Vem skall man tro på? Olika välrenommérade forskare för fram olika och motsatta åsikter om samma saker. Sanningen är väl att man skall tro på dem alla på ett sätt.
Om det är så att de är ärliga så förtjänar det att lyssnas till. Men studier har olika kvalitet. De vara olika upplagda, ibland kanske man inte lyckas hålla koll på alla faktorer som kan inverka, och det man får fram kanske inte är det man trott att man mäter. Man kanske vill undersöka en sjukdom har blivit vanligare under det senaste halvseklet. Man kontrollerar kanske hur stor befolkningen var i Sverige 1957 och hur många som var sjuka i den sjukdomen samma år, och så följer man de sifforna under låt säga 50 år och finner att antalat patienter har ökat betydligt mer relativt antalet invånare. Andelen sjuka i den aktuella sjukdomen var kanske 1 procent 1957 medan motsvarande 1997 var 2 procent. Är det då säkert att sjukdomen har blivit vanligare eller speglar siffran något annat? Kanske är det så att det är någon annan faktor som förklarar den skenbara ökningen. Det ganske är mycket lättare att ställa diagnos 1997 tack vare nya metoder? Kanske ligger försäkringsregler bakom att fler får diagnos? Kanske är det läkartätheten som medfört att de som har sjukdomen lindrigare också kommer under vård och kommer tidigare. Kanske har överlevnaden i sjukdom ökat? Det finns således många faktorer man måste ha kontroll på för att dra säkra slutsatser av en undersökning.
Om ser bort ifrån sådana faktorer kommer det alltid att finnas forskare som har olika uppfattning om samma sak. Om man tittar på läran om sjukdomars utbredning, epidemiologin och ser hur olika forskare ser på den så kallade nord-sydgradienten och MS. MS är vanligast ju längre man kommer från ekvatorn om man tar det lite förenklat.
I boken Multipel Skleros av Jan Fabius med flera säger man: det ligger nära till hands att tro att klimatfaktorer eller någon infektion förklarar detta förhållande, Men man säger också att den vita befolkningen i både Nordamerika och Australien är främst invandrade européer och det kan finnas samband med att MS är vanligare i denna befolkningsgrupp, till exempel att man har en speciell ärftlig egenskap. Samtidigt säger man att i till exempel Australien finns denna gradient så tillvida att i sydliga Australien har man mindre MS än i norra medan man tror att befolkningen är jämnt fördelad. Professor George Ebers är professor i neurogenetik vid Oxfords universitet tar också upp fallet med Frankrike. Där har bondebefolkningen en särskild sjukvårdsorganisation, och en effekt av detta är att man har ganska god koll på vilka som har vilka sjukdomar etc medan bondebefolkningen antas vara genetiskt ganska homogen. Även bland denna befolkning finner man den så kallade nord-sydgradienten.
I boken Multipel Skleros tar man också upp att om man flyttar från ett område till ett annat innan man uppnått en viss ålder tycks man inte ta med sig den ökade risken för att få MS men däremot över denna ålder gör man det. Vad säger det? För det första är det skriver man en svårt undersökning med många felkällor men trots dess begränsningar tycker man att undersökningarna talar för att man tar med sig risken att få MS med undantag för de som flyttar som väldigt unga.(10-20 år)
Att man tar med sig risken om man uppnått ett visst antal år liksom nord-sydgradienten (borde kanske heta ekvatorgradienten då den är tvärtom på norra halvklotet jämfört med södra) talar för att det finns en miljöfaktor. I boken Multipel Skleros skriver man att man främst misstänker att det är en effekt av infektioner, kanske främst virusinfektioner och ålder för insjuknandet men George Ebers vid Oxford univeritet säger: ." I många år tittade man efter vad som kunde vara infektionsframkallande som orsak till sjukdomen, men genetisk epidemiologi-studiet av sjukdomar i familjer och befolkningar-talar mycket starkt emot tolkningen att någon sorts infektion är roten till sjukdomen, primärt därför att vi kan visa att det inte finns någon ökad risk för människor som växte upp tillsamman, såvida de inte var biologiskt besläktade". Han säger i stället: Alla dessa saker säger klart att befolknings effekten är på en bred nivå och latitudeffekten talar starkt för relation till solsken. Den ledande kandidaten beträffande solskenseffekten är d-vitaminet.
Man ser alltså att mycket kända och erkända forskare kan tolka material på helt olika och något motsatta sätt. Egentligen säger väl detta bara att man inte kommit fram till pudelns kärna ännu, man skrapar fortfarande på ytan och vem vet kanske visar det sig att båda har rätt. Under diet skriver Fagius med flera: Det har spekulerats om att en stor andel fleromättade fettsyror, särskilt linol- och linolensyra i dieten skulle verka skyddande mot MS. Denna hypotes passar till viss del väl in i den geografiska utbredningen av sjukdomen. George Ebers tar också upp dieten i sammanhanget. Han talar då om Norge där gradienten inte riktigt gäller. Det är vanligare med MS i södra Norge än i norra. Men det har visat sig att där äter man mycket mer fisk som innehåller mycket d-vitamin= solskensvitaminet och därmed stöder denna avvikelse teorin.
Vad säger professorn i akutmedicin och redaktören för vetenskapliga tidskriften Emergency Medicine George Jelinek om geografisk fördelning av MS? ".Varför skulle det i praktiskt taget inte finnas någon MS vid ekvatorn och förekomsten stiga i direkt proportion till hur långt vi behöver resa för att komma till polerna. Esparza med medarbetare ställer upp de länder som studerats i ordning efter mortalitetstatistiken avseende MS och jämför detta med latituden, dvs avstånd från ekvatorn. Med några undantag är det nästan ett linjärt samband (se tabell 8.) Varför är det så?
Det tycks som om att svaret kan vara solsken. Alltfler vetenskapliga rapporter spekulerar i att solljus skyddar från utvecklingen av MS. (53,54) förvisso finns det många vetenskapsmän nu som föreslår att solljuset kan spela en skyddande roll i ett antal autoimmuna sjukdomar, inklusive MS, diabetes typ I och rheumatoid artrit.(66). Beläggen avseende MS och diabetes från epidemiologiska studier är övertygande och under senare tid har det varit ganska överraskande djurundersökningar som visar att djurmodellen av MS kan förebyggas av förbehandling med ljus och att progressen av sjukdomen bromsas upp med regelbunden solterapi. (kapitel 7 i boken Taking Control of Multiple Sclerosis)"
Min slutsats blir att det kommer nog att flyta mycket vatten under broarna i Madison county innan vi vet de slutliga svaren här. Tills vidare nöjer jag mig med att det är ganska väldokumenterat att det är bra för hälsan att se över sitt fettintag ( reducera mättade fetter och öka fleromättade och enkelomättade) samt att det kommit mer och mer stöd för hypotesen om solsken och d-vitamin. Sen om det hjälper mig ibeträffande MS är det ju bara grädde på moset. Jag kan ju inte uttala mig om effekten. En svala gör ingen sommar och kanske gäller detta särskilt MS med dess varierande och fluktuerande förlopp. Det bör man nog tänka på beträffande mirakelkurer men kanske också beträffande behandling över huvudtaget. Jag har till exempel märkt att placeboeffeken verkar fruktansvärt bra på mig. Det är hju inte fy skam det heller.
P/s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar