Att hitta i hälsodjungeln.

Hälsa är business, vare sig det för Aftonbladet eller Expressen gäller att sälja lösnummer genom lockande löpsedlar eller för stora läkemedelsföretag kränga ut en ny produkt. Inom det område jag arbetade senast, företagshälsovården, hårdnade konkurrensen alltmer och det gällde att hitta lockande "produkter" som hälsoprofiler och dyligt för att hävda sig. Men även om det inte rör sig om pengar finns det i bakgrunden i all verksamhet, inom offentlig sektor gäller det också att försöka hitta de rätta produkterna och tjänster att "sälja" och "köpa". För forskare gäller också marknadsföring på olika sätt för att få anslag till sitt arbete. Att gå in på dessa frågor är inte mitt mål här, men att ge en beskrivning av den situation man som den enskilda människan möter, en situation bakom vilken dessa mäktiga krafter ständigt frambringar fler och fler inslag.
Många är intresserade av sin hälsa , speciellt då åren börjar gå eller då man blivit sjuk. En väg till god hälsa sägs vara motion, inte bara till god hälsa utan i viss mån till evig ungdom ( lite grand i alla fall). Det gäller att leva så att man får ett sådant midje- och stussmått, sådana kolesterolvärden, sådant BMI att ens biologiska ålder sänks.
Just nu går jag varje dag förbi ett gym där unga tjejer med frenesi trampar på motionscyklar och killar rycker i maskiner och vikter. Det tyx väldigt populärt. Jag är faktiskt inte säker på att det leder till en bra hälsa för alla.En del skulle nog må bättre av att slå sig ned med en bok en halvtimme om dan eller föra en dagbok om sin livssituation. Jag skrev tidigare om en rapport, som visade att några med rheumatoid artrit och astma fick skriva om sin värsta upplevelse en dag och det gav dem en mycket gynnsam inverkan som av bara ett tillfälle satt i i månader! För en del finns nog det behovet väldigt starkt att få ett perspektiv. Jag tränar förvisso själv i stort varje dag för att jag mår väl av det, men anser ändå att det finns en sorts massgalenskap i detta. Det finns en enormt varierande flora av påståenden om än det ena och än det andra, där exempelvis en forskningrapport en dag motsägs av en rapport någon månad senare. Hur skall man förhålla sig till dyligt?

Hur vet man vad som är riktigt? Ja, det kan man naturligtvis inte veta. Vad som för 15 år sedan var goda råd är det inte alltid idag. Tag till exempel de margariner som rekommenderades då, de innehöll de fetter som idag anses vara farligast; de margariner som rekommenderades då innehöll transfetter. Och så kan man hålla på att resonera. De hälsoråd vi får idag kanske om 25 år är helt galna och om 50 år kan vi vara säkra på att många av dem är det. Hur skall man förhålla sig till detta?

Hur skall man egentligen förhålla sig denna situation? Jag funderar på det både som läkare och informationskonsument avseende hälsa. Hur skall man egentligen förhålla sig till detta enorma kaos av motstridande information. Att avvakta, ta ett eller två steg bakåt för att få perspektiv är aldrig fel. Att försöka läsa så mycket man kan om de frågor som man är "intresserad" och engagerad av är en väg. Det kan ju inte alla göra i så stor utsträckning men alla kan förhålla sig kalla och kritiska inför vad de läser och lita på att allt de vetat och trott hittills sällan omkullkastats av några enstaka rapporter ( men ibland gör de det). Häromdagen skrev exempelvis om vitamintillskott. Man hade funnit att de som tagit sådant levde kortare tid än de som inte gjort det. Men så såg man- det innefattade persoer som ibland tog 100 gånger rekommenderade dosen!!! Att förgiftningar är farliga har vi vetat sedan hedenös.

Hur skall man egentligen förhålla sig? Tag det här med att det är nyttigt med ett glas rödvin om dagen för hjärtat. Själv är jag inte tveksam för rapporten men för budskapet. Med 10% av alla vuxna män och en stigande andel kvinnor som är alkoholister kanske det kan vara en farlig rekommendation. Jag ser framför mig många i gränslandet säga, att det är minsann nyttigt med vin, men för dem är det ingen bra rekommendation. För ett halvår sedan kom förövrigt en rapport som visade att vindrickare i allmänhet äter nyttigare än nykterister och detta kunde förklara fynden. Det riktiga i rekommendationen vore att förklara varför ett glas rödvin är nyttigt. Troligen är det lika nyttigt att äta röda vindruvor, bara man äter sådana med kärnor för de tycks innehålla nyttigheterna. Kanske är det också så att lite vin ibland kan vara nyttigt , verka nedvarvande i en stressande tillvaro. Det är jag absolut inte främmande inför men jag vill också betona riskerna.

Så här kan man gå igenom fråga efter fråga och finna faktorer som pekar åt motsatta håll. Att sitta sitta på en ergometercykel känns för mig väldigt tråkigt jämfört med andra aktiviteter men jag gör det ändå. Naturligtvis anser jag inte att fysisk träning är hälsoskadligt utan tvärtom och mycket av det är lustfyllt och skoj, men jag säger bara ett ord -balans.

Hur skall man då förhålla sig till allt det här. Jag har ingen patentlösning. Men jag försöker att inte bli alltför stressad av allt jag läser, att inte bli alltför stressad av all denna ofta tve och flertydiga information.. Det är just det som är faran med detta kaos av motsägande budskap om hälsa. Att inte kunna hantera motstridigheterna mår man inte bra av. Man får försöka att lita på vad man sett och hört tidigare, att vad man känner och tror är riktigt. Tids nog kommer det att växa fram en bedömning.

Ja, hur skall man förhålla sig. Egentligen är det väl detsamma med allting här i livet. Man får en massa intryck från alla håll, både innifrån ens egen lilla värld och utifrån sinnesvärlden. En del suddar man ut omedvetet; det blir så kallat brus. En del bearbetar man och bildar sig till slut en bild av, ett omdöme. Det gäller avancerade saker som forskningsrapporer och det gäller så banala grejer som vad vad man skall ha till lunch eller var skall jag lägga den här prylen. När man skall väga samman blir det till slut så att man förhoppningsvis väljer det som är riktigt för en själv.

Jag minns att jag hade en patient, som stod inför ett allvarligt val här i livet. Han hade sår på båda fötterna och hotande gangrän (kallbrand). Vi talade om att det var väldigt viktigt för honom att sluta röka; då skulle han kunna rädda sina ben. Men han sa att han kunde inte tänka sig att sluta röka. Det var i stort sett den enda njutningen han hade. Det var ju för mig väldigt svårt att förstå- valet mellan-och välja det senare. Men kanske var det riktiga för honom. Att få njuta av sina cigaretter de sista åren i livet. Det är alltid så med de beslut vi tar, de bedömningar vi gör. Det som känns riktigt för oss är väldigt viktigt att väga in. Och då kanske det inte alltid är vad som sakkunskapen säger. Kommer vi fram till ett en syn på något, ett beslut efter moget övervägande är det sannolikt att man blir nöjd med vad man tänkt.

Sen är det ju så man kan egentligen inte styra så väldigt mycket. Det finns alltid andra förhållanden som spelar in , andra viljor, andra faktorer; men man har ändå ett visst mått av frihet, att ta tag i sin verklighet.

P/S

Hälsans kontinuum

Världshälsoorganisationens /WHO/ hälsodefinition : Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysisk, mentalt och socialt välbefinnande och inte enbart frånvaron av sjukdom och bräcklighet. Där finns ett helhetstänkande som innebär att hälsa är inte enbart frihet från sjukdom eller motsats till att vara sjuk. Man kan tolka det på många sätt. Kan man till exempel ha en god hälsa och ändå vara allvarligt sjuk? Kan man till exempel ha MS men vara i ett tillstånd som kan beskrivas som fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande. Kanske faller det på "inte enbart frånvaron av sjukdom och bräcklighet( not merely the absence of disease and infirmity)".

Vart vill jag komma med det här. Hårklyverier? Nej, snarare vill jag fundera över hur man skall se på sjukdom och hälsa. Kan det ha betydelse för en sjukdoms förlopp? Om man betraktar sjukdomen, som något helt främmande som plötsligt bara finns där, och som man bara kan bota ,om man hittar roten till det onda och har medlet att bekämpa det, då innebär det att man angriper det på ett visst sätt. Vissa sjukdomstillstånd som exempelvis förkylningar vet vi att de i majoriteten av fall går över av sig själva, en del infektioner känner man överhuvudtaget inte riktigt av, kroppen tar itu med dem utan att man upplever sjukdom. I själva verket så är det väl så att i varje sekund av våra liv så finns det små sjukdomsincidenser, men kroppen och dess immunförsvar förhindrar dem från att bli allvarliga.

Som jag ser det befinner vi oss alla på ett kontinuum mellan punkterna hälsa och ohälsa. Vi befinner oss på vägen mellan ohälsa och hälsa hela tiden från att vi avlas till att vi dör. En svår livshotande infektion börjar alltid med någon form av organism, som exempelvis bakterie, virus, som i början är ganska beskedlig. Ibland kunde en enkel åtgärd, som att snabbt rengöra ett skrubbsår förhindra att en allvarlig sjukdom utvecklas. Många har väl sina huskurer då de känner att det är lite strävt i halsen, huruvida de verkligen hjälper är en sak, men de finns där. Törhända finns någon sorts placeboeffekt, även då man gör sådana saker. I själva verket så är det ett totalt omhändertagande man strävar efter, när sjukdomar skall botas. Om man till exempel har brutit en arm, är det givetvis viktigt att man underlättar ett riktigt läkande genom ortopediska åtgärder, men att läka frakturen sköter kroppen själv. Det finns alltså något i vår kropp som strävar mot läkning. Detta gäller också olika cancerformer och andra allvarliga sjukdomar. Vårt immunsystem bevakar hela tiden, vad som finns i vår kropp och är ständigt berett på att slå ner på farliga uppdykare, i form av en bakterie, förstadier till cancer och så vidare. Men ibland tar alltså den sjukdomsbringande uppdykaren sig fram och förmår att sprida sig. Varför? Eller kanske skall man fråga när händer det. Det kan jag givetvis inte svara på. Men jag vill illustrera det skeende som innebär, att det ständigt finns faktorer som verkar i ohälsobringande riktning och andra faktorer som verkar i riktning mot hälsa. Vad jag funderar på är, hur kan man stödja de faktorer, som underlättar för friskhetsfaktorerna. Och där finns en hel del kunskap om hur detta görs. I andra fall är det inte helt kartlagt men forskning pågår på detta viktiga område.

Man bär på en ryggsäck, med allehanda faktorer som kan bidra till sjukdom. Vid diabetes, olika allergier och en hel del sjukdomar finns ett ärftligt inslag och det kan man inte påverka på något enkelt sätt, men det finns också en mängd faktorer, som man själv eller omgivningen plockar in i ryggsäcken. Det kan vara rökning, dålig kosthållning, men också betydligt mera svårgripbara och ohanterliga saker, som sättet man tar sig an stressande situationer och stora förändringar i livet.
Den amerikanska-israeliska forskaren Antonowsky undersökte en grupp israeler och deras psykiska hälsotillstånd. Han jämförde en grupp som hade varit i koncentrationsläger med en kontrollgrupp som inte hade det. Han fann att i kontrollgruppen uppfattade sig 51 % ha en ganska god psykisk hälsa medan motsvarande siffra var 29 % för gruppen som suttit i koncentrationsläger. Det hade då givetvis varit ganska lätt att komma till slutsatsen att hela 71 % av de som tillbringat en period i koncentrationsäger inte hade någon bra psykisk hälsa. Men han blev i stället förbryllad och frågade sig; varför var inte siffran 100%.

Hur kunde någon ha levt i det helvete som ett koncentrationsläger innebar ändå ha en ganska bra psykisk hälsa, så många som 29%?! Antonowsky tog itu med att undersöka detta och kom så småningom fram till ett antal faktorer, som han sammanfattade i ordet KASAM, känsla av sammanhang. Han beskriver detta begrepp som en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning som man har en genomträngand och varaktig men dynamisk känsla av tillit till de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga. Känsla av sammanhanget består alltså av tillit till att det man upplever, känner har just ett sammanhang, går att förstå och i viss mån förutse. En term som man ofta nämnde under 60-talets psykiatridiskussion med bland annat Ronald Laing var ontologisk trygghet och den försökte i viss mån stå för något sådant. men var betydligt mindre strukturerad. Vidare säger Antonowsky att resurserna för att man skall kunna möta upp mot de krav, som dessa stimuli ställer skall finnas tillgängliga. Dessa krav är utmaningar som man upplever vara värde investering och engagemang.
På svenska finns boken Hälsans mysterium av Antonowski.

Begreppet KASAM är inte några egenskaper, som det på något sätt är lätt att förvärva så att man kan klara de påfrestande omändringar som skett i ens liv. Men det beskriver , att man kan ta sig an olika faktorer på det kontinuum mellan hälsa och ohälsa. Man kanske kan plocka bort lite tyngande stenar i sin livsryggsäck, som till exempel rökning; man kanske till och med kan sortera ut lite stressande faktorer. Men man kan också lägga till faktorer som hjälper en att gå på den där vägen mot hälsa, faktorer som är som ballonger som ger en hjälp att lyfta.
Jag minns att jag testade mig själv avseende KASAM med hjälp av ett frågeformulär i Antonowskys bok. Det var många faktorer som kändes svåra att hantera. Men ändå principen att se så här på processen hälsa -ohälsa ger en verktyg att ta itu med sin situation.
P /sune

Att skriva ner sina känslor

George Jelinek har ett stycke i sin bok Taking Control of Multiple Sclerosis som har undertiteln "Att skriva ner sina känslor"
Jag har direktöversatt detta för jag tycker det är intressant. (alltså dålig svenska)
"I april 1999 publicerade Smyth och medarbetare från psykiatriska kliniken vid STate Universty i New York resultaten från en enkel studie i JAMA (94). De gjorde en välupplagd kontrollerad studie och använde 112 patienter med kronisk astma eller rheumatoid artrit (RA). Liksom MS är RA en autoimmun sjukdom men målorganen för immunsystemet är lederna i stället för nervsystemet. Behandlingsgruppen ombads att vid ett tillfälle skriva om de mest stressande händelserna i sina liv. Kontrollgruppen ombads skriva om ett neutralt ämne. Med denna enkla intervention som gör att människor får ge uttyck för sina känslor som kanske inte har blivit helt frisläppta förr blev de "behandlade patienterna" bättre och de andra blev det inte. Detta skulle inte förvåna oss men för det skeptiska vetenskapliga samhället blev detta vetenskapliga "bevis" något av en chock. P värdena var 0,001, så det var inte troligt att resultaten berodde på en slump. Vidare var storleken av effekten förstummande. RA patienterna fick 28 % reduktion av sjukdomens allvarlighet (detta är ungefär samma nytta som fås av interferon och glatimeracetat vid MS.) och astma patienterna hade 19 % förbättring av lungfunktionen. Effekten kvarstod fyra månader efter behandlingen. Effekter av denna storlek är svårt att uppnå med konventionella medel utan att man får biverkningar. Ändå fick man detta efter bara en session! Föreställ dig om dessa människor regelbundet hade gett uttryck för sina känslor." slut på citat.
Fotnot 94= Smyth JM Stone AA, HurewitzA. Kaell A. Effects of writing about stressful experiences on symtomreduction in patients with asthma or rheumatoid artritis: a randimized trial. JAMA 1999;281:1304-9



Kanske blir detta sista anteckningen på ett tag. Jag tycker inte att jag riktigt har funnit formen för att bloggen skall bli lättillgänglig. Kanske måste jag överge bloggformen och försöka göra hemsidor i stället så att det blir lättare att hitta, läsa. Nu blir det så ostrukturerat. Eller också får man se det som vad det är, en sorts koncentration på att ta tag i lite, så ofta som möjligt och inte ha någon ytterligare strävan. Jag har haft lite funderingar kring vad vi bär med oss i livets ryggsäck och på vilket sätt det kan medföra sjukdom.
Kan vi plocka bort något ur ryggsäcken så att vi får mera energi till att klara av sjukdomar.

Reser dessutom bort ett tag, men har tillgång till dator där.

P/Sune

Parasiter mot MS?

är titeln på en liten artikel i senaste läkartidningen. Forskare i Argentina har genomfört en liten studie med den lilla parasitmasken Trichuris trichiura. 24 MS-patienter undersöktes. Hälften av dm infekterades med parasitmasken vis studiens förjan. I den infekterade gruppen fann man betydligt färre skov, 3 skov att jämföra med 56 i den icke infekterade gruppen.

Studien är presenterad i News@Nature.com. Forskarna spekulerar i att bakterien påverkar immunsystemet och specifikt T cellerna, så att de blir mindre autoimmunt verksamma.

Studien är liten och inte kontrollerad avseende placebo. Men ändå är det ju intressant.

Bilden är hämtad från Louisiana Tech University.


Peace

Sune

Solljus ger D vitamin

Det pågår också en debatt om risken med att sola men ockå en sida som framhäver risken med att inte sola. Om detta kan man 0ckså läsa på Multiple Sclerosis Resource Center.

Experter från Edinburgh University tror att alltid använda solskydd kan skapa en brist på D vitaminer som de säger skyddar mot olika sjukdomar. Professor Mary Norval, säger att vitamin D tycks vara inblandat i förebyggandet av ett ökande antal sjukdomar som colon(tjocktarms)cancer, bröst och prostatacancer och autoimmuna sjukdomar som multiple skleros och insulinberoende diabetes.
John Toy medicinsk chef vid Cancer Research UK säger att det inte är definitivt bevisat avseende vitamin D:s effekter och att det finns ett klart samband med hudcancer och solning. Han säger att vi får tillräckligt med D vitamin genom vad den solning vi får i förbifarten så att säga. Han vill inte att det skall skickas ut dubbla budskap.

Men just nu här i Sverige får i alla fall jag väldigt lite sol och D vitaminer. Jag tar visserligen vitamintillskott men det är ovisst om kroppen kan ta upp D vitaminer i den formen.
peace
Sune

Ju starkare magnetkamera ju fler lesioner syns

Konventionella magnetkameror har styrkan 0,5-2 Tesla. Nu har man vid undersökning av en hjärna funnit att man vid obduktion fann mer lesioner än vad som kunde ses med en magnetkamera med magnet 1,5 Tesla. Man gjorde en undersökning med en extra stark magnet 8 Tesla och fann då att man där kunde se betydligt fler lesioner.
Källa
(från 13 februari 2007, Multiple Sclerosis Resource Centre)
Jag har sett en diskussion om lesioner och att MS är inte bara dessa lesioner utan mer generellt utbredd i hjärnan.
Om man tänker på det så fanns det ju inga lesioner innan magnetkameran fanns. Dessutom någonstans måste det ju börjat, det är ju inte bara så att plötsligt finns där en lesion, det måste ha varit fråga om betydligt mindre förändringar från början, det är ju inga kratrar från bombnedslag; Det är är ju något som började med enstaka celler. Kanske pågår detta hela tiden hos alla men det immunologiska systemet förmår hantera detta, precis som det förmår att hålla tillbaka cancerutveckling, andra sjukdomar.

peace
sune

Vad är magnetkameraundersökning? (Magnetresonanstomografi, MRT, eller MRI)

( Om nåt helt annat.
Jag funderar lite på tillgängligheten till sjukvård.
Hur upplever du det?
Är det lätt att komma i kontakt med sjukvården, få tider etc...
Skriv det gärna på kommentar
eller maila sune.overhagen@bredband.net)

Magnetkameran har funnits i 30 år. Under de åren har den revolutionerat medicinen genom de förnämliga bilder av kroppens innandömen man kan få genom den.


Magnetkameror kan nog se olika ut. Den jag undersöktes i var en 2x2x3 meter stor box. I den fanns en tunnel i vilken jag fick åka in. På någon amerikansk site skrev man att MRI apparater ofta ser ut som en stor donut, (flottyrkokt munk) och så kan man också beskriva det.
Den stora boxen innehåller alltså en stor och kraftfull magnet, i vilken alltså det finns en tunnel och i den får man åka in. Man strävar efter att göra den så öppen som möjligt med möjlighet att kunna se ut, för göra det lättare för människor att undersökas om man till exempel har rädsla för att bli instängd.

Vid undersökningen lägger man sig på en brits och man sätter på apparatur (spolar med antennapparatur) på de delar som skall undersökas så nära som möjligt. Sedan börjar man att undersöka en liten punkt. Syftet är att ta reda på vilken typ av vävnad det finns i just den punkten. Sedan undersöks punkt efter punkt tills man fått en kartläggning av hela området man ville undersöka.

Förberedelser mm:
Men innan undersökningen är det mycket som skall förberedas. Man måste se att det inte är några saker hos patienten som gör att han/hon inte kan undersökas. (Så kallade kontraindikationer). Har man metallsaker i kroppen, av typ pacemaker så är det inte lämpligt med undersökningen. En del kan ha metallflisor i ögonen som funnits i många år utan att ge obehag, men nu kan detta ställa till besvär. Anledningen är att den starka magneten skapar ett så kraftigt magnetfält att pacemakern kan påverkas. Lösa metallföremål får heller inte tas in i undersökningsrummet. En penna kan bli en livsfarlig projektil liksom ett mynt. Magnetfältet är mellan 5000 till 20000 gauss att jämföra med jordens spontana magnetfält är 0.5 gauss. För att en sådan stark magnet skall få plats i ett undersökningsrum, innebär det att man måste utnyttja tekniken med superledare. För dessa behövs mycket stark kyla. Så när du ligger där och undersöks är du omgiven av mycket stark kyla, men den är förstås välisolerad. I själva verket kan du ha det ganska komfortabelt vid undersökningen och ligga och lyssna på din farvoritmusik. Ett visst oljud åstadkommer dock kameran då den arbetar. Det är en sorts hamrande ljud.

Försök till beskrivning hur det fungerar
Till skillnad från röntgen så innebär undersökningen ingen strålning. Principen är att man utsätter det område, som skall undersökas för det starka magnetfältet. Man utnyttjar kroppens väteatomer. ( Kroppen består till mer än 60 % av vatten. En vattenmolekyl är en syreatom och två väteatomer). Magnetfältet påverkar kroppens väteatomer ( det vill säga atomens kärna, som är en proton=en positiv laddning) på ett sätt så att de orienterar sig antingen med eller mot kamerans starka magnetfält.
Från en antennapparat som kallas spole sänds ut radiovågor(energi) i pulsar som påverkar dessa protoner. De tar till sig energi och förändras i sina rörelser Denna rörelses frekvens bestäms specifikt för vilket område som skall undersökas och hur det stora magnetfältet ser ut. Denna frekvens kallas resonans ( 'Som i magnetresonanstomografi, vilket också magnet kamera kallas). När man sedan stänger av radiovågorna återgår dessa protoner till sitt ursprungliga läge, och då AVGER DE ENERGI, som fångas upp av antennapparaten och detta är sedan ett underlag för bilden; man får numeriska värden som lagras in i apparatens dator.
Rent allmänt ger högre fältstyrka (starkare magnet) bättre signaler vilket kan ge bättre bildkvalitet. Men också genom att använda spolar (antennapparater, ytspolar) som kommer så nära området som möjligt kan bildkvalitén höjas betydligt.

Det finns också tre mindre magneter i magnetkameran. Dessa kallas gradientmagneter. Med hjälp av dessa så styr man hur man vill avbilda undersökningen. Det är med dessa möjligt att undersökta skivor av det område som skall undersökas. Tänk dig en limpa. Den kan man skiva på vanligt sätt, man kan också skära den så att den bildar bottnar som i en tårta, ett tredje sätt är att skiva den på längden men uppifrån. Med hjälp av de tre gradientmagneterna kan man skikta upp den del av kroppen man vill undersöka på alla dessa sätt men också på vilken sätt som kan kan tänka sig. Man kan alltså få bilder på olika sätt utan att patienten flyttas till skillnad mot när man skall röntgas. Då får man flytta på sig mellan varje bild.

Magnet kameran har många fördelar. Den innebär inte joniserande strålning och det har medfört att man nu kan ställa diagnoser för många sjukdomar på ett helt annat sätt.
Man kan diagnosticera infektioner i hjärna, ryggmärg och ryggrad..
Man kan se stroke (hjärninfarkt) i tidigt skede.
Magnetkameran är unik vad det gäller att diagnosticera MS.
Tumörer i hjärna och hypofys..
Det finns många fler sjukdomar och tillstånd man kan kartlägga med den. För något år sedan fick några som arbetat med att utveckla den Nobelpriset.


Beträffande MS så kan man se förändringar som kallas lesioner på magnetkamera. Man har tidigare trott att ett skov motsvarar en lesion. Senare har man funnit att bara en mindre del av de lesioner som syns behöver yttra sig som skov. Dessutom finns det fall med MS som inte har några påvisbara lesioner. Detta är ovanligt men man tror att MS är en mer generell sjukdom i hela hjärnvävnaden och inte bara där lesionerna syns. Lesionernas utseende i sig är inte typiska för bara MS ( de är inte patognomona med ett fint ord) utan kan förekomma vid andra sjukdomar. Däremot kan lesionernas anatomiska läge ge en vägledning då diagnosen skall ställas. I hjärnan är de inte helt ovanliga efter 40 års ålder. Lesioner i ryggmärg är dock i stort sett alltid sjukliga.

När man sprutar in magnetkamerakontrast (gadolinium) så förändras normal och onormal vävnad på olika sätt. Man anser att inflammationer kan ses genom att skador på blod-hjärnbarriären syns. Därvid får man en bild av var det finns aktiva inflammationer, dvs nya eller gamla lesioner som håller på att förändras.

Med T1 förstärkt undersökning kan man se så kallade svarta hål (black holes), det tror man indikerar obotlig/kvarstående skada.
T2 lesioner kan man säga är en sammanfattning av totala antalet lesioner, bördan av sjukdomen ( burden of disease).
Exakt vad var och en lesion innebär och dess status är troligen svårt att fastställa med nuvarande teknik.

Sammanfattningsvis har MRI inneburit ett stor steg framåt vad MS beträffar. Diagnosen kan ställas tidigare vilket är viktigt då medicin och andra åtgärder bör sättas in så tidigt som möjligt.
För min egen del skulle jag även ha velat sätta in förändringar i min diet tidigare.

Peace

Sune

Här är kan man se en video från Mayokliniken om MRI. Video från Mayokliniken Den har engelskt tal och text men bara bilderna är instruktiva.

Positiva känslor och Skratt

För mig skulle det kännas konstigt att gå på skratterapi, däremot har jag inget emot att gå på en rolig film av till exempel Woody Allen eller se på Så skall det låta eller titta på närbilden av "flygaren" i You Tube. (se föregående) Jag hade mycket roligt när jag tittade på videon av honom.
Men därmed inte sagt att skratterapi inte är bra; det kan mycket väl vara så.

Man har gjort undersökningar om skratterapi och diabetes typ II. Då fann man att halten i blodet av vissa ämnen som kan påverka skador i kärlen förändrades. Om det kan du läsa här. Kan skratt påverka din hälsa positivt? : Diabetes och Skratterapi

Överhuvudtaget tror (obs tror=känner) jag att man skall vårda sina positiva upplevelser, ha ögonen öppna för dem. Jag tror att det kan ha betydelse för utvecklingen av en sjukdom. I varje fall mår man bättre i en sådan situation, känner sig starkare. Man balanserar ju många gånger på en smal kant med bland annat sin trötthet och förmår man då att inte deppa ihop tror jag att det är värdefullt. Med detta har jag inte sagt att jag inte vill arbeta mig igenom mina kriser- var och en sak har sin plats.

Det är ju populärt att säga att skratt ökar må-gott-hormonerna, endorfinerna. Jag läste hos George Jelinek: oberoende av om man skrattar för att det är något roligt eller om man skrattar på grund av att kursledaren på skrattkursen uppmanar en till det, så ökar endorfinerna av själva agerandet. Det komplicerat att utreda vad som sker är fysiologiskt-kemiskt- jag tänker inte göra det nu ( jag kan det inte heller utan att förbereda mig) men kanske jag återkommer till det. Endorfinerna spelar en viktig roll vid smärta. Man kan till exempel blockera verkan av en del endorfiner genom att spruta in samma medel som blockerar morfinets verkan. Man kan med en sådan injektion av ta bort en del av den smärtstillande effekten vid akupunktur.

Så skratta med killen som flyger, det lyfter i alla fall den minuten.

Jag läste något klokt på Bodil Malmstens blogg.Hon skrev att hon blivit inbjuden till San Fransisco men kunde inte åka dit. Nu skulle hon aldrig få komma dit, aldrig få se Fisherman's Wharf, spårvagnarna i de branta backarna, Alcatraz som hon drömt om. Men hon kommer inte att få se kinesiska muren mm heller skriver hon. Men hon bryr sig inte. Det mesta är i alla fall bäst på bio.
Så får nog jag resonera om den här typen av flygningar- Det är bäst på bio!

Peace
Sune

NF-kappa B hämmas av gurkmeja?

Textens läsbarhetsindex är 49 enligt Lix; jag får skärpa mig.

