad man kan hitta om författarna. Men vad vill säga är att något har hänt de senaste åren.

Vad jag funnit intressant är att det sedan boken kom i den upplaga jag har 2005. Den är reviderad och uppdaterad samma år så har faktiskt synen på MS förändrats en del. Jag läser följande i boken på sidan 26: ”När man diskuterar symtom ( vid information om MS då man fått diagnos) ger doktorer information om MS som först kan tyckas motsägelsefullt. Å ena sidan försäkras man om att det inte är troligt att man utvecklar många symtom medan å andra sidan kommer man att säga helt frankt att MS är en sjukdom, som inte kan kontrolleras.” Det är där jag menar, att det har skett en skiftning nu beträffande sjukdomen den skovförlöpande typen av MS. Numera finns det en antydan om att sjukdomen kan kontrolleras. I en del fall kan symtomen kontrolleras med de mediciner som nu har ett antal år på nacken betainterferoner och glatirameracetat. Om detta inte hjälper finns det ytterligare steg att gå. Där finns Tysabri och det är väl just med den medicinen som jag upplever att skiftningen kommit. Dessutom finns då autologa stamcellstransplantationer.

Vidare finns ytterligare mediciner långt framme i pipelinen, inte minst då McCampath och Revimmune. Den här skiftningen har alltså kommit under tiden sedan 2005. Även om det skulle visa sig att Tysabri i längden inte kommer att finnas kvar har medicinen pekat på vilka behandlingar som fungerar. Det här gäller ju inte alla men det är ändå ganska många nydiagnosticerade som kan ha en tillförsikt så tillvida att syftet med behandlingen är faktiskt att kontrollera symtomen.

På MSRC news den 29 maj innevarande år finns en marknadsanalys av kommande mediciner i MS fältet. Man beräknar att den första mediciner som tas via munnen (dvs oralt) kommer att godkännas och göra att marknaden tillväxer för dessa behandlingsformer. Man förutspår att FTY720(fingilimod) kommer att vara en av dessa medel och tror att det kommer att vara marknadsledande, men det kommer sannolikt nio olika former av terapier vara fem är orala skriver man.

Andra medel man tar upp är cladribine (Mylinax), MBP8298 och alemtuzumab. Där är MBP8298 på gång även för sekundär progressiv MS. Det är väl där man efterlyser mycket mer beträffande progressiva former av MS, men det pågår mycket forskning om remyelinisering och reparation av nervskador.

Här i artikeln tycks man ganska säker på att cladribin kommer att lanseras 2010 som det första orala medlet mot MS.

Så det är nog så att när Tysabri kom så förvandlades världen för många MS sjuka. Även om man inte kan ta just den medicinen så finns nu möjligheten inom en sorts räckhåll.

Det är en likadan revolution som kommit inom rheumatologin där många nu kan räddas från förstörda leder och handikapp tack vare de nya medicinerna.

Jag har en fundering: är verkligen MS en neurologisk sjukdom eller är det en sjukdom i immunförsvaret som ger sig till känna i, drabbar nervsystemet. Kanske är det lika fel att säga nervsjukdom som muskelsjukdom???