Får jag göra reklam för broschyren

Reumatologisk läkemedelsforskning?

utgiven som bilaga till Reumatikertidningen av Reumatikerförbundet

Vad är forskningen bra för är titeln på Lars Klareskogs, reumatologiprofessor vid KI, inlägg . Han börjar med några frågor som många ställer sig när de blivit sjuka i en kronisk sjukdom:

Varför hände detta?

Vad kommer att hända nu?

Vad ska man göra åt det?

Han fortsätter med att detta är frågor som inte går att lösa blott genom att tillföra mera resurser eller genom omorganisation. Svaren på frågorna som kommer fram genom forskningen påverkar inte bara patienterna utan de leder också till att sjukvården måste omorganiseras för att ta vara på den nya kunskapen. Här bränner det redan till i mitt neurala nätverk, är detta något som landstingen, kommunerna klarar av? Lite av den problematiken kommer fram i vice ordföranden i reumatikerförbundets David Magnussons inledande artikel om LFN, läkemedelsförmånsnämnden, som består av ett kansli med 30 anställda plus en expertgrupp med specialistkunskaper i medicin och ekonomi och patientrepresentanter.

LFN är den myndighet som skall besluta vilka läkemedel som skall subventioneras och gör det utifrån läkemedelslagen. Dessutom skall LFN bestämma priset(!!) och reglera apoteksmarginalen.

Vid avvägningen vilka läkemedel som skall subventioneras skall man blan annat tillämpa behovs- och solidaritetsprincipen, vilken innebär att de som har störst behov skall ha företräde inom vården. Man skall också ta hänsyn till människovärdesprincipen, principen om alla människor har lika värde inom vården. Syftet med verksamheten är att få ut så mycket hälsa som möjligt för varje skattekrona. Ett mycket krasst syfte kan det tyckas men kanske det som till syvende och sist är det bästa ur effektivitetssynpunkt. Man har att väga kostnad för läkemedel contra nyttan. De nya medlen av typ monoklonala är dyra men så effektiva att det ändå blir en samhällsnytta. De här frågorna har varit på tapeten för något år sedan då man hade bromsmediciner mot en mycket sällsynt sjukdom och medlet nekades först en individ. Man hade inte tillräckligt tagit hänsyn till behovs- och solidaritetsprincipen.

Parentesen

Jag kommer här att tänka på hur datoriseringen och digitaliseringen av sjukvården gått till och undrar om det inte borde finnas något centralt organ för detta också. Magasinet The Economist från 18 april har en specialsektion om hälsovård och teknologi som heter Medicine goes digital. Genom de digitala journalerna kommer man att kunna utnyttja sökfunktionen på ett kreativt och effektivt sätt, man kommer att kunna smarta till utvecklingen av mediciner , man kommer genom mobiltelefonerna att få en doktor i fickan så småningom. Ett litet exempel på vad som komma skall Reuma Direkt, men det är nog på T-fordstadiet fortfarande..Så länge jag var med i vården så hade knappast journalsystemen underlättat verksamheten och av vad jag såg i något TV program häromdagen har det knappast blivit bättre. Men det här är givetvis barnssjukdomar; hoppas bara inte sjukvården går bankrutt innan vändpunkten kommer och man kan börja skönja fördelarna. I samband med krispaketet i USA kommer det bland annat att bli en stor satsning på digitaliseringen av vården. Kanske kommer vågorna av detta att även svepa över Europa och Sverige?

Johan Magnusson skriver, jag citerar : ( om beslutsfattande hade ) Helhetssyn på individ och samhälle skulle det bli mycket bättre och effektivare vård och rehabilitering. Det jag menar är att LFN tar hänsyn till alla samhällsområden såsom arbete, livskvalitet, sjukskrivning och hälsokostnad och därför blir besluten inte så stuprörsaktiga som exempelvis arbetsförmedlingen, försäkringskassan, landstingen och kommun som ofta arbetar var för sig och inte tar hänsyn till varandras område. Det händer ofta att man skyfflar över kostnaden eller ansvaret på någon annan myndighet.

Det finns mycket läsvärt i broschyren; det handlar inte bara om forskning utan också om vilka mediciner som används i reumatologin., en användningstrategi vilka mediciner som används först och sedan vidare på trappstegen. Man kan till exempel läsa om skillnaderna mellan de ”gamla” farmaceutiska” medicinerna och de nya biologiska medicinerna, typ monoklonala antikroppar.

Det finns en del om den den immunologi som ligger bakom medicinerna och detta kan vara läsvärt även om det inte är en reumatisk sjukdom man har eller är intresserad av.