Tillgänglighet

Efter att jag skrivit om livsstilsprofil i förra inlägget har jag kommit att fundera över hur mycket det platsar i en blogg som denna. Är det inte litet av en blasfemi att lägga mycket betoning på  livsstilsfaktorer för de som inte har några fysiska problem i en en blogg som vänder sig de med kroniska sjukdomar ofta förenade med handikapp och då speciellt MS. Jo, jag kan nog tycka det och kanske har bloggen tagit en sådan vändning att den inte tar upp hela problematiken inom området. I livsstilsprofil tas bl a upp frågor om fysisk träning av den omfattning  att man får en ordentlig pulsförhöjning och att det skall pågå under en viss tid. Det är ganska många som  detta kan vara ytterligt svårt för. Så har tankarna gått.

I posten häromdagen kom dels reklam för Arvika stad och dels neuroförbundets tidning Reflex.
I annonsbilagan för Arvika stad skriver det nya kommunalrådet följande:
......Arvika är en ovanligt bra plats på vår jord.
När jag tar en promenad på stadens gator tänker jag på vad norrmännen brukar säga om Arvika- att det känns som att komma till en riktig stad.
När man vandrar på de kullerstensbelagda gatorna  och tittar in i alla våra fina butiker och de inbjudande caféerna är det lätt att förstå vad våra grannar i väst menar.

I Reflex finns en intervju med den moderata riksdagsledamoten Sofia Arkelsten, som nyligen diagnosticerats med MS. Hon säger: I höstas  började  kolleger kommentera att hon haltade och hon sökte läkare för smärtor i ett knä. Hon hade också problem med  att stå länge, gå nerför trappor och på ojämna underlag som kullersten.
Det senare är en situation som jag känner igen. En längre period var det väldigt besvärligt att gå på kullerstensgator och till saken hör att i  Arvika har man belagt gatorna med kullersten de senaste årtiondena. Har man inga problem med gåendet märker man det inte, men för de som har problem, bl a äldre med kanske just ingen specifik problematik men ändå pga ålder fått svårare att röra sig kan detta vara ett stort problem. Det är inte således inte  bara  för personer med neurologiska åkommor som MS och parkinsons sjukdom  som kan uppleva besvär. Jag har lagt märke till att många i Arvika har rollatorer. ( min iakttagelse- inget vetenskapligt påstående) Har de möjligen ramlat på kullerstensgator?

Nej, det var inte bättre förr. Inte ens gatubeläggningen.

 Detta får mig att fråga: Vilka frågor ställer man sig vid planeringen av hur staden skall se ut. Tar man ställning till sådant som gångsvårigheter?