En av mina favoritbloggar är Bodil Malmstens Finistère . Just idag hittade jag en blockanteckning om hälsa där det stod att
Bodil M. snabbt skulle plocka fram spiskumminburken. I varje fall gick jag vidare och sökte vad det handlade om och kom då till Forskaren Bharat B. Aggarwal vid the University of Texas MD Anderson Cancer Center i Houston, Texas.

Det handlade om NF-kB.
NF-kB eller Nuclear Factor kappa(grekisk bokstav) B är en primär transkriptionsfaktor som finns i alla celltyper och är involverade i det cellulära svaret på faktorer som stress, cytokiner, fria radikaler, ultraviolett strålning samt virus- och bakterie antigen. NF-κB spelar en nyckelroll i regleringen av immunsvaret på en infektion. I linje med denna roll så är felaktig reglering av NF-κB förknippat med cancer, inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar, septisk chock, virusinfektioner och felaktig immunutveckling.

Transkription är den process då cellens arvsmassa DNA översätts till RNA. Budbärar-RNA (mRNA) byggs därvid upp med DNA som mall.
Därefter kan Budbärar-RNA gå till de delar i cellen som kallas ribosomer. Detta RNA utgör då mall i sin tur till tillverkningen av äggviteämnen.

En transkriptionfaktor är ett protein som medverkar i transkriptionprocessen på något sätt.


Man har funnit att NF-κB, som kontrollerar många gener som är inblandade i inflammation, är kroniskt aktivt vid många inflammatoriska sjukdomar som kroniska tarmsjukdomar, ledsjukdomar, sepsis och många andra sjukdomar och det är också aktivt vid en del cancersjukdomar.


Forskaren Bharat B. Aggarwal vid the University of Texas MD Anderson Cancer Center i Houston, Texas har på följande länk från en kongress om NF-kB.

Han inleder med att ta upp olika artiklar där man forskat om NF-κB och olika sjukdomar, här lite inspirerat av detta:
Åldrande aktiverar NF-κB .
Det( NF-κB )är också aktiverat vid sarcoidos
Aktiverat NF-κB finns också i så kallade mononukleära celler i blodet hos manliga rökareAktiverat
NF-κB kan möjligen bli en biomarkör vid sk oxidativ stress, dem process som tros inverka vid olika sjukdomar, och som så kallade antioxidanter skall dämpa effekterna av.
NF-κB den heliga gralen vid rheumatoid artrit (ledgångsrheumatism)
NF-κB vid cancer- från en oskyldig åskådare till stor skurk

Ett intressant område skulle alltså kunna vara att försöka att avaktivera NF-κB. Och det är vad Aggarwal går igenom på symposiet.

Slutsatsen av Aggarwals genomgång är att man funnit att vissa ämnen i naturen är hämmare av just NF-kB. Och potent har man bland annat funnit att kryddan gurkmeja skulle vara. Om gurkmeja på svenska kan du läsa på sajten Nyfiken Vital.

Titta gärna på Aggarwals power point program (länk ovan). Det är mycket man inte greppar där, men det är intressant att se hur komplicerat det är. Det finns bland annat en bild som visar olika ämnen som är involverade i den immunologiska processen






Jag tar nog och kryddar lite extra nu med gurkmeja.
( Observera:detta är inget råd till andra. Det finns biverkningar av allt som har en verkan. Oavsett om gurkmeja verkar på det sätt som det gör på möss i laboratorium eller inte kan det framkalla gallbesvär, påverka levringsförmågan i blodet mm)


Peace Sune

Metylprednisolon lovande vid MS

Behov av samhällsfinansierade kliniska prövningar är slutsatsen av en artikel med titeln Metylprednisolon lovande vid MS i senaste Läkartidningen ( Nr 3 2007). Undertiteln är: men avsaknad av patent gör läkemedelsindustrin mindre intresserad.

http://www.blogger.com/img/gl.photo.gif
Add Image

Artikeln tar upp och redogör för de immunmodulerande medel, som är mest använda idag närligen beta-interferon och glatimeracetat(Copaxone). Man relaterar till framförallt en metaanlysstudie av olika betainterferoner i randomiserade kontrollerade studier och redogör för en resultatet av detta, nämligen 27 % fler patienter var skov fria första året jämfört med kontrollgrupperna och andra året 14 % färre. Personligen är jag lite tveksam till detta med metaanalyser; vad exempelvis är en kontrollgrupp om man slagit ihop flera kontrollgrupper; och kanske blir det ändå mer tveksamt om man tänker på grupperna som fick verksamt preparat. Jag tror inte att man på det sättet kan få fram riktiga siffror; det blir för många sammanslagna variabler. Själv tror jag att man måste hålla sig till det gamla sättet; det vill säga upprepa studier och se om man kommer till samma resultat eller resultat som stödjer sin teori. ( I en sådan metaanalys hade man till exempel tagit en en studie avseende gamma interferon, det vill säga en proinflammatorisk cytokin, men det var väl en olyckshändelse.)

En annan sak är att jag tycker att de här studierna med metaanlyser tenderar att vara ganska schablonartade, och slutsatserna tycks stöpta efter samma mall om man läser Cochran studier avseende olika ämnen. Det är min bild. Så att basera sig bara på sådana studier när man skall bedöma hur verksamt ett medel är, tycker inte jag är tillförlitligt.

Men bortsett från det här tycker jag artikeln tar upp en viktig sak. Varför finns det så få studier om exempelvis MS och kortisonbehandling?
I samband med att jag fick en allergisk reaktion fick jag kortison i tablettform och inte alls i de stora doser man ger i samband med skovbehandling. Till saken hör att jag inte fått kortison i samband med skov. Bilden av kortison är ju att det inte ger någon förbättring på sikt.

Döm om min förvåning när jag morgonen därpå kunde för första gången på 1 1/2 år gå på ett sätt som kändes naturligt. Förvisso gick effekten bort efter att jag avslutat behandlingen men lite bättre var jag nog. Sedan fick hudbesvär med intensiv klåda med nässelutslagsliknande förändring. Kortison igen. Det hjälpte inte mot utslagen men min MS blev mycket bättre trots att det inte var dessa intensivdoser. Nu var kuren lite längre och förbättringarna fanns kvar till en del efter kurens avslutande.

I samband med detta så gick jag ut och sökte allt material som fanns om kortisonbehandling vid MS. Och det fanns inte speciellt mycket. Det fanns en del rekommendationer om hur man skulle behandla med kortison i höga doser vid skov, men det fanns inte mycket bakgrund och forskningsmaterial, som talade om vad man baserade dessa rekommendationer om. Till mycket stor del verkade det vara så kallad beprövad erfarenhet men föga forskning om det. Det var inte mycket forskning som pågick.

Jag sökte också finna lite om relativt låga doser som i mitt fall och fann egentligen ingenting. Själv har jag en idé om att de andra medicinerna jag stod på inverkade; det var då betainterferon och statiner.

Det är därför intressant att läsa den här artikeln och jag skulle nästan ha velat skriva den själv.

I artikeln redogör man för en fas II studie, som gick ut på att använda intravenöst metylprednisolon i sjukdomsmodifierande syfte vid skovförlöpande MS. Det fanns 43 personer i gruppen som fick verksamt preparat och 45 i kontrollgruppen. Studien pågick i femår. Kontrollgruppen fick symtomatiskt samma preparat vid skov medan experimentgruppen fick dels vid skov och dels var fjärde månad under tre år 1 gram metylprednisolon i 5 dagar intravenöst och sedan nedtrappning i 4 dagar med prednisolon.
( som jämförelse kan sägas att min intialdos var 40 mg prednisolon vilket är mer än 25 ggr svagare eftersom prednisolon har något svagare inflammatorisk effekt än metylprednisolon).

Efter tre år sänkte man behandlingsintervallen till endast en gång i halvåret.
Studien var inte blind för patienten eller undersökande klinisk bedömare; däremot känd röntgenläkaren som bedömde magnetkamera (MRI) bilderna inte till vilken grupp respektive patient hörde.
T1 lesionsvolymen på MRI var statistiskt signifikant mindre hos interventionsruppen och man fann heller ingen minskning i hjärnvävnadsvolym i denna grupp men däremot i kontrollgruppen. Skovfrekvensen var lika i båda grupperna.
Man fann också att handikappökning mätt enligt skalan EDSS korrellerade signifikant med T1 lesionsvolym och hjärnvävnadsvolym förändring.
Man skriver att en tolkning av detta skulle kunna vara att "metylprednisolon inte har så stor effekt på de skovlösa inflammationerna i CNS, men däremot minskar risken för signifikant axonal degeneration som leder till hjärnatrofi och handikapputveckling".

Vidare skriver man i artikel att man gått igenom ett antal artiklar om betainterferon och glatirameracetat så är studien med metylprednisolon den enda studie som viades signifikant effekt på hjärnatrofi, T1lesioner och handikapputveckling. Man önskar att fas III studier och metylprednisolon kommer igång och man skriver att en möjlig orsak till detta är att det finns inga stora pengar att tjäna på prepararat av typ metylprednisolon. Det är också den slutsats jag kom fram till ,då jag gjorde min sökning efter studier om steroider och MS.
Jag stöder behovet av samhällsfinansierade kliniska prövningar.

Artikeln är skriven av Anders Kling och Rune Dahlqvist vid Läkemedelscentrum, Norrlands universitetssjukhus, Umeå.

Peace Sune

Kontaktnätets betydelse

Boken Ett år med ALS en smygande sjukdom gavs ut 2005. Boken är en dagbok från år 2004, ett år då författarinnan Ingrid/Ninni Sandgren fick diagnosen ALS.
Redan i första anteckningarna finner man att hon skriver om ork, torrhet i munnen mm och man får sedan följa hennes framtill hon får diagnosen i september. Det är en tid då hon känner hur hennes krafter avtar och hon har många funderingar på vad det kan vara. Söker svaret hos husläkare, hjärtläkare och andra. Det är något som är fel!

Hon har ett bra kontaktnät, med barn och barnbarn, syskon, bästa väninnan, skrivar och målar vänner, grannar; något som man får en känsla av har en stor betydelse för hur hon upplever tiden de fyra månader efter diagnosen som boken omfattar.Efter diagnosen finns också en god support från sjukvården och socialtjänst. Man får ett klart intryck av att livet fortsätter men att successivt blir hennes krafter mindre.
Ingrid/Ninni Sandgren avled cirka ett år efter hon fick diagnosen. Hon har 2004 gett ut barnboken Jag fyller ju snart fjorton.

Tisdagarna med Morrie
En annan bok, som heter Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom handlar om den kände sportjournalisten Mitch Albom och hur han återupptar kontakten med sin gamle favoritlärare från universitet Morrie Schwarz efter att ha sett honom intervjuas på TV och där sett att han insjuknat med sjukdomen ALS. När Mitch avslutade sina studier 1979 hade Morrie Schwarz frågat honom: Vi behåller väl kontakten? och Mitch hade svarat -Naturligtvis.
Det blev inte så. Mitch gick mer och mer upp i sin karriär och det blev mycket i hans kontaktnät med omvärlden som blev försummat; han gifte sig med en kvinna han tyckte om, men genom det envetna satsandet på en karriär fick han i stort sett ingen tid att vara med henne, han hade en bror som han förlorade kontakten med.

Det han såg den kvällen på TV kom att förändra hans liv. Han kände att han måste ta kontakt med Morrie och så sker och man bygger upp en relation igen. Han avsätter en dag i veckan för att vara med sin vän och lärare - en tid under vilket de talar om de saker som är viktiga i livet och när döden närmar sig. Mitch blir ånyo elev.

Man får följa i boken hur Morrie gradvis förändras och lär sig acceptera hur han inte längre kan klara vissa saker själv. Det är givetvis en svår tid. Morrie har ångest för sin familj och att han skall vara en stor belastning för dem genom de stora kostnader hans sjukdom innebär. Samtidigt har han fortfarande många saker att lära ut. Det finns ett antal kända citat från boken:
Den viktigaste saken i livet är att lära sig hur man ger kärlek och att man lär sig att ta emot den.

Döden avslutar livet, men inte en relation.

När du en gång lärt dig dö, har du lärt dig att leva.

Tisdagarna med Morrie får Mitch att se på sitt liv på ett nytt sätt. Andra saker än karriären blir viktiga. Han återupptar kontakten med sin bror. Livet förändrades.

ALS eller amyotrofisk lateralscleros är en neurologisk sjukdom. Den är relativt ovanlig. Cirka 200 personer insjuknar varje år i Sverige (incidens). Som läkare har jag haft tre patienter med ALS:
Det finns bra information om ALS eller Lou Gehrigs sjukdom på NHR:s hemsidor.
Här finns NHR.s broschyr om ALS

Socialstyrelsen har också bra information om ALS. Socialstyrelsen Där finns bland annat information om hur vården är organiserad och den hjälp man kan få.

Teorier om orsaker, behandlingar mm finns på dessa länkar.

Peace
Sune

Om Alzheimers sjukdom

Prästen Agneta Ingberg blev diagnosticerad med sjukdomen Mb Alzheimer för 3 1/2 år sedan. På programmet Tendens i P1 har senaste tiden varit två program med henne. Det första programmet var en repris från för två år sedan och det andra ett nyinspelat program. Det intressanta med programmet var att det var ett program med hopp.

Agneta är en aktiv person och har en nästan fullbokad almanacka; hon skriver, håller föredrag med mera och hon har varit med om att starta en samtalsgrupp för Alzheimersjuka.
Agneta står på bromsmedicin och tror att detta kan vara en del i att hon alltjämt mår relativt bra- hon mår nästan bättre än hon gjorde vid tidpunkten för första programmet. Hon har arbetat sig igenom den kris, som kom då hon inte kunde fortsätta som präst och även andra kriser, och mår psykiskt bättre.

Sjukdomen utan hopp, kallade Agneta Ingberg sjukdomen Alzheimer i första programmet.Hon tycker detta gäller fortfarande men det finns ett ljus i tunneln, säger hon. Först tyckte hon att det var som om hon snodde apotekets hushållskassa när hon löste ut medicerna på apoteket. ( Jag känner igen den känslan från tiden då jag hade bromsmediciner mot MS, även om mitt sunda förnuft sade mig något helt annat. Det finns mycket ekonomi inom detta med sjukvård, prioriteringar). Men nu är känslan annorlunda tycker hon. Det verkar nu accepterat med bromsmedicinerna eftersom patienterna klarar sig bättre, klarar sig längre utan stora insatser från samhället.
Agneta Ingberg har ett nyansrikt språk med fina formuleringar. Det märks att hon arbetat med språket som verktyg och att hon fortfarande har kvar en stor del av detta, även om hon talar om de stora svårigheterna hemma att hitta ord, etc: En kognitiv svårighet man känner igen.

Det finns också en intervju med
Nils Andreasson, minnesenheten vid Karolinska Det har kommit ett antal bromsmediciner under senaste åren under senaste decenniet. Ett antal ytterligare är också på gång. Han säger att han sett att livskvaliten hos patienterna klart ökat. Han har också sett att bromsmedicinerna kan ge ett antal goda år hos flera patienter om man jämför med tiden innan bromsmediciner.
Han håller också på med ett projekt med vaccination.



Jag läser i boken Omegakost om kost vid sjukdomar som Alzheimer. Det pågår enligt denna bok som är från 1999 studier om Alzheimer och diet.
Eftersom boken är sju år gör jag en sökning på medline om Alzheimer och diet och fann 312 poster. Jag fanns också poster om Alzheimer Disease och medel mot blodfetter (statiner) Man har i så kallade epidemiologiska studier av människor funnit att statiner kanske fördröjer sjukdomen Alzheimer och i djurförsök har man sett en minskad inlagring av beta amyloider i hjärnan, en inlagring vilken tros vara en del i hur sjukdomen uppkommer. Man forskar bland annat på medel som på något sätt kan påverka detta. Oxidativ stress och inflammation är andra delar i sjukdomsprocessen man är inne på. Och det är väl inom det området med antioxidanter, essentiella fettsyror som kost av typ Omegakost, paleolithisk kost kan spela en roll. Här är en sammanfattande artikel om kommande medel mot demens.

Det har hänt mycket sedan jag blev underläkare på 70-talet. Då fanns en klar uppgivenhet beträffande Alzheimer och andra demens sjukdomar, så behöver det inte kännas längre. Det finns ljus i tunneln.
Det känns också bra att här är det en Alzheimersjuk som tagit tag i sin situation-sjukdomen har börjat gå från att vara de anhörigas sjukdom till den sjukes sjukdom. George Jelinek skriver mycket om detta avseende MS och att ta kontrollen över MS. Det är absolut inte lika lätt med Alzheimer men kan bli mer och mer möjligt med tidigare diagnosmöjligheter och tidig behandling. Här en länk till demensförbundet.

Peace
Sune
Vill slå ett slag för Sveriges Radios 30 dagars ljudarkiv på Webben

Om medveten närvaro-Mindfulness

Jag har under en period lyssnat på Åsa Nilsonnes ljudbok Vem bestämmer i ditt liv? Om medveten närvaro samt tvillingboken Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Ann Kåver. Jag har inte smält det riktigt ännu och återkommer eventuellt med ett omdöme, men jag vill tipsa om Åsa Nilsonnes hemsida med blog Klicka Här. Där lägger hon ut mindulnessövningar och det vill jag rekommendera. Jag har försökt att tillägna mig mindfulness i många år och det är inte helt lätt men där kan man hitta bra övningar.

Peace och Fridens Liljor
Sune

Medelhavsdiet,

Jag har fått en bok som heter Omegakost av Artemis P.Simopoulus och Jo Robinson med förord av docent Staffan Lindeberg. Jag ser fram emot att läsa den.

När jag började med paleolithisk kost eller stenåldersdiet så gick jag ned ordentligt i vikt nu när jag skärpt den för att följa vad George Jelinek rekommenderar så har jag gått ned ytterligare, så nu väger jag ungefär samma som när jag var en spinkig 14 åring.
Jag ser fram emot att finna läckra mattips bland annat. Jag vill inte vara riktigt så mager men jag mår bra. ( Men de som håller denna diet skriver också, går man inte ner ordentligt i vikt så gör man ngt fel). Jag är ju också noga med att kosten skall innehålla tillräckligt med näringsämnen.
När var ute på nätet och letade vetenskapliga artiklar om plasmamembran och fetter fann jag flera artiklar om Mb Alzheimer och fett intag. Bland annat denna: Consumption of Fish and n-3 Fatty Acids and Risk of Incident Alzheimer Disease Conclusion Dietary intake of n-3 fatty acids and weekly consumption of fish may reduce the risk of incident Alzheimer disease.Intag av n-3 fettsyror och fisk varje vecka kan(ske) minskar risken för Alzheimer.
Jag fann också en studie om Alzheimer där man gjort undersökning av patienter och där det verkade som om de med en begynnande mild Alzhiemer kunde påverkas av kost av denna typ,( jag kommer inte ihåg exakt kosten). ( Omega-3 may slow dementia)
Det är spännande att följa det här.


Peace Sune

Statiners roll ?

Klicka på bilden så går det nog att läsa.

Det tycks vara så att statinets roll i samband med MS skiljer sig från det roll det kan ha i arterioskleros sammanhang.
Det är alltså blockerare av ett enzym som heter HMG-CoA reductase . Detta är ett enzym som är transmembranprotein och som underlättar bland annat bildningen av kolesterol men också andra lipider.

I undersökningar har man funnit att det tycks styra över från Th1 till Th2 reaktioner i immunsystemet (vilket innebär en skiftning mot inflammationsdämpning.)

.Läs ett sammandrag av en forskningsrapport om detta.
Det tycks också som att man funnit att transporten in i hjärna av T-lymfocyter på försöksdjur blockeras. Se denna rapport.

Peace
Sune

statiner

Jag fick sluta med mina bromsmediciner pga utslag. Redan när jag fick diagnosen stod jag på ett statin sedan ett år tillbaka, men hade börjat och slutat med den i ett par omgångar för jag ansåg att jag skulle klara det med diet. Jag är lite osäker på relationerna till MS skov och när jag åt statiner. Jag hade åtminstone två skov det året och orsaken till att jag fick det har också i efterhand tolkats som skov. Det kan vara så att mina skov kom då jag avbrutit behandlingen men jag vet som sagt inte. Sedan höll jag uppe med statiner till en rapport kom att det sannolikt var gynnsamt vid MS, dock ingen fas III studie men i varje fall blev jag klar över att det sannolikt var ganska ofarligt så sedan mars 2003 har jag kontinuerligt ätit statiner och jag är ganska tveksam till om jag haft något skov, jag har varit sämre vid vissa tidpunkter men i stort är jag successivt förbättrad sedan 5 år tillbaka.
Jag återfick bra rörlighet i min höger arm redan omkring 1 maj 2003 bara efter en månads statiner- jag undrar om det kan ha något sammanhang.


Statiner är inhibatorer av enzymet HMG CoA (3-hydroxy-3metylglutaryl coenzyme A
Statiner 3-hydroxy-3-methylglutaryl coenzyme A (HMG CoA) reductase inhibitors.

Jag skall försöka ta reda på var det platsar i sammanhanget- har det något med cytokiner att göra?

Peace
Sune

hur ser en stamcell ut? en vit blodkropp? hur fungerar immunsystemet?

På den här sidan kan man se hur olika typer av celler ser ut. Man kan se hur en bakterie angrips i immunsystemet, man kan se hur en vit blodcell äter upp en något främmande=en fiende (fagocytos).
Det är från The Exploratorium i San Fransisco. En byggnad som verkligen överraskade mig då jag besökte den. Den såg ut som något medeltida men när man klev in i det var det en sorts marknadstält av plåt- och ett paradis för vetgiriga barn (och vuxna).

sömnstörningars inverkan på hjärnan.

Jag skrev att jag tyckte att i samband med utmattningsreaktioner så var förmågan att sova, sömnstörningar en viktig punkt. Om sömnen var störd var det viktigt att återvinna den för återfå hälsan. Här är ett vetenskapligt fynd avseende sömnens vitala betydelse för hjärnan.

Den 13 juli 2005 publicerades en artikel i the Journal of Neurophysiology. Titeln löd i översättning ”Sömndeprivation trycker ned den nybildning av hjärnceller som är beroende av Hippocampusområdet i hjärnan”.

Hippocampusområdet i hjärnan är ett område som är viktigt för inlärning spatiala fakta och påverkar förmågan till att orientera sig geografiskt i tillvaron. Det har visat sig att sådan inlärning sker bland annat genom nybildning av hjärnceller.
Forskare vid Stanfordiniversitetet hade nu genomfört en undersökning där man jämförde en grupp råttor som fått minskad sömn jämfört med en grupp med ostörd sömn. Det visade sig att gruppen med störd sömn fick svårare att lära sig att hitta ett mål i en labyrint. Det visade sig också att råttorna vars sömn störts hade minskat antal nyskapade hippocampusceller som överlevde jämfört med den andra gruppen.
Det är känt sedan tidigare att brist på sömn skadar kognitiva funktionerna. Individer som har begränsad sömn har begränsad uppmärksamhet, sämre minne och längre reaktionstid.

Sömnens betydelse för hjärnans funktion och hälsa tycks vara central.

Peace
Sune

Stress skapar överhettad hjärna

Den här titeln fångade min uppmärksamhet, av någon anledning så associerade jag till MS (att associera så är väl inte en yrkessjukdom utan snarare en sjukdomssjukdom – alltså ett fel man gör genom låta tankarna snurra kring MS; tillåta är en sorts nav i tillvaron.)

Alltnog en läsvärd artikel som jag fann på en sajt som heter antingen Pointer eller CS-jobb. ( Inom parentes så gör man ett misstag där, genom att det finns en otydlighet vad sajten heter.)


Jag arbetade som företagsläkare tidigare, och andra halvan av 90-talet växte ordet utbrändhet fram och det var ju ett ganska tråkigt ord som i sig bar en sorts självuppfyllande profetia, har något brunnit ut så är det ju svårt att laga, begreppet utmattningssyndrom el. Utmattningsdepression känns betydligt bättre och ger också en dynamisk bild av vad som sker. I artikeln av Martin Wallström relaterar man till vad den amerikanske psykiatrikern Edward Hallowell och dennes tankar omkring vad som sker när många på dagens arbetsplatser känner sig stressade och utvecklar vad han kallar ADT-attention deficit trait.

Edvard Hallowell säger att hjärnan i det moderna samhället översköljs av information och signaler i en större utsträckning än den klarar av. Man blir då lättdistraherad, impulsiv, rastlös skriver Martin Wallström i artikeln. Jag skulle kunna lägga till att man upplever sig som glömsk därför att det går alltför mycket information in till vår hjärna än vi klarar av att hantera. Vi är egentligen inte speciellt duktiga på att göra två saker på en gång. Det var ofta mann fann att de som sökte för sådana problem ansåg att de skulle göra- de skulle ha simultankapacitet. Speciellt om de var kvinnor. Jag läste eller hörde någon feminist säga att kvinnor hade simultankapacitet som något positivt- i själva verket så är det en kvinnofälla.

I försöken att få allting gjort blir man mindre och mindre effektiv och arbetsprestationerna försämras. Man påverkas psykiskt och blir tröttare och tröttare. En viktig gräns passerar man i den här processen mot utmattning och det är när sömnen försämras; man stiger upp lika trött som när man gick och la sig. Ens humör påverkas så att man tänder lätt på bagateller. Man förlorar förmågan att fokusera på vad som är viktigt, men kanske blir sittande med betydelselösa detaljer men missar samtidigt att göra det allra mest prioriterade. Till sist kanske man helt tappar konceptet och bryter ihop. Också klarar man inte längre av sin situation vare sig på jobbet eller hemma. Vid fall av polisvåld kan detta vara situationen, små bagatellartade företeelser kan leda till allvarliga fall av polismisshandel. Men det går att se varningssignaler om att en sådan utveckling är på gång.

Det här går alltså att förebygga. Det är en fråga om tid och resurser men kanske också en fråga om attityder- så här ska det vara-just in time. Att jorden snurrar på oberoende av vad man gör glöms bort. En företagare pekade uppmot kyrkogården och sa apropå att vara oumbärlig: Där uppe ligger det många oumbärliga personer.

Martin Wallström skriver om ”hur problemen kan staplas på varandra”.
Man börjar dagen med att kolla e-posten. Ett akut problem finns där som man måste åtgärda, men i nästa stund står chefen i dörren som i sin e-post kanske sett att något måste åtgärdas och så ringer man hemifrån etc... Den nya tiden möjligheter med mobil, e-post, data etcetera har skapat möjlighet till ett informationssamhälle som överflyglar vår kapacitet. Stress uppstår.


Då säger Hallowell övergår hjärnan i en sorts överlevnadstillstånd. Man börjar klaga på kollegor, skäller ut sina nära men också kanske en helt perifer person. Säger till chefen att återkomma. Man förlorar sin humor, förmågan att tänka klart, förmågan att prioriterar och organisera. Man blir mer impulsiv och mindre effektiv.( här är alltså varningstecken som arbetskamrater och chefer kan notera och se till att man får hjälp).

Vad Hallowell säger är att grundläggande känslan bakom är rädsla, ”minipanik”. Rädslan kidnappar områden i hjärnan som bland annat är engagerade i planering. Energin går åt till att hantera rädslan i stället för vad man skall göra.

I artikeln skriver Martin Wallström att det är ofta svårt att göra något åt arbetsplatsen. Jag håller inte med. Tvärtom är det väl så att det är viktigt för företag att uppmärksamma de här problemen och se till att det blir en arbetsplats anpassad till hur vi fungerar. Att förändra människans biologiskt tar tusentals år. Vi måste anpassa skon efter foten och inte tvärtom.
Däremot är det ju riktigt att man också lär sig att hantera situationer, arbete på ett sådant sätt att det fungerar. Han skriver att man måste identifiera problemet och fokusera på att lösa det. Man måste alltså engagera de nivåer av nervsystemet som arbetar med det kognitiva för att kunna behärska de primitiva delarna som handlar om panik och stressreaktioner.

Han tar också upp hur viktig omgivniningen är för att man skall må bra. Att man inte oroar sig ensam utan har stöd av arbetskamrater. Lika viktigt är också att man har en relation till chefer präglad av ömsidig respekt och tillit.

Peace
Sune

Mer om vitamin D

På National MS Societies hemsida från ACTRIMs ( Americas Committee for Treatment and Research in Multiple Sclerosis) möte i Chicago den 8:e oktober läser jag att det handlade bl a om biomarkörer, det vill säga att på ett enkelt sätt kunna diagnosticera, följa förloppet av MS och effektiviteten av en behandling. Man framlade resultat från flera olika forskningsprojekt.

Kassandra Munger, et al vid Harvard School of Public Health, University of California at Irvine har undersökt blodprov på militär personal avseende halt av Dvit. Man fann 305 personer med MS och 610 kontroller utan MS. Individer med högre värden på vitamin D hade 52 % mindre risk för MS än de med lägre koncentrationer. MS risken var 91 % lägre för individer under 20 år som hade högre koncentraion av vitamin D. Man skriver att resultatet måste bekräftas men vit D är en möjlig biomarkör för risken att utveckla MS

Peace
Sune