Den behandling och hjälp man fick för att klara av tiden i Kongo var fri sprit

"Jag tål inte stress alls längre". Orden är Lennart Hultcrantz'. Han kom hem från sin sista FN tjänstgörning för 22 år sedan. Han hade då varit med om flera svåra upplevelser som satte spår i hans psyke, som i dag avspeglar sig i  att han inte klarar arbets, ständigt äter antidepressiva medel och tvingas till ett att leva ett mycket inrutat liv med rutiner för att hantera sitt liv. När han kom hem då för 22 år sedan fanns inget omhändertagande av han och hans kamrater och ändå bör det ha varit 1991 och alltså inte på stenåldern.
                          
I min intervju med Hans Berg i boken " Att ta åran i egna händer" beskriver Hans sin tid som FN soldat i Kongo så här:
Om tiden på jägarskolan var bland de bästa perioderna i hans liv blev tiden i FN-tjänst definitivt den värsta. Han var med i stridande förband under Kongokrisen. Vad som skedde under den tiden orkar han inte tala om på djupet. ”Det var ett rent helvete. Man kunde aldrig slappna av. När vi kom ner fick vi laddade vapen och skarp ammunition. Jag laddade aldrig ur så att jag hade inte oladdat en enda gång under de åtta månaderna. Vi åt med K-pistarna, vi sov med K-pistarna och vi levde med K-pistarna.” Han önskar att inga ungdomar idag skall behöva råka ut för något liknande. Lång tid efter hemkomsten hade han skrämmande bilder på näthinnan och känslor i kroppen som var närmast outhärdliga. Den behandling och hjälp man fick för att klara av tiden i Kongo var fri sprit, säger han. Man hade tre fotogendrivna kylskåp på förläggningen: ett med starksprit, ett med öl och ett med coca cola. Vi var sällan nyktra säger han. Han påminns om situationen i Kongo än idag. ”Jag bär det alltid inom mig och jag har aldrig talat ut om det. Det skulle aldrig ha gått att vara kristen som jag är idag. Jag var fullständigt säker på att det finns ingen gud. Hade det funnits en gud skulle han aldrig ha tillåtit vad som hände där nere.”

DN har en serie  som heter Efter traumat, som behandlar situationen efter så kallade "life events", dvs händelser som lett till en kraftfulla emotionella reaktioner som lämnat spår i livet med följder för fysisk och psykiska hälsan.  I serien intervjuas bl a människor gått igenom sådana traumata och även om behandlingsmetoder av de följdtillstånd som kan uppstå i form av posttrumatiskt stress syndrom.

Som företagsläkare mötte man många ärenden där man dels såg följderna av traumatiska upplevelser men också mötte personer som nyligen upplevt sådana händelser. Jag har den senaste tiden tittat på föreläsningar från Osher Institute, University of California, San Francisco  som handlat om stress och stresshantering mm.
Jag trodde jag visste en del om detta men efter att ha tagit del av dessa föreläsningar har jag märkt att det är nog ganska lite jag vetat. Det har hänt ganska mycket inom forskningen sedan jag läste om det här på 90-talet, och dessutom har man genom inte minst internet tillgång till information på ett helt annat sätt ändå.
Jag skall försöka återkomma till ämnet då jag bearbetat det mera.