Video om "rebooting" immunsystemet

Dr Howard Weiner intervjuas på News 2 av Angie Austin.
Howard Weiner är författare till boken Curing MS.



Tack för länken Bawa!











Angie Austin:Varför är det så svårt att behandla MS?

Weiner: Det är troligen för att det påverkar immunsystemet. Och immunsystemet är så komplext. Det är ett utomordentligt balanserat system. Vid MS går immunsystemet vilse och det är inte så lätt att få det åter i balans,

Här i Colorado talar man ofta om antalet fall här. Finns det en teori varför har man fler antal fall här i Colorado?

Weiner: Jag vet inte. Det finns många olika faktorer i omgivningen.Det kan till och med vara höjdskillnaden.

En av teorierna för att behandla MS handlar om att bygga upp ett nytt immunsystem: Berätta!

Weiner: Immunsystemet kan komma så ur kontroll som en dator. Det kan fastna eller vara ur balans. En av de saker som vi arbetat med i många år och det är en teori, som nu utvecklas av andra forskare är att återuppbygga upp immunsystemet eller nyinstallera genom att ge behandling som stänger av alla immunceller så att de kan komma igen på normalt sätt.

Är det något som man gör nu eller är det något som man experimenterar med?

Weiner:Det är något som görs mer än experimentellt. Det finns ett medel Revimmune som är en nyintroduktion av cyklofosfamid, som är ett medel som vi använt i många år.
Iden är att om man hos vissa patienter där sjukdomen kommit helt ur kontroll, kan om man kan stänga ner vissa saker, kan immunsystemet komma i balans igen.

Kommer vi att se något under vår livstid som kommer att finnas något som radikalt ändrar behandlingen av MS, kanske bot av MS.

Weiner: Utan tvekan. Ordet bota är ett underligt ord där för det finns olika typer av bota. Det kan betyda att man kan bota så att sjukdomen inte uppkommer vilket ligger i framtiden. Men i vår livstid tror jag kan vi hos de människor som får sjukdomen kan hejda sjukdomen och låta dem leva normala liv. En del av det händer ny med våra nuvarande medel.

Tack dr Weiner

Kan göra ett sjukt immunförsvar friskt?

Sickle cell anemi kan nu behandlas genom att transplantera stamceller som ger upphov till röda blodkroppar. Samma metoder kanska kan användas för att behandla MS-patienter. Att ge patienter med autoimmuna sjukdomar en ny uppsättning vita blodkroppar, som inte attackerar kroppen, skulle vara en effektiv behandling.

Benmärgstransplantationer ges redan för att överföra friska benmärgceller från en person till en annan men först måste man sudda ut den gamla benmärgen, något som kan skada andra delar som könsceller och möjligheten att få barn samt öka risken för cancer. Nu kan man mera rikta in sitt fokus på kroppens eget blod och immunsysten enligt forskare vid Stanford University of Medicine. Forskarna Weissman, Bhattacharya och Czechowicz har hittills gjort studier på möss, där man transplanterat nya blodbildande stemceller från en donator in i benmärgen på mössen och bytt ut deras immunsystem. Det återstår många försök med detta men om de lyckas kan det bli avsevärd nytta av tekniken. Man fann på ett sätt att ta bort bara de blodbildande cellerna utan att påverka benmärgsceller och andra vävnader, genom att använda sig att ett kemisk ämne som bara binder sig till blodbildande stamceller , och som effktivt förstörde cellerna så att man kunde inplantera nya blodbildande stamceller.

När detta gjorts kunde de nya blodstamcellerna bilda nya blod och immunceller.

Genom att överföra friskt immunsystem till patienten med en autoimmun sjukdom, skulle inte detta kunna attackera myelinskidor och nerver längre.

På samma sätt skulle de patienter med den ärfliga åkomman sickle cell anemi kunna få friska röda blodkroppar med blodstamceller från individer som inte bär på detta anlag..

Lite kommer man att tänka på Revimmune här alltså högdos av cyklofosfamid vid MS. Där syftar man också till att slå ut immuncellerna men inte blodstamcellerna. Genom att blodstamcellerna innehåller ett ämne som gör att cyklofosfamid inte tar död på dem,aldehyd-dehydrogenas, men väl de mer mogna cellerna kan man likna den behandlingen vid en blodstamcellstransplantation.

Primitiva stamceller har höga halter av aldehyd-dehydrogenas som gör dem motståndskraftiga mot cyklophosamide

Alemtuzumab är ytterligare en bit längs samma kontinuum där man slår ut hjälpar-T-cellerna och därmed förhindrar angreppet på CNS.

Alemtuzumab-Campath-Mabcampat

Här berättar Alasdair Coles om Alemtuzumab på fyra videor på YouTube:

Monoklonala antikroppar har ett väldigt speciellt mål. Tysabri har ett ett specellt mål på en T-lymfocyt, hjälparT-cellen. Alemtuzumab har också samma cell som mål, men den blockerar inte en receptor, den dödar hela cellen. Alemtuzumab är ett godkänt medel att användas vid vissa elakartade sjukdomar, till exempel leukemi, cancer i vita blodkroppar men för MS är det inte ett godkänt medel men Fas III undersökning pågår. Här redogör en av nyckelpersonerna i denna forskning för utvecklingen hittills.(Dr Alasdair Coles, Camebridge). Han säger att han är mycket entusiastisk och har kanske en tendens att se bara det bra men inte det negativa (”bias”) /Jag har kanske en viss bias beträffande kostens effekter./

I både Tysabris fall och Alemtuzumabs fall gäller det att hejda dessa lymfocyter angrepp på den egna vävnaden.

Den här bilden visar diagram avseende 22 patienter som fått två doser av Alemtuzumab med 12 månaders mellanrum. Bilden visar jämförelse före och efter Campath behandling.

Attack frekvensen minskar med 90 procent enl denna bild. 22 patienter med tidig skovförlöpande MS. Skoven visar sig som en tät skog på diagrammet innan man fått behandling sedan reduceras frekvensen skov till att bli någon enstaka buske. Tiden mellan de två röda strecken är 12 månader så vad man ser på diagrammet är en tid på tre-fyra år efter behandlingen. Han poängterar att detta är en studie som visar en studie utan kontroll grupp. Den fas III studie som pågår är givetvis kontrollerad och han kommer att redogöra för resultaten efter två år men studien pågår 3 år.

Alemtuzumab är en kraftfull drog vars effekt sitter i länge. Kanske 5-6 år. Det är alltså en behandling om året i två år.. Sedan sitter effekten i länge.Tysabri däremot måste ges regelbundet månatligen, effekten upphör om behandlingen upphör.

Men nu pågår en fas III studie och den är inne på sitt tredje år. Ungefär samtidigt som dödsfallen vid behandling med Tysabri plus Avonex rapporterades så kom även ett dödsfall i denna studie. Det var en patient som avled av idiopatisk trombocytopen purpara, dvs antalet blodplättar(trombocyter) sjönk drastisk och ledde till att patienten förblödde. Detta är en behandlingsbar sjukdom men man upptäckte fallet för sent. Det ledde i varje fall till att man gjorde ett avbrott i studien och fick lov att bryta upp kuverten som visade vilket medel respektive patient hade fått. De medel man jämför i studien är Alemtuzumab med interferon i kontrollgruppen. Innan Alasdair Coles går in på vad man fick för resultat, redogör han för biverkningarna.

Om biverkningar:

Man väntade sig att patienter som fick detta slag mot sitt immunsystem skulle bli lätt infekterade. Det visade sig inte bli så, de blev inte lättare infekterade.

Vad man i stället fann att det blev ungefär 20 procent som utvecklade en överaktiv sköldkörtel, vilket också är en autoimmun sjukdom. Detta är en lättare sjukdom att behandla än MS. Men man fann också en annan biverkan nämligen (ITP) idiopatisk trombocytopen purpura. Detta kan behandlas om man upptäcker det i tid. Ungefär 2 % av behandlade tyx få ITP. Detta är alltså behandlingsbart men måste upptäckas i tid. Då gjorde man stopp i studien och gjorde bland annat denna analys av resultatet efter två år. Man ville utreda om detta var något att gå vidare med eller om riskerna var för stora.

De resultat man fann vid 2-årsutvärderingen var:

Alemtuzumab jämfört med betainterferon

75% färre skov

65% minskning av kvarstående handikapp efter skov.

Beträffande jämförelse med Tysabri ( ej gjort i studien) säger han att det är minst lika effektivt.

Enligt vad jag hörde på riksstämman var det betydligt effektivare. Observera att ovanstående siffor är i jämförelse med interferon som i sig ger drygt 30 färre och mindre skov.

Man står alltså med två effektiva medel troligen, effektivare än interferon men med farligare biverkningar.

Man har gjort försök på de som haft MS länge men där fann man inte någon effekt på progressionen eller handikapputvecklingen, däremot visar det sig annorlunda med de som haft MS kortare tid, 3 år efter första symtomen.

Kommande undersökningsmetoder?

På Apitopes hemsida kan man se två saker som är under utveckling beträffande MS, men dessutom finns där nånting på gång för autoimmuna sjukdomar över huvudtaget. På den här sidan kan man se vad som kan vara på gång.

Vid sidan av arbetet med utvecklandet av vaccinet ATX-MS-1467 mot MS har företaget kommit fram till ett nytt sätt att diagnosticera MS via blodprov. Om det blir verklighet så innebär ju detta ett stort steg framåt. Tidigare har man ju sett att en ögonundersökning också kan leda till förenklad diagnostik. Många har erfarenhet av att få diagnosen autoimmun sjukdom ställd kan vara mycket lång och krokig och det har också gällt MS.

Detta blodprov testas fortfarande men företaget hoppas att denna provtagningsmöjlighet skall vara tillgängligt för läkare under 2009. Det finns också möjlighet att testet kan utvecklas till provtagning även avseende andra autoimmuna sjukdomar sjukdomar.

Det finns även två synundersökn
ingar på gång. Ett som heter OCT och som man kan läsa om här.

Den andra undersökningen innebär att man använder en synundersökningskarta med text i olika grå nyanser i stället för svart text. Man har där funnit att ju fler lesioner man har ju svårare kan det vara att läsa denna text. ( jag tror det fungerar så).

Blodhjärnbarriären och ett möjligt sätt att behandla MS

Tysabri verkar genom att en monoklonal antikropp fäster på hjälpar-T-cellen och hejdar hjälpar-T-cellen att ta sig in förbi hjärnbarriären och skada där innanför. Det som sker är att den monoklonala antikroppen hindrar hjälpar-T-cellen från att fastna på en vidfästningsmolekyl på blod-hjärn-barriären, en vidfästningsmolekyl som sen hjälper T-lymfocyten att ta sig förbi och in i hjärnan.

Nu har ett forskarlag i Montreal Canada studerat en annan adhesions- eller vidfästningsmolekyl som kan kallar ALCAM eller CD166 som finns på ytan av endotelceller ( endotelcell- cell i blodkärl och ingår i blod-hjärnbarriären.) och denna vidfästningsmolekyl är viktig då vissa typer av vita blodkroppar tar sig in i hjärnan.

Man tror att denna vidfästningsmolekyl kommer att bli en angreppspunkt då man skall försöka förhindra immunceller att ta sig in i hjärnan och på så sätt minska inflammationen vid MS.

Resultaten av studien visar att ALCAM, vidfästningmolekylen är en del i den inflammatoriska processen genom att underlätta de vita blodkropparnas passage över BBB(blod-hjärn-barriären).

Man har dels gjort laboratorieförsök på mänsklig vävnad plus djurförsök på mössa som haft den experimentella modellen av MS. Normalt är passagen av immunceller över BBB begränsad med vid MS och andra inflammatoriska sjukdomar i centrala nervsystemet är denna passage av immunceller ökad och immunceller kan komma in och medföra skada på bland annat myelinet.

Tidigare har samma läkarteam visat att en viss typ av vit blodkropp benämnd Th17 lymfocyt, insöndrar två viktiga produkter interleukinerna 17 och 22 som bidrar till att hjärnvävnaden infilteras av immunceller och orsakar inflammation.

Det finns farmakologiska medel som minskar passagen av immunceller genom att speciellt påverka de vidfästningsmolekyler som möjliggör passagen förbi blodhjärnbarriären. Ett problem är dock att de också minskar immunsystenet förmåga att skydda mot kroniska virus infektioner i centrala nervsystemet, typ progressiv multifokal leukoencephalopati, PML. ( Den sjukdom man såg i något fall vid behandling med Tysabri och Avonex, men också vid behandling av SLE med rituximab ( 4 fall) samt vid förvärvad immunbrist sjukdom, AIDS)

ALCAM/ CS166 blockaden påverkar inte lymfocyten, CD8+T cellens förmåga att ta sig igenom BBB, och denna typ av cell har som viktigaste funktion att döda celler som är infekterade av virus och cancerceller. Därför skulle möjligen skyddet mot virus inte förstöras av en blockad mot denna vidfästningmolekyl. Ett medel som kan åstadkomma en sådan specifik blockad skulle vara viktig vid bland annat MS och kanske medföra mindre risk för biverkningar.

Detta ligger långt fram i tiden, men tiden går ...... fort.

Immunförsvaret III

Hur känner immunförsvaret igen vad som är kroppseget/själv och vad som är kroppsfrämmande/icke själv

Det förvärvade immunförsvaret och lite om Revimmune

När en njure skall transplanteras är det viktigt att immunsystemet inte stöter bort den nya njuren. Det är endast då en enäggstvilling ger sin ena njure till sin tvilling, som inte bortstötningsmekanismen sätter igång. Enäggstvillingarna har helt lika genetisk uppsättning och det gäller även de antigenpresenterande cellerna.

Igenkänningsmekanismen själv/icke själv består i att alla mänskliga celler är märkta med speciella markörer, och dessa kan immunsystemet sedan avläsa och identifiera om en cell är märkt själv eller icke själv. Varje individ har alltså olika sådana precis som varje individ har olika fingeravtryck. Man kan också likna märkningen vid magnetremsan på ett bankkort; varje kort har sin speciella märkning och till den hör en speciell kod. Passar det inte ihop accepterar bankomaten inte att betala ut några penger, och visar inte cellen upp identiteten själv så accepterar inte immunförsvaret detta och går till anfall.

Systemet med markörer kallas transplantionsantigen eftersom det används då söker rätt donator. Det har också andra namn - HLA-systemet /MHC-systemet.

Den här delen av immunförsvaret att identifiera själv/ icke själv är alltså medfött men när väl systemet har identifierat något främmande sätter det också igång att förmedla förmågan att känna igen inkräktaren till andra delar av immunförsvaret och det är där lymfocyterna kommer in.

De omogna lymfocyterna utvecklas ur blodstamceller liksom alla andra blodkroppar. En del prolymfocyter beger sig till thymus och utvecklas där till omogna T-lymfocyter. T kommer av ordet thymus , som på svenska heter bräss. Dessa beger sig sedan till lymfsystemet och lymfknutorna och väntar där i beredskap på att antigenpresenterande celler skall presentera en inkräktera som bakterie eller annan mikrob. Den omogna T-lymfocyten utvecklas då till hjälpar-T-cell som finns i olika former, som bland annat skickar ut olika budbärare till immunförsvaret.

Cellbundet försvar
En del kallas Th1 celler, de stimulerar till bildningen av mördar-T-celler. Dessa går till angrepp mot celler som innehåller ett främmande element av typ virus. Dessa Th1 celler producerar också budbärar molekyler som framförallt är involverade stimulerande av inflammation.

Virus är mikroorganismer som inte har några cellväggar och när de kommer in i en organism söker de sig genast in i en cell och cellkärnan.Där blandar sig viruset med sin värds arvsmassa, och kan därigenom börja att föröka sig med hjälp av värdcellens ämnesomsättning. Att virus inte kan behandlas med vanligt penicillin beror på att virus saknar cellväggar, och penicillinet har sin verkan på cellväggar.

När virus skall angripas är det alltså viktigt att gå till angrepp på den infekterade cellen. Detta Th1 försvar kallas cellbundet försvar till skillnad från Th2 försvaret.

Humoralt försvar
När mikrober som finns utanför cellerna i vävnadsvätskan så måste immunförsvaret använda sig av andra medel, det så kallade vätskeburna försvaret ( humorala försvaret). Th2 cellerna stimulerar B-lymfocyterna vilka är involverade i detta försvar mot bakterier och andra mikrober som finns utanför cellväggarna. Hjälpar-T cellerna av Th 2 typ stimulerar B-lymfocyterna till att det skall sättas igång antikroppsbildning mot inkräktaren, Antikropparna kan inte angripa i cellerna men väl mot inkräktare i vävnadsvätskan utanför cellerna.

Cytokiner-budbärarmolekyler

Här kommer också något om balans i immunsystemet in. Det gäller de så kallade budbärarmolekylerna i immunförsvaret, kallade cytokiner mm. Till en del är det så att de cytokiner som tillverkas i Th1 systemet är inflammationsstimulerande, medan en del av de cytokiner som tillverkas i Th2 systemet är inflammationsdämpande och då speciellt på Th 1 styrd inflammation, och i viss mån är det tvärtom.

Det finns ytterligare T-lymfocyter. Ett exempel är suppressor- T-cellen som säger: ” Nu är det bra, infektionen är bekämpad. Återgå till det vanliga.

Förvärvad immunitet

Några minnesceller skall finnas kvar ifall samma mikrob försöker igen. Då reagerar immunsystemet mycket snabbare. Man är immuniserad. Att bli vaccinerad är innebär att man utsatt sitt immunsystem för exempelvis en del av ett virus eller på något sätt ofarligt virus, men som ändå förmår ge immunitet.

Förvärvat immunsvar är effektivare.
Men varför detta komplicerade system med inlärt immunförsvar när det finns ett medfött? Orsaken är massproduktion och specialisering. Här kan plötsligt immunceller sätta igång och spotta ut mängder av specifika antikroppar och mängder av specifika mördar-T-celler.

Revimmune och den förvärvade immuniteten.
Och det är där jag funderar på Revimmune. Det skall ju slå ut alla de här cellerna som tillhör det förvärvade immunförsvaret och det skall bara finnas kvar förmågan att bilda nya prolymfocyter. Vad händer då med vår immunitet? Skall vi få alla barnsjukdomar, alla förkylningar igen osv. Det finns säkert lösningar på det här också; jag har bara inte läst det.

Har kosten en plats? I balansen mellan inflammationsfrämjande och inflammationsdämpande cytokiner kan kosten kanske inverka då det visar sig att fettsyror ur omega-6 gruppen tycks vara mer involverade i bildningen av proinflammatoriska cytokiner medan omega-3 tycks vara inflammationsdämpande och då främst på Th1 styrd inflammation. (Tidigare har jag nämnt kostens plats beträffande mättade contra enkel och fleromättade fettsyror och att detta eventuellt skulle kunna inverka på cellmembranens kvalitet, exempelvis cellmembranen i blod-hjärn-barriären. Mättade fetter skulle där kunna ge en mer rigid cellmembran medan omättade fettsyror gör den mer plastisk).

Immunförsvaret

Det finns ett yttre försvar som får ta största stötarna och avvärjer de flesta angreppen:

Hud

Huden är ett kraftfullt mekaniskt försvar, vilket stoppar exempelvis bakterier och virus från att komma in i kroppen. Huden består av flera lager som skyddar på flera olika sätt. Den skall skydda oss från yttre mekaniska skador , mot kyla, mot vätskeförluser och värmeförluster, från stötar, jonejmit. Ytterst bland hudlagren finns ett lager av döda förhornade celler, hornlagret. Detta skyddar oss rent mekaniskt men det finns också ett fettlager ovanpå huden som kommer från talgkörtlarna, som bidrar till att göra huden smidig och hindra potentiella inkräktare typ bakterier från att tränga in. Från hudcellerna utsöndras också ämnen som kan verka bakteriedödande. Hudens pH värde varierar men kan vara mellan 4 och 7, det vill säga åt det sura hållet, och ett surt pH är också en del av försvaret. Även hudens behåring är ämnad att ge skydd, men kanske inte i så hög grad hos människan som hos mer pälsbeklädda djur.

Slemhinnor i luftvägar och mag-tarmkanalen

Ett mekaniskt försvar finns också i luftvägar och mag-tarmkanal i form av slemhinnor. I luftvägarna utsöndrar slemhinnorna sekret som skall fånga upp farliga saker. Rent mekaniskt kan de små håren som finns på slemhinnor hindra invasion av farliga ämnen och skadliga partiklar. I magsäcken finns exempelvis den sura magsyran som verkar bakteriedödande. Den utgör en rejäl barriär mot bakterier, virus och andra mikroorganismer som invaderar via födan.

Blod-hjärn-barriären är delvis ett mekaniskt försvar men tillhör också det mer kemiskt-fysiologiska försvaret.

Hjärna och ryggmärg är vitala organ, som har ett extra starkt skydd som kallas blodhjärnbarriären. . Det är specialiserat så att många ämnen som kan vara toxiska för hjärnan inte kan passera. Den brukar förkortas BBB efter engelskans blood-brain-barrier. BBB är lokaliserad till blodkärlen i centrala nervsystemet. Dessa är konstruerade på ett sådant sätt att skadliga ämnen och saker inte skall komma ut i hjärnvävnaden lika lätt som de kan komma ut till muskler och andra mindre känsliga vävnader. Förbindelserna mellan de olika cellerna i kapillärväggarna ligger tätt intill varandra för att förhindra passage däri mellan. I stället finns det olika transportmekanismer i barriären, som hjälper till att aktivt transportera in och ut ämnen. Vissa läkemedel lyckas till exempel inte passera blod-hjärnbarriären. Exempel på detta är de moderna typerna av antiallergimedlen-antihistamin. Genom att de nyare medlen inte kan passera blodhjärnbarriären ger de inte biverkningar från hjärnan, exempelvis trötthet, i samma utsträckning som de äldre. I andra fall vill man att medlen skall passera blod-hjärnbarriären för att kunna utöva sin verkan där. Man kanske behöver behandla infektioner i hjärnan med antibiotika och då är det ju viktigt att de får tillträde till hjärnan. Om man vill behandla sjukdomen neuroborrellios, som sprids via fästingar måste det medlet man använder kunna passerar blod-hjärnbarriären för att kunna ha någon verkan där. På samma sätt är det givetvis beträffande andra behandlingar som skall verka i centrala nervsystemet. Rätt många medel har en del av sin verkan här.

Det finns medel som stoppar passagen in i CNS. Ett exempel är natalizumab som förhindrar vissa t-lymfocyter att komma in i hjärnan. Det finns också exempel på att man smiter förbi blodhjärnbarriären genom att injicera medel in i ryggmärgskanalen. Man kan tänka sig användning av antibiotika på detta sätt och även andra medel. Blod-hjärnbarriären är också ett av de viktiga områden där kost skulle kunna ha sin plats vid till exempelvis MS. Dess uppbyggnad med fetter tänks göra den känslig för vilka fetter man äter, påverka dess hårdhetsgrad, hur spröd den är, med finare ord plasticitet och fluiditet. Mättade fetter har en helt annat smältpunkt än omättade och jag finner det inte otänkbart att detta kan påverka blod-hjärnbarriärens effektivitet, förutom att dessa membran också är lagerplatser för råvaror vid bildning av interleukiner.

Men vad man kanske framförallt avser med immunförsvaret är det försvar som finns i det inre; det försvar som består av vita blodkroppar i olika former och med dem sammanknippade ämnen och företeelser; detta försvar som skall kunna klara angrepp från bakterier, virus och förhindra sjukdom. Hur går det till?

Själv-icke själv

Immunförsvaret måste vid varje tillfälle vara på sin vakt mot hot från nya inkräktande mikroorganismer. En grundläggande egenskap i immunförsvaret är, att det skall kunna skilja på vad som är bra och inte bra för oss. Ständigt patrullerar vita blodkroppar omkring i blodet för att upptäcka det, som kan vara farligt. De måste känna igen ämnen som normalt finns i vår kroppsvävnad, men också identifiera de saker vi behöver äta eller på annat sätt vara i kontakt med. Vi skall kunna tolerera sådana ämnen. Man brukar säga att immunförsvaret skall kunna skilja på själv och icke-själv, dvs skilja de saker som vi skall tolerera från saker som kan vara skadliga för oss. Saker som skall bekämpas kallas icke-själv. Förmågan att skilja själv från icke -själv är helt avgörande för ett effektivt immunförsvar. Om det inte reagerar på exempelvis farliga virus kan vi dö. Om det överreagerar på saker som vi utsätts för, kan vi få svåra allergiska reaktioner och dö av det likaså.

Vid autoimmunitet reagerar immunförsvaret mot kroppen egen vävnad. Varför vet man inte helt och hållet i detalj, men man har kommit en bit på väg. En teori är att delar av bakterier, virus kemiskt liknar delar av vår egen vävnad. Därför identifierar vissa vita blodkropparna denna egna vävnad som främmande och sätter i gång att angripa den aktuella vävnaden. Vid Multipel Skleros har man spekulerat i att exempelvis mässlingvirus eller Epstein-Barr viruset , det senare orsakar mononukleos/körtelfeber, skulle kunna uppvisa likheter med nervvävnadens myelin och därför blir detta angripet. Angreppet på myelin tros vara en viktig del av sjukdomsprocessen vid MS. Man brukar därför räkna MS till de autoimmuna sjukdomarna men man vet ej säkert. Att immunförsvaret spelar en viktig roll är emellertid säkert. Andra exempel på autoimmuna sjukdomar är Crohns sjukdom, rheumatoid artrit, glutenintolerans samt diabetes typ I.

Immunförsvar och antigen.

Antigen, ämnen som kan sätta igång en immunreaktion

Det centrala i immunförsvaret är således kunna skilja på det som är nyttigt för oss och det som kan skada. Med andra ord skall det kunna skilja själv/ kroppseget från icke-själv/icke kroppseget. Det finns ett ospecifikt försvar som reagerar på i stort sett allt, som inte känns igen som själv av typ gifter, bakterier, virus, stickor i fingret. Man kallar allt som ger upphov till en immunologisk reaktion för antigen. Det är egentligen förkortning för engelskans antibody generation, det vill säga ett ämne som kan stimulera till antikroppsbildning. Numera används ordet antigen i den övergripande betydelsen : ämne som ger upphov till en immunologisk reaktion. Det ospecifika försvaret är medfött och det omfattar de vita blodkropparna granulocyter, monocyter/makrofager och dendritiska celler samt naturliga killerceller/mördarceller.

Hur talar olika delar av immunförsvaret om vad som är främmande. De antigen-presenterande cellerna (APC)

Monocyter/makrofager och dendritiska celler äter upp främmande mikrober, vilket kallas fagocytos och gemensamt kallar man dem fagocyter. Detta är celler som har flera funktioner. De tar sig an hotande mikrober, de städar upp och transporterar avfall och de utgör de s.k. antigenpresenterande cellerna (APC ). Efter att ha oskadliggjort en mikrob beger fagocyten till lymfknutor för att aktivera en lymfocyt som kallas hjälpar-T-cell..

Hjälpar-T-cellen kallas även CD4-cell, och det kallas den ofta i studier av läkemedel.

Delar av den hotande mikroorganismen visas upp för hjälpar-T-cellen och denna aktiveras.. Fagocyterna presenterar alltså det främ
mande i form av ett antigen, och denna del skall vara karakteristisk för antigenet.. Det medfödda försvaret identifierar det kroppsfrämmande/icke-själv som kommit in i kroppen och det är absolut grundläggande att det inte blir fel. Om något kroppseget identifieras som kroppsfrämmande kan immunförsvaret aktiveras mot denna del hos egna kroppen. Det kan uppstå autoimmuna sjukdomar, en sjukdom riktat mot det kroppsegna (själv= auto). Andra fel som kan uppstå är allergier, där immunreaktioner uppstår mot ämnen som människan vanligen tål, av typ allergi mot vissa slag av föda.

En del medel verkar på den här nivån. Det finns till exempel ämnen. som stänger inne hjälpar-T-cellen i lymfknutorna och hindrar att de går ut i cirkulationen. Ett sådant ämne är Fingilimod/FTY 720 som studeras som ett möjligt medel mot MS. Beträffande samma ämne Fingilimod/FTY 720 pågår försök att injicera det direkt förbi blod-hjärnbarriären, samtidigt som det är ett medel som kan bli ett av de första orala medlen i tablettform mot MS.

Träning av sväljning och annat om träning

Intressant om träning av sväljsvårigheter hos strokedrabbade kunde man Lyssna på i vetenskapsradion igår. Det finns också att läsa här. Cirka 15000 insjuknar årligen i stroke. Sväljförmågan kan också påverkas vid MS, vilket jag vet av egen erfarenhet. Vad som är intressant här är att övning av muskulaturen i området kunde avsevärt förbättra förmågan att svälja. Sväljförmågan kunde till och med normaliseras även om man haft symtomen länge. Detta innebär mycket för allmäntillståndet och för möjligheten att njuta av livet.

Jag tycker också att det säger mycket om hur viktigt träning är. Ibland kan man träna upp faktorer som skadats. Det som jag upplevde mest drastiskt var kanske hur mycket min balans förbättrades efter just inriktning på träning av balansen då jag var på Vintersol. Tidigare arbetade jag lite grand efter principen att försöka göra allt som jag i möjligaste mån kunde göra och att det skulle leda till förbättring. Det gjorde det något, men träning inriktad på specifika funktioner gav klart bättre resultat. Handfunktionsträning var också en sådan sak som fungerade väldigt bra. Det ger också ett större självförtroende att till exempel ha en förbättrad balans. Man vågar sig på att ge sig ut mer. Förut var att åka buss och riskera att bli stående en mardrömsupplevelse där man svajade med i varje rörelse och hade man inget/ ingen att hålla sig ramlade man. Jag minns, att jag hade en mardrömsupplevelse i Stockholm en gång på väg ut till Nordiska Museet.

En sak som kan vara svår vid MS med träning är denna kunskap om att det går i skov, och kunskapen att progression är vanligt och det kan stoppa en från att träna. Det ingår nog lite grand i att man blir deprimerad också att ha sådana känslor. Jag tycker att det är fel, men det hindrar ju inte att jag ändå har känt så. Känslan av att träningen är meningslös, det blir bara sämre , tror jag innehåller mycket fördomar men tyvärr också en del sanning, men kanske inte sanningen just nu. Min erfarenhet är i varje fall att det blir bättre av träningen. Sannolikt är sväljträning bra både vid stroke och vid MS och vid andra sjukdomar, som ger sådana svårigheter. Talorganet tillhör också svalget. Den som kunde sjunga! Klinka på pianot är förresten bra träning av handfunktion, det spelar ingen roll vilket instrument det är. Har man en gammal gitarr, trumma eller farfars dragspel i garderoben så går nog det lika bra.

För ungefär 10 år sedan inträffade en mardröm för två personer i Brasilien.

Det var dels för en patient och dels för den som tog fel styrka på ett preparat. Det skulle ges en infusion av ett immunhämmande preparat Cyklofosamid se i FASS, ett cytostatikum. Patienten var en kvinna som led av MS. Hon hade sjukdomen sedan 1994 och behandlades med kortison. Behandlingen med cyklofosamid innebar att hon skulle få 800 mg vilket innebar att hon skulle få innehållet i 4 ampuller som innehöll 200mg var.Nu tog man i stället fel och patienten fick innehållet i 4 ampuller som innehöll vardera 1000 mg och hon hann få 3800 mg innan man upptäckte misstaget. Ni kan själva sätta er in i en patients situation som fått 5 ggr för stark infusion av ett cytostatikum. Överlever jag det här. Ni kan också sätta in i sköterskans situation. Vad har jag gjort? Kommer hon att dö. Det var en absolut mardröm för båda.

Berättelsen om vad som skedde och följderna för patienten publicerades som fallbeskrivning i Acta Neurol Scand 2005: 111: 195–198. Finns tillfälligt på nätet. Du kan hitta det via This is MS Pat. hade kommit till aktuella vårdgivare, artikelförfattarna P. R. M. de Bittencourt, M. M. Gomes-da-Silva. Hon hade då året innan haft ett förlamningstillstånd i benen och en synnervsinflammation. Då hon undersöktes fann man försvagning i benmuskulaturen, livliga benreflexer, bukreflexerna var borta. Man fann normal likvor vid lumbalpunktion. På MRI fann man ett antal lesioner. Diagnos MS. Man började att behandla henne med var tredje månad med dels metylprednisolon 500 mg var femte timme i tre dagar plus en infusion av cyklofosamid 800 mg i engångsdos. Hon hade fått denna behandling var tredje månad i 22 månader då det ödesdigra misstaget skedde. Hon hade då intagits emedan hon fått ett nytt skov.

Patiienten fick givetvis den behandling som kunde göras för förbättra situationen, bland annat ett preparat som skulle skydda njurar. Hon utvecklade illamående och kräktes, urinproduktionen försämrades och hon tappade successivt hår. Röda blodkroppar och trombocyter förblev normala och vita blodkroppar sjönk men inte dramatiskt. Man höll henne isolerad under två månader för att skydda mot infektioner. Hon förbättrades. Håret återkom.

Neurologiskt förbättrades hon under de sex följande månaderna. Hon har därefter följts årligen med klinisk undersökning och där har inga försämringar tillkommit. På MRI har man inte sett något tecken på sjukdomsaktivitet. Vid senaste undersökning enligt studien 2004 hade hon normalt kliniskt status, hade inga neurologiska klagomål. Det visade sig alltså att denna felbehandling fick ett positivt förlopp för patienten. Vad som skedde var egentligen vad som man nu gör vid utprovningen av Revimmune ( som är cyklofosamid. I Sverige heter firmanamnet Sendoxan och ges vid ett flertal åkommor , elakartade sjukdomar och några autoimmuna sjukdomar.)

I den lägre immundämpande dosen har man använt cyklofosamid sedan 1967 i vissa länder, skriver man artikelförfattarna. I Brasilien har man använt det sedan 20 år. Medlet har immunosuppressiva och cytotoxiska effekter och i hur hög grad är dosberoende. Man skriver också att under 1990-talet ägnades det mindre uppmärksamhet och inriktade sig sedan på de immunmodulerande medlet, bromsmedicinerna. Nu har immunosuppression blivit mer aktuellt igen bland annat genom att man genomgör detta vid exempelvis autologa blodstamscellstransplantationer. Man skriver också att långvariga behandlingen med cytotoxika av typ cyklofosamid innebär nya komplikationer för redan sjuka patienter och att det behövs nya strategier. Vid autologa blodstamcellstransplantationer finns också risker.

Vad är det då som händer? Cyklofosamid förändras i lever till två ämnen 4-hydroxy-cyklophosamid och aldophosphamid. Aldophosphamid kan i sin tur förändras till ett ämne ned aktiv verkan eller inaktiveras av aldehyd-dehydrogenas. Primitiva stamceller har höga halter av aldehyd-dehydrogenas som gör dem motståndskraftiga mot cyklophosamide. Lymfocyter som naturliga mördarceller, B och T lymfocyter har däremot låga halter och de förstörs av höga doser cyklofosamid. Därmed kan cyklofosamid verka dödande på immuncellerna men inte på stamcellerna.

Utifrån erfarenheter av cytotoxisk immunbehandling i samband med blodstamscellstransplantaion har man använt höga doser av cyklofosamid använts vid flera olika sjukdomar skriver författarna. Behandlingen brukar tålas väl det sker en minskning av vita blodkroppar inom 7-8 dagar och därefter återhämtar sig dessa. Man har funnit patienter med minskad sjukdomsaktivitet på MRI vid blodstamscellstransplantation men innan dessa ägt rum och man bara fått den cytotoxiska behandlingen med cyklofosamid. Detta är det första beskrivna fallet i litteraturen där någon fått denna dosering och där det har lett till lång varig förbättring av sjukdomssymtom.

Leverpåverkan av Aloe Vera

skriver Björn Belfrage och Rickard Malmström
vid Karolinska om i läkartidningen nr 1-2/2008
Det gäller aloe vera som intas via munnen inte som gel som appliceras på huden. Artikel kom till efter att en kvinna i 30-årsåldern visat sig ha förhöjda levervärden och som intog flytande aloe vera i stärkande syfte. Man gjorde då en sökning på Medline och fann tre fall av akut hepatit, med smärtor i buk, gulsot och förhöjda levervärden där patienterna tog aloe vera via munnen.. Vid utredning fann man ingen annan orsak och när patienterna slutade med aloe vera försvann symtomen. Även i läkemedelsverkets register över biverkningar fann man två fall av hepatit och ett fall av icterus och ett fall av förhöjning av några levervärden. Där försvann också symtomen efter utsättande av aloe vera.
I det aktuella fallet finns ingen uppföljning beskriven men klart är att man bör vara observant beträffande drycken aloe vera och biverkningar.
Det är en populär uppfattning av medel som är "naturliga" är ofarliga men så är inte fallet och det är detta ett exempel på.
sune

Nu kan man se med tungan! Vår fantastiska hjärna.

Detta är ett exempel på att hjärnan har förmågan att anpassa sig mer än man trott. Kallas med ett fint ord för plasticitet. En forskare inom neurovetenskap, Paul Bach-y-Rita lanserade för många år sedan idén att man kunde skapa förbindelser mellan olika centra i hjärnan där det inte var tänkt att vara förbindelser. Man har bland annat arbetat med synen och tagit fram hjälpmedel som kan hjälpa blinda personer att återigen uppfatta bilder med sin synbark.

Här en video som visar lite om hur utveckling pågår där man bland annat åstadkommer att man med hjälpmedel av tungans nerver kan åstadkomma att en blind person kan få synupplevelser. Det bygger förmodligen på att personerna en gång i tiden varit seende, men jag har inte riktigt satt mig in i det hela.

P/s

Att förstå blod-hjärnbarriärens funktion är viktigt

Artikel om blodhjärnbarriären i Lancet

Källa

Blod- hjärnbarriären eller BBB är dörrvakten som skyddar skyddar hjärnan från farligheter och släpper in näring och nyttigheter. Dörrvakten gör ingen bedömning av vilka främmande ämnen som kommer för att behandla sjukdomar och vilka som tränger på för att skada hjärnan: den stänger ute dem alla. Det gör det svårt att att få mediciner att komma in i hjärnan där de kan motverka sjukdomar.

Man blir i vårt arbete medveten om att blod-hjärnbarriären är en intim del av sjukdomsprocessen, säger William A Banks vid Saint Louise University of Medicine. Han har tillsammans med 14 andra internationella forskare skrivit en rapport i tidskriften Lancet som handlar just om vikten att lära förstå BBB bättre. "Man kan inte få mediciner in i hjärnan eller förstå hjärnsjukdomar utan att förstå blod-hjärnbarriären. Det är bland de viktigaste önskemålen på framtida forskning.

William Banks: Blod-hjärnbarriären är inte en vägg bestående av tegelstenar, utan en samordnande gränsyta mellan hjärnan och resten av kroppen, Se på hjärnan som en ö dit allt råmaterial måste importeras. BBB är det system som har hand om kommunikation och frakt och sammanbinder ön (hjärnan) med resten av jorden ( kroppen)

Ibland tillåter blod-hjärnbarriären saker komma in som inte borde få detta. Ibland släpper den inte in saker som borde få komma in. Att lära mer om BBB:s hemligheter är betydelsefullt för att förstå Alzheimers sjukdom, t.ex. på grund av att BBB gör det svårt att få in mediciner just till det mål i hjärnan där det behövs och tillåter inte giftiga amyloida beta proteiner( som tros orsaka Alzheimer ) att passera ut.

Mycket av William Banks arbete handlar om blod-hjärnbarriärens funktion att reglera immunsystemet, kroppens eget försvar mot infektioner. Cellerna som bygger upp BBB hjälper hjärnan och immunsystemet att kommunicera.

En krasch i det kommunikationssystemet kan påverka sjukdomar som Alzheimer, stroke och MS. Man efterlyser i Lancet forskning som skall förbättra kunskapen om hur BBB är kopplat till immunceller.

Artikeln rekommenderar också att man använder det allra senaste av avbildningstekniken för att undersöka hur BBB och resten av centrala nervsystemet samverkar, speciellt hos människor som har skador på ryggmärg, skalltrauma eller stroke.

Förändringar i BBB skulle kunna ge viktiga ledtrådar avseende skador på centrala nervsystemet och tillväxt av tumörer.

Översikten efterlyste samarbete mellan forskare från olika discipliner som arbetar på olika institut och laboratorier avseende BBB forskning för att föra forskningen frän djurförsök till kliniska försök på mänskor. (Artikel kommer i Lancet januarinummer men är förhandspublicerad på nätet.)

framsteg avseende MS.

Det närmar sig slutet på ett år, och jag hittar flera artiklar, som verkar vara en sorts uppsummering av vad som hänt senaste året.

Framsteg i MS forskningen- nya mediciner och hopp om ett vaccin

Hämtat från en artikel skriven av Marie McCullough i ThePhiladelphia Inquirer 12/1707

Många mediciner på gång:
Där kan man läsa att i USA finns idag 6 olika mediciner som kan minska antalet skov och ytterligare 6 håller på att sluttestas. För 15 år sedan fanns inga mediciner som kunde förbättra utsikterna avseende själva sjukdomen för en MS patient. Ytterligare ett dussintal är under utveckling.
Jag läste för en stund sedan om en sådan Ofatumumab, som också är aktuell för många andra sjukdomar bland annat rheumatiod artrit. Det är en monoklonal antikropp som fäster på en receptor på B lymfocyternas yta. Åter till artikeln.Det här skrev jag bara som ett exempel på att det kommer nytt hela tiden, och vad som är positivt är att det är mediciner som med sitt verkningssätt kan användas mot flera tillstånd, vilket väl bör betyda att det blir mera lösamt att ta fram dem och kanske de blir billigare. Här bäddas för en hård konkurrens så småningom med effektiva mediciner.

Att laga skadan kanske inte längre är en dröm:
Det ultimata målet, att laga skadade nerver, är inte längre blott en dröm. skriver Marie McCullough Abdolmohamad Rostam,, professor i neurologi vid Thomas Jefferson University säger: Jag tror att en regenerationsprocess kan bli tillgänglig inom de nästa 10 åren. ” I'm very optimistic”.Man har där delvis lyckats återställa nervskador hos möss.

Han sa detta vid en konferens i Delaware som National Multiple Sclerosis Society regionalt, där han deltog med andra forskare inför mer än 2000 åhörare. Man ville inte vara överdrivet optimistiska, men de experter som deltog var eniga om att stora steg har gjorts i behandlingen av sjukdomen. Man behandlar patienten mycket tidigare så att de får fler år som är skovfria, vilket man tror reducerar handikappet i långa loppet ( progression), sa Clyde Markowitz, chefen för MS centret vid University of Pennsylvania.

Man vet inte orsaken till MS men att genetiska och omgivningsfaktorer spelar in är känt:
Forskningen har också inriktat sig på genetiska samt omgivningsfaktorer. Vissa belägg har länge stött teorin om att MS kan sättas igång av en infektion, kanske virus eller baktieri, hos de som har ärftlighet. Just nu är Epstein-Barr mycket aktuellt. Denna mikroorganism infekterar ungefär 95 % av amerikansk ungdom. Ofta finns inga symtom men en tredjedel utvecklar mononukleos. Har man haft denna infektion ökar risken trefalt. Det finns också studier som antder att samma virus kan spela en roll i autoimmuna sjukdomen LED. (lupus).

Förra året rapporterades från Harward från en undersökning där man använt lagrade blodprover att de 42 patienterna med MS hade höga antikroppshalter mot E-B viruset. Antikropparna steg i höjden 20 år före man fick MS symtom och kvarstod sedan ökade. I november 2007 rapporterade italienska forskare att de funnit rester av E-B virus i prov från hjärnan av MS patienter, men inte hos andra med neurologiskt inflammatoriska sjukdomar. Det är med virus är kontroversiellt men det kan ge ett hopp om att MS kan förebyggas med vaccin. Dessa samlade fynd om MS kommer att skapa nytt intresse om att utveckla vaccin mot E-B virus, sa Alberto Ascherio, en av forskarna bakom Harwardstudien.

För 30 år sedan kunde man koppla ihop en genvariant med MS. I år kom nästa stora steg, dåtvå ytterligare genvarianter upptäcktes. Genetisk forskning kommer slutligen att leda fram till MS orsak och göra den lättare att förebygga, enligt Richert. Men på kortare sikt kommer var och en av dessa gener att möjliggöra nya behandlingar.

Att lära sig immunsystemets roll och att hantera det på ett säkert sätt:
Forskarna hållerpå att lära sig mer och mer om immunsystemets roll vid MS. De sex mediciner som godkänts sedan 1993 har sin verkan på molekyler som möjliggör för infektionsbekämpande molekyler att kommunicera och aktiveras. Man vill finna ett sätt att trycka ned immunsystemet tillräckligt för att det skall vara effektivt på MS patienter men ändå inte så starkt, att det gör att man får andra sjukdomar. ( Jämför Tysabri och PLM)

Fingilimod är en drog som nu befinner sig i sista fasen av test och är tillverkad för att påverka immunceller men tidigre i immunprocessen. Det hindrar immuncellerna från att lämna lymfknutorna.Man är nära att kunna kontrollera den destruktiva immunapparaten, enligt John Richert , vicepresidenten för forskning inom National Multiple Sclerosis Society. Det kanske kommer till priset av biverkningar, men vi hoppas finna en balans mellan risk och nytta..

Ännu vill man inte uttala sig säkert om effekt på progression:
Huruvida minskningen av skov minskar progressionen är inte klar ännu. Men det är hoppet, speciellt som forskarna finner nya molekyler att påverka.

Denise Fitzgerald, ung hängiven forskare:
Vid Jefferson University finns forskaren Denise Fitzgerald, som visat att interleukin 27, ett signalämne inom immunsystem, kan trycka ned MS sjukdom hos möss genom att detta interleukin påverkar andra signarämnen antingen stimulerande eller nedtryckande.

28-åriga Denise Fitzgerald har ett personligt skäl att vara hängiven sitt arbete. För sju år sedan fick hon en mysteriös inflammation i ryggmärgen utlöst av en oidentifierad infektion, och det förvandlade henne från en sportig medicinstudent till en paraplegisk sådan på några timmar. Hon låg fem veckor på sjukhus och fick kortison. Mitt tillfrisknande var fantastisk, säger hon. Men jag vet hur en förlamning känns.

Framtiden:

Redan befintliga medicner mot andra tillstånd kan komma att ingå i behandlingsarsenalen. Daclizumab, en medicin som skall förhindra frånstötning vid njurtransplantation. Rituximab, som används mot Hodgin reumatoid artrit, populära andidepressiva av typ SSRI, och ett medel mot anemi erytropoetin. ( också dopningsmedel)

Det finns också ledtrådar som tyder på att naturliga substanser kan verka mot MS. Estriol, ett östrogen är ett exempel, produceras under graviditet, då ofta MS förbättras. D-vitamin kan förklara varför människor som bor i solfattiga länder drabbas mer än där solen skiner mer.

Glukosamin, ett kosttillskott som används vid ledbesvär har visats kunna förbättra gångförmågan hos möss med MS-liknande sjukdom. ( personligen vill jag lägga till kostfaktorer som mättat fett, och kanske också omega-6.)

Ett av de svåraste hindren för forskningen av nya behandlingar har varit hus skall man mäta deras inverkan på människor. Det hindret håller på att bli mindre, tack vare att forskare vid Pennsylvania universitet och John Hopkins universitet har utvecklat två enkla ganska gilliga tester som använder skada på ögat som en indikator på nervskada vid MS.

Nya undersökningsmetoder redan i användning vid forskning:

1. Dels är det OCT vilket jag skrivit om tidigare
   
2. dels är det ett annat test som värderar en synkarta med grå bokstäver i stället för svarta. Nervskada gör att mönster med låg kontrast är svårt för MS patienter att se.. Ju mer lesioner det finns i hjärna desto sämre klarar patienterna detta.
   

De nya testen används redan i kliniska försök av nya droger.

Sune

Nu skall jag ägna mig åtsammanfatta lite av mitt år i skuggan multipel skleros:

utvärdering av min onda knän,

kosten

övrigt

och hur jag mår avseende min MS. Har det förändrats sedan början av året?

Titta gärna in på den här bloggen, skriven av en 20-årings som vårdar sin Parkinsonsjuka mamma. Sjukdomsbloggen. Beträffande bloggning är killen proffs tyx det mig.

Trött i Hjärnan

I Skuggan av multipel skleros

Fatigue-Trötthet

Jag minns en morgon för ett tiotal år sedan. Jag stövlade in i entrén till en mottagning, där jag arbetade. Jag hälsade på sköterskan, som jag såg där och sa sedan: ”Jag är så fruktanvärt trött” och se´n fick jag plötsligt se att hon pratade med en patient. Det var ganska pinsamt men samtidigt kanske ganska typiskt; någonstans hade jag förlorat lite av kontrollen över vad jag gjorde, sa. Tröttheten bröt igenom min yrkesroll, min professionalitet. Men vad var det egentligen som hände? Kanske finns en bit av förklaringen till det i en artikel i läkartidningen (2007 nr 14) ”Trött i hjärnan” osynligt handikapp som kan ge stora problem. Störd glutamatreglering kan förklara bristande informationsfiltrering.

Artikeln är skriven av professorn i neurologi vid Sahlgrenska sjukhuset Lars Rönnbäck, doktoranden Mikael Persson båda verksamma vid intstitutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för klinisk neurovetenskap och rehabilitering samt professorn Torsten Olsson vid institutionen för signaler och system vid Chalmers tekniska högskola..

Man börjar med att försöka skilja mellan trötthet i allmänhet och den trötthet som är av allvarligare grad, och det är vad man här syftar på med Trött i hjärnan.

Vi blir alla trötta när vi koncentrerat oss länge och intensivt på någon mental uppgift, skriver man. Man tar en kopp kaffe för att bryta; tidigare tog många en cigarett- nu något färre. . Boten för den här vanliga tröttheten är att hjärnan behöver vila en period. Har man sovit dåligt eller har man en infektion kan tiden man behöver vila bli längre och tröttheten kan komma tidigare än annars.

Tröttheten kan emellertid bli sjuklig. Det yttrar sig så som att man blir lätt uttröttbar i fråga om kognitiva funktioner. Det kan yttra sig som att man får extremt svårt att koncentrera sig och nedsatt förmåga att behålla uppmärksamheten. Jag tänker på hur det var för några år sedan då jag försökte läsa böcker. Jag kunde sätta mig med en bok och kanske läsa 20 rader och sedan slocknade jag och sov en period. Lösningen på detta blev för min del talböcker, vilket gick bättre. Förvisso somnade jag då också men orkade i alla fall lyssna på något kapitel åt gången. Men det är ändå ett väldigt tydligt exempel på en trötthet med extrem koncentrationssvårighet och oförmåga att vara fokuserad. Citat från artikeln : 'Man kan säga att energin efter hjärnaktiviteten »tar slut« 'I sådana situationer blir mycket svårt att fullfölja uppgifter även om man inte direkt somnar. Fortsätter man utan vila. kan det tillkomma ytterligare symtom från CNS. Återhämtningen kan då ta extremt lång tid. Personligen håller jag fortfarande på att återhämta mig efter detta; det är faktiskt bättre i år före jul än inför julen 2006. Och julen 2006 var bättre än 2005 osv. Att det kan ta mycket lång tid att rehabilitera de kognitiva funktionerna har jag förstått. Vad man förr sa till strokepatienter om att förbättringen mentalt och kognitivt kan ta upp till fem år efter ett stroke, kan jag numera skriva under på av personlig erfarenhet.

Man kan se den här typen av uttröttbarhet efter skador som stroke, skall- och hjärnskador, hjärnhinneinflammation. Det är också vanligt vid kroniska inflammatoriska sjukdomar i nervsystemet typ MS men ses även vid demenssjukdom och Parkinsons sjukdom. Sjukdomar med långvarig värk kan också ha detta symtom med mental uttröttbarbarhet liksom vid olika former av långvarig eller svårartat stress. Det behöver alltså inte vara en följd av nervcellsskada. Man kommer här in på vad artikeln vill förmedla. Det kanske handlar om att hjärnans underhållssystem är drabbat. Bakgrunden kan vara olika men en del av mekanismerna kan vara samma vid de olika tillstånden.

Det finns idag inga säkra objektiva fynd med vilket man kan fastställa mental uttröttbarbarhet och grad av detta. Det finns en del neuropsykologiska test och undersökningar, men säkerställandet görs med en sammanställning av symtom patienter berättar och fynd vid läkar/psykologundersökning. En person med dessa svårigheter kan se helt frisk ut, och han/hon kan också bete sig helt friskt i neuropsykologiska test enligt artikeln. I lugn miljö kan man bete sig helt adekvat men i en miljö där mycket stimuli förekommer kan det låsa sig.helt .Jag känner igen detta mycket väl. I perioder har jag haft en fruktansvärt dålig simultankapacitet och det gällde att helt koncentrera sig på en sak i taget för att fungera. Jag gör saker som om jag hade någon sorts mental kortslutning. Det har hänt att jag dubbel och trippelkollat saker och ändå har det varit helt fel. En gång hände mig följande. Jag åkte bort en rätt lång bit och skulle vara borta nästan två månader. Vid ankomsten upptäckte jag, att jag hade med mig ett medlemskort från Svenska Turistföreningen i stället för ett kreditkort. Men det gick det också. Det gäller att inte gripas av panik när man gjort en sådan sak. Och det är en av sakerna man får göra. Benhårt slutföra en sak i taget och blunda för allting annat. Jag läste en skojig sak om något liknande på MS-portalens forum. En av de som är med där är läkare ,och han skrev att en gång skulle han undersöka ändtarmen hos en patient med rectoskop. När han fört in instrumentet och skulle han börja titta sa ha till patienten: Säg A! Det var säkert också någonstans en felkoppling. Oprecision av de nervsignalerna.

Lars Rönnbäck och medförfattare skriver också att man kan jämföra tillståndet med allergi. Man är symtomfri om man inte utsätts eller utsätter sig för det ämne man är allergisk för. Beträffande mental utröttbarhet så är man symtomfri så länge graden av stimuli inte går över en viss nivå, speciellt att ta in ny information gör att man snart når tröskeln för att symtom skall komma.

Jag gjorde en bild av just en situation med mycket stress. Exemplet var från försäkringskassan, där personal fått vara med om mycket omvälvningar och där utmattningsreaktion inte vara ovanliga. Den är lite intressant för jag blandade samman två saker där, nämligen att gå i taket och gå i väggen. Jag ritade en bild av någon som gick i taket men avsåg att rita någon som gick i väggen. Att gå i taket betyder väl snarast att man blir tvärilsk på något. Kanske var den här sammanblandningen också en illustration av hjärntrötthet.

Det verkar som om man utsätts för mycket intryck och speciellt nya finns det en gräns för hur mycket information hjärnan klarar av att hantera.. Sedan kommer tröttheten.

Hantering av information från synen:
Hur man hanterar exempelvis synintryck vet man i grova drag. När man ser en grönfärgad fyrkant, är det inte ett speciellt neuron (nervcell) som tar emot den informationen, utan det är ett nätverk av olika celler. En nervcell signalerar raka streck, andra signalerar vågrät läge, lodrät läge. En nervcell signalerar färgen blå och en annan gul och det blir tillsammans grön. På så sätts kopplas de olika neuronen ihop med förbindelser mellan varandra och det bildas ett nätverk av nervceller. En sådan enhet talar sedan om att man ser en grön fyrkant. Det blir alltså för en enda liten grön rektangel en mängd olika förbindelser som kopplas mellan olika celler via deras utskott. (axon och dendriter).

Detta kräver naturligtvis energi. I artikeln tas exemplet med att det hörs en fläkt i bakgrunden när man arbetar. Men efter en stunds trängs detta ljud bort av hjärnan. Man hör det inte. Om fläkten tystnar märker man det, och drar kanske en lättnadens suck.”Skönt!” Det tycks som om det varit tröttande på något vis fast man inte märkte det. Det pågick hela tiden en process med att stänga ute ljudet.

Nya stimuli, mycket stimuli kan sätta igång många sådana nätverk. För att detta skall fungera är det då viktigt att det hålls på en lagom nivå och/eller att man vilar. Man berättar i artikeln om hur det skulle kunna fungera.

Neuronen är inte de enda cellerna i hjärnan. En celltyp kallas astrocyt och den spelar en viktig roll avseende underhållet av nervfunktionerna.En nervsignal transporteras från ett ställe i kroppen exempelvis en tå till nervsystemet och hjärnan via nervceller. Transporten sker på två sätt. I själva nervcellen på så sätt att det finns en elektrisk spänning mellan cellens innersida och yttersida. Då det kommer en signal förändras spänningen (aktionspotential) och går vidare. I mellanrummet mellan två olika celler (i synapsområdet) används ett annat transportmedel nämligen signalsubstanser (neurotransmittorer). Dessa frisläpps från den nervcell, som signalen kommer ifrån och ”simmar” över till andra nervcellen och gör så att nervimpulsen kan fortsätta i denna cell, i form av aktionspotential.

När detta är gjort är det viktigt att nervcellerna skall kunna släppa fram nya signaler. Detta fungerar inte om signalsubstanserna finns kvar utanför cellerna. Astrocyter omger nervcellerna och tar upp av signalsubstansen och vidarebefordrar så att den kan fungera igen. I fallet mental uttröttbarbarhet är det ofta signalsubstansen glutamat man talar om. Då astrocyter tar upp glutamatatet kommer det också in vätska i astrocytcellen vilket får till följd att den ”svullnar”

Om allt går i lämplig takt så försvinner denna svullnad, men om det kommer många signaler och länge hinner inte underhållsapparaten med Då finns en viss reservkapacitet och andra astrocyter kan rycka in men det finns en gräns för detta. Då tar astrocyterna alltmera plats, det blir trängre i den fria volymen mellan cellerna.Signaler kanske inte transporteras då de utlöser utan hejdas. Det kan också vara så att det fyras av signaler utan att det finns någon grund. Hanteringen av information blir mer oprecis och man kanske ser en gul fyrkant i stället för en grön.

Men varför stänger inte hjärnan av alla signaler då den har fullt upp? Butiken stängd för lunchrast! Det skulle inte fungera. Vi måste vara med hela tiden. Vissa signaler måste få komma fram. Signaler som varnar för fara och andra viktiga händelser. Till och med när vi sover vaknar vi av vissa saker. Det kan vara höga ljud, hög värme eller så kanske det signalerar att vi måste gå på toa.

Total avstängning är alltså inte en lämplig lösning. På sikt riskerar det överlevnaden Oftast är kanske mental trötthet inte något problem men det händer även att det blir för mycket med intryck och impulser till hjärnan. Det kan drabba personer lever med att det är för många olika saker som de engagerar sig i och inte sällan skall det göras många saker samtidigt. Detta kan vara på jobbet, hemma och med fritidsysselsättningar. Ibland styr man över detta men ibland är det utanför ens kontroll. Ensamma mamman är väl ett typexempel där man finner en blandning av allt detta. Jobb i 8 timmar vid en butikskassa, barnen till och från dagis, handla, tvätta, laga mat, leka med barn, skjutsa barn, träna själv, banta, styla sig. Ibland är det krig, olyckor, sjukdom och det kan vara omöjligt att göra något åt situationen..

Det behöver inte vara yttre faktorer som gör att det uppstår en resursbrist då man skall hantera information. Det kan vara skador i nervsystemet som vid stroke och inflammationer. Man har då visat att astrocyternas förmåga att ta hand om glutamat är försämrat och detta leder till mer glutamat blir kvar i området mellan cellerna. Hög koncentration där ( i det extracellullära utrymmet) kan t.o.m. döda nervceller. Detta kan bland annat orsakas av att andra celler i hjärnan börjar producera inflammationstimulerande faktorer, cytokiner. Den höga glutamathalten gör att hållandena för nervsignalering försämras. Symtomen på mental uttröttbarhet kan bli ganska lika oavsett orsak. Sedan finns kombinationer av allt detta. Ensamma mamman med MS.

Svåra och långa smärttillstånd kan också vara förenade med mental uttröttbarbarhet. Man har påvisat ökad inflammatorisk aktivitet och cytokinbildning i hjärnan i sådana fall där det varit en öppen blod-hjärn-barriär.

Störningarna i glutamatomsättningen och den ökade halten gör att nervimpulserna fortleds med sämre precision. Signalerna blir mer osäkra. Vad är en viktig( riktig) signal och vad är en oviktig (brus). Signalerna kanske måste skickas vidare till en högre nivå i hjärnan för att de skall kännas igen. Kanske blir välkända stimuli behandlade som helt nya.? Man tar fläktljudet som ett exempel. Normalt uppfattas det som bakgrundsljud som filtreras bort och når inte de högre bearbetningsnivåerna i hjärnan, men när mer och mer ”brus” tillkommer klarar hjärnan inte längre upp att filtrera bort fläktljudet. Det når hjärnbarken och börjar verka störande. Och sedan kommer nästa steg; alltför mycket signaler når de högre centra och hjärnbarken. Även dessa centra sviktar. Denna förklaring av mental tröttheten, koncentrationsstörningar etcera med sviktande glutamatupptag och omsättning är än så länge en teori och inte helt bevisad men studier har visat indicier.

Störningar i dem biokemiska miljön kan i sin tur leda till ytterligare förändringar, bland annat frisättning av substanser som bidrar till inflammation, som i sin tur bidrar till ... u name it

Man skriver att ”Patologisk uttröttbarhet kan ibland vara orsakad av oreparerbara
skador på nervceller. Detta gäller t ex för multipel skleros, stroke och traumatiska hjärnskador. Vid sådana tillstånd är det angeläget att behandling startas tidigt innan nya neurala kopplingar etableras”. Vid andra tillstånd ,där inga nervskador finns är det viktigt att informera om, att tillstånden är godartade. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om det ur min synvinkel. Att jag blivit mycket bättre är klart och kanske har det berott på att inflammationen i min hjärna minskat då skovaktiviteten minskat. Att det inte helt rör sig om nya kopplingar och vägar säger mina erfarenheter av kortison mig, där kortisondos en dag kunde göra att symtomen minskade nästa dag, för att sedan återkomma. Det verkar för mig som att även vid en inflammatorisk sjukdom med skador kan man bli klart förbättrad även om det pågått länge.

Man skriver utifrån att just den inflammatoriska aktiviteten vid tillståndet gör att man ser framtida behandlingmöjligheter med antiinflammatoriska medel som hämmar proinflammatoriska cytokiner.. Man tar bland annat upp Minocyklin som bland annat har denna verkan. Minocyklin är av den typen antibiotika, som det nyligen kommit rapporter om avseende MS-behandling, och där det pågår studier.

Spekulationer: Många tankar flyger genom huvudet då man läser denna artikeln. Meditation: fungerar det som ett sätt att stänga av alltför mycket signaler för att hjärnan skall få behålla eller återfå sin informationshanterande kapacitet. Chi gong samma rörelse som upprepas gång efter gång. Till slut kan de göras utan att signalerna behöver nå högre nivåer. Kanske finns en effekt där.

Man blir fascinerad och samtidigt lite skrämd över vissa funktioner. Jag har tagit del av lite om propaganda nyligen. Handlar det också så småningom att de signaler man tar in inte når högre hjärncentra där man kan utvärdera och ”tänka till”.? Det lite lustfyllda gör kanske att det upprepas och det otäcka kommer i bakgrunden. Här är lite om nazypropaganda. Jag har förstått av nätkommentarer på YouTube att den aktuella videon används av nynazister.

Sune