Hur ser några forskare på framtiden beträffande MS?

Jag lyssnade på Xavier Montalban chef för neurologkliniken vid Universitet i Toronto, Nicola de Stefano professor i neurologi vid universitetet i Sienna Italien, neurologiprofessor Eva Kubala Havrdova  Charles University i Prag samt professor Heinz Wiendle professor vid Muenster universitet i Tyskland. De samtalade i en utbildningsession på nätet för läkare                 ( Medscape Education).

Xavier Montalban  var moderator och inledde med att be skriva huvuddragen.

·       En stor förändring är att man nu kan ställa diagnos tidigare och de krav man haft för att ställa diagnos har förändrats.

·       Det andra stora är att man nu förstår mycket bättre  sjukdomens mekanismer. Vad är det som händer, vad orsakar etc…

·       Slutligen har vi numera ett stort antal mediciner, inkluderande behandlingar för progressiv MS.

Xavier M bad först Nicola De S att berätta vad som händer inom neuroradiologi: dvs de olika avbildninssätt som finns undersöka hjärnan medelst röntgen, MRI mm:

MRI ( populärt kallad magnetkamera)  är betydelsefullt ur många aspekter, sade Heinz W bl a för att se hur sjukdomen utvecklas hos den individuella patienten. Man kan i dag bedöma samt följa  MS-lesionernas utveckling, och idag är det också möjligt att följa hela hjärnans utveckling och se att MS är inte bara en fokal sjukdom lokaliserad till lesionerna utan också en mer diffus sjukdom i hjärnan som helhet. Sjukdomen finns i hjärnans vita materia och i den gråa. Detta är mycket viktigt.

 De fokala lesionerna är viktiga för diagnosställandet.´I  nuläget ställs diagnosen efter nya kriterier genom att titta på hur lesionerna är lokaliserade och också spridningen i tid för just den specifika, aktuella diagnosen . De nya kriterierna  innebär att man idag inte skiljer mellan lesioner som ger symtom och de som inte ger symtom.

Man måste vara väldig försiktig när man ställer diagnos med  MRI även om vi vill ställa diagnosen tidigt. Man måste tolka MRI bilderna på rätt sätt och räkna med det faktum att differential diagnoser ( andra möjliga diagnoser)  är viktiga att beakta. Vi behöver utvidga vår undersökning så långt som det går till att det inte finns någon bättre förklaring än diagnosen MS

Vi behöver förnya de  kriterier ( Mac Donald kriterier) vi har för att ställa diagnosen ofta eftersom det sker en kontinuerlig utveckling av MRI teknologin, kanske varje år, lokalisering av lesioner kräver en hög resolution ( upplösning) på bilderna. En annan viktig sak är möjligheten att se på den centrala venen inom lesionerna- något som är betydelsefullt för eventuell annan diagnos. Genom att kunna studera lesionen närmare kan man få en bild av dess patofysiologi ( de sjukliga förändringar som finns i lesionen).

Xavier M  frågade om hjärnatrofi, det vill säga hur hjärnan krymper. Så kallad atrofi drabbas vi alla av men om man har MS kan detta ske mycket fortare. Och atrofi är numera ofta ett kriterium vid läkemedelsundersökningar. Man tittar på hur mycket hjärnan krympt i gruppen som får verksamt medel och de som får overksamt (placebo).

Nicola De S: Hjärnatrofi har med den diffusa sjukdomsbilden att göra. Lesionerna är mycket viktiga för att titta på sjukdomen fokalt, den ”mikroskopiska” skadan. Den diffusa skadan kan följas mycket bra om man tittar på atrofi av hjärnan. Om man ser mycket atrofi utvecklas tycks det utvecklas mer handikapp. Atrofin spelar  en roll för att följa behandlingens effekt i kliniska verksamheten som i kliniska försök avseende nya läkemedel. Många läkemedel  kan sakta ned utveckligen av atrofi enligt vad man sett i kliniska studier. Så det är ett viktig verktyg i läkemedelsstudier. Om det kan användas avseende att följa en enskild patient är ännu inte helt klart, men det finns ett ökande intresse för att kunna göra detta. Ännu har man emellertid inte något helt godtagbart jämförelsematerial avseende hur atrofiutvecklingen ser ut om man inte har MS.

Vad kan jag dra för slutsatser av detta?

 Inte minst att man med MRI kan se förändringar på hjärnan även om det inte märks på den kliniska undersökningen och detta kan göra att man behöver ändra behandlingen för att stoppa upp utvecklingen, Även atrofin kommer kanske snart att bli möjligt att bedöma även på det individuella planet.

Fortsättning följer ... ... ...