Hur ser några forskare på framtiden
beträffande MS?
Jag lyssnade på
Xavier Montalban chef för neurologkliniken vid Universitet i Toronto, Nicola de
Stefano professor i neurologi vid universitetet i Sienna Italien, neurologiprofessor
Eva Kubala Havrdova Charles University i
Prag samt professor Heinz Wiendle professor vid Muenster universitet i Tyskland.
De samtalade i en utbildningsession på nätet för läkare ( Medscape Education).
Xavier
Montalban var moderator och inledde med att be skriva
huvuddragen.
· En stor förändring är att man nu kan ställa diagnos
tidigare och de krav man haft för att ställa diagnos har förändrats.
· Det andra stora är att man nu förstår mycket
bättre sjukdomens mekanismer. Vad är det
som händer, vad orsakar etc…
· Slutligen har vi numera ett stort antal mediciner,
inkluderande behandlingar för progressiv MS.
Xavier M bad
först Nicola De S att berätta
vad som händer inom neuroradiologi:
dvs de olika avbildninssätt som finns undersöka hjärnan medelst röntgen, MRI
mm:
MRI ( populärt
kallad magnetkamera) är betydelsefullt ur
många aspekter, sade Heinz W bl a för att se hur sjukdomen utvecklas hos den
individuella patienten. Man kan i dag bedöma samt följa MS-lesionernas utveckling, och idag är det
också möjligt att följa hela hjärnans utveckling och se att MS är inte bara en
fokal sjukdom lokaliserad till lesionerna utan också en mer diffus sjukdom i
hjärnan som helhet. Sjukdomen finns i hjärnans vita materia och i den gråa. Detta
är mycket viktigt.
De fokala lesionerna är viktiga för diagnosställandet.´I nuläget ställs diagnosen efter nya kriterier
genom att titta på hur lesionerna är lokaliserade och också spridningen i tid
för just den specifika, aktuella diagnosen . De nya kriterierna innebär att man idag inte skiljer mellan lesioner
som ger symtom och de som inte ger symtom.
Man måste vara
väldig försiktig när man ställer diagnos med MRI även om vi vill ställa diagnosen tidigt.
Man måste tolka MRI bilderna på rätt sätt och räkna med det faktum att
differential diagnoser ( andra möjliga diagnoser) är viktiga att beakta. Vi behöver utvidga vår
undersökning så långt som det går till att det inte finns någon bättre
förklaring än diagnosen MS
Vi behöver förnya
de kriterier ( Mac Donald kriterier) vi
har för att ställa diagnosen ofta eftersom det sker en kontinuerlig utveckling
av MRI teknologin, kanske varje år, lokalisering av lesioner kräver en hög
resolution ( upplösning) på bilderna. En annan viktig sak är möjligheten att se
på den centrala venen inom lesionerna- något som är betydelsefullt för eventuell
annan diagnos. Genom att kunna studera lesionen närmare kan man få en bild av
dess patofysiologi ( de sjukliga förändringar som finns i lesionen).
Xavier M frågade om hjärnatrofi, det vill säga hur
hjärnan krymper. Så kallad atrofi drabbas vi alla av men om man har MS kan detta
ske mycket fortare. Och atrofi är numera ofta ett kriterium vid
läkemedelsundersökningar. Man tittar på hur mycket hjärnan krympt i gruppen som
får verksamt medel och de som får overksamt (placebo).
Nicola De S: Hjärnatrofi har med den diffusa sjukdomsbilden
att göra. Lesionerna är mycket viktiga för att titta på sjukdomen fokalt, den ”mikroskopiska”
skadan. Den diffusa skadan kan följas mycket bra om man tittar på atrofi av hjärnan.
Om man ser mycket atrofi utvecklas tycks det utvecklas mer handikapp. Atrofin spelar
en roll för att följa behandlingens
effekt i kliniska verksamheten som i kliniska försök avseende nya läkemedel. Många
läkemedel kan sakta ned utveckligen av atrofi
enligt vad man sett i kliniska studier. Så det är ett viktig verktyg i läkemedelsstudier.
Om det kan användas avseende att följa en enskild patient är ännu inte helt
klart, men det finns ett ökande intresse för att kunna göra detta. Ännu har man
emellertid inte något helt godtagbart jämförelsematerial avseende hur atrofiutvecklingen
ser ut om man inte har MS.
Vad kan jag dra för slutsatser av detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar