För ungefär 10 år sedan inträffade en mardröm för två personer i Brasilien.

Det var dels för en patient och dels för den som tog fel styrka på ett preparat. Det skulle ges en infusion av ett immunhämmande preparat Cyklofosamid se i FASS, ett cytostatikum. Patienten var en kvinna som led av MS. Hon hade sjukdomen sedan 1994 och behandlades med kortison. Behandlingen med cyklofosamid innebar att hon skulle få 800 mg vilket innebar att hon skulle få innehållet i 4 ampuller som innehöll 200mg var.Nu tog man i stället fel och patienten fick innehållet i 4 ampuller som innehöll vardera 1000 mg och hon hann få 3800 mg innan man upptäckte misstaget. Ni kan själva sätta er in i en patients situation som fått 5 ggr för stark infusion av ett cytostatikum. Överlever jag det här. Ni kan också sätta in i sköterskans situation. Vad har jag gjort? Kommer hon att dö. Det var en absolut mardröm för båda.

Berättelsen om vad som skedde och följderna för patienten publicerades som fallbeskrivning i Acta Neurol Scand 2005: 111: 195–198. Finns tillfälligt på nätet. Du kan hitta det via This is MS Pat. hade kommit till aktuella vårdgivare, artikelförfattarna P. R. M. de Bittencourt, M. M. Gomes-da-Silva. Hon hade då året innan haft ett förlamningstillstånd i benen och en synnervsinflammation. Då hon undersöktes fann man försvagning i benmuskulaturen, livliga benreflexer, bukreflexerna var borta. Man fann normal likvor vid lumbalpunktion. På MRI fann man ett antal lesioner. Diagnos MS. Man började att behandla henne med var tredje månad med dels metylprednisolon 500 mg var femte timme i tre dagar plus en infusion av cyklofosamid 800 mg i engångsdos. Hon hade fått denna behandling var tredje månad i 22 månader då det ödesdigra misstaget skedde. Hon hade då intagits emedan hon fått ett nytt skov.

Patiienten fick givetvis den behandling som kunde göras för förbättra situationen, bland annat ett preparat som skulle skydda njurar. Hon utvecklade illamående och kräktes, urinproduktionen försämrades och hon tappade successivt hår. Röda blodkroppar och trombocyter förblev normala och vita blodkroppar sjönk men inte dramatiskt. Man höll henne isolerad under två månader för att skydda mot infektioner. Hon förbättrades. Håret återkom.

Neurologiskt förbättrades hon under de sex följande månaderna. Hon har därefter följts årligen med klinisk undersökning och där har inga försämringar tillkommit. På MRI har man inte sett något tecken på sjukdomsaktivitet. Vid senaste undersökning enligt studien 2004 hade hon normalt kliniskt status, hade inga neurologiska klagomål. Det visade sig alltså att denna felbehandling fick ett positivt förlopp för patienten. Vad som skedde var egentligen vad som man nu gör vid utprovningen av Revimmune ( som är cyklofosamid. I Sverige heter firmanamnet Sendoxan och ges vid ett flertal åkommor , elakartade sjukdomar och några autoimmuna sjukdomar.)

I den lägre immundämpande dosen har man använt cyklofosamid sedan 1967 i vissa länder, skriver man artikelförfattarna. I Brasilien har man använt det sedan 20 år. Medlet har immunosuppressiva och cytotoxiska effekter och i hur hög grad är dosberoende. Man skriver också att under 1990-talet ägnades det mindre uppmärksamhet och inriktade sig sedan på de immunmodulerande medlet, bromsmedicinerna. Nu har immunosuppression blivit mer aktuellt igen bland annat genom att man genomgör detta vid exempelvis autologa blodstamscellstransplantationer. Man skriver också att långvariga behandlingen med cytotoxika av typ cyklofosamid innebär nya komplikationer för redan sjuka patienter och att det behövs nya strategier. Vid autologa blodstamcellstransplantationer finns också risker.

Vad är det då som händer? Cyklofosamid förändras i lever till två ämnen 4-hydroxy-cyklophosamid och aldophosphamid. Aldophosphamid kan i sin tur förändras till ett ämne ned aktiv verkan eller inaktiveras av aldehyd-dehydrogenas. Primitiva stamceller har höga halter av aldehyd-dehydrogenas som gör dem motståndskraftiga mot cyklophosamide. Lymfocyter som naturliga mördarceller, B och T lymfocyter har däremot låga halter och de förstörs av höga doser cyklofosamid. Därmed kan cyklofosamid verka dödande på immuncellerna men inte på stamcellerna.

Utifrån erfarenheter av cytotoxisk immunbehandling i samband med blodstamscellstransplantaion har man använt höga doser av cyklofosamid använts vid flera olika sjukdomar skriver författarna. Behandlingen brukar tålas väl det sker en minskning av vita blodkroppar inom 7-8 dagar och därefter återhämtar sig dessa. Man har funnit patienter med minskad sjukdomsaktivitet på MRI vid blodstamscellstransplantation men innan dessa ägt rum och man bara fått den cytotoxiska behandlingen med cyklofosamid. Detta är det första beskrivna fallet i litteraturen där någon fått denna dosering och där det har lett till lång varig förbättring av sjukdomssymtom